Det börjar kännas
Idag fick jag officiellt resfeber.
Jag började dag med att nojja mig över saker, helt i onödan, precis innan sista dagen på jobbet. Detta innebar att jag inte la rekordmånga chipstallrikar idag igen, även om jag fortfarande la mer än vad någon annan på jobbet gör på samma tid.
Arbetspasset i sig kändes aldrig vilja ta slut, förutom sista timmen. Den försvann, och när det var dags att sluta ville jag inte gå därifrån längre. Dessutom kom min favoritkollega in för att börja arbetet. Jag hann nätt och jämt stjäla en kram och bollkasta några skämt med honom innan jag mötte upp min bror. Men innan vi gick var jag tvungen att säga hejdå till männen som jobbar på "Libanon" och till min favoritdiskare, Asis. Jag kommer faktiskt genuint sakna stället. Det är inget ställe jag vill jobba vidare på, men jag är nästan ganska säker på att jag aldrig kommer ha en roligare arbetsplats.
Kommentarer
Trackback