Hej och förlåt!
Hej kära grannar!
Jag skulle bara vilja be om ursäkt och presentera mig allt i samma stycke. Jag heter Emily och är 19 år, men ni kan kalla mig fröken Anger. Jag ska ha en högljud fest ikväll. En del okända människor kommer hem till mig och min luffarpojkvän senare för att någon fyller år tror jag. Om ni blir arga eller irriterade snälla säg inte det till mig eller någon annan. Ingen bryr sig. Om vi någon gång stöter på varandra i vår rökstinkande korridor så säg bara "hej" och kanske ett "hur mår du" det gör så att jag kanske rentav tycker att ni är en trevlig granne och fortsätter hälsa i framtiden. I hopp om att ni kommer glömma nattens spektakel, kanske pga av att ni också firar samma födelsedag som vi, så vill jag bara hälsa. Hej, jag är fröken Anger, er granne. Love you! Puss
Lägesunderrättelse 4
Nu är vi hemkomna från en dags äventyr.
Jag och baby begav oss till Dalarö för att lämna bilen vi lånat eftersom farmor och farfar skulle komma hem från Thailand senare denna kväll. Detta innebar att han alltså för första gången fick träffa min far.
Mötet gick bra, inga pinsamheter.
Vi åkte med pappa in till stan igen och under tiden han tvättade sin pärla gick jag och mannen min upp och myste.
"Jag har nyckel, så ni vet" sa han.
Kul. Faktiskt riktigt kul.
Han plingade på i alla fall...
Kanske lika bra.
Lägesunderrättelse 3
Äntligen, ÄNTLIGEN! Som jag har väntat.
Idag gick jag och baby och såg på Twilight. Egentligen gick vi med två av hans vänner, men de satt på andra platser eftersom vi fick typ de sista biljetterna. Tur.
Filmen var asbra, som väntat.
Vi har nyligen lagat tacos. jag gillar inte tacos. Eller så gör jag det men vill bara inte äta det. Hur som helst, ikväll åt vi det.
Nu ska jag mysa.
Lägesunderrättelse 2
En vecka har gått sen senaste inlägg. Tack till er trogna läsare som håller er fast, jag blir uppriktigt glad!
Så vad har nu hänt under denna vecka?
Igår kom jag hem från Nossebro, där mannen i LA:s mor är bosatt. Så vi spenderade alltså julveckan där. Jag råkade få en släng av halssjukdom. Halsfluss? Jag vet inte, jag gick aldrig till en doktor. Men hans mor var ganska fantastisk. Hon stoppade i mig diverse piller och drycker under ett antal dagar och hux flux var jag bra igen.
Jag har inte riktigt tid att skriva om det jag gjort eftersom min pojke ligger här och somnar in igen. Men jag kan väl säga att mycket är rätt censurerat i alla fall. Hej hopp
Lägesunderrättelse
De senaste dagarna har varit ganska mycket befinnande under tak. Maximala friskluftsintaget var väl igår, när jag och mannen från LA gick omkring i stan en timme.
Det är konstiga sovtider som gäller. Denna dag började klockan 5 och ikväll åker vi till Västergötland, Nossebro, för att fira jul med hans familj. Det är 20 personer som totalt kommer att finna sig under samma tak, varav jag har träffat tre av dem, inklusive mannen min.
Igår träffade vi hans far. Det gick bra, så resten borde väl vara en baggis?
Jag som är söt klarar väl att charma vem som helst?
Det återstår att se.
Vi har precis ätit köttbullar och makaroner, typ världens mest romantiska maträtt? Asgott är det i alla fall. Nu ska vi nog sova lite eftersom det är en ganska lång bilfärd som väntar kvällen.
tillfälligt avbrott
Hej trogna bloggläsare, nu är det såhär att mannen från LA är här och jag inte riktigt har tid att skriva något nu. Bara under korta stunder som när han är på toaletten. Annars är vi ganska upptagna.
På återseende.
Katten
Minns ni den där söta katten som heter Katten?
Ja, vi har i alla fall varit kattvakt åt den igen. Det är lite över en vecka nu tror jag, jag vet inte, jag är ju inte här hela tiden. Men det känns som länge nu.
Den är precis lika söt som förra gången, jag tror inte ens att det blivit så mycket större heller.
Grejen är att det är väldigt hemmastadgad här nu. Förut var den mer söt och rar. Nu kan den, om det så vill, springa tvärs genom lägenheten, och hoppa och börja klättra på ens ben. Den bits om man kliar den på magen och gör ganska mycket som den vill.
Den har verkligen ingen förståelse för andra levande varelser heller. Som inatt tog den ganska mycket av min sömn eftersom den fick för sig att sova i min säng. Inget fel med det tänker ni. Men sen ville den ligga på mina bröst, med tassarna i mitt ansikte och purrandes som en fet grävskopa (om dem nu purrar). Klockan var halv sex när detta utspelade sig.
När den tröttnat på att jag försöker skuffa bort den går den efter min fötter som tvingas gömma sig under täcket.
