Gratis nöje
Jag har ont i huvudet igen, sen ganska många timmar tillbaka. Sen har jag frusit i några timmar också. Jag tror inte det bådar gott. Kom hem från en lång dag för en liten stund sen. Först var det öppet hus på dansskolan och sedan åkte jag med tretton stycken arbetskollegor till Gröna Lund.
Vi hade femkamp och åkte lite karuseller. I kväll spelade även The Hives, fast vi gick precis innan de började spela, vilket var synd. Men vi hade bokat bord i Gamla stan, så vad kunde man göra då liksom? Maten var svinigt god för den delen. Det bästa var att inte en krona lades ut.
Mindre kul är att jag börjar jobbet klockan 8.00 imorgon. Sen ska jag plugga på kvällen och jag insåg idag att jag inte kommer att kunna jobba lite mycket som nu eftersom mycket plugg sker på egen tid. Vilken tid liksom?
Snart är det dags att sova, huvudvärken tar kål på mig.
P!NK
Snart ska jag iväg och inte komma hem på hela dagen. <först r det öppet hus på dansskolan, sen ska jag käka och gå på Gröna Lund med jobbet. Eventuellt är det party efter, men jag tvekar lite på att jag hänger med på det sistnämnda eftersom jag jobbar 8.00 imorgon.
Hur som helst, jag lyssnar på denna låt och blir bara jättetaggad på allt. Jag minns när jag och Emilie var på hennes konsert för ett par år sedan. Vi stod längst fram och allt var grymt. Jag gillar Pink, so what.
Pink - So what
fyra timmar senare
Som sagt, Skype, är skiten. Jag och min kusin pratade och inte pratade i fyra timmars tid. Vi la precis på eftersom det är dags att sova. Men det fantastiska med Skype är att man kan ta med personen i andra änden på sina egna äventyr. Ikväll fick Isabel se mig gråta till Pearl Harour, borsta tänder, tvätta bort sminket, gå på toaletten och spatsera omkring som en naken och fri.
Det roliga med det var att hon satt och printscreenade mig. Så nu bjuder jag lite på mig själv här. Men jag varnar för känsliga ögon. (Då menar jag för vad ni ser i nedre vänsterhörn på varje bild)
Underbara uppfinning
Nu när min kusin åker bort ett tag, har vi kommit på ett nytt sätt att hålla kontakten. Vi kan prata när vi vill och helt gratis. Vi kommer till och med kunna ligga i sängen och ha våra pillowtalks, nästan precis som förr. Det enda som saknas är det fysiska. Men ibland får man nöja sig med det tekniska och vara tacksam för att smarta kreativa människor finns.
Thank you Skype.
It is on
Jag skriver nu mitt första inlägg från min nya dator. YES. Min broders tjej, Sandra kom över och hjälpte mig. Kunde inte bli gladare. En sak som jag nu fick se var också att min dator rättar det jag skriver, så inga fler slarviga felstavningar från mig. Nu ska vi blåtanda lite. Puss och hej
Lämnas kvar här
Jag fick precis veta att min kusin åker till London som aupair om två veckor. Bara tanken på att behöva ta avsked är hjärtekrossande, trots att det bara handlar om ett tag. Jag har aldrig behövt vara utan någon som jag tror att jag faktiskt inte kan leva utan. Jag vet ju hur det känns att ta avsked, men inte i den graden. Jag menar, min spontana reaktion var nu att fälla ett par tårar, hur blir det då?
Jag tror det går bra och min ledig tid lär ju bli tripper till London.
Det gör inget, jag vill åka till England. Men hur mycket jag komer att vara ledig är inget jag direkt vill gissa på. Jag lär ju bara bli besviken.
Jag vet bara inte hur jag ska klara mig utan våra pillow-talks.
Två veckor kvar.
Jag tror det går bra och min ledig tid lär ju bli tripper till London.
Det gör inget, jag vill åka till England. Men hur mycket jag komer att vara ledig är inget jag direkt vill gissa på. Jag lär ju bara bli besviken.
