I väntan
Det är alltid så att tiden till synes går så mycket långsammare när man väntar på något. Nu menar jag de sista timmarna. Jag bara väntar och väntar, tittar på klockan, räknar tiden, väntar mer... Jag börjar bli trött också, men det kanske inte är konstigt, eftersom jag vaknade vid sju imorse. Jag åker snart till min mormor och morfar som bor betydligt mycket närmare Arlanda. Där ska jag få god mat och så ska jag försöka ta mig ett välbehövligt powernap. Jag är så trött och så taggad på samma gång. Så här ser jag ut nu. Vi får väl se hur jag ser ut på måndag då jag kommer hem efter en helg av positivt kaos.
Kommentarer
Trackback
