Äntligen
Jag har en ny haircut. Äntligen är ordet.
På tal om träslöjd
Träslöjden i högstadiet kan vara den kurs jag minns, och kommer att minnas, längst. Jag vill egentligen inte kalla det slöjd, mer sagostund.
Aldrig under min skolgång har jag tänkt "snälla låt oss jobba". Men Lars gillade att prata. Lars gillade att prata mycket och när man faktiskt yttrade att han skulle öppna skåpet till våra saker sa han bara "Jag har lite ont i ryggen, vi chillar idag"
Några klasskompisar byggde ett spel och han var såklart där och skulle testa.
Andra spelade innebandy med sopborstarna. Helt okej så länge ingen skadade sig.
Kontorsstols-rally var också tillåtet. Vi använde även Lars stol.
Under sista terminen kände jag och min vän Evelyn att vi faktiskt skulle stimulera våran kreativitet. Vi hittade en bit trä som som vi låste in oss i måleriet med. Där tillbringade vi ganska många lektioner och SHIT vad kul vi hade. Skratten lockade till sig nyfikna ansikten, men det var strängt förbjudet att granska verket under skapandets process.
Sådär lagom till betygssättning var vi klara.
Vi hade målat den vackraste av tavlor med alla motiv vi visste att Lars gillade. I mitten av bilden fanns tre ansikten, Trädmästar Trion kallade vi oss.
När jag tänker efter... Glöm vad jag sa om att mitt skickliga nyckelskåp gav mig M:et.
Ord som "trevlig, mogen och självständig" var vad de sa under betygssnacket.
Det är aldrig försent?
I sjuan gjorde jag ett nyckelskåp i träslöjden. Jag tror att det var tack vare det som jag fick MVG i nian.
Hur som helst, igår sattes det skåpet upp. Alltså tog det ungefär fem år, FEM ÅR, för mig att känna att jag presterat bra på träslöjden. För det är ett mycket fint skåp. Men fem år? Jag kan inte fatta att tiden går så fort.
snälla
Jag vill till Los Angeles nu. Inte efter tentan, inte till jul, inte ens imorgon. Nu!
Fördelar/nackdelar
Ikväll är det dags att plugga igen. Jag ser fram emot det. jag borde som vanligt ha läst igenom ett antal sidor, men vilka jag inte hunnit med. Men som sagt, nu blir det ändring på det. Jag går ner i antal timmar på jobbet.
Det finns ju fördelar och nackdelar med denna förändring.
Fördelar.
Jag kommer att kunna fokusera på studerandet, klara tentan och komma iväg till min loverboy.
Jag kommer att ha mer tid till att faktiskt ta hand om mig själv och mina intressen.
Jag får mer social tid, så mina vänner behöver inte läsa min blogg för att veta vad som händer i mitt liv.
Nackdelar.
Mindre pengar kommer ju in vilket inte underlättar när jag väl åker.
Jag kommer nog att vara ganska rastlös, för att plugga lika mycket som jag jobbat nu vågar jag inte ens satsa en femma på.
Jag kommer inte ha tid till att gå ut direkt. Jag kommer närmare bestämt att jobba varje helg, och oftast stängning.
Som jag ser det tar i alla fall fördelarna över nackdelarna. Jag har bara ett mål i sikte just nu. Det är att kunna få tillbringa lite tid tillsammans med en mycket speciell person.
Jag mår bra (punkt)
Igår och idag har jag mått jättekonstigt. Jag håller antagligen på att bli sjuk och jag kan säga att det inte var lätt att hålla alla nysningar inne idag på Taco bar. Jag känner i hela kroppen att den inte mår bra, men samtidigt mår jag super. Det är svårt att förklara. Huvudet är tungt men tankarna är lätta. Det känns som att jag inte ens vill klaga på mig tjocka hals och tryckande bihålor. Och det ska jag inte, för jag mår bra.
Det löser sig
Nu kommer det mesta att lösa sig. Jag kommer inte längre vara en levande död, en maskin som aldrig får laddas. Jag kommer att, om en vecka, börja jobba som extraarbetare på Taco bar. Detta innebär mer tid till mig själv och mer tid till att plugga. Jag ska verkligen ta tag i det och bannemig lära mig lagboken utantill om det så behövs.
Jag är så motiverad just nu.
Jag vill bara klara den där tentan så att jag kan komma iväg.
Jag har så mycket jag vill göra med mitt liv, och just nu är det inte att sitta framför en skolbänk. Jag ska resa och utforska världen lika mycket som att utforska mig själv och mina gränser.
Bok-film, film-bok? Svårt val
Jag fick precis hem filmen Barnhemmet. Jag funderar på att gå och lägga mig för att se den nu, men samtidigt känns det som att jag inte vill vara ensam. Det är antingen filmen, eller plugga som gäller. Vi alla vet ju var jag borde göra, men vad som antagligen kommer att ske.
I love them Rednex
Igår fick jag fnatt och laddade hem en gammal Rednex-skiva. Man vara det mest värda jag gjort på länge. Det spelar ingen roll hur man än mår, för när man lyssnar på dessa låtar kan man inte göra annat än att skratta nostalgiskt. Rednex är för mig i samma klass som ABBA är för alla 60-talister..
Rednex - The way I mate
Min helt lediga dag
Idag har jag inte haft några som helst måsten. Okej, det finns ju alltid saker man bör göra, men idag har jag inte varit tvungen att göra ett jota. På ett sätt är det underligt. Det var så länge sen sist.
Ja, bara för det har jag legat i sängen hela dagen, ganska bokstavligen. Jag har varit ensam, men ändå haft så mycket sällskap. I sju och en halv timme samtalade jag med min man i LA, ändå ville jag inte sluta när jag var tvungen att åka hem. (Mamma hade fått vänta på mat i två timmar redan)
Egentligen skulle man ju kunna säga att jag umgåtts med honom. Jag menar, egentligen är det bara det fysiska som saknas. Än en gång tackar jag Skype, men oj vad jag saknar det fysiska.
Get gick som det skulle
Säger bara...
WHAT A SHOW!
c
Ikväll är det showtime, jag är taggad.
Berättar sen.
Raaaaast
Snart är min rast slut. Jobbar mellan 11.30 och 21 idag. Tufft, men idag har jag en så otroligt bra dag så det gör inget. Vaknade en minut innan mobilen, och sedan pratade jag med mannen i LA i nästan två timmar. Skulle vilja stanna i sängen bara för att prata med honom, men pengar måste ju in.
Nu måste jag kila.
Vi hörs sen.
Puss
Nu måste jag kila.
Vi hörs sen.
Puss
Det kommer...
Tanken slog mig verkligen idag, hur lite jag hinner träffa mina vänner. Orden ytterst sällan är välbeskrivande. Idag kom min vän till mitt jobb, och hon gick till attack eftersom hon inte fått höra av mig att jag har mig en kille. Min kompis Kompis, vet inget, mer än att han finns. En tredje, min frisörska, är inte heller direkt upplyst om det. Hur kan det ha blivit så?
Han är något jag vill skrika om så att alla hör.
Jag har bara inte haft tid.
Nu är det tid.
Nu hade jag äntligen tänkt att gå och lägga mig. Imorgon har jag världens sovmorgon, känns det som eftersom jag inte öppnar. Men 11.30 låter himmelskt sent i mina öron. Då kanske det är bra att ta tillvara på tiden och kanske få sig en välbehövd sömn. Sen ska jag ställa klockan tidigare, för imorgonbitti ska jag tala med my love i the US. Det är ju lite krångligt det här med tidsskillnaden... Nio timmar skiljer det. Men vi klarar oss fint.
Knep och knåp med Isis
Ikväll kom jag hem senare än vad jag trott.. Vi var tvungna att göra klart de ormdräkter som jag och en annan tjej i min dansgrupp ska ha på oss på lördag, då vi har en show med Isis.
Vi är en helt fantastiskt rolig och mysig grupp och jag kommer verkligen att sakna dem när jag beger mig till andra sidan jorden för att vara med my love. Men sånt är livet, och jag kommer ju tillbaka. Tror jag.
Hur som helst, ikväll vände dagen och vart fantastisk...
Eftersom vi kommer att ha strumpbyxor och bodys på oss, så har vi målat och sytt fast ormskinnstyg för att dölja de mer intima delarna. Jag måste säga att ligga ner och få en lapp fastsydd down there kan ta alla pris.