Bestialisk i all ära, men nu när jag kom genom dörren var den så otålig på att jag skulle hälsa på den att den klättrade upp på mitt huvud när jag tog av mig skorna. Det tyckte jag var sött och det är förlåten för all framtid.
Sista natten
Inatt är sista natten innan mannen från LA återvänder hem över jul och nyår. Det känns faktiskt helt absurt. Har jag en fysisk pojkvän? Det känns inte så just nu. Imorgon vid denna tid lär jag ju inte tveka på det längre, men nu? Det går nog inte att beskriva känslan, så jag tänker inte ens försöka. Jag slog honom ett litet samtal precis och önskade lycka till på resan. Vi ses om sexton timmar. Helt sjukt. Nu ska jag sova och när jag vaknar är det inte alls långt kvar. Jag är nervös...
"Sprudlande energi"
Allt började igår. Jag vaknade upp och mådde så jäkla bra. Dagen var fylld med ärenden, precis som jag vill ha det och vid 11.30 for jag iväg till det första - vaxningen.
Jag har ju varit där några gånger nu, så hon känner igen mig väl.
Jag gillar att vaxa mig. Om man bortser från den direkta orsaken, att man slipper kroppsbehåringen, så är det så att man inte kan bli annat än glad när man är där. För det första så skämmer man bort sig själv, trots att det kanske inte är smärtfritt. För det andra så är det så kul. Jag vill skratta varje gång.
Vi började vaxa benen och sen säger hon med sin ungerska brytning.
"Ja nu fortsätter vi med de andra trevligheterna"
Därmed menat underlivet.
Under proceduren kläcker hon ur sig ord som "perfekt", "trevligt" och "jättebra" när hon inte pratar på eller frågar massa frågor. Detta är väl i en skala på hur mycket hår som avlägsnas från kroppen.
Hon är helt fantastisk faktiskt och när jag berättade att min kille kommer hem sa hon "ja, men då var det på tiden". Sen skrattar hon sitt unika skratt. Ibland undrar man om det är för vad hon ser, för hon skrattar väldigt mycket.
Efter vax-tanten for jag söderut för att träffa UM-tanten klcokan 14.00. Jag flög in som en skinande sol och hon frågade genast "Hur mår du?". Jag hann knappt svara innan hon påstår att jag har en "sprudlande energi" och ser "himla glad ut". Sen satt vi och pratade om livet och kärlekent...
"Då vill du att jag skriver ut ett nytt recept p-ringar, va?"
"Ja tack, det låter bra"
"Jag skriver ut tolv ringar för ett år då".
"Kör hårt" svarar jag och funderar precis på vad jag sagt.
"Vad spännande för er, nu när det gått så lång tid"
"Ehehehe, ja, spännande ja."
"Du vet att du kan ta ut ringen tre timmar varje dygn om den skulle kännas obehaglig?"
"Ja"
"Ni som inte har träffats på så länge kommer antagligen ha ganska mycket sex nu, och det är okej om du tar ut den på kvällen och sätter in den över natten, sen kanske ni vill köra lite på morgonen också. Då är det okej att ta ut den igen. Men vissa killar finner ringen vara skön."
"Ehehe, tack så mycket, det är bra att veta.
Jag gillar den kvinnan också, eller hon är närmare pensionär nu, och pratar fortfarande sex. Hon har jobbat som barnmorska sen innan kvinnan lagligt fick göra abort. Det är ganska coolt tycker jag. men tänk om min mormor skulle vara barnmorska. Jag vet inte hur coolt det skulle vara. Coolt är också att barnmorskan (som heter Maj tror jag) numera vet vad jag heter utan att hämta journalen. Hm, det måste ju nästan betyda att hon kan mitt perssonnummer också. Jag vet inte om jag ska tycka att det är en bra eller dålig sak. Jag kanske ska hitta ett annat ställa att hänga på...
Sen for det iväg till stan, och träffade min vän Emilie lite kort. Julklappar inhandlades. Men bara två. Till vilka dem är till vet jag inte heller, jag tyckte bara om att handla dem. På kvällen åt vi middag hemma hos mamma och jag öppnade faktiskt mina julklappar (på mammas önskan faktiskt). Det var mysigt. Hon vart glad för sin julklapp från mig. Då vart jag glad.
Men jaja, det jag ville komma till med detta inlägg var i alla fall att jag mår lika jävla bra idag. Fler julklappar inhandlades, men "middagen" (bröd och vitlökssås) åt jag ensam. Jag är fortfarande ensam. Jag ska nog slå in mina julklappar nu. Och om cirka fem timmar sitter min pojkvän på planer på väg hem till Sverige. Honom hämtar jag upp på Arlanda imorgon, så det ser inte ut att bli en sämre dag då.
Nöd och snabb lösning
Om man bortser från typ 20 g mörk choklad och 20 g nötkolakaka, har jag inte fått i mig mycket sen frukost som förtärdes runt 9.00 denna morgon. Från dessa att jag vaknat tills nu, har jag varit aktiv. Först mentalt, sen fysiskt.
