Anger management

Imorse, typ en kvart sen, var jag påväg att gå på ett yogapass på gymmet. Nu är jag inte det. Det känns lite surt. Men min man skippar sin första lektion och vi ska gå igenom frågor som vi ska ringa och fråga skolan i Miami. Sen har han lovat att vi ska til gymmet ikväll. Så det är väl ganska bra. Grejen är att jag är för rastlös i kroppen för att sitta inne.

Nu har var varit hemma och varvar ner i typ en timme sen den tuffa bergsbestigningen. Jag tog en annan väg, vilken var en uns brantare. När jag klättrat den jobbigaste vägen satte jag mig ner och skådade utsikten. Det är ett wow på den alltså. Jag hade ingen kamera med mig, men det var betydligt mycket högre än den vanliga vägen. Jag fick till och med tryckutjämna.

Två timmar friluftsliv gjorde susen för själen och jag känner att jag kommer sova som ett barn inatt. Priset för detta var dock två fets blåsor på fötterna och en hugrig mage. Men det är det värt.

Jag har fastnat för Super Mario 64 på DS. Jag har spelat i flera timmar nu, och jag la precs av. Här är klockan snart tre på eftermiddagen och jag har fortfarande sovlinnet på mig. Eftersom det inte är så himla varmt ute idag så tänkte jag passa på att gå och hikea i bergen. Idag kommer jag säkert att orka gå hela den långa vägen också.

Det är ju beroendeframkallade att spela spel. Jag skulle egentligen bara vilja fortsätta spela och inte göra något annat idag. Det är ju tur att jag har lite mer diciplin än så och jag behöver lite frisk luft idag också.

Det är en seg morgon, numera dag.
De här två raderna är allt jag har och säga för nu.

Eller ja. Än så länge:

Vädret är halvmolnigt.
Mannen skippade första lektionen.
Humöret är på topp.
Har talat med min mor.
Ska påbörja min andra kopp te.
Om en timme är det lunch.
Senare ska jag till gymmet.

Idag hade jag planerat att gå till gymmet. Nu hinner jag inte riktigt med det, så jag tänkte att jag skulle ta mig en joggingtur här på LA:s gator. Det tråkiga är att det är bara raka gator och allt ser i princip likadant ut överallt. Grejen med Hollywood när man bor här ett tag är att man tillslut knappt vill gå ut längre. Det är liksom så tråkigt. Är man på semester i två veckor är det en annan femma, men efter två månader är det skittrist. Och faktiskt är det tråkigaste gatan av dem alla Hollywood Boulevard. Det trodde ni inte va? Ni där hemma borde vara glada att ni snart kan få möjligthet att åka till Miami istället. Det ska vara mycket vackrare har jag hört.

Jag måste medge till er där hemma att ni hade rätt om en sak. Att jag skulle bli uttråkad att vara här i tre månader utan att ha något at göra. Det är sant. För det är sjukt jobbigt att inte känna att man gör något värdefullt, att man inte direkt har någon betydelse. Speciellt när man varit den som haft alldeles för många saker att göra, ingen tid till vila och varit beroende av sin kalender. Ja, stundtals har det varit mycket svårt. Speciellt förra veckan då jag faktiskt började gråta när jag vart rastlös. Men nu är det fyra veckor kvar tills jag befinner mig på svensk mark igen och det ser och känns betydligt ljusare ut. Tack vare den nya planen i livet, som känns helt rätt, och att jag äntligen kan se och prata med personer jag saknar så kommer jag att känna att det är lättare att fortsätta att inte ha något att göra.

Jag ser fram emot att resa hem igen. Det här var ett test på så många plan och jag tycker att jag klarat alla. Jag har klarat att bo självständigt, jag har varit ifrån min familj, jag har testat mitt förhållande...

