Upplevelser och minnen
Idag var jag återigen kvar i skolan långt innan jag hade slutat för att lyckas bli klar med mina uppgifter... Vart jag det? Nej såklart inte. Efter det så åkte jag och mötte Dina, min vän från dansskolan, på ett café vid Rådmansgatan. Egentligen är hon värd ett helt eget inlägg men detta inlägg hade jag faktiskt tänkt tillägna till de saker jag upplevde och såg på vägen hem.
Jag satt på tunnelbanan och i samma kur, snett mitt emot mig sitter en man men en öl i handen, han vad helt klart alkoholist. Men so what egentglien, många dricker öl på tunnelbanan, och varför skulle det vara med awkward bara föatt en alkoholist gör det? Men, helt plötligt tar han fram något som såg ut som en kapsel och börjar trycka ut vitt pulver i handflatan. Det pulvret drar han sedan in i näsan, helt öppet, utan hämningar. Inte nog med det, två stationer senare tog han upp kapseln och körde lite till. Låten Fix you med Coldplay spelades i mina lurar och jag kunde inte hjälpa att bli nedstämd.
Många tankar kom till mig. Först min farbror som dog för ganska precis två år sen, den 24e maj 2006. Sen kom även en annan kille och satte sig på min hornhinna. Det var en kille i 25 års ålderna jag träffade på tunnelbanan en vardagskväll för drygt ett år sen. Han stank sprit och var smutsig. Först tänkte jag byta plats, men sen tänkte jag att även han var en människa och att byta plats bara för att han luktade skulle kännas nedvärderande, och sen så presenterade han sig helt ärligt som den knarkare och alkoholist han var. Jag satt kvar och pratade med honom.
Han berättade att hans föräldrar hade slängt ut honom när han var 18 år och sedan dess aldrig haft någonstans att kalla hem. Han hade sedan några år tillbaka fått problem med njurarna och var medveten om att han skulle dö om han inte slutade med knarkandet och alkoholen.
Han ville bjuda mig på middag men det kändes fel att ge mitt nummer till en främling, trots det att han var mycket trevlig och öppen. Men jag lovade honom att den dagen han var fri från beroendet och om ödet ville skulle han en vacker dag få bjuda mig på den där middagen.
Idag, efter lite drygt ett år, kom han upp i mina tankar och jag undrar om han fortfarande är i livet eller om missbruket lyckats ta ännu en god människas liv. Jag hoppas inte det.
En mycket vis man vid namn Bengt Stern sa en gång:
"I varje nytt ögonblick kan en människa ta tag i styråran i sitt liv och påverka sin framtid."