Den mentala biten låg i att jag var på universitetet mellan 11 och 16.
Den fysiska biten innebär att jag efter det ränt runt i stan och kom hem för kanske 30 minuter sen.
Vad innebörden av detta då är, är att jag är utsvulten och känner mig undernärd.
Först hittade jag salsasås och lite krossade natcho-chips i en tom påse. Jag behövde mat snabbt. Som min studenthjärna säger till mig är det antingen makaroner eller mackor som måste fixas. Makaroner á 3 tillagningsminuter var för lång väntan. Jag hittade istället en hemmagjord vitlössås i kylen. Sen hittade jag mackor på mackplatsen.
Resultatet var förvånansvärt bra... plus en dålig andedräkt.
Vad ska jag göra?
Nu sa min mamma att jag kan öppna mina julklappar.
Jag har redan öppnat en. Det var ett armband som stödjer utrotningnen av Malaria. Det är ju en fin gest, jag gillar sånt. Men pengarna går ju bara till människor som redan har pengar. Det är typ 0,2% som faktiskt kommer fram till ändamålet.
Men som sagt, de andra paketen kan jag ju nu få öppna om jag vill.
Jag tror jag ska avstå faktiskt. I alla fall ett tag till.
Sorg
Min dator åkte i golvet. Jag är ledsen eftersom jag tycker så mycket om den.
Den lever, är oskadd, men det är lite sned när man stänger ner skärmen.
Det här är en sorgestund.
Fääääärdig
Nu har jag jag läst ut ytterligare en bok i högen jag ska ha läst innan jag tentar och guess what! Det var den sista av dem. Nu ska jag bara lära om typ alla igen...
Sen har jag städat upp här i lägenheten och typ flummat runt ett bra tag och lyssnat igenom Pinks nyaste skiva, Funhouse. Nu är jag halvvägs igenom "I'm not dead". Bra skit! Magontet försvann och aptiten kom tillbaka. Jag tänkte nog bege mig hem snart.
Okänd smärta
Idag mår jag konstigt. Jag mår prima och jag känner mig inte sjuk. Men jag har ont i magen på ett märkligt sätt. Jag har varit vaken ett bra tag nu, men har bara kunnat lega i sängen. Jag kan inte heller förmå mig att äta, jag har verkligen ingen aptit. Men som jag sa, jag mår toppen, så jag undrar vad det är för fel.
Jag inte heller ligga kvar här. Nu måste jag städa och plugga. Jag har bara fyra dagar att plugga innan mannen från LA kommer hem. Sen kan jag inte räkna med något sådant. Alltså kan jag inte bara ligga här.
Aj jag har ont.
fandå
Alltså, något är fel på mig. Grov fel. Vad felet är denna gång vet jag inte, men jag tänker inte heller diskutera det heller. Inte ens censuren skulle täcka vad det är jag skulle vilja skriva.
Jag får helt enkelt bara sova och hoppas på en bättre dag imorgon.
Nu är det god natt.
Tacofest..............................
Nyss hemkommen, ej full, ömmande fötter och fortfarande lika ful frilla.
Festen bjöd på god mat, dricka och dans. Nej det var inte TB mat.
Jag vann inte tävlingen, det gjorde inte så mycket.
Men hon som vann var absolut inte bäst utklädd!
Det var en bra fest, kul.
Men när de äldre gubbcheferna, med undantag för min chef, börjar flirta och ta på alla unga och fulla tjejer som försöker dansa ville man väl bara gå och spy helt enkelt. Jag och min vän Matilde gick. Fast festen hade ändå börjat tvina bort.
Det var i alla fall min första jobbfest. Så jag ska väl vara glad?
Jag kommer ihåg att jag inte fick följa med när Konsum hade sin.
Jävla snåljåpar det var då... Fast jag var ju sjutton också, Fortfarande barn.
Nu är jag gammal och trött, så jag ska sova.
Bildextra kommer när jag känner för att ladda in fotografierna.
God natt.
Tacofest, det här blir kul!
Ja, det är såhär jag ser ut. Jag måste kila iväg nu.
Jag ska försöka fota lite. Hejdå
Att göra en pudel
Ikväll är det Taco bar fest. Ingen kan ha missat.
Igår tog jag mig en dusch, blötte håret och satte upp en massa små knutar, så att mitt hår skulle bli lockigt till idag. Vi kanske kan säga såhär. Resultatet vart över alla förväntningar. Gode gud, hjälp mig!
Sen hittade jag mormors gamla klänning också. Allt löste sig tillslut. Det brukar ju bli så.
Nu åker jag nog till stan och går en sväng. Men jag är lite tveksam om jag vill gå runt med denna lurviga pudel till frilla. Nej det är bara att bita i det sura äpplet. Jag ska vinna tävlingen ikväll.
Tror ni jag har någon chans?