Dessa bilder är från i förrgår när vi började måla våra dräkter, så de är långt ifrån klara här. Ikväll vart dem, men det får ni se efter på lördag, då den stora uppvisningen hålls.
Katastrofdag
Idag har inte varit en bra dag. Utan det har varit total katastrof. Jag vill bara lägga mig i sängen och sova bort resterande timmar.
Vaknades 8.15 av att min chef ringde och undrade vart jag var. Jag började en kvart tidigare. Max tio minuter senare varjag på väg till tunnelbanan. Typiskt nog sov jag hos mor, så alltså skulle det ta längre tid.
Själva jobbet gick bra, men jag mådde bara sådär allmänt dåligt. Illamående.
Vid 14.00 kändes det skönt, eftersom det bara var en timme kvar tills jag slutade, men då kom min arbetskamrat och sa att det var feltryck på schemat och att jag inte slutade förrän 16.00.
När det kanske var en sådär kvart kvar innan hemgång, kommer en annan arbetskamrat och säger att vi fått en leverans med 100 kg kött och att hissen inte fungerar. Jag skulle alltså få vara kvar medan två tjejer skulle konka kött.
Jag var redan stressad eftersom jag på torsdagar håller min kurs i magdans borta vid Bromma. Eftersom jag försov mig imorse hade jag ingen tid till att packa med det jag behövde, så vart jag då tvungen att åka hem till Bagarmossen. Sen kom jag på att mina skivor troligtvis skulle ligga i lägenheten i Odenplan, alltså skulle jag behöva ta mig dit innan jag åkte till dansen.
Nu är jag i Bagis. Skivorna är här. Men seriöst.
Kan jag inte bara få sova istället?
bölja
Är det någon annan som märkt att det varit så varmt de senaste två dagarna?
Jag har ju gått upp klockan sex då det typ fortfarande är mörkt, så jag klär ju på mig som om det vore frost ute. Sen när jag jobbat klart vid tre på eftermiddagen så chockas jag av en värmebölja.
Jag hade seriöst en svettfläck mellan brösten när jag kom innanför dörren.
Det är inte helt okej, men jag klagar inte heller...
Sömn, jobb och prostitution.
Det är konstigt att jag, efter att ha sovit mer än dubbelt så mycket inatt (fem timmar), än vad jag gjort de senaste två nätterna, var tröttare än någon av dessa dagar. Vissa saker är bara ganska ologiska.
En nyhet för er läsare är att jag kommer att jobba mindre inom loppet av en månad. Så vill ni köpa mat av mig kommer det bli allt mer svårt att finna tid. Men det verkar ju vara svårt redan nu, så vi kan väl säga att det kommer att bli näst intill omöjligt för er.
Det här med att jobba mindre har känts som vad jag verkligen velat nu, eftersom jag pluggar. Eller inte pluggar. Men hur som helst, jag vet inte riktigt vad jag vill längre eftersom jag kommer att gå ner från typ 30 timmar till kanske max 10 timmar i veckan. Det är några saker som gör att skon klämmer lite..
1. Betyder det att jag måste plugga 20 timmar mer? Om inte, vad ska jag då sysselsätta mig med? Jag blir så lätt rastlös.
2. Jag vill ju tjäna ihop en massa pengar nu innan jag åker till LA. Jag vill liksom vara där utan att behöva tänka "hm, ska jag äta, frukost, lunch eller middag idag?".
Aja, det där löser sig. Jag kan ju alltid extraknäcka på gatan om det skulle behövas.
nu
De senaste två dygnen har jag drygt sovit fem timmar. Utöver min klumpighet så har jag mått mer än prima. Men trots att jag verkligen vill, och skulle om jag kunde, prata med min prince charming, så ska det härmed bli oerhört skönt att lägga huvudet på kudden och bara däcka. Jag är hemma hos mamma, så riktig mat ligger nu i magen och det känns bara hur bra som helst.
God natt.
Dagens citat
På jobbet kan man, som på 99,99 % av alla affärer, betala med kort.
Men vi har kommit snäppet längre. Vi har chipläsare.
Kunderna begriper sig aldrig på denna uppfinning och då måste man hjälpa dem på traven och förklara för dem.
Idag kom min otroliga pedagogik till stånd.
"Du kan trycka in den där, eller så kan du dra..."
inställt
Igår skulle jag ha pluggat efter jobbet, men istället däckade jag med huvudet i boken. Jag ska som sagt ha läst ut denna bok på lite drygt 100 sidor tills på onsdag. Då är det en föreläsning som grundas på boken, vad jag har förstått...
När jag läste mina mail för någon minut sedan fick jag beskedet att den föreläsningen är inställd. Detta betyder ju att jag egentligen inte behöver läsa ut den, än.
Jag funderar på att göra det, så att jag har det gjort, men helt plötsligt så orkade jag inte igen. Vi får se hur det blir, men jag tror ni har samma tanke som jag. Det kommer inte att ske. Inte tills på onsdag.
Hur går det sen?
Inatt sov jag ungefär två timmar igen. Samtal från andra sidan jorden även denna natt. Ska snart kila iväg till jobbet. Idag är jag lite tröttare än igår. Men det är fortfarande värt. Sen när jag ramlar ihop kanske jag ska ifrågasätta min nya livsstil.
Det slår tillbaka
Jag har varit superpigg hela dagen. Mannen i LA har den effekten. Men sen är det typiskt att jag ska däcka när jag lägger mig för att plugga. Jag hade tänkt att läsa ut boken som ska vara utläst till på onsdag, men icke. Jag lyckades komma cirka två sidor längre än gårdagen, men har fortfarande 70 sidor kvar.
Jag klarar det här.
Payday and I'm happy
Simon säger - money can't buy happiness.
Jag säger - jag håller med.
Men det underlättar ju en hel del när det kommer till vissa saker.
Som ni nu vet, tänker jag åka till LA snarast möjlig tid. Det är inte längre talan om kanske. Kanske finns inte, det är ett faktum. Jag ska, S K A.
Därför kan det ju vara skönt att ha sig en liten kosing, just för att underlätta. Jag menar, visst, jag kan ta cykeln om det skulle behövas. Men när det finns snabbare färdmedel är det kanske mer värt att ta dem. Därför behöver man pengar.
Idag fick jag ett brev där det stod att jag skulle få min första lön.
5051 kronor, efter skatt, kändes lite lite när man ser till att jag jobbat ungefär 30 timmar i veckan i sex veckor. Men efter att ha studerat pappret lite till insåg jag att det var för augusti månad. Jag började jobba den 18:e augusti. Vi lägger på en månad till och plötsligt inser jag att framtiden ser lite ljusare ut.
Mannen i LA, jag kommer snart!
Ont, det gör ont, men det går
Idag var jag på jobbet redan 7.40. Starkt jobbat för en som sovit två och en halv timme, eller vad tycker ni?
Jag kände mig inte det minsta trött, snarare tvärt om, full av energi.
Jag vet inte av vilket av alternativen det beror på, men idag har jag verkligen, verkligen gjort mig illa på jobbet.
Det hela började redan när jag kliver innanför dörrarna. Smack sa det när jag körde in låret i ett järnstängsel. Ett blåmärke med lite rött i fick jag av det. Kan ju vara skönt med lite färg på mig färglösa kropp såhär när hösten verkligen kommit.
Nästa grej som hände var att jag, när jag lagat färdigt maten, råkar tappa en skållande het böna på armleden. Ett brännmärke som tillsynes kan komma från en cigarett, joinar nu mitt "emo-streck". Jag går verkligen in för att visa vilken olycklig fjortis jag en gång i tiden varit.
Efter att ha tillagat kycklingen och tar bort tallriken som ligger över bunken, lyckas jag bränna tre av mina fingrar på vänster hand. Det, mina vänner, var det värsta. Och eftersom jag inte hade tid till att spola kallvatten på mig resulterade det i pulserande smärta i princip hela arbetsdagen. Min chef gick till och med till Apoteket för att köpa kylande salva.
Ja, som ni ser kan det gå illa till om man ska jobba tidigt och inte sover.
Men hur kunde jag sova när jag äntligen kunde prata med mannen i LA över Skype?
But then again, helt ärligt... Jag gillar mina ärr.
