Psykologi och gamla förväntningar

Nu sitter jag i skolan, jag är trött. Eller jag har precis tyckt i min en havreboll och en godisstång så mitt blodsocker är på topp för en liten stund. Jag har psykologi och ska skriva om schizofreni. Eller egentligen är vi tre som arbetar och vi skriver om hur vården av schizofreni ser ut. Jag är så omotiverad just nu, men nästa vecka ska vi redovisa detta. Jag bloggar och de arbetar, skönt. Men jag ska sätta mig och hjälpa till snart, annars kommer Carl att slå mig. Fast han slåss säkert som en tjej, jag skulle lätt ta honom, om jag inte vore så trött.

Nu har jag plötsligt fått så mycket att göra igen, jag orkar inte. Men det kommer gå bra som vanligt antar jag. Idag fick vi även tillbaka ett personligt brev som vi skrev till vår mentor när vi började ettan. Jag kommer ihåg att jag inte hade förstått att man inte kunde köra samma race på gymnasiet som i högstadiet, när man kunde slappa de första två åren och jobba det sista. Jag ska citera en fras ur mitt personliga brev.

Men mina förväntningar på mig själv är att prestera till den grad att jag inte bränner ut mig själv.

Jag antar att jag glömde bort den biten helt och hållet, eller jag vaknade upp och insåg att man faktiskt fick betyg efter varje avslutad kurs. Nu, efter tre år är jag slutkörd. Fast det var jag egentligen redan i tvåan.
Men jag klagar inte, jag gillar läget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0