Jag tycker jag ser ut som Magnus Ugglas dotter.
Igår tog jag mig en dusch, blötte håret och satte upp en massa små knutar, så att mitt hår skulle bli lockigt till idag. Vi kanske kan säga såhär. Resultatet vart över alla förväntningar. Gode gud, hjälp mig!
Sen hittade jag mormors gamla klänning också. Allt löste sig tillslut. Det brukar ju bli så.
Nu åker jag nog till stan och går en sväng. Men jag är lite tveksam om jag vill gå runt med denna lurviga pudel till frilla. Nej det är bara att bita i det sura äpplet. Jag ska vinna tävlingen ikväll.
Tror ni jag har någon chans?
Jag tycker jag ser ut som Magnus Ugglas dotter.
Spelkväll
Min spelkväll lyckades bli en spelnatt. Den skulle vart i lägenheten, nu är den i Bagis.
Ja, men det blir väl kul. Mamma ska också vara med.
Nu blir det charader. Eller när gästerna lyckas komma fram.
Annars somnar jag väl snart.
Longing to dance.
Ibland kommer det som elektriska impulser i min kropp som skriker efter att få dansa. Skriker efter att få utvecklas. Jag har så mycket att ge, det vet jag. Jag älskar magdansen och jag älskar samban. Men jag tror att jag är skapt att ägna mig åt något annat. I alla fall när det kommer till magdansen.
Om jag reser till LA i februari, så har jag hittat en dansskola som verkar asbra. Jag skulle tillbringa jag vet inte hur många timmar i veckan där. Och det skulle inte vara bara en dans, nej det skulle vara ett tiotal danser jag skulle utöva, inkluvise magdans och samba.
Men något jag verkligen fastnat för, något som jag alltid velat göra, något som är så vackert och binder samman känsla med kropp är modern dans. Eller lyrisk dans eller modern jazz som det också heter.
Eller såklart klassikern som jag tror de flesta sett och som jag började gråta av första gången jag såg det.
I've made my point. Det här är vad jag vill göra.
Om jag reser till LA i februari, så har jag hittat en dansskola som verkar asbra. Jag skulle tillbringa jag vet inte hur många timmar i veckan där. Och det skulle inte vara bara en dans, nej det skulle vara ett tiotal danser jag skulle utöva, inkluvise magdans och samba.
Men något jag verkligen fastnat för, något som jag alltid velat göra, något som är så vackert och binder samman känsla med kropp är modern dans. Eller lyrisk dans eller modern jazz som det också heter.
Titta bara på det här klippet.
Eller såklart klassikern som jag tror de flesta sett och som jag började gråta av första gången jag såg det.
I've made my point. Det här är vad jag vill göra.
What to wear?
Imorgon är det fest med alla stans Taco barer. Fasiken vad kul det ska bli. Alla på jobbet är taggade, alla pratar om det. Temat är Studio 54, 70-tals discotema med andra ord. Pris till bästa outfit. Jag gillar tävlingar, men dilemmat är nu att jag inte har någon aning om vad jag ska sätta på mig morgondagen till ära.
Är det någon som har en dräkt liknande dessa?
I så fall, kontakta mig snarast!
Jag har ju imorgon på mig att lösa klädfrågan. Men det känns skönt att kunna falla tillbaka på att folk kom lite som de ville till dessa discon. Så har jag inte turen att hitta en flashig dräkt så kan jag alltid komma såhär.
Fast då måste jag ju skaffa en häst...
Är det någon som har en dräkt liknande dessa?
I så fall, kontakta mig snarast!
Jag har ju imorgon på mig att lösa klädfrågan. Men det känns skönt att kunna falla tillbaka på att folk kom lite som de ville till dessa discon. Så har jag inte turen att hitta en flashig dräkt så kan jag alltid komma såhär.
Fast då måste jag ju skaffa en häst...
Bildextra!
Ps.
De som tror att det här är skönt, tror helt fel.
Jag korkar upp
När jag flyttade inte i lägenheten var det två saker som slog mig.
1. Hur tomt kyl, frys och skafferi var.
2. Hur mycket sprit det fanns.
Nu finns det desto mer mat, men spriten står kvar.
Ikväll öppnar jag en flaska tänkte jag.
Men inte fan ska jag dricka det, nej, jag kom på lite andra saker om saknar här. Typ alsolsprit och andra nödvändigheter som borde finnas i var hem.
Jag har fortfarande kvar min böld på låret och nu när jag kikade på den så såg jag att den var lite mogen att peta på. Ut fick jag en hård kula, en liten kula. Sen klämde jag lite till och flortsch for det äcklig sörja ut ur hålet som återstod. Nu sitter jag här och klämmer ut blod.
Marina berättade om att hon hade sånt när hon var ung och att man var tvungen att få ut allt för att det ska försvinna. Jag känner hur bölden sakta minskar, men det verkar aldrig vilja ta slut. Så vad gör jag nu? Jo jag torkar ut skiten. Jag har bara sprit, så sprit får det bli.