Jag ser dem som naturliga tattoos som som lämnas kvar på kroppen som påminnelser om vad man gått igenom i livet. Dessa eventuellt kommande ärr stannar kvar, antingen som påminnelse om att jag bara var jäkligt klanting som ung, eller att jag var en lovefool. Fast vad är skillnaden?
snart snart.
Jag ligger här i sängen och bara väntar på att få prata med mannen i LA. Jag kommer att få se ansiktet jag inte sett på nio dagar. Shit, det är bara nio dagar, men det känns som nio veckor. Jag kan inte hålla ut länge till, jag är så glad. Jag säger det igen. Skype är grejer det.
Ikväll blir det lyx
Jag har fått igång specialeffekterna till mitt badkar. Efter sisådär lite drygt en månad testade jag att stoppa i kontakten i uttaget, och guess what! Det fungerade. Kände mig som Dr. Frankenstein när han fick liv i monstret Frankenstein. It's alive!
Ikväll ska det experimenteras.
premiär
Ikväll var första gången, sen jag flyttade in i lägenheten, då jag lagade middag.
Första gången var egentligen med mannen i LA, men det ränkas inte helt eftersom jag inte gjorde någonting. Jag stod som sagt i duschen och lyssnade till sång och till ett och annat "fuck".
Men ikväll gjorde jag det.
Makaroner med ketchup.
Jag köpte ketchup idag.
Drömmar
Denna natt drömde jag den märkligaste av drömmar. Ni som följt min blogg länge kommer kanske ihåg drömmen om kannibalön, snöovädret och den tillsynes perfekta skolan, som inte visade sig vara så perfekt...
Kort sagt om denna dröm så vart det ett missförstånd och jag trodde att en kille hade kommit med en röd ros till mig och menade på att det var min sista dag i livet. Han skulle döda mig.
Jag lyckades få övertaget och binder fast honom, torterar honom. Jag skulle döda honom, inte tvärt om.
Men på något sätt lyckades han komma fri och var nu, med en yxa i handen, på jakt efter mig. Vi var på en ö så det jag kom inte där ifrån. Men grejen var att vi hade som små gps-sändare som visade på en karta vart vi var.
Jag hade lyckats finna min familj och min mamma och pappa gick med mig till affären. Sen ser jag på kartan att han närmar sig affären och jag gick mot fönstret för att se hur han såg ut (som om jag inte viste det liksom) Men han kom rusande i hög fart, stormade in i butiken med yxan förberedd. (Han visste ju att jag var där inne eftersom han också hade en karta.) Pappa lyckades brotta ner och avbeväpna honom.
Efter det började jag och den här killen att prata och efter ett tag lugnade han ner sig. Tillslut vart vi typ vänner. Han han kysste en växt. Det är allt jag kommer ihåg. Fast lite mer detaljerat.
God morgon.
Till Isabel, från andra ett annat dygn.
Ikväll var även första gången på nästan en vecka jag fått något tecken på att min kusin i London lever. Då vart jag glad.
Jag vet ju att du läser min blogg några gånger varje dag sötis, så:
1. Nej, du är inte utbytt.
2. Tack sötis.
Jag väntar fortfarande på att kunna se din söta nuna på min skärm, så se till att logga in på Skype och ring mig! Jag har så många frågor och så mycket att berätta (ja ja, jag vet att du läser min blogg) så jag förstår inte hur du kan hålla dig borta. Men okej, jag vet att dit internet inte fungerar som det ska. Men hur som helst, se till att fixa det. Jag saknar dig.
Jag kom på, nu är det söndag här och lördag där. Coolt!
lördag
Allt gick bra och brudparet uppskattade verkligen att vi ställde upp. En självklarhet för min del. Efter det år vi grymt mycket libanesiska matrester som vart över (i överflöd) och sedan dansade vi lite innan vi beställde en taxi för att åka hem.
Taxigubben gillade nog oss. Han fick ungefär 100 % extra dricks.
Inte illa va? (Fast det var inte vi som betalade, därav generositeten)
När jag kom till korsningen Odengatan-Sveavägen, åker det förbi en man i något som såg ut som ett kylskåp. Det kom gnistor och luktade bränt. Självklart vart han dragen av en flakbil, men det var coolt i alla fall.
Nu är jag här, ensam en lördagskväll. Eller det har tydligen hunnit bli natt, men jag är ensam. Jag hoppas fortfarande på att kunna prata med honom ikväll, men ingenting är ju säkert och jag vet att om jag lägger mig i sängen kommer jag somna ganska snart. Därför gör jag det inte. Men det kanske är lika bra?
Idag är inte en sådan dag
Jag är klar att åka, ska bara bränna skivan som ska med ikväll. Sen är jag redo. Jag har varit jättetaggad hela dagen, men sen när jag ser mig själv i spegeln är jag ändå inte nöjd. Inget smink i världen kan hjälpa. Det har inget med mitt yttre att göra, men när hormoner slår till är det just utsidan som får sota. Så här ser jag ut, och jag intalar mig själv att inget är fel. Sådana tankar går upp och ner, och det är bara att försöka ignorera. Jag är fortfarande taggad till tusen.
Ya baba
Ikväll är det dans igen. Jag och min vän Dina ska uppträda på en bröllopsmiddag. Det ska bli otroligt kul och jag är hemma i lägenheten och fixar mig. Taggar till ordentligt.
Det som kanske gör det roligare är att jag inte har en aning om hur det kommer att gå. Allt kommer att bli en total improvisation. Det här är i alla fall låten, fast vi kommer att dans till en lite mer fartfylld version. Jag gillar den.
Var kvällen efter uppträdandet bjuder på har jag ingen aning om. Men eventuellt ska jag åka tillbaka hit för att kanske kanske få prata med the Long Lost Love. Vi får se.
Man lär av sina misstag?
I äran av Lucia förra året ville jag platta mitt hår eftersom vi skulle uppträda med skolkören. Jag ville vara fin. Grejen är att jag inte vid detta tillfälle ägde någon plattång, så jag lät min kreativitet ta kommando. Alla har ju ett stykjärn. (Visserligen är vårat från 1754, men det fungerar).
Hur som helst, ungefär nu, tre kvartal senare har de tre centimeter långa ärret jag lyckades tillfoga mig på låret, försvunnit i den grad att man inte tänker på det. Jag strök aldrig mitt hår igen.
Tills imorse.
Nu har jag ett vackert ärr på underarmen. Men istället för att säga att jag av min klantighet lyckats bränna mig, kan jag istället säga att jag var emo och skar mig när jag var fjorton år.
Låt det komma
Ikväll har jag och min kusin gråtit som bebisar. För min del kan det ha varit det skönaste jag gjort på länge. Allt bara kom. Känslor lossnade.
Anledningen var Titanic.
Eller var det verkligen det?
En tolkningsfråga
När jag kom till Bagarmossen efter min dag av aktivitet så slog tanken mig att jag skullegå in i Jalla-livs för att se om jag kunde få tag i något så att jag kan ringa till min man i LA.
Sagt och gjort.
Jag gick direkt fram till kassan och sa:
"Jag behöver ringa till USA, vad har du för något och vad kostar det?"
Han log mot mig och räckte fram in egen mobil varpå jag tittade på den och sedan förvirrat på honom igen. Killen erbjöd sig alltså här att låna ut sin mobil så att jag kunde ringa.
Antingen var han bara helt genomsnäll, eller helt genompantad.
Jag menar, jag vill ringa, men jag är inte desperat!
Eller?
Sagt och gjort.
Jag gick direkt fram till kassan och sa:
"Jag behöver ringa till USA, vad har du för något och vad kostar det?"
Han log mot mig och räckte fram in egen mobil varpå jag tittade på den och sedan förvirrat på honom igen. Killen erbjöd sig alltså här att låna ut sin mobil så att jag kunde ringa.
Antingen var han bara helt genomsnäll, eller helt genompantad.
Jag menar, jag vill ringa, men jag är inte desperat!
Eller?
Storhetskänsla
Nu kom jag precis till lägenheten efter att ha varit och införskaffat mig alla de böcker jag ska ha till min kurs jag går på.
Bland annat var det, så klart, lagboken. Sveriges Rikes Lag.
