Lista på saker, del 1
Alla har väl en sån där lista på saker man ska göra innan man dör.
Det har inte jag. Jag tänker inte skaffa en heller.
Tänk om man hinner göra klart allt långt innan man dör.
Vad har man då kvar att leva för?
Eller om vi vänder på plåten. Tänk om man dör innan man gjort allt?
Det vore ju kanske en ännu större katastrof.
Men samtidigt kan jag inte riktigt slita mig från tanken, och jag har ju faktiskt en del saker jag vill hinna uträtta. Men istället för att sätta en limit eller prioritera något så väljer jag att bara kalla den för en "Lista med saker".
En gång gav jag ett paket Tom&Jerry-kex till en hemlös man. Mannen vart kanske den lyckligaste mannen i världen, i alla fall för en kort stund. Jag och mina vänner gick på gatan och sjöng lite ramsor när jag plötsligt fick syn på denna herre. Jag gick fram till honom och frågade om han ville ha några kex, och han kunde knappt svara, han log och sträckte fram båda sina händer. Han fick hela paketet, vad skulle jag med dem till när det faktiskt satt en hungrig man mitt framför näsan på mig? Sen slog tanken mig.
Tänk då om man skulle ge någon ett helt mål mat?
Jag kanske var 14 år när detta hände. Jag har fortfarande inte uträttat det jag nu i flera års tid tänkt att göra. Det känns lite faktiskt. Men jag har inte glömt bort.
Det har inte jag. Jag tänker inte skaffa en heller.
Tänk om man hinner göra klart allt långt innan man dör.
Vad har man då kvar att leva för?
Eller om vi vänder på plåten. Tänk om man dör innan man gjort allt?
Det vore ju kanske en ännu större katastrof.
Men samtidigt kan jag inte riktigt slita mig från tanken, och jag har ju faktiskt en del saker jag vill hinna uträtta. Men istället för att sätta en limit eller prioritera något så väljer jag att bara kalla den för en "Lista med saker".
Jag vill ge mat till en hemlös.
En gång gav jag ett paket Tom&Jerry-kex till en hemlös man. Mannen vart kanske den lyckligaste mannen i världen, i alla fall för en kort stund. Jag och mina vänner gick på gatan och sjöng lite ramsor när jag plötsligt fick syn på denna herre. Jag gick fram till honom och frågade om han ville ha några kex, och han kunde knappt svara, han log och sträckte fram båda sina händer. Han fick hela paketet, vad skulle jag med dem till när det faktiskt satt en hungrig man mitt framför näsan på mig? Sen slog tanken mig.
Tänk då om man skulle ge någon ett helt mål mat?
Jag kanske var 14 år när detta hände. Jag har fortfarande inte uträttat det jag nu i flera års tid tänkt att göra. Det känns lite faktiskt. Men jag har inte glömt bort.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Det är märkligt hur svårt det ska vara att göra en god gärning. Jag tänker ofta på samma sak, men har svårt att ta till modet. skumt va, att det skall behövas mod för att mata en hungrig man?
Trackback