För en vecka sen skulle jag nog kunna säga att jag såg fram emot att åka hem för att uttråkningen var för överväldigande. Idag ser jag fram emot att åka hem för att det kommer att bli så jäkla kul. Jag ser en riktigt bra sommar framför mig. En som jag kommer att värdera kanske lite högre än föregående somrar eftersom jag i augusti faktiskt flyttar hemifrån på riktigt...

Jag och min man spenderade natten tillsammans. Det gör vi ju i för sig alla nätter, men inatt var vi vakna till mycket sent. Jag sov väl lite från och till, men i alla fall, ni fattar poängen.

Den stora grejen är att vi inte tänker bo och plugga här i Los Angeles längre, utan i Augusti så tänker vi börja på en skola i Miami. Samma skola som erbjuder vad vi båda vill studera dessutom. Hur bra är det inte? Det passade bara så bra, det kändes så rätt. Exalterad är ordet!

Skolan heter Miami Dade College och för er som vill kolla in skolan så är detta hemsidan
http://www.mdc.edu/sedt/gdframeset.html

Idag har vi städat och tvättat. Sen kollade vi på Bee Movie och åt upp alla resterande muffins från gårdagens bak. Angående muffinsen kan vi väl säga att de inte var det vackraste jag sett. Kanske inte de godaste jag smakat heller. Men dem var speciella. Och dem var gröna.

Det här är våra blåbärsmuffins.

Eftersom  amerikaner* inte bakar på samma sätt som vi svenskar gör, så bestämde jag och min man att vi skulle baka själva idag. Eller skulle och skulle, vi ska precis kila iväg till affären  och köpa alla ingredienser som behövs, för vi ska baka muffins. Bara tanken på det fluffiga bakverk som väntar får mig att bli galen** av förväntan. Det vattnas. Så nu avslutar jag här.

* Amerikaner gillar glasyr, stora mängder av glasyr. Vi avskyr glasyr, speciellt stora mängder av det. Annars bakar de säker på samma sätt som vi svenskar. Förutom att har de flesta gasugn, det vet jag inte om så många har i Sverige. Det svåra blir väl att sätta in temeraturen på rätt läge, för det finns ingen tempskrift på vår ugn.


** En annan som gör mig galen är min man. Jag är så galet kär. Fast mer om det sen, jag vill verkligen ha muffins nu.

Ikväll blir det pizza och film.
wiihoo!

God morgon.
Nu är det dags för ett litet besök på gymmet.
Ärligt talat så ser jag fram emot det.
Aja, dags att gå.

Vi kom nyss innanför dörren. här är klockan halv tre på natten nu.
Filmen var riktigt vacker, den enda nackdelen var väl att jag vart lite trött.
Men bra var den, riktigt bra. Så jag säger bara; Se den.

Inatt ska jag och min man gå på bio. Det är premiär för filmen The Soloist, vars trailer vi såg för ungefär två månader sen då vi såg på Revolutionary Road. Då sa vi "Den där filmen måste vi se när det kommer ut". Så nu, två månader senare, premiär, samma biograf, midnatt. Ja, jag är taggad.


Ni där hemma får väl kanske vänta ett tag.
Inatt är vår natt.

Jag har kommit in i en svacka när det kommer till träningen. Okej, nu är det en vecka sen det senaste besöket på gymmet och de senaste dagarna har jag inte rört på mig mycket allt. Det passar inte mig, än då kan jag inte förmå mig att gå till gymmet. Kanske beror det på värmen, på dåligt vätseintag, på att jag vant mig med att träna med min man... Jag vet inte. Men hur som helst mår jag sämre när jag inte rör på mig, och vetskapen att jag har nästan all tid i världen gör inte direkt känslan bättre. Det är mitt liv och min kropp, mitt ansvar!

Med det här sagt kommer det att ske en förändring. Imorgon går jag till gymmet med nya krafter och nya ambitioner. Jag är redan taggad!