Jag vet bara inte hur jag ska klara mig utan våra pillow-talks.
Två veckor kvar.
Relationer
Det är ju så att man har olika relationer till olika människor.
Jag tycker att min relation till mina föräldrar är så bra den kan bli.
Eftersom jag bor med mina mamma så pratar jag mycket i telefon med mina pappa. Det är då jag redogör för vad jag har gjort, håller på att göra, vill göra eller ska göra. Men sen är det inte mindre genant när vi ses heller. Vi pratar om allt. Det dröjde t.ex. inte länge innan han visste om att jag hade förlorat oskulden. Jag vet inte hur en "normal" far-dotter-relation skulle fortskrida i den konversationen, men det jag fick till svar var "Jaha, var det skönt?"
Idag var han med i datorköpet. När killen som skulle serva oss frågar vad jag ska använda datoran till slänger pappa ur sig; "Hon ska porrsurfa". Jag hoppar på och säger "Ja, porrsurfing och lite Photohop och sånt". Killen kollade lite konstigt på oss efter det.
Jag tycker att min relation till mina föräldrar är så bra den kan bli.
Eftersom jag bor med mina mamma så pratar jag mycket i telefon med mina pappa. Det är då jag redogör för vad jag har gjort, håller på att göra, vill göra eller ska göra. Men sen är det inte mindre genant när vi ses heller. Vi pratar om allt. Det dröjde t.ex. inte länge innan han visste om att jag hade förlorat oskulden. Jag vet inte hur en "normal" far-dotter-relation skulle fortskrida i den konversationen, men det jag fick till svar var "Jaha, var det skönt?"
Idag var han med i datorköpet. När killen som skulle serva oss frågar vad jag ska använda datoran till slänger pappa ur sig; "Hon ska porrsurfa". Jag hoppar på och säger "Ja, porrsurfing och lite Photohop och sånt". Killen kollade lite konstigt på oss efter det.
Ny dator
Idag for jag till stan tillsammans med min far. Där införkskaffades en ny dator till mig. Jag är härmed ägare av en MacBook Pro. Den är superfin. Jag vart superglad. När jag kom hem försvann den där överväldigande glädjen lite. Det är såhär att jag egentligen verkligen inte kan någonting om datorer. Jag vet inte hur jag ska kunna koppla upp mig. Jag behöver alltså hjälp. Jag kan nästan inte göra någonting innan jag laddat ner och installerat en massa grejer.
Kan någon hjälpa mig?
En oväntad kväll
Som ni kanske märker så är klockan cirka kvart över fyra när detta inlägg skrevs. Det beror på att jag nydlien kom innanför dörren. Jag har haft en makalöst lång dag.
Det hela började med jobb mellan 10.30 och 16.00. Efter det skyndade jag mig hem, och snart kom även mor min hem. Ungefär en timme senare skulle jag vara i stan för att möta min vän Sam. Vi gick en promenad och fikade. Jag åt blåbärspaj.
När Sam var tvungen att åka hem ringde jag min vän Adam för att se vad som var på gång för kvällen. Trio minuter senare var jag vid hans port på Söder och vi skyndade iväg mot en villa Mälarhöjden. Där väntade en kräftskiva med obskyrt störda, men ändå sköna människor.
När tiden närmade sig midnatt beslutade vi oss för att bege oss vidare. Men idéerna ledde till olika håll. Efter mycket om och med åka tre av oss till Dovas City där vi hookade upp med lite annat metal folk, bland annat min vän Rasmus. Men det stället stängde klockan ett, så vi begav oss vidare för att möta upp de vänner vi skiljdes ifrån.
Vägen ledde oss till Odenplan, till Hot Company. Det var inte särskillt mycket folk, men vi dansade och hade det kul. Det mest oväntade med det stället var att jag kände bartendern. Han bjöd mig på supergoda drinkar.
När vi vart utslängda vid tre gick vi till närliggande BK, sedan bar vägen oss hemmåt. Det bästa ar att alla av oss hade flyt med att tajma sina tunnelbanor.