Jag måste faktiskt säga att jag känner mig lite smått som om jag vore någon när jag går och bär på den. Men kommer verkligheten till mig. Det är cirka 700 JÖKEN-elever som tentar samtidigt som jag. Det är alltså bara en kurs. Tänk er dp hur många som faktiskt bär på lagboken.
"Det som göms i snö kommer upp i tö"
Mitt rum är ett bombnedslag. Idag började min mamma att städa eftersom hon vill göra om där inne. Hon hittade en låda med massa saker jag sparat genom tiden. Från ett ritblock från sexårsverksamheten, till alla mina gamla mobiler, till en massa karikatyrbilder från när jag gick i ettan på gymnasiet, till min och Emilies hemliga bok. Det kan ha varit de roligaste jag sett på länge!
Jag ska gå igenom den lådan sen, kanske scana in något. Fast troligtvis inte eftersom det mesta är ganska grovt. Nu måste jag iväg för dagen... Men oj vad min dag är gjord.
Första tanken
Jag bara älskar ljuden av byggarbetare på morgonen
Min lediga fredag.
Jag vet inte hur jag ska kunna sova. Jag är på ett så bra humör. Imorgon är jag ledig från jobbet, men jag ska upp relativt tidigt för att träna på min efterlängtade gymboll. Sedan måste jag försöka hitta mitt förlorade åkkort (har letat överallt så är den inte här hemma är det väck) , och sedan måste jag till Universitetet för att köpa en bok som ska vara utläst tills på onsdag. Efter det ska jag träffa min vän Dina. Vi ska dansa på en bröllopsmiddag på lördag, så vi måste bygga ihop något fint (sådär kvällen innan är ju alltid en höjdare, precis som i skolan). Sen ska jag tillbringa kvällen och natten med min kusin Karolina. Det kanske blir en bio, kanske något annat.
Det är min lediga fredag från jobbet.
De ska vara nåjda, eller?
Nu tänkte jag avrunda för dagen.
Det är grymt skönt att jag är ledig från jobbet i helgen. Men inte betyder det att jag inte har saker att göra. Så mycket mera sömn än vanligt lär det ju inte bli. Inte om jag sitter uppe som jag gör nu.
Ville bara säga att jag körde hårt på min kurs idag, och jag tror mina elever är ganska nöjda med mig som lärare. Eller det är vad jag hoppas i alla fall. Det är så grymt svårt att gå tillbaka i tiden och börja om från början. Men det är bra också.
Jag ville bara säga, innan jag går till sängs, att jag inte har duschat. Och inte tänker jag göra det ikväll heller. Hejhopp.
Jag är precis som er
Jag har ju skrivit om det här med att jag har förväxlats med att vara en tolvåring. Att folk faktiskt kan tro något sånt är ju... ja, det är vad det är, men jag ser det inte som smicker direkt.
Hur som helst, idag pratade jag med en tjej som dansar på min dansskola. Hon har multikort, precis som jag hade förra terminen, och hon går på hela tio, ja 10, kurser i veckan. Då kom ju automatiskt frågan, hur har hon tid?
Hon varken pluggade eller jobbade. Det gick inte ihop. Tjejen ser ut som en fjortonåring.
Nej nej, hon var tjugoett. Ni kan inte förstå eftersom ni inte vet hur hon ser ut. Jag kunde inte heller förstå, men bara för att jag faktiskt vet hur hon ser ut. Tur att jag har ett ganska bra pokerface, men inom mig tappade jag hakan.
Jag förstår era tankegångar om min ålder. Nästan.
Dagens konversation
Jag och min arbetskompis "B" arbetade sida vid sida även idag.
"Spänn då!" säger jag och slår honom lite lätt i magen.
"Nej, jag spänner mig aldrig"
"Jo, jag vet att du är en spännis innerst inne. Du spänner dig alltid när du är i närheten av mig."
"Ja, det är ju parningssäsong."
Tystnad.
Sen gapskrattade jag åt honom.
Länge.
Jag, en relationsguru.
Jag har en speciell gåva. Jag är jäkligt bra på det här med relationer, andras relationer. Jag lyckas få folk till insikt över situationen som råder, hjälper dem tyda tecken.
Ikväll har jag suttit och försökt få min mor att inse saker om livet.
Ibland kan det låta lite hårt, men sanningen måste fram och om inte sanningen, så min personliga åsikt. Jag vet inte vart jag fått denna gåva ifrån. Synd är det att den inte alltid fungerar för mig själv.
Behöver du hjälp, eller kanske bara behöver prata av dig?
Tveka inte att kontakta mig. Jag har mottagning på beställda tider.
/ Emily
Det här med smärta
Jag bränner mig på jobbet. Ganska mycket. En dag skållade jag magen, idag är det handen som gör ont.
Men nu till något annat.
Det som är skönt på mitt jobb är att det är så öppen stämning, för det mesta,
Idag jobbade jag med en kille (det enda testosteronet som jobbar där, om man bortser från Lars. Men han räknas inte. Och mycket testosteron i killen är det inte heller.) Men hur som helst... efter lunchruschen fick jag impulsen att låtsasasparka honom mellan benen, (nej, jag träffade inte), varpå vi kom in med det här med smärta.
Han påstod promt att det gör ondare för killar att få en smäll i skrevet än för tjejer. Det här skulle bli en diskussion.
Men när han berättade om hur han, efter en gympalektion, fått häfta ihop pungen. Ja, då gav jag mig. För stunden.
Officiellt en tråkig blogg
Det här har officiellt blivit en tråkig blogg.
Allt jag egentligen vill skriva är om blommor och bin, kärlek och sånt.
Till synes tråkiga saker, för er i alla fall. Inte för mig.
Men det är så att minst 18 000 gånger per dag tappar jag fokus på det jag gör. Försvinner in i min egen värld. In i historien, in i framtiden. När jag hör mig själv säga de här sakerna är jag chockad. Det är inte jag som pratar, ändå är det jag till fyrahundrasjuttiosju procent.
Att jag kan bli tårögd och skratta på samma gång, av vadå? Av kärlek?
De som känner mig vet att jag är en ensamvarg. Ytliga förhållanden som max.
Men nu? Helt seriöst skulle det inte förvåna mig om jag åkte till Las Vegas och gifte mig när jag väl åker till staterna. Men, nej, jag är förnuftig. Ska inte gifta mig. Jag menar bara att jag är förvånad över att jag kan tänka mig att lämna allt här bara för att åka till andra sidan världen för att vara med en person...
Jag väntar fortfarande på att vakna, men snälla nyp mig inte.
Plötsligt händer det...
Jag gick upp vid tio imorse för att plugga.
Det har jag gjort också. Fast det går segt.
Men det gör inget, allt fastnar nu.
Plötsligt känns inte tentan fullt så skrämmande som den gjorde i förrgår.
Funderar på att passa på att träna lite, nu när jag har tid över.
Ta en paus från hjärngympa, och aktivera mina muskler lite.
Gud vad bra det låter.
God natt
Jag klarar allt.
HJÄÄLP
En CD har fastnat i min dator och vill inte komma ut. Det kommer rök. Nej men det låter lite konstigt. Jävla skitdator. Ska prova starta om. Det här är inte okej!
Nattens frågor.
Jag är fortfarande vaken. Gör saker jag tänkte göra imorgon, men som jag borde gjort förra veckan. Imorgon börjar jag inte jobbet förrän 16.00 så jag kan ta tag i saker innan dess. Så alltså måste jag ställa klockan. Försumma dagen då jag kan sova. Sånt är livet. Det spelar ingen roll. Sen han åkte har jag varit tröttare än på länge. Kan sömnbrist komma i efterhand? Om jag är trött, varför har jag svårt att somna? Fryser jag mer för att det är kallt, för att jag är ensam eller för att jag inte har tid att äta? Varför är mina naglar hårdare än de någonsin varit, nu när jag inte direkt får i mig vitaminer? Alla dessa frågor...
Fullmakt - en ladugård?
Idag var det plugg igen och än en gång lyckades jag gapskratta när alla hade slutat.
Jag grät faktiskt också.
På en juridiklektion.
Aldrig trodde jag att det kunde vara roligt med fullmakt.
Bara för det tänker jag gå igenom för er, vad jag får lära mig på Universitetet.