Idag har jag fått solekesem. Eller värmeutslag. Vad är skillnaden?
Nu är jag i alla fall röd och det kliar på bröstet. Jag glömde att smörja in mig dagen till ära, så det är väl skyll mig själv jag ska få höra. Imorgon åker jag till stranden tillsammans med en tjejkompis. Det är på tiden jag får mig lite färg och kanske badar i havet för första gången, för att ligga och steka i den här värmen går bara inte! Idag var det hela 105 grader, och då klockan fyra på eftermiddagen. Skolskyddsfaktor är inte att glömma igen!

Idag är det ännu en sån där vanlig dag som ändå bara är hur bra som helst i alla fall. Det började med att jag fått tala med min mor, min morfar och min far. Och ännu bättre är att alla har de skaffat Skype!

När klockan var lite innan elva så följde jag med min man bort till Kodac Theatre, där han skulle ha sin första lektion, för att sedan gå vidare ett antal kvarter för att ta mig till Runyon Canyon. Berget. Men upp gick jag aldrig, utan med en rejäl skoskav vandrade jag ner mot Hollywood Boulevard för att spendera lite tid i affärer innan jag skulle äta lunch med min man.


Det har varit väldigt mycket gående idag. För sen när min man slutat skolan och lämnade mig för sin första dag på sin nya praktikplats så passade jag på att gå att handla på 99 Cent Store. Japp, allt i affären kostar max 99 cent. Så det är där vi köper pasta och bönor som vi har till vår matlagning.

Jag hann knappt komma hem innan det var dags att ge sig av, denna gång tillsammans med min man, till "Coffee House" där Bertel hade ett av sina skolframträdanden.

Sen efter det har vi varit här hemma. ACn har varit på i ett antal timmar för fyfan vad varmt det är här nu. Skojar inte, värmen var anledning nummer två till varför jag inte besteg berget idag. Så här såg min "klyfta" ut när ja kom fram till bergsroten.

Idag är det den varmaste dagen hittills sen jag kom hit.
Det är bokstavligen 100 grader här, fast i Fahrenheit då.
Men i alla fall, det är 37 grader omvandlat till Celsius!

Hur varmt är det i Sverige nu?

Vi åkte till stranden, men det vart bara jag och min man.
Så efter en timmes bussresa gick vi först på promenadvägen, 3rd street, där vi shoppade en fotboll, en bh och mat till våra magar. Sen gick vi ner till stranden, där vi låg i ungefär en timme skulle jag tro. Jag passade på att ta en tupplur. men insmorda var vi. Så hur som helst tröttnade vi efter ett tag, och gick söder ut. Vi stannade på en gränsplätt där vi passade lite boll innan vi gick tillbaka igen för att bege oss hemåt. Hem trodde vi att vi skulle, men vi fick vänta på bussjäkeln i en och en halv timme innan den kom. Folk var lite upprörda. Med all rätt tycker jag.

Sen har vi varit hemma, ätit pasta och köttfärssås, tittat på Scrubs, latjat i Photoshop och sånt där....

Nu sitter vi och äter frukost och ska börja göra oss iordning för att bege oss till Santa Monica Beach. Jag och min man, och en bunt andra människor ska spela beach volleyboll. Vädret ser lovande ut för en trevlig dag. 

Igår bjöd i princip bara på ett gymbesök och på kvällen bjöds det på en bra film. Role Models. Se den, för den är asbra!

Jag åkte till skolan. Den var mysig, så jag gillade den.
Jag fick inte ansöka. Först måste jag göra en del saker innan.
Sista datumet är 30 maj, så jag har lite tid kvar.

Nu ska jag sova.

Nu åker jag till skolan.
Det är typ nervöst.
Jag har ju liksom ingen aning.
Men det går bra ändå.
Hoppas jag.
Men jo.
Det gör det.

Det vart inget skolbesök idag i alla fall. Det kom upp lite saker.
Sen så åt jag och min man på en favoritrestaurang här. Bossa Nova - en brasiliansk restaurang men utsökt mat och extremt mycket att välja mellan.