Kul kväll.
Det hela började med jobb mellan 10.30 och 16.00. Efter det skyndade jag mig hem, och snart kom även mor min hem. Ungefär en timme senare skulle jag vara i stan för att möta min vän Sam. Vi gick en promenad och fikade. Jag åt blåbärspaj.
När Sam var tvungen att åka hem ringde jag min vän Adam för att se vad som var på gång för kvällen. Trio minuter senare var jag vid hans port på Söder och vi skyndade iväg mot en villa Mälarhöjden. Där väntade en kräftskiva med obskyrt störda, men ändå sköna människor.
När tiden närmade sig midnatt beslutade vi oss för att bege oss vidare. Men idéerna ledde till olika håll. Efter mycket om och med åka tre av oss till Dovas City där vi hookade upp med lite annat metal folk, bland annat min vän Rasmus. Men det stället stängde klockan ett, så vi begav oss vidare för att möta upp de vänner vi skiljdes ifrån.
Vägen ledde oss till Odenplan, till Hot Company. Det var inte särskillt mycket folk, men vi dansade och hade det kul. Det mest oväntade med det stället var att jag kände bartendern. Han bjöd mig på supergoda drinkar.
När vi vart utslängda vid tre gick vi till närliggande BK, sedan bar vägen oss hemmåt. Det bästa ar att alla av oss hade flyt med att tajma sina tunnelbanor.
Kul kväll.
Nu kan jag blogga som vanligt igen
Idag kom min mamma hem från Dalarna och med sig hade hon sin laptop, min tillgång till internet. Fast nu gör det egentligen inte så himmla mycket. Imorgon ska jag köpa en egen laptop. Jag funderar på en Mac. Hur som helst. Det blir bra igen och ni behöver inte läsa relativt tråkiga inlägg som jag skrivit på tre minuter utan eftertanke.
Jasså
En till sak som slog mig idag, eller rättare sagt, kom till mig, var att jag inte kommer att jobba imorgon. jag är helt ledig och kan alltså göra precis vad jag vill ikväll.
Jag vill gå ut, jag vill dansa, jag vill charma folk, åka hem, och sova... hur länge jag vill.
Men det finns två problem.
Ett. Jag ska träffa min vän Sam. Jag vet inte vad han vill göra, men jag betvivlar att han vill ut och dansa med mig.
Två. Om inte han vill. Vem vill, eller kan?
Det som slog mig
Jo, jag har tänk på en sak.
I och med att man jobbar på ett ställe där hundratals, om inte tusentals, människor äter varje dag, så får man se alla olika typer av folk.
Det som slog mig var att det finns så grymt många asheta killar. Det är faktiskt helt sjukt. Det bästa är att man kan verkligen kolla på dem eftersom man ska ta beställningar av dem. Hur bra som helst.
Men sen slog en annan sak mig. Egentligen ser de inte mig. De ser bara någon som de ska ge en beställning till för att sedan få sin mat. Vad skulle de bry sig om mig för?
Men i alla fall.
Så länge jag kan se på dem, så är jag nöjd.
I och med att man jobbar på ett ställe där hundratals, om inte tusentals, människor äter varje dag, så får man se alla olika typer av folk.
Det som slog mig var att det finns så grymt många asheta killar. Det är faktiskt helt sjukt. Det bästa är att man kan verkligen kolla på dem eftersom man ska ta beställningar av dem. Hur bra som helst.
Men sen slog en annan sak mig. Egentligen ser de inte mig. De ser bara någon som de ska ge en beställning till för att sedan få sin mat. Vad skulle de bry sig om mig för?
Men i alla fall.
Så länge jag kan se på dem, så är jag nöjd.
Nu börjar det.
Igår vad jag på dansskolan från klockan 17 till klockan 21 på kvällen. Nästa vecka tränar vi fem dagar och showar på fredagen.
Jag insåg verkligen att dans är något jag saknat och gruppen lika så.
