känsligt
Igår var allt jättejobbigt. Jag var extremt känslig och under kvällen kunde jag inte göra annat än att gråta. Det är sant, och egentligen vet jag inte riktigt varför. Utlösande orsak var för att jag läste ett mail som min kusin hade fått. Det fick mig att inse att det finns vissa personer i mitt liv, vilka borde stå mig nära, jag inte alls känner. Jag har inte känt något behov att göra det heller.
Sen saknar jag två personer grymt mycket.
Isabel, min bästa vän och kusin. I och med att jag har haft mycket annat att göra och samtidigt har en annan person jag saknar, hade jag inte insett hur mycket jag faktiskt saknar henne. Det gör jag, oerhört mycket. Jag menar, tidigare klarade vi inte av en vecka utan att träffas, och nu har det gått hela tre veckor, och mer därtill. Att resa till London är varken långt eller dyrt, men det svåra är för mig att finna tid i mitt så schemalagda liv. Trots att det är jobbigt så är det skönt att veta att det inte spelar någon roll hur långt vi än är ifrån varandra. Vi är alltid dem samma.
Mannen i LA, killen som gett mig tro på kärlek. Jag tror ni alla förstår hur det kan kännas när någon, som får allt att kännas så bra, åker bort. Det är redan jobbigt som det är när man försöker upprätthålla relationen över internet, men för att strö salt i såren så uppstod en komplikation, vilket skulle göra att han inte kunde åka hem i sommar. Innan vi pratade igår, kändes det nästan hopplöst. Jag menar, om jag är här, och det går så bra för honom. Vad blir jag då i hans stora värld? Hur som helst, vi pratade, och allt har en lösning. Jag tror vi fann våran. Den som lever får se.
Kommentarer
Trackback
