Hemma är alltid hemma
Härom dagen åkte jag till ICA Maxi med min mor. På vägen hem kom vi på något vis in på det här om att flytta hemifrån. Hur hjälplös man som förälder är när barnen, ett efter ett, försvinner ut ur hemmet. Efter att ha varit en betydande del i barnens vardag bli någon som helt plötsligt måste laga mat och äta den ensam.
Jag kände att jag aldrig ville flytta. Jag kunde ju stanna och bo här i mitt gamla rum, tillsammans med någon som alltid skulle vara här för mig. Tryggt, säkert.
Tyvärr fungerar det inte så. Samtidigt som jag skulle vilja bo kvar här hos min mor, längtar jag efter att ta hand om mig själv. Att bo med den jag tycker så mycket om. Att jobba för att överleva. Upptäckta allt som kan upptäckas. Ständigt utvecklas. Att någon gång, kanske, till och med skaffa egen familj.
Jag har ju ena foten utanför hemmet, en lägenhet som jag måste sköta om. Men det är bara ett ställe där jag tillbringar en del av min tid. Mitt hem är här där jag växt upp. Hos min mamma i Bagarmossen. Kommer det någonsin att kännas annorlunda?
Kommentarer
Trackback