Vad tror ni är bäst.
Gin, Rom, Champagne eller Baileys?
Off to work
Återigen är det dags att arbeta. Jag jobbar kväll och imorgon, sen är det semester i två veckor. Inget jobb, ingen dans och inget plugg. Bara julmys tillsammans med en person jag tycker mycket om.
Luciamys
Imorse steg jag upp med tuppen. Fast det brukar jag väl göra. Men jag steg upp för att jag faktiskt skulle gå upp vid den tiden. Vad mörkt det är nu.
Jag begav mig till min kära gamla skola för att kika på när skolkören gick Lucia-tåg.
Vilken julstämning jag fick i kroppen. Stört. Men det är väl på tiden. Jag fick en när all snö var här, men nu när det är så grått och regnigt så kan man väl inte hjälpa att tappa känslan. Nu är det i alla fall bara dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före doppardan. Helt sjukt. Hur många julklappar har ni köpt?
Själv har jag köpt en, och skapat en.
Det är snart mörkt igen. Typ tre timmar ljus. Lite mysigt är det väl, men om det skulle finnas snö skulle det vara snäppet mysigare.
Terapi två
Det hjälper att skriva också.
Terapi
"Känslor är vad vi tänker"
Det hjälper att tänka på regnbågar och glittrande snö.
Godnatt.
Conversation with the anxious me
Ibland tycker jag att jag är så dum.
Jag har träffat en av de bättre killar jag någonsin kommer att träffa tror jag. Eler om möjligt, inte den bästa. I tre månaders tid har jag väntat på att få återse honom i verkligheten. I tre månader har det gått galant med tanke på distansen. Det är ju, sådär typ halva jordklotet.
Det vi har är en form av villkorslös kärlek som håller ihop det och får det att fungera. Jag som inte trodde sånna här känslor existerade, är jättekär. Och om en vecka får jag träffa den unika man som lyckades med det, som för mig verkade vara, tillsynes omöjligt.
Jag borde vara överlycklig, förväntansfull och lyrisk tänker ni...
Det är jag också, verkligen jättemycket, men ändå är det något som grämer mig. Det som gör saken om än lite värre är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. "Känslor är vad vi tänker" sa en klok människa till mig. Det är helt sant, så varför måste jag tänka så mycket nu, en vecka från två magiska veckor som väntar?
En sak ska ni veta. När man har ett distansförhållande kan man inte ge varandra så mycket mer än ord. Jag tror att det nog är däri min "kris" ligger. Vi är för upptagna för att prata med varandra nu. Det finns alltså inget. Ingen bekräftelse, ingenting. Bara ens egna, ibland spökande, tankar. Jag är en människa som egentligen inte behöver någon bekräftelse, men för en gångs skull har jag öppnat mig totalt och blottat mig. Jag är sårbar och längtandes. Jag är här, ensam och ovetandes. Så även tystnaden river mig nu.
Anledningen till att jag skriver det här är för att förhoppningsvis själv komma fram till något svar, eller kanske bara inse att jag faktiskt är dum och inte behöver oroa mig för något. Frågan är vad jag ens oroar mig för? Jag har ingen aning faktiskt. Jag är rädd, nervös och exalterad på samma gång. Det är en vecka kvar, sen är alla dessa dumheter borta, i samma ögonblick jag ser honom på flygplatsen.
"Känslor är vad vi tänker"
Nu tänker jag på regnbågar och glittrande kramsnö.
Sen går jag och sover.
Min vän Erik
Ikväll, efter att ha varit på Universitetet och efter ett besök på Polishuset, åkte jag till Högdalen. Där möttes jag upp av Erik, som jag tänkte, skulle bli mitt första offer för total blottning.
Vår relation började när vi började som fotbollsfreaks i sjuan i Bäckahagens fotbollsklass - 7b2. I sjuan hade jag det lite tufft och jag minns att han var en av dem som faktiskt var snäll. Vi umgicks inte direkt mycket. Inför förrän i nian, på trädslöjdslektionerna. Han var en av oss fyra som satt och snackade sex och relationer hela tiden.
Efter högstadiet sågs vi typ inte alls, men lyckligtvis fanns ju internet. Då och då träffades vi för att träna, men som jag tidigare nämnt var det inte direkt jag som stod för träningen.
Det sköna med vår relation är att det inte spelar någon roll att vi faktiskt träffas två gånger om året men att det är som att vi ses var och varannan dag.
Min relation till Erik är att han är min back-up plan...
Jag har alltid trott att jag ska leva och dö ensam, att ingen kommer att orka vara med mig en längre tid. Eller att jag inte orkar vara med en person under en längre tid är nog snarare sanningen. Men i alla fall. En dag hade jag en kris, jag ville inte dö ensam. Så jag och Erik gjorde en pakt. Om båda var singlar när vi fyllde 50 så skulle vi äkta varandra. Sen när jag hade en annan "kris" så sänkte vi åren till 40.