En person (A = fullmaktsgivare) kan anlita en annan (B = fullmäktige) för att exempelvis sälja en bil. Han ger honom på en fullmakt. Den är vanligtvis skriftlig och den berättar vad en person har för behörighet. Sen kan fullmaktsgivaren även ge ytterligare ramar som den fullmäktige måste hålla sin inom. Detta kallas befogenhet.
Behörighet är alltså vad man kan göra.
Befogenhet vad man får göra.
Hur ska man då hålla koll på vad som är vad?
Det är här det roliga kommer in. Men det går inte att återberätta på det sättet min lärare förklara, och det är inte lika kul om man inte hör honom tala. Men i alla fall.
"Befogenhet har ett "F" i sig. F som i "får". Får säger "bä". Befogenhet, bä.
Behörighet är som en ko, fast det har inget "K" i sig. Men det finns ett "H", och det låter ju som "K". Ko, mu.
Bä, mu, mu, bä
Fast "H:et" kan ju vara en häst också, gnägg.
Men kossan och fåret har en sak gemensamt. Båda ger mjölk.
Mjölk finns på Arla-fabrikerna. Det påminner mig om mysiga morgonstuder.
Alltså...
Befogenhet, bä
Behörighet, mu."
Mina egenskaper, del fem
Jag har kommit att tänka på att en egenskap jag har är att jag nästan alltid får som jag vill. Det behöver inte nödvändigtvis bero på envishet. Eller så gör det det. Jag vet inte.
Hur som helst, jag har en tendens att lyckas med det jag ger mig in i. Jag ger mig inte och jag är inte nöjd förrän det bästa är uppnått. Ibland, eller ofta, tvivlar jag på mina ambitioner, men lyckas på något sätt få vinden på min sida.
Jag hoppas inte att det ändras, inte nu, inte någonsin.
Jag vill lyckas med det jag gör. Fast det vill ju alla.
Jag klarar inte av att misslyckas.
Det är kanske där det ligger.
Prästens första gudstjänst
Den unge prästen var så nervös inför sin första
gudstjänst så han kunde inte ens prata ordentligt. Inför
Den lilla skålen bredvid altaret är inte en toalett.
Försök att undvika att luta er mot statyn som
vi hänvisar inte till vår herre Jesus Kristus som
'JC and the boys'.
Den typen som satt i hörnet på altaret som ni
hänvisade till som 'bögen' och 'mögelkäftad
transvestit', var jag.
Jag hoppas att dessa saker skall rättas till tills
nästa nattvard.
Med vänliga hälsningar
Ärkebiskopen
sin andra gudstjänst söndagen därpå berättade den
äldre ärkebiskopen hur man kunde göra för att slappna av
lite. Han föreslog följande: Nästa gång, ta ett par
droppar vodka i ett vattenglas och drick det. Du kommer
äldre ärkebiskopen hur man kunde göra för att slappna av
lite. Han föreslog följande: Nästa gång, ta ett par
droppar vodka i ett vattenglas och drick det. Du kommer
genast att märka hur avslappnad du blir.
Söndagen därpå gjorde prästen som han hade blivit
tillrådd och kände genast hur avslappnad han blev.
tillrådd och kände genast hur avslappnad han blev.
Gudstjänsten flöt på fint och han stammade inte alls.
Efter nattvarden hittade prästen ett brev från
ärkebiskopen på sitt rum:
Käre fader, nästa gång ska ni lägga ett par droppar
vodka i ett vattenglas, inte ett par droppar vatten i ett
vodkaglas.
Jag tänkte berätta om några fel jag lade märke
till, så att de inte upprepas nästa söndag:
Efter nattvarden hittade prästen ett brev från
ärkebiskopen på sitt rum:
Käre fader, nästa gång ska ni lägga ett par droppar
vodka i ett vattenglas, inte ett par droppar vatten i ett
vodkaglas.
Jag tänkte berätta om några fel jag lade märke
till, så att de inte upprepas nästa söndag:
Den lilla skålen bredvid altaret är inte en toalett.
Försök att undvika att luta er mot statyn som
föreställer jungfru Maria och speciellt att krama henne
och känna henne på brösten.
Budorden är 10, inte 12. Lärjungarna var däremot 12,
inte sju. Och ingen av dem var dvärg.
och känna henne på brösten.
Budorden är 10, inte 12. Lärjungarna var däremot 12,
inte sju. Och ingen av dem var dvärg.
vi hänvisar inte till vår herre Jesus Kristus som
'JC and the boys'.
Vi hänvisar inte heller till Judas som en 'jävla
skvallertacka'. Bin Laden hade ingenting med Jesu död
skvallertacka'. Bin Laden hade ingenting med Jesu död
att göra.
Syndarna hamnar i helvetet, inte i hästarslet. Fader
Syndarna hamnar i helvetet, inte i hästarslet. Fader
vår skall läsas mot himlen, inte genom att göra vågen.
Den typen som satt i hörnet på altaret som ni
hänvisade till som 'bögen' och 'mögelkäftad
transvestit', var jag.
Jag hoppas att dessa saker skall rättas till tills
nästa nattvard.
Med vänliga hälsningar
Ärkebiskopen
Tiden går, men gammelmormor består
Idag fyllde min gammelmormor nittioåtta år, ja 98.
Det, om något, är coolt.
Hon har lärt mig en hel del. Speciellt när det kommer till killar.
"Håll dig borta så att de inte lurar dig!"
Fast samtidigt undrar hon om jag har hittat mig en fästman.
"Du som är så vacker och har så fina tänder?!"
Jag gillar min gammelmormor.
Jag vill bli som henne.
Svaret är ja
För ungefär en vecka sen frågade min pappa mig, när jag berättade att jag hade träffat en kille som skulle flytta till USA, om han var värd att resa dit för. Då var jag inte helt säker. Men svaret är ja.
Jag ränkar tiden tills jag kan åka till honom.
Jag har aldrig känt såhär.
Fruktan.
En annan sak som slog mig är att jag, som sagt, jobbar till stänging. Det jag inte visste förr var att jag kommer att jobba ensam i en och en halv timme med start från klockan 21.00.
Jag har bara varit ensam på jobbet i max fem minuter.
Jag är rädd.
Jag har bara varit ensam på jobbet i max fem minuter.
Jag är rädd.
Jag har väntat på den här dagen
I dag var första gången, sedan jag började jobba, då jag tog beställning av någon jag känner. Vi kan väl säga följande. För 39 spänn vart de garanterat mätta.
Försova sig men ändå komma för tidigt
Höll på att försova mig till jobbet idag. Ändå sov jag ungefär elva timmar denna natt. Men i tid kom jag, och fick även veta att jag börjar klockan ett, och inte tolv. Typiskt.
Jag jobbar nio och en halv timme idag. Stänger skiten och går hem vid halv elva i kväll.
Hörs då.
Det här med mat
Tre ägg i en äggröra
Två knäckebröd med ost
Tre hemmabakade mjuka kakor
Det är mitt dagsintag för denna dag.
Nu har jag gjort en stor skål med makaroner.
Jag är hemma hos mamma, så det finns Ketchup.
Citat
Följande citat kommer från Irving Washington och jag tycker att den på något sätt talar för att jag gjorde rätt när jag träffade denna underbara kille, som jag visste skulle flytta bort. Fast som jag skulle vilja säga... All kärlek är bra kärlek. (Förutom den dåliga). Jag ångrar ingenting.
Kärleken är aldrig bortkastad.
What a show
Hemma igen efter showen. Det vart över två timmars förseningar, men det var så himmla kul!
Publiken skrattade.
Antingen för att de förstod konceptet; att det var ett gammalt traditionellt persiskt bröllop. Eller för att vi var så grymt fult sminkade.
Dokumentationer har gjorts och jag kommer att dela med mig av dem så fort jag får dem.
Fyfan.
Varför det är bra att vara kort, del ett
Jag är, som de flesta av er vet, inte så storvuxen. Nej, jag är ganska kort. 158 härliga centimetrar närmare bestämt.
Jag har alltid velat vara ganska lång, 1,70 ungefär. Det kommer jag aldrig bli. Inte ens med klackskor. Jag har accepterat det.
Det kommer stunder då det är svårt.
Att uppfattas som en tolvåring är kanske inte det roligaste, med tanke på att jag är nitton år och är fullt utvecklad. (Mina bröst är faktiskt inte så små!)
På biografer missar man ofta halva texten, eftersom den framför självklart är två meter lång. Alla har vi ju varit barn och upplevt det, men jag fastnade liksom kvar i det korta stadiet. (Tur att man kan engelska!)