Hur som helst, så var det med idag. Efter restaurangen gick vi och handlade lite mat där vi brukar handla mat för att köttet är lite billigare där. Affären heter Jons.

Ikväll tog vi oss även till gymmet, där vi spenderade tre timmar i vanlig ordning.
Resterande tid av vakenhet cencurerar jag från och med nu.


ps. Hoppas min mor har en trevlig resa hem till Sverige igen och att min kusin som fyller 17 gör något galet och rebelliskt dagen till ära. Och juste, grattis far. ds.

Idag har jag bestämt mig för att det är dags att kolla in den nya skolan som jag planerar att börja på i höst. Även om humöret kunde ha varit lite mer på topp så är det verkligen på tiden att jag tar mig dit och pratar med någon, nu när det är lite drygt en månad kvar av min vistelse här.

LA City College heter skolan. Tion minuter med tunnelbana.
Jag hoppas jag får bra vibbar, annars är det nog inte värt det.

Jag kan kort konstatera att det var en berg och dalbana för hur alla vändningar kom. Det kan ha varit bland de bästa samtidigt som en värsta av alla tjugo jag upplevt under min livstid. Men en sak är säker. Den slutade som den skulle. Fast den biten censurerar jag för omvärlden.

helvete

JAG FYLLER 20 ÅR IDAG.
Ingen som missade?

Den här helt fantastiska dagen började med.....
tvättning.

Eller inte riktigt, min far och extramor ringde och grattade mig. Så det började super. Sen har ju folk grattat mig på det mycket enkla sättet - Facebook. Tack alla, jag blir uppriktigt glad!

Fast inte riktigt så var det heller.
Det började med att min man kramade om mig bakifrån och sa grattis.

Så började dagen.
Fortsättning följer....

Dagar som börjar sugit kan verkligen vända snabbt.

Idag åkte jag och min man till Civic Center för att ta oss till LA City Mall. Det var väl kanske lite av en besvikelse. Litet, folktomt och i princip placerat under marken. Men sen gick vi mot betydligt roligare upplevelser.

Vi kom till platsen där 22 vuxna och 22 barn hade kommit för asmånga år sedan, år 1781, för att grunda El Pueblo de la Reina de los Ángeles. Det var ett litet torg som var fylld av mexicaner. Som underhållning spelade indianer musik och en mimare gjorde sin show.


Vi gick vidare... Till China Town.

Skyltarna började skriva på kinesiska och kineserna var överallt.
Vi gick in i en gränd som hette Jewlery Mart. 20 Juvelerare i en och samma gränd. Snacka om konkurrens.



Sen åt vi på en kinesisk restaurang. Förväntansfulla drack vi vårt te när de kom med maten som visade sig vara bland det vidrigaste vi ätit. När jag tänker efter så kanske vi spenderade en kvart inne på restaurangen och téet var höjdpunkten.

Sen gick vi in på en köpmarknad, som är precis som de marknader man går på när man exempelvis är i Thailand. Fullt med falska märkesvaror, inhemska kläder och människor.



Det bästa men China Town var helt klart den lugna och harmoniska känsla som man hade när man gick på gatorna. Livet är underbart.



Men! Priset går kanske till småbutikerna i den lilla stadsdelen. Jag har aldrig varit med om att människan verkligen, verkligen "tar till vara på allt och låter inget gå till spillo". Fisk och köttdisken var helt fantastisk.

Jag vet inte hur bra dagar blir när de börjar sugit.
Det återstår att se.

Anledningen till att jag inte skrivit så mycket nu under de senaste dagarna är för att de varit innerligen slappa för min del. Film har studerats i mängder. Vädret har inte varit det roligaste så sufing vart aldrig av.

Men här har ni en bild.

Ni som inte träffat honom personligen vet inte hur han ser ut. Men här är en ganska avslöjande bild för vilken man jag vill tillbringa min tid med, en lång tid framöver. Typ aslänge. Det är något jag vet, och vet man så vet man och då blir det så.



