Min vän Erik
Ikväll, efter att ha varit på Universitetet och efter ett besök på Polishuset, åkte jag till Högdalen. Där möttes jag upp av Erik, som jag tänkte, skulle bli mitt första offer för total blottning.
Vår relation började när vi började som fotbollsfreaks i sjuan i Bäckahagens fotbollsklass - 7b2. I sjuan hade jag det lite tufft och jag minns att han var en av dem som faktiskt var snäll. Vi umgicks inte direkt mycket. Inför förrän i nian, på trädslöjdslektionerna. Han var en av oss fyra som satt och snackade sex och relationer hela tiden.
Efter högstadiet sågs vi typ inte alls, men lyckligtvis fanns ju internet. Då och då träffades vi för att träna, men som jag tidigare nämnt var det inte direkt jag som stod för träningen.
Det sköna med vår relation är att det inte spelar någon roll att vi faktiskt träffas två gånger om året men att det är som att vi ses var och varannan dag.
Min relation till Erik är att han är min back-up plan...
Jag har alltid trott att jag ska leva och dö ensam, att ingen kommer att orka vara med mig en längre tid. Eller att jag inte orkar vara med en person under en längre tid är nog snarare sanningen. Men i alla fall. En dag hade jag en kris, jag ville inte dö ensam. Så jag och Erik gjorde en pakt. Om båda var singlar när vi fyllde 50 så skulle vi äkta varandra. Sen när jag hade en annan "kris" så sänkte vi åren till 40.
Jag har inga snuskiga detaljer om Erik. Han är så bra man kan bli antagligen.
Jag menar... det är tack vare Erik jag vet att jag slipper leva ensam livet ut.
Kommentarer
Trackback