Att drömma om att bli catwalkmodell är ju bara att skippa. Bara benen på dessa kvinnor är ju en och en halv meter.
Men det härliga med denna värld är att allt kan vändas på och ses som något positivt.
Att se ut att vara tolv nu, gör mig till en tjugotreårig trettioåring senare.
På biografen finns det kuddar som är till för barn. Det är bara att låna.
Istället för catwalkmodell kan jag ju bli stridspilot. Det är mycket coolare. Och jag skulle föredra att hitta en man som faktiskt inte var kortare än jag.
Och sist men inte minst. Urvalet av kläder är betydligt större.
Idag köpte jag en jacka på barnavdelningen. Sitter som en smäck.
Jag har alltid velat vara ganska lång, 1,70 ungefär. Det kommer jag aldrig bli. Inte ens med klackskor. Jag har accepterat det.
Det kommer stunder då det är svårt.
Att uppfattas som en tolvåring är kanske inte det roligaste, med tanke på att jag är nitton år och är fullt utvecklad. (Mina bröst är faktiskt inte så små!)
På biografer missar man ofta halva texten, eftersom den framför självklart är två meter lång. Alla har vi ju varit barn och upplevt det, men jag fastnade liksom kvar i det korta stadiet. (Tur att man kan engelska!)
Att drömma om att bli catwalkmodell är ju bara att skippa. Bara benen på dessa kvinnor är ju en och en halv meter.
Men det härliga med denna värld är att allt kan vändas på och ses som något positivt.
Att se ut att vara tolv nu, gör mig till en tjugotreårig trettioåring senare.
På biografen finns det kuddar som är till för barn. Det är bara att låna.
Istället för catwalkmodell kan jag ju bli stridspilot. Det är mycket coolare. Och jag skulle föredra att hitta en man som faktiskt inte var kortare än jag.
Och sist men inte minst. Urvalet av kläder är betydligt större.
Idag köpte jag en jacka på barnavdelningen. Sitter som en smäck.
En till tack
Idag är det som sagt Isis-uppträdande. Jag är taggad.
Hinner inte fixa mig sen så det är gjort.
Jag är glad och jag är naken. Fri är ordet jag söker.
Jag tror grannarna gillar mig redan.
I synnerhet de som lyckats få en glimt av mig.
Så här ser jag ut nu. Jag är nöjd med det jag ser.
Idag är helt enkelt en sån här dag.
Nu ska jag gå och införskaffa mig lite saker.
Hörs sen .
Futurum till presens
Att människor man känner åker iväg går i princip inte att förstå. Inte i tid.
Man har haft lite tid att bearbeta vad som kommer att hända, men när det väl händer känner man sig lika snopen i alla fall.
Imorse sa jag hej då till min kusin. Ett år liksom.
Nu när allt sker, då står jag här mållös och tittar på.
Fortsättning följer, snart
Jag kom på en sak. En ganska viktigt sak. Det är som att inte få se sista avsnittet i The OC eller någon annan skitserie. Hur som helst, jag har inte berättat klart om min Litauenresa. Alla bilder har jag nu återfått så egentligen är det bara att avsluta skiten nu. Men ni ska få hållas lite lite till.
Jag ska inte göra er besvikna.
,.,.,.,.,.,.,.
De senaste dagarna har inte givit mycket på sömnfronten, och idag resulterade det i att jag somnade i badkaret igen. Det r grymt härligt, fast ändå lite läskigt eftersom man vet ju inte om man vaknar upp och är död.
Nej skämt å sido.
Jag är ganska trött.
Och ganska så jättehungrig.
Jag väntar på att mamma kommer hem så att vi kan äta tillsammans. Men jag vet inte hur länge jag kommer att klara det, och sen känner jag att temperamentet sjunker med en rasande fart. Nu när jag är ensam går det bra, men så fort någon kliver innanför dörren så kan helvetet braka löst. Hoppas inte.
Jag tar en macka för säkerhetens skull.
Nästa på tur
En annan person som åker iväg, som jag redan tidigare nämnt ett antal gånger, är min bästa vän och kusin, Isabel. Detta innebär att vi har ungefär ikväll och inatt på oss att ta tillvara på tiden vi har kvar. Detta innebär utgång och sedan pillowtalk, all night long. Det har fortfarande inte kommit till mig att hon åker, lika lite som jag förstod att denna kille skulle åka idag.
Men som min tatuering skulle ha sagt om jag valde att göra den:
Carpe Diem
Nu då?
Fem dagar av bortskämmande välbefinnande. Jag vet att jag är tjatig, men jag vet inte annars hur jag ska få det ur mig. Hur jag själv ska förstå vad som hände. Allt stämde. Jag vet inte ens om det är möjligt.
Men nu är det över, i alla fall på de villkoren.
För typ tjugo minuter sedan lyfte hans plan.
Jag sov hos honom inatt, och imorse tog vi avsked.
Det var svårt.
Just nu är det till och med så att jag skulle kunna flytta till USA, dels för att jag vill åka bort, dels för att vill vara med honom.
Men nu kommer vardagen tillbaka. Jag får mindre tid till att känna och mer tid till att fokusera på det om måste fokuseras på. Frågan är bara om det kommer att bli detsamma?
Mina fem magiska dagar
Jag vet egentligen inte hur jag ska lägga upp detta inlägg. Jag vet inte vad jag ska skriva, vet inte vad jag känner, vet inte någonting egentligen. Ingeting mer än att jag har det jävligt bra just nu.
I tre dagar har jag umgåtts med denna kille. Tre dagar känns som tre månader. Jag har levt i min egen Hollywood-film, utan drama. På fredag åker han som sagt till LA, för att stanna i två år. Det innebär inte nödvändigtvis slutet, men ändå ett avbrott. Vad som händer får vi se, men det är oväsentligt nu. Vi tar dagarna som de kommer.
Igår var en underbart bra dag.
Han mötte upp mig efter jobbet, vi gick och handlade varor till den mat vi tillsammans skulle tillaga. Jag som äcklig efter jobbet var, hoppade i duschen. Tänk er följande... ni står en en underbart skön dusch samtidigt som ni hör sång ifrån köket. Bra sång och god mat. Kunde det bli bättre?
Svar ja.
Film med skratt och tårar. Och sen... massage. Av en som faktiskt kan massera, och som tycker det är kul. Bortskämd är väl kanske orden som passar. Jag klagar inte.
För att avsluta historien, utan att avslöja allt, så sov jag totalt tre timmar i natt, innan jag var tvungen att gå upp för att gå till jobbet.
Han kommer hit i kväll också och imorgon finns inget jobb som tvingar upp oss heller...
Som sagt
En magisk kväll. Eller numera natt.
Ska däcka och gå upp om fyra timmar..
en magisk kväll
Grejen är att jag har träffat en kille. En kille som jag inte kan få eftersom han far iväg på fredag. Just nu är det för tidigt att säga vad jag tycker om honom, men hur som helst, det kan ju vara kul att hänga med honom innan han åker bort.
Vi ska ses ikväll, efter att jag har jobbat och han har varit i sin studio och spelat in. Tanken är att vi ska kolla på en film som han och en vän skapade på gymnasiet. Han insisterade, och varför inte? Men nu har jag en idé om kvällen i övrigt. Mer om det sen. Fast sen vet jag inte om det är så bra att fästa sig vid någon när det är som det är.
Men then again. Det är det värt, och så kan jag inte ångra mig sen.
Nu ska jag gå till jobbet.
När man drar tummen ur röven
I natt skickade jag ett meddelande.
Jag ska antagningspröva till amfibiesoldat.
Till det eller inget annat. Jag vill ha den tuffaste utbildningen möjligt.
Annars får det vara.
I så fall vet jag vad jag ska göra nästa sensommar och framåt.
Det är något jag verkligen bara gör för mig, för så vitt jag vet är det bara tre personer i hela världen som tycker att det är en förnuftig idé.
1. Min vän Emilie som vill göra lumpen.
2. Min vän Henrik som gör lumpen.
3. Min farbror som jobbar i armén.
Tack för ert stöd guys.