Och när denna bild även är uppe kan jag ju berätta att vi till helgen planerar en utflykt till Venice Beach där vi tänkte hyra surfbrädor och fortsätta surfkampen på våra egna Bambiben. Förhoppningsvis får vi se lite vithajar också. Jag har hört att dem ska vara farliga.

Torsdag. Ännu en dag att göra värdefull. Som det ser ut nu ska jag alltså åka till Vermont och checka in min potentiella skola för framtiden. Vädret är inte det roligaste att hänga granen men jag antar att det kanske bara är undanflykt för att inte åka.



Gårdagens träningssession med en tränare var väl givande, tror jag. Han sa inte så mycket som jag redan inte viste, men han räknade ut mitt kroppsfett och sa att jag jag har en normal och bra hållning med tendenser till att svanka för mycket ibland. Sen så fick jag veta att jag inte ska äta mer än 1200-1400 kalorier per dag, när en "normallång" kvinna ska äta cirka 2000  kalorier. Information jag inte uppskattade sådär hejdlöst mycket kanske. Mer proteiner och mer vatten var det också som saknades. I träningsväg var det inte mycket till övningar han visade, men han gav tips för att maximera träningen. Sånt uppskattas ju. Men tydligen ska jag inte träna allt för mycket cardio, eftersom det bränner kalorier snabbare. Det var väl synd, cardio är min styrka och jag trodde att man ville förbränna mycket kalorier. Men tydligen inte om man inte vill bryta ner lika mycket muskler som fett. Och slutligen ville han pracka på mig en massa privata träningspass, 25 st á $1500.


Hoppas ni lärde er något av denna text. För jag skrev den i väntan på att den sista av pojkarna skulle gå till skolan så att jag kunde duscha och göra mig redo för att åka till min blivande skola. Men grejen är att hon fortfarande är kvar och jag har nog inget mer att skriva nu.

Ikväll såg jag och min man på filmen Knocked up. Nu ligger jag i sängen och väntar på att han ska ge mig sitt sällskap. På tal om filmen så handlar den om att två fulla främlingar hamnar i säng och ska ha ett barn tillsammans. När jag såg hur de valde babykläder och köpte böcker som förbereder en för föräldraskapet, kände jag hur jag också skulle vilja ha barn om ett par år, kanske tio... Men när filmen drog ihop sig och det var dags att klämma ut ungen så fick man liksom se hur huvudet började visa sig genom öppningen...

Jag har ju mina p-ringar som fungerar ypperligt, men det kanske är värt att vara extra nog med skydd för jag tror det där med ungar kanske inte är något för mig i alla fall.

Som jag nu tjatat om, så är det snart min 20:e födelsedag.
Jag tror faktskt inte vi kommer att fira den något speciellt.
Men ärligt talat. Det gör inget. Jag är nöjd som det är.
Och det här är sanningens ord som kommer från mig.
Jag gillar att fylla år men det känns lite som en världslig sak nu.

Men för er som verkligen tycker att 20 år trots allt inte är en fjärt i rymden, men som tycker att det är för komplicerat att skicka paket med flygtransport så kan ni få tre möjliga alternativ.

1. 8327-9,903 490 354-3. Sätt in en slant på det kontot och skriv en hälsning.
2. Köp mig lite aktier, eller köp mig ett hus, eller någon annan bra investering.
3. Spara gåvan i några veckor till och ge den till mig när jag kommit hem igen.
(4.) Eller så kan ni ju bara låtsas som att det regnar och skita i det.


Sen om ni vill visa lite uppskattning till min mor som faktiskt klämde ut mig dagen till ära så går det också bra . Ni kan väl skicka henne ett blombud eller något. Men vänta med det tills efter den 16:e. Hon är i Thailand nu och blommorna kanske dör innan hon hunnit se dem.

När jag kom hit för några veckor sen hade jag ingen att samtala med på engelska, och således vart det mycket svenska. Jag bor ju med tre svenskar liksom. Till sin höjd låg engelskan på den nivå då man frågade vart man kunde hitta en vara i matbutiken.