Jag har inga snuskiga detaljer om Erik. Han är så bra man kan bli antagligen.
Jag menar... det är tack vare Erik jag vet att jag slipper leva ensam livet ut.
människor är lite kul, ibland.
Det är faktiskt himla kul att titta på människor. Ibland vill man ju skratta, men det skulle kanske bli lite pinsamt.
Men som idag.
En rakryggad dam med rött lockigt hår sitter och läser tidningen med sin Chanel-väska hårt i famnen. En blod tjej står bakom henne och försöker ivrig glutta på vad som står i dagen Expressen. En tjock man i äldre medelålder med en lång svart kappa, står med ryggen vänd mot den rödhåriga Chanel-kvinnan som sitter ner.
Följande senario utspelar sig på tunnelbanan.
Kvinnan tittar på mannens bakdel, spänner ögonen och pressar ihop läpparna. Hon bläddrar en sida och "råkar" lite kraftigt slå till mannen, som står oberörd. Hon suckar och himlar lite med ögonen, byter sida och får efter ett tag till ett sådant där hostande som man gör när man försöker komma förbi i rulltrappan. Mannen hör inte. Kvinnan är irriterad. Och i sin irritation trycker hon in ett finger i ryggen på mannen som vänder sig om.
"Ursäkta, men du har din rumpa rätt i ansiktet på mig"
The bus to nowhere
Idag var det kaos i kollektivtraffiken och jag var såklart en av de drabbade. Det tog mig en och en halv timme att ta mig till Universitetet och en och en halv timme att ta mig hem. Det var lika länge jag var på föreläsningen, som jag dessutom då kom försent till. Till råga på allt regnade det konstant.
Jag vet inte om jag ska orka berätta allt, men om vi säger såhär.
Jag var nog den enda med ett leende på läpparna.
Och vi var många som var på färd.
Ny taktik
Jag har beslutat att inte simma tills jag blir bra, och jag kommer aldrig i livet att svälta mig. Vad innebär det här? Jo, jag måste byta taktik.
Så jag talade med en god vän som åtagit sig uppdraget som personlig tränare. Tider är ju som ni vet knapp, men som han sa:
"Jag har några kort i ärmen" **
Vi får väl se vad har att komma med. Vi har tränat tillsammans förut, men då brukade det se ut som så att jag gick ett tag i trappmaskinen för att lyfta gumpen några centimeter, men sen slutade det med att jag satt och pladdrade på samtidigt som jag imponerat tittade på medan han låg under bänkpressen och svettades.
** En hästpiska? En elchockspinne? Eller kanske den här bilden?
ja, men om jag var elefantmannen då?
Under natten fick jag svar från mitt förra inlägg. Eller, jag fick ju inte något givande svar på min konkreta fråga, men "Anonym" sa följande:
Om han verkligen gillar dig skulle han inte bry sig om du till o med blivit sumo. Så länge du är nöjd med dig själv så kommer du må bättre o det utstrålar till omgivningen, killar tycker det sexigaste är en självsäker tjej.
Du har helt rätt, men då kommer följdfrågan...
Borde han inte gilla mig om jag såg ut som elefantmannen också? Det är ju mig han gillar. Svaret är nog ganska lätt denna gång.
Visst han skulle nog tycka om mig, men attraheras, ånej. Det skulle ju inte jag göra. Tyvärr är det så. Människan gillar vackra saker.
I'm not a quiter, I just have to quit
Såhär är läget.
Min kille kommer hem om nio dagar.
Jag vet inte varför**, men båda har lagt pressen på sig att komma i form inför den dagen. Den dagen är som sagt om nio dagar. Har det hänt något med min kropp? Nej, inte tillräckligt väl synligt. (Jag har ganska bra syn för den delen)
Men i alla fall, nu är det ju såhär att min veka kropp inte verkar tåla något. Jag som fått tillgång till en bassäng och då kan använda mig av kanske en av de bästa träningsformerna, simning, till att komma i form, kan inte längre göra detta. Jag har fått kliande utslag, och om jag inte kalkylerar helt fel så fick jag min infektion ungefär samtidigt som när jag började använda poolen.
Så det finns ju två hypotetiska utopier för min sitution.
1) Jag accepterar att min kropp troligtvis inte tål klor, slutar simma, svälter mig för att kompensera ut min bristande motion och intalar mig själv att han kommer att gilla min bleka, inte helt slanka kropp, eftersom det är ju min personlighet som räknas.
Eller
2) Jag fortsätter simma, får en killer body (på nio dagar(?!)) smyckad med bölder och kliande röda och torra eksem och tänker för mig själv; "Jag har ju i alla fall en snygg häck".
Så nu lämnar jag detta beslut till er.
Vilket av dessa alternativ ska jag köra på?
Svar krävs inom 2 timmar och 18 minuter.
