Anger management

Det säga att kärlek kommer på de mest oväntade platser, och jag tror faktiskt att det kan stämma. I många fall i alla fall.
För mindre än ett år sedan var jag ute och dansade med min vän.
På vägen hem kommer det fram en kille till mig och jag kunde inte sätta fingret på farför jag kände igen honom. Men det var ingen mindre än en kille jag gått på samma dagis med.

Vi tog sällskap, och efter lite komplikationer med tunnelbanan hamnade vi hemma hos hans kompis. Vi kunde inte sluta prata och det kändes som att allt bara sa klick. Om jag någon gång har varit nära kärlek vid första ögonkastet var det nu. När morgonen var kommen och jag och min vän skulle åka hem, fick han mitt nummer.

Kort därefter åkte jag till fjällen med min familj och en annan familj.
På nyårsafton fick jag ett sms

"Gott nytt år"

Från vem undrade jag och fick till svar: Din baldate. Han hade nämligen frågat om jag ville gå med honom på deras studentbal. Jag kunde inte bli gladare.

När jag kom hem från fjällen började vi hänga. Jag, han och hans vänner. Vi spelade DK och kollade på film, hade allmänt mysiga stunder. Långa nätter.

En dag frågade han om jag ville följa med honom hem, vilket jag gjorde. Vi chillade, kollade på en spansk film och sen kom första kyssen. Den känslan jag hade då, hade jag aldrig hade tidigare. Han fick mig att känna mig trygg, önskad. Jag sov över. Det var inte mycket sömn för min del, inte ens när han somnat. Det gick inte.

Dagen efter det gick  vi en lång och mysig promenad till Söder. Han skulle repa och jag skulle hem till middag. När vi skiljdes åt kunde jag inte vara mer exhalterad. Han kramade mig, tog min hand och snurrade runt mig ett varv. Sen kysste han mig igen. Jag kunde inte sluta le, jag var lycklig. Jag kan till och med erkänna, jag var kär.

Vi sågs ganska mycket, vi sov ofta tillsammans på helgerna.

Men efter ett tag började han bete sig annorlunda, kyligare. Han hade inte längre tid att träffas.

En natt, när jag varit ute och dansat mötte han och hans kompis upp mig. Av någon anledning hamnade han och jag hemma hos mig. Han var full, jag var berusad. Han drack mer när han väl var hemma hos mig. Vilken var anledningen? Jo, han söp för att våga säga till mig att han var kär i mig, men han hade tjej.

Han skämdes och började gråta. Jag tycker att det var jag som skulle ha fått gråtit. Det var mitt hjärta som gick i bitar, inte hans. Istället fick jag trösta honom, säga att det var bra att han sa något innan våran relation skulle bli något seriöst.

Efter det sågs vi allt mer sällan. Men han sov hos mig ibland. Jag hade hopp om att han kanske skulle lämna henne för mig. Men det gjorde han aldrig. Efter ett tag hördes vi inte alls.

Idag är vi vänner och jag gillar killen. Han är snäll och grymt rolig att vara med. Men jag vet för min egen del att jag måste ta honom med en nya salt. Hålla honom på avstånd. Hålla flirtandet på det lekande stadiet.