01.00
Nu ska jag försöka sova. Helgen bjöd inte på mycket sömn och imorse lyckades jag försova mig. Imorgon är en ny dag, nya tag och nya möten. Kan inte vänta. Mer om det imorgon. God natt
När man vill leva lite längre
En man går med i en nudistklubb, han skriver in sig, tar av sig kläderna och börjar strosa runt lite på området.
Efter en stund får han syn på en yppig blondin vilket resulterar i att han får ett praktstånd.
Blondinen: Ville du mej något ?
Mannen: Nej jag kom precis
Blondinen: du måste vara ny här.
Enligt våra lagar här betyder ståndet att du kallar på mej och vill ha sex med mej, vart efter hon lägger sig ner och låter mannen ha sex med henne. Efter akten går den rödblommige mannen in i bastun sätter sig.
Han är otroligt nöjd med sitt medlemskap så nöjd att han lyfter på sin ena skinka och släpper en fjärt.
Då kliver en riktigt stor och muskulös man fram till honom.
Ville du mej något ?
Nej jag kom precis sa mannen.
Du måste vara ny här. Enligt våra lagar betyder fjärten att du kallar på mej och vill ha sex med mej
vartefter han kastar omkull mannen och trycker in den i krysset.
Efter akten rusar mannen tillbaka till receptionen.
Här!!! Ta tillbaka medlemskortet och nyckeln och behåll de 5000kr jag betalt.
Receptionisten: Men herrn ni har ju bara hunnit se en bråkdel av våra aktiviteter .
Lyssna nu fröken, jag är en man på 45år jag får stånd 1gång I månaden, men jag fjärtar 14 ggr om dagen, så NEJ TACK!!!!!
Efter en stund får han syn på en yppig blondin vilket resulterar i att han får ett praktstånd.
Blondinen: Ville du mej något ?
Mannen: Nej jag kom precis
Blondinen: du måste vara ny här.
Enligt våra lagar här betyder ståndet att du kallar på mej och vill ha sex med mej, vart efter hon lägger sig ner och låter mannen ha sex med henne. Efter akten går den rödblommige mannen in i bastun sätter sig.
Han är otroligt nöjd med sitt medlemskap så nöjd att han lyfter på sin ena skinka och släpper en fjärt.
Då kliver en riktigt stor och muskulös man fram till honom.
Ville du mej något ?
Nej jag kom precis sa mannen.
Du måste vara ny här. Enligt våra lagar betyder fjärten att du kallar på mej och vill ha sex med mej
vartefter han kastar omkull mannen och trycker in den i krysset.
Efter akten rusar mannen tillbaka till receptionen.
Här!!! Ta tillbaka medlemskortet och nyckeln och behåll de 5000kr jag betalt.
Receptionisten: Men herrn ni har ju bara hunnit se en bråkdel av våra aktiviteter .
Lyssna nu fröken, jag är en man på 45år jag får stånd 1gång I månaden, men jag fjärtar 14 ggr om dagen, så NEJ TACK!!!!!
Vafan
Här kommer man hem efter en, nu intet så ovanlig, heldag med fart. Middag finns ju inte på schemat längre, utan senast jag åt var sju chips med lite ost, veggifärs och majs på. Det var vid 13.00.
Hur som helst, här kommer man hem, klockan är cirka 22.30 och tanken slår en. Makaroner och ketchup. Då uppstod ett problem. Det finns ingen ketchup hemma hos mig.
Jag tror jag är kär.
Han är smart.
Han är grym på det han gör.
Han får mig att skratta. Även vid fel tillfällen.
Han är faktiskt så oerhört rolig.
Han har pengar. (Inte för att det är viktigt)
Han är välklädd och artig.
Han är händig.
Om det är kriterierna för vad en man ska ha så har jag hittat honom.
Tyvärr är min lärare i Handelsrätt gift.
Så det går ju inte.
Listan
Veckans ros: Den går till Marina, pappas fru, med motiveringen att hon lossade på slipsknuten och gav med sig att jag kunde få flytta in i lägenheten. Tack.
Veckans insikt: Mat växer inte på trädet utanför fönstret. Jag har inte ens ett träd utan för fönstret, så skulle det göra det, så skulle jag vara körd i vilket fall som helst.
Veckans hot: När man har en lärare, som av sina tidigare elever, har kallats för Slaktaren, ja då förstår man att man gett sig in på något allvarligt när man valde att läsa Jöken.
Veckans komplimang: Mor min berättade att Benge, en man som brukar gå ner till Peppe's Café i Bagarmossen, tycker att jag är hemskt vacker. I vanliga fall skulle jag bli glad, men han är minst 40 +. Det ger mig inte så mycket att attrahera gamlingar. (Nej, det är inte gammalt, men hur ska jag annars förklara hur jag känner)
Veckans film: Crybaby, en musikalfilm från 1990, asmysig och grymt bra soundtrack. Det roliga med den är att det är en salig blandning av skådisar. Först har vi mannen av alla män, Mr. Depp. Sen deltar även bland annat en porrskådis, Iggy Pop och en överviktig Ricky Lake.
Youtube, again
Har man tråkigt, är nere, är glad, är rastlös, bör sova eller verkligen plugga. Ja, då kan man alltid lita på att Youtube hjälper dig (eller inte hjälper dig).
Kaviar
När jag var liten sa jag att ag inte gillade kaviar, bara för att mina vänner hatade det. Jag åt det i smyg.
När jag växte upp brydde jag mig inte om ifall någon tyckte det var äckligt. Inte fan behövde de kyssa mig i så fall.
Men.
För några månader sedan slutade jag abrupt att äta kaviar.
Inte bara en, utan tre hela gånger, fann jag svarta sträck i mitt pålägg. Fiskbajs var min tanke och jag tänkte fösrt att det bara var en tillfällighet att det hamnat där. Men efter tre gånger fick det vara nog.
Här i lägenheten finns det inte så mycket att äta.
Men jag hittade knäckebröd.
Och kaviar.
Att plugga.
Jag vill bara säga följande.
Att studera är kul, när man kommer in i det.
Men det här är bajssvårt och tar lång tid.
Förstå vad smart jag kommer att vara om ett halvår.
Jag klarar det här.
This boy
I förrgår träffade jag som sagt en kille. Helt randomly. Sen följde han mig hem och vi stod ute och pratade till halv sex på morgonen.
Igår var vi på samma fest, och sen följde han med mig hem, igen. Fast denna gång fick han faktiskt följa med upp. Egentligen är det inte min grej, men det var något speciellt med honom. Så varför inte.
Hur som helst, vi kollade på Braveheart innan vi somnade.
Innan han gick idag fick jag en gåva, inget speciellt, men i alla fall. Jag tror aldrig jag fått något av någon kille förr. Eller jo, jag fick en ros och ett gosedjur på alla hjärtans dag för ett och ett halvt år sen. Gulligt.
Vem är killen? Kommer det hända något? Ni undrar...
Men svaret är nej, det kommer det inte. Han åker till LA nästa fredag. Stannar där i två år. Han är en goodlooking sing and songwriter. En duktig sådan. Så det är ganska kört. Inte för att jag hade väntat mig något, men det är ändå synd när man hittat en trevlig kille.
Just my luck.
yeaah
Hej jag är full.
Har ätit middag hos min farbror.hemma fest.
Får skriva om varje mening.. haha
Nu ska jag på hemmafezt...
Hejdå
Några timmar senare...
Jag klev precis innan för dörren.
Åkte till Fellows med en massa Kärrtorpskompisar. Det var oerhört kul, men mindre kur var väl kanske att stället sög röv. Vid typ halv två lämnade vi stället på grund av att en av oss vart utslängd på grund av alkohol. Det gjorde inget, tyckte jag.
Sen åt vi en massa mat på McD, där Emilie jobbade. Vad ska man säga mer än att gratis fyllekäk uppskattas. Även ifall jag inte gillar McD.
Efter det åkte alla hem, mot södersidan av stan. Själv skulle jag åt motsatt håll.
Jag har kommit på att det typ går snabbare att gå hem tll mig från Rådmansgatan, men ändå var det något som sa åt mig att åka till Odenplan. På perrongen träffade jag en massa Rythmusfolk, varav två jag känner. Så jag beslöt mig för att skita i sömnen ett tag till och hänga med dessa sköna grabbar.