** Jo, egentligen vet jag varför. Det är för att vi ska *censur* en hel del.
Middag med styvmor
Efter att inte ha ätit på en sisådär sju timmar gick vi äntligen de dryga 200 metrarna till restaurangen Malaysia. Marina visse direkt vad hon ville ha. Jättetigerräkor och dess familj, typ. Jag som inte gillar kräftdjur kände mig lite wild n crazy och körde på samma. Gissa vad... det var inte alls så pjåkigt.
Förutom en proppmätt mage fick jag en massa idéer till julklappar. Nu ska jag bara finna tiden till att införskaffa dem också.
När man får väntat besök
Imorse ringde pappas fru. Hon bjöd ut mig på middag ikväll och jag tackade tacksamt ja. Hennes ord löd "så slipper du äta makaroner och ketchup en kväll till". Men guess what Marina. Jag åt spagetti och ketchup igår, så det så!
Men i alla fall, vi ska ära på Malaysia och vi ska mötas upp i lägenheten.
Detta innebar att jag var tvungen att panikstäda innan jag for iväg till Universitetet imorse. Vi får se vem som kommer först hem, för jag skulle behöva dammsuga innan hon träder in genom dörren.
Marina är, som jag tror jag tidigare nämnt, pendant. Så för er vanliga människor som tycker att rummet ser städat ut när man har bäddat sängen, har inte träffat Marina. Lite damm på nattduksbordet och några tandkrämsfläckar på spegeln och man lever i rena rama ungkarlslyan, enligt henne.
Jag är nog lite rädd för hennes visiter. De första veckorna var jag extremt nogrann med att bädda sängen, med överkast till och med. Jag menar, jag kunde ju aldrig veta när jag fick besök. Och som ungkarl vill jag inte klassas.
Funderingar på att byta jobb
Nu har jag rast igen. Än en gång har jag visar skills på att äta med kinapinnar. Jag är mätt som en gam som fått förtära döda djur i en vecka, men det är lite härligt också. Jag hann med att simma, så jag var lite hungrig.
Snart är rasten slut och så ska jag jobba i minst 5,5 timmar till.
Sammanlagt jobbar jag 7 timmar ikväll.
Nu ska vi göra lite matte på vad jag tjänar idag...
Min grundlön ligger på 83,30 i timmen.
OB ligger väl på en sisådär 16 spänn kanske.
Eftersom det är söndag är det OB hela dagen.
83,30 + 16 x 7 = 695,10 kronor
Om vi ska avrunda.
Sexhundranittiofem kronor.
Nu talar vi ju exklusive skatt också.
Så om rätt ska vara rätt.
695 x 0,7 = 486,5 kronor
Fyrahundraåttiosex och femtio öre?
Skojar dem med mig nu, för det är ju kanske inte så att man får kramp i magen av skratt...
Jag kanske ska ta mig en funderare på det här med jobbval.
Dagens inkomst hade jag ju kunnat tjäna på en halvtimme ute på gatan. Och om jag skulle jobba lika länge som jag jobbar idag så kan vi ju räkna ut vad jag skulle tjäna då...
486,5 x 14 = 6811 kronor
Med det här yrket behöver man ju inte ens skatta.
Ja, jag har en de att tänka på nu när jag ska upp och fortsätta slavgörat.
Hej sålänge.
abrupt planändring
Jag hade tänkt att träna, shoppa juklappar och plugga idag.
Nu ska jag jobba istället.
Och till råga på allt...
Min spelkväll vart inställd för det.
Allt detta skall gottgöras!
Last minute call
Imorgon är det showtime. Jag har packat och planerat allt, in i minsta detalj känna det som. Nu är det bara att hoppa i sängs, för om mindre än nio timmar ska jag ha lämnat lägenheten.
För er som vill se...
Tallbackaskolan i Huvudsta.
16-19, 100 spänn i dörren.
Kom i tid, få sittplatser kvar.
Ps. Jag var tvungen att plocka upp lite i min ungkarlslya.
Man vet ju aldrig om far och extramor kommer på besök.
Far gör inget, men extramor ska man akta sig lite för. Ds.
Jag intalar mig det
Jag är lite för trött för att tro att jag orkar jobba idag. Men nu börjar jag om 5 minuter, så det är ju bara att bita ihop. Som Marina alltid säger. Jag har sagt det förr men det tål väl att tas upp igen:
"Du är ung, du ska klara allt"
Håll i hatten, det kanske är din som flyger av.
Hej bloggläsare. I natt fick jag ett klagomål på den här bloggen.
"Inga roliga inlägg" stod det.
När jag tänker efter så håller jag med, till en viss grad.
Men bara för att göra det roligare så ska jag börja presentera människor som jag delar livet med. Du som skrev smset får allt ta och skylla dig själv, och alla ni andra också som någonsin haft någon form av relation till mig. Mohahaha. Jag ska börja gräva i arkiven så snart jag kan. Det här blir smutsigt.
Bättre sent än aldrig, som de brukar säga
Nu ska ni få veta något som är ganska kul i alla fall.