Nu har jag börjar prata mer engelska och det känns mer och mer naturligt. Visst, jag inser fortfarande dagligen att jag har en lång väg kvar till att kunna lika bra engelska som svenska, men det finns liksom hopp. Och det som är kul är att dialekten blir bättre och bättre. Idag, när jag vart waxad, tryckte inte vaxtanten att jag hade någon brytning alls. Egoboost på den hurrni.

God morgon Sverige!

Jag kom precis innanför dörren. När jag tidigare var på gymmet ringde Vanessa, hon vi åka till Knott's med, och frågade om jag vill hänga med henne och hennes OC-vänner som skulle komma över till henne. Så där har jag hängt i några timmar, och kul har det varit.

Vi spelade ett spel som motsvarar "Med andra ord". Det var väl kanske det bästa spel jag kunde spela, eftersom jag var tvungen att förklara en massa engelska ord, varav vissa jag inte alls förstod. Men det gör inget, för man lär sig ju.

Sen spelade vi lite Guitar hero också.

Imorgon så är det bland de få gånger jag faktiskt har något bokat för dagen, vilket känns alldeles underbart. Vaxning 12.30 bortåt Down Town och klockan fem ska jag få en private session med en personal trainer på mitt gym. Coolt va? Nu ska späcket väck! Once and for all. 

Så ja, hej då.


Ps. Iodine var ett av orden jag inte hade någon aning om, men det hade inte de andra heller. Tur va? Hur som helst är det atomnummer 53; a nonmetallic element forming black crystals and violet vapor. - A solution of this in alcohol, used as a mild antiseptic.

Idag vart en sån där bra dag, utan några planer gjorda.

Jag upptäckte att skolan jag kanske ska börja på ligger tre kilometer från hemmet.
Min far ringde för att kolla läget. Jag vart glatt överaskad.
Jag bokade tid för min första waxning här i staterna
Min man kom hem och åt lunch med mig.
Solen skiner och klockan är 1.11 p.m.
Och slutligen vet jag att jag stavat april fel i rubriken, men i och med att jag bytt internet, från Safari till Firefox, så slutade min dator att rätta mina stavfel. Tur att man har ögat med sig och kan rätta sig själv. Men jag tänker låta det stå kvar i alla fall.

Hej hopp

Jag glömde såklart att påminna om min födelsedag som är nu på måndag. Den ser jag fram emot även om jag inte tror något speciellt kommer att hända. Men en födelsedag är alltid en födelsedag, så det blir en speciell dag i alla fall. 

Nyss: tre timmar gym. 

Måndagmorgon. Lovet är över

Home sweet home. Eller? 

Jag och min man befinner oss i Dana Point.
Idag ar det festival, spackat med band fran 2.00-10.30.
Som om dagen inte skulle kunna bli battre sa ska vi nu aka ivag och lara oss surfa longboard!

Igar var vi pa Laguna Beach och mot alla odds vart det bra vader, som jag onskade dagen innan, sa nu ar jag brand! Solkram idag. Imorgon ska det ocksa vara bra vader och da ska vi till stranden som ligger 10 minuter gangvag fran vart vi bor. Myyys

Nu ska jag dricka upp mitt te och gora mig iordning for att aka.

Idag hände inget speciellt, ändå känns det som en riktigt produktiv dag. 

Så... jag dog inte. Men när vi kom dit trodde jag att jag skulle göra det. Alla dessa höga och snabba berg och dal-banor... Vädret var perfekt och det bästa av allt var att det inte var några köer till attraktionerna. Men i alla fall. Det var roliga attraktioner, och jag var lika nervös för nästan var och en av dem. Jag trodde att de skulle ge "nu dör jag när som helst"-känslan i kroppen. Men det gjorde de inte. Inte alls. Det var roligt att åka, men våra fjuttiga loopfria banor i Sverige håller måttet bra.