Vi tänkte åka till After, men kom dit en kvart innan de stängde. Efter mycket om och men gick vi till McD i Slussen. Fyllekäk, men jag åt ej. Vi satt där ett tag och jag hade verkligen grymt kul med dessa pojkar. Men snart skulle vi bege oss, det var på tal om att gå till Patricia, men jag har den förmågan att dra med mig folk. Ingen gick till Patrcia. Alla åkte hem istället. Mot södersidan. Alla förutom en...
Han är i alla fall orsaken till att jag får fyra timmars sömn denna natt.
Om vi räknar från nu.
Vi pratade mycket, och kom fram till att vi är ganska lika.
Vi ska kanske på samma fest imorgon också, och han har lovat mig en massage. Egentligen har jag eventuellt andra planer, men hur ska man kunna tacka nej?
Frågan är bara....
Vad hette han nu igen?
Utgång, tillslut
Jag har verkligen varit taggad på utgång ikväll. Och det verkade inte sämre än att alla bangade på mig. Men nu ska jag ut i alla fall. Ensam. Nej med ett gäng kompisar. Fellows blir det. Super super. Jag är taggad. Vill inget annat än att dansa.. Sen behöver jag dansa bort allt godis jag börjat äta igen.
Hej hopp, gummisnopp.
Bästa showen ever
Kvällens show skulle nog få en Oskar om det vore en film. Det var mirakulöst bra. Alla var där. Kungafamiljen, Göran Persson, skaparen av Elvis, alla. Det var fullt, folk som inte fick sittplats, stod upp, och bakom dem stod folk på bord. Kungen ville till och med adla mig och ge mig en bit av Småland för min dans med slöja. Vad ska man säga, jag är bra liksom.
Nej fy vilken lögn. Showen vart inställd.
Men det kunde ha varit sant.
En mindre olycka, ingen skadad
Jag råkade precis vara med om en olycka här på jobbet. Eller jag, rättare sagt, råkade vålla en olycka. Jag råkade tappa ut en massa gräddfil över mig och över golvet och hyllorna. Sen brast jag ut i skratt och försökte sen tackade jag för idag.
Nu går jag hem.
Nu går jag hem.
Jag går och lägger mig
Jag är trött och har ont i fötterna efter veckans arbete och träningar. Huvudet spänner och jag har torra händer. Dansen jag ska uppträda imorgon finns inte i mitt huvud, och min master kommer att granska varje litet steg antar jag. Bara det gör att det känns tre tusen gånger värre än det bör. Sen är min dräkt jag dansar i lite för stor, så mina bröst är obefintliga. Hur bra mår man när man måste stoppa upp tuttarna liksom?
Hur som helst, det är därför jag nu drar mig tillbaka, kollar på en film och somnar. Imorgon är en ny dag, fylld med mirakel.
God natt.
Ingenting är omöjligt!
Imorgon är det dags för första uppträdandet efter sommaren. Jag och två andra tjejer från min dansgrupp ska dansa fyra nummer. Först dansar vi alla tillsammans, sen dansar vi ett varsitt solonummer. Grejen är att mitt solo ligger precis efter första dansen. Detta innebär att jag enbart har introt på min solodans på mig att byta kläder. Det är cirka 40 sekunder. Ja, sekunder.
Sen har jag inte övat något på den förrän nu ikväll, och bitar har fallit bort.
Det här blir kul.
Någonstans i Hjulsta klockan 19.00.
Kom om ni vill, imorgon. Som sagt...
Det här blir kul.
Slits inte som jeans
Här kommer ännu ett nytt hett musiktips. Låten är ju inte ny, men fortfarande lika het. Jag vet inte vad mer jag behöver säga att en låt som denna får mig typ att känna mig omänskligt bra. Jag tror att det är en låt som jag aldrig kommer att tröttna på.
Joan Jett and The Blackhearts - Bad reputation
Uppe med tuppen
Ja, egentligen gick jag upp 6.30. Jobbet ni vet. Inget nytt förutom att det inte blir någon Isis-träning ikväll av anledningen att vi vart klara med ena koreografien igår. Den är så kul!
Så vad ska jag göra efter jobbet idag undrar ni? Slappa kanske?
Nej, förstås inte det. Jag ska köpa lite skolböcker, bland annat juristernas Bibel - Lagboken. Fyfan säger jag till det, men har man satt sig får man sitta. Sen är det väl lika bra att plugga också.
Hej så länge!
När man har tid
När man lever ett liv som mitt är det viktigt att ta tillvara på de få stunder man får till sig själv. Jag måste erkänna att jag är ganska dålig på att gör det. Slänger bort tid till att sitta och slöa framför datorn och äta godis. Visst kan det ses som något bra, men nu syftade jag mer till vad som är bra för hälsan och själen.
Jag ska försöka införa det i mitt liv. I alla fall en gång i veckan, kanske bara en timme.
Är det nu man säger; skyll dig själv?
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här... men just nu, i detta tillfälle (endast), ångrar jag att jag vaxade benen förra veckan. Varför undrar ni häpet. Jo, för att Marina, min extramamma, har lämnat en kvinnlig rakapparat här i lägenheten. Jag har laddat den, men har inget hår att avlägsna den med.
Kanske huvudet?
oinspirerat
Jag vet, kära läsare, att denna blogg för tillfället är skit och hur tråkig som helst att följa. Grejen är att jag inte har haft någon inspiration. Jag gör samma saker hela tiden. Jobb, skola, dans. Jobb skola, dans. Dag efter dag. Det är inte så att jag klagar, men bristen på nyheter syns i antalet besökare.
Men det jag ville säga är att det kommer snart att bli ändring på det. Jag känner nämligen att jag har lite saker att berätta för er. Men det hinner jag inte ta nu, för jag ska åka och dansa.
Dans, igen
Idag var det träning med dansgruppen. Jag fullkomligt älskar det vi gör. Nästa vecka ska vi dansa på ett persiskt bröllop, och dansen vi ska göra är persisk, men inslag av teater. Det vi ska visa upp är ett traditionellt persiskt bröllop. Passande va? Hur som helst, det är så himla kul.
Någon annat som är kul är att det redan är en rad elever som skrivit upp sig för att gå på min kurs på torsdagar. Trodde jag faktiskt inte. Jag känner mig överväldigande stolt, och rädd. Pedagogik vad?
Guess what...
Jag befinner mig just i detta tillfälle i lägenheten i Odenplan. Här kan jag alltså bo om jag vill. Det känns konstigt, men kul. Fast tanken är att jag ska bo här på deltid. Vill inte flytta hemifrån riktigt än, mest prova på.
Ett eget kök, ett eget badkar (med effekter) och en egen dubbelsäng. Ingen mera 70säng, nu är det typ 150sängen som gäller.
Sen tillkommer det även lite mer saker. Städning, diskning, tvättning, införskaffning av mat och räkningar.
Jag kommer att trivas.
Vissa dagar tar priset
Jag är hemma nu. Det känns som att livet verkligen har lekt idag. Min energi har varit på topp om inte mer, hela dagen. Trots det så har jag inte ätit på tolv timmar. Nu ska jag stoppa i mig något, för sakens skull. Sen ska jag gå igenom kvällens anteckningar. Handelsrätt är intressant, men kräver en hel del. Jag tror det kräver mer än vad jag tror. I veckan ska jag köpa mig en lagbok. Det är ett måste i kursen.
Sen ringde min far idag och meddelade att jag faktiskt kan flytta in i lägenheten när jag vill. Hans fru, min extramamma, har släppt garden lite. Känns kul, men tro inte att det kommer att ske några fester där. Nej, för det kommer det inte. Inte i mitt hem. Man gör bara misstag en gång.
Som sagt, jag gillar mitt liv, jag gillar att ha full fart. Än så länge. Men ibland är det synd, idag gick min familj på Arn. Då satt jag och pluggade. Sånt kan ju kanske suga ibland. Men man kan ju inte ha bananen i fickan hela tiden.
Hur sin helst, jag har haft en otroligt bra dag.
Jag tror det beror på frukosten jag åt i morse.
Blåbär.
Så ni vet
Jag ville bara säga en sak.
Jag tycker om mitt liv. Hur kaotiskt det än må vara.
Nu ska jag läsa ikapp mig i min bibel till lärobok, om dryga tre timmar är det studerardags i fyra timmar. Börjar jobba 8.00 imorgon igen.
Jag gillar att jobba, jag gillar att plugga och jag gillar att dansa.