På lördag är det avslutning på dansskolan. Den gamla vanliga elevshowen där alla elever får visa sina nära och kära vad de entusiastiskt lärt sig under terminens gång. Fast den här gången är det lite mer spexat. Det är femårsjubileum. Kul i sig.
Men nu till vad jag ville komma till.
Jag har en trogen mamma som korsar eld för att gå på dessa elevshower. Jag blir glad när jag tänker på det. Så hon kommer. Och för att inte behöva gå själv har hon lyckats få med mina bröders flickvänner. Eller en av dem är spikad i alla fall. Det är också kul.
Men nu till poängen...
Även denna show kommer min far och hans fru komma. Eller jag är inte hundra procent säker än, men det är något. Far har aldrig kommit. Han är inte lika troget fan som min mor, men i alla fall. Han älskar mig ändå.
Det komiska med detta är att jag inte vet om han verkligen kommer för min skull. Det är nämligen såhär att min kompis går nu även på min dansskola och hennes familj, som är vän med min familj, ska komma och titta. Så herren i deras familj har på något sätt, kanske, lyckats övertala min far och hans att komma med.
Jag ser inte detta som något negativt, att min far lyckas slå två flugor i en smäll. Eller egentligen är det nog tre, eftersom frugan hans fyller år samma dag...
Ja, i alla fall... Jag är glad, fast mest borde han vara det, eftersom det blir hans sista chans att se mig på den scenen. Jag kommer, från och med nästa termin, inte att fortsätta på den dansskolan. Hur familjär den än må ha blivit under de tre och ett halvt år jag tillbringat min tid där. Nu ska jag vidare och se vad världen har att erbjuda mig.
Föreläsning
Det är föreläsning igen. En som jag redan gått på, men jag tänkte "Varför inte?".
Nu tänker jag "Varför?"
Bild 1: Det är egentligen fullsatt, men det är rast. Jag gissar att en tredjedel kommer tillbaka.
Bild 2: Såhär glada och entusiastiska är vi inte. Skenet bedrar.
Hej hopp gummisnopp
Nu är jag redo att lämna lägenheten för att inte komma tillbaka på ungefär tolv timmar.
Först plugg, sen dans.
Jag somnade ganska så snart jag gick och la mig igår, men klockan tre vaknar jag av att mobilen ringer...
Det blir en annan historia.
"Annars är man bara en liten lort"
Jag är helt och hållet ren nu, förutom att min infektion varade lite.
Typiskt att jag lämnade alsolspriten hemma hos mor.
God natt.
Hej trogna läsare
Jag har ingen inspiration att skriva något. Jag har inte heller lust att skriva om mina små roliga händelser som ständigt händer i mitt liv. Men läget är följande...
Jag är sjuk, har någon infektion i kroppen och går på antibiotika. Idag tränade jag mycket, trots att min mamma sa att det inte är bra. Nu mår jag halvbra helt enkelt. Jag varken orkar eller vill duscha, men jag kommer inte ihåg när jag tvättade håret sist, så jag har nog inte så mycket annat val. Jag har i för sig ingen speciell att vara fräsch för, så jag skulle kunna skita i allt som har med hygien att göra i två veckor till. Sen kommer min man hem från LA. Innan han kommer måste jag hinna plugga så att jag känner mig i princip säker inför tentan som jag skriver en och en halv vecka efter han åker tillbaka till staterna. En sak som ställer till det är att jag utlovar tid till mina vänner. En fika här, en promenad där, en middag hit, en spelkväll dit... Jag bokar upp mig och dubbelbokar sedan över det. Typiskt mig så jag får skylla mig själv. Den här veckan är sista dansveckan, så sen kommer två kvällar till vara fri. Det ska bli riktigt skönt faktiskt. Just nu är det lite för mycket med allt. Just nu pratar jag med min kusin på Skype, jag saknar henne och den prutten kommer hem snart, men för att direkt åka till Thailand över jul. Så nu sitter jag här, ensam i min lägenhet, och måste vara vaken i minst en halvtimme till för att kunna äta min medicin. Som sagt, jag borde duscha, men jag tror jag bara ska lägga mig på sängen och däcka, eller kolla på film.
Allt jag egentligen vill ha är en varm kropp att somna med.
Men det är lite för mycket begärt i två veckor till.
träningsdags
Jag anser mig vara klar med pluggandet nu, även om jag har fyra fjuttiga sidor kvar att läsa. Jag har beslutat att jag inte ska simma idag, utan gör det imorgon istället. Nu ska jag snart åka till lägenheten för att träna med min gymboll.
Rosiner, som de säger på danska
Nu har jag pluggat i två och en halv timme. Nu ska jag plugga i två timmar till. Jag hoppas det räcker, för sen vill jag åka och simma innan jag åker till Universitetet.
Det är svårt att inte somna ska ni veta, och nu kan jag inte snaska godis och bakelser så fort jag skulle behöva den där extra lilla kicken. Nej, jag ska bevisa att jag inte behöver den där skiten. Istället äter jag lite russin.
