Futurum till presens

Att människor man känner åker iväg går i princip inte att förstå. Inte i tid. 
Man har haft lite tid att bearbeta vad som kommer att hända, men när det väl händer känner man sig lika snopen i alla fall.  
Imorse sa jag hej då till min kusin. Ett år liksom. 

Nu när allt sker, då står jag här mållös och tittar på.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0