trettionde september
Iböand får man äta upp vad man säger.
Min dag var verkligen grym, i bägge benämningar.
Var börjar man?
Jo, klockan 8.00 - mitt första ärende. Egentligen ska jag väl inte berätta sånt här, men tanten är sekretessbelagd i alla fall. Hur som helst, innan jag kom imorse blev hon lite (läs: mycket) dålig i magen. Detta resulterade i en katastrof till badrum. Bajs överallt.
Sen, 10.30 - samma tant. Jag skulle städa hos henne idag, så jag började med dammsugning och när jag var klar så säger hon att hon precis tappade ena delen till hörapparaten. Så i 25 minuter får jag gå igenom en liten yta för att hitta den. Och jag fick gå igenom det flera gånger och några gånger med ficklampa. Det var dagsljus och lampor redan. Vi hittade den inte och hon gnällde.
Sen, klockan 12.15 - Samma 95åring. Hon berättar att hon hittade delen som satt fast i hennes hår och sen antydde hon att jag verkligen borde ha sett den. Så då var det mitt fel, som typ vanligt. Jag var redan pissed off på henne och sen började vi gräla lite, jag fick nog.
Jag fick i alla fall sluta en timme tidigare idag, jag var slutkörd.
Men vidare - jag gick och sprang. Jag hann köra 8 km innan det var dags att gå och möta några Grisar för en fika. Så hungirg som jag lyckades bli, satte vi oss slutligen vid ett café på Hornsgatan. Brasilien blir av, men för mig blir det av tidigare än för dem. Men det gör inget, jag är nästen glad för det.
Nu orkar jag inte skriva mer på denna roman.
Jag ska faktiskt kika på Idol ikväll med.
Ps. Jag tycker ändå att det här dagen varit grym på ett positivt sätt, även om det mesta faktiskt har gått emot mig.
Min dag var verkligen grym, i bägge benämningar.
Var börjar man?
Jo, klockan 8.00 - mitt första ärende. Egentligen ska jag väl inte berätta sånt här, men tanten är sekretessbelagd i alla fall. Hur som helst, innan jag kom imorse blev hon lite (läs: mycket) dålig i magen. Detta resulterade i en katastrof till badrum. Bajs överallt.
Sen, 10.30 - samma tant. Jag skulle städa hos henne idag, så jag började med dammsugning och när jag var klar så säger hon att hon precis tappade ena delen till hörapparaten. Så i 25 minuter får jag gå igenom en liten yta för att hitta den. Och jag fick gå igenom det flera gånger och några gånger med ficklampa. Det var dagsljus och lampor redan. Vi hittade den inte och hon gnällde.
Sen, klockan 12.15 - Samma 95åring. Hon berättar att hon hittade delen som satt fast i hennes hår och sen antydde hon att jag verkligen borde ha sett den. Så då var det mitt fel, som typ vanligt. Jag var redan pissed off på henne och sen började vi gräla lite, jag fick nog.
Jag fick i alla fall sluta en timme tidigare idag, jag var slutkörd.
Men vidare - jag gick och sprang. Jag hann köra 8 km innan det var dags att gå och möta några Grisar för en fika. Så hungirg som jag lyckades bli, satte vi oss slutligen vid ett café på Hornsgatan. Brasilien blir av, men för mig blir det av tidigare än för dem. Men det gör inget, jag är nästen glad för det.
Nu orkar jag inte skriva mer på denna roman.
Jag ska faktiskt kika på Idol ikväll med.
Ps. Jag tycker ändå att det här dagen varit grym på ett positivt sätt, även om det mesta faktiskt har gått emot mig.
Kommentarer
Trackback
