Om att stå emot det man mest av allt vill ha

Igår bestämde jag mig för att återigen ta ett upphåll från det jag håller kärt. Sist jag fattade det här beslutet så var tiden en månad, och jag klarade det, hur bra som helst. Nu kände jag att det var dags igen, det har bara blivit för mycket nu på senaste tiden. Men denna gång behöver jag bara hålla upp fram till studenten. Idag sitter jag här, mer sötsugen än jag varit på mycket, mycket länge och försöker lägga band på mig själv. Men vad gör man när inte frukt och vatten hjälper och när man inte kan koncentrera sig som man kanske borde?
Det här är bara frustrerande och kanske ganska töntigt, men om jag ger mig nu är jag bara en liten skit som inte har någon stark karaktär. Det är inte jag, jag ger mig aldrig. Aldrig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0