Olyckligtvis har två tjejer hoppat av, men sånt är livet. Jag hoppas bara att jag kan få allt att hålla ihop, jag har lite tajt schema. Men jag ska göra allt jag kan för att klara det.
Vi har som sagt tre bokningar inom kommande månaden och igår började vi bygga på två nya danser á sex och fjorton minuter långa. Dem spelar vi upp den 13:e respektiva 27:e september. Grejen med dessa danser är att det är mycket teater involverat. Detta är något jag kommer att berätta mer som lite senare. Nu börjar jag jobba.
Jag insåg verkligen att dans är något jag saknat och gruppen lika så.
Olyckligtvis har två tjejer hoppat av, men sånt är livet. Jag hoppas bara att jag kan få allt att hålla ihop, jag har lite tajt schema. Men jag ska göra allt jag kan för att klara det.
Vi har som sagt tre bokningar inom kommande månaden och igår började vi bygga på två nya danser á sex och fjorton minuter långa. Dem spelar vi upp den 13:e respektiva 27:e september. Grejen med dessa danser är att det är mycket teater involverat. Detta är något jag kommer att berätta mer som lite senare. Nu börjar jag jobba.
Rutinerad
Idag började det en ny tjej på mitt jobb. Plötsligt kände jag mig så erfaren, jag kunde allt. Hon kände sig helt lost. Jag kan inte ens minnas att jag kände mig lost min första dag. Ändå är det bara en och en halv vecka sen jag började där. Jag känner att jag kanske borde byta upp mig lite...
Nej det ska jag ju såklart inte göra, jag trivs som fisken i vattet. Men samtidigt känns det lite i kroppen när man pratar med andra om vad de tjänar. En tjej från min skola jobbar på Shell och får cirka femton laxar i månaden. Hon jobbar 14 nätter i månaden och är ledig 14. jag tror att femton laxar är vad jag kommer få när jag har jobbar en och en halv månad kanske. Men jobb är jobb och pengar måste ju in.
Nej det ska jag ju såklart inte göra, jag trivs som fisken i vattet. Men samtidigt känns det lite i kroppen när man pratar med andra om vad de tjänar. En tjej från min skola jobbar på Shell och får cirka femton laxar i månaden. Hon jobbar 14 nätter i månaden och är ledig 14. jag tror att femton laxar är vad jag kommer få när jag har jobbar en och en halv månad kanske. Men jobb är jobb och pengar måste ju in.
Vad är värst?
Kom precis till jobbet efter min tid hos vaxtanten. Idag körde jag på stort och vaxade bort allt. Eller jag lämnade krullarna jag har på ryggen.
Igår funderade jag på vilken region som skulle mest smärta. Min chansning var, utan eftertanke, att det skulle vara brasiliansk vaxning som skulle ta hem priset. Men nu i efterhand tror jag inte att det var så.
Om vi början med brasiliansk vaxning. Det är en smärta som gör att man rycker till. Men lika snabbt som man tillfogas smärtan, försvinner den. Det är väl kanske den vaxningen som kanske inte är den mest bekväma att utföra, eftersom man har en annan människa som smetar på varmt vax, petar på en och granskar ens underliv noga, så att allt försvinner. Jag tycker det är helt okej, men i alla fall.
Sen tar vi under armarna. Det är samma varmvax som används och behandlingen går mycket snabbare. Men jag tror att eftersom man är så känslig under armarna och har så pass mycket körtlar där så är det en annan sak. Det gör inte så ont och det går snabbt över.
Sist men inte minst kommer benen. Här används en annan form av vax och man använder remsor för att avlägns vaxet. Det sliten lite på huden och ger en stickande känsla i benen. Känslan sitter kvar länge. Jag tror till och med att det kan ha varit det västa.
Men hur som helst. Jag är hårfri, och det är vad som ränkas.
Nu ska jag jobba.
Sen dansa.
Hej då.
Igår funderade jag på vilken region som skulle mest smärta. Min chansning var, utan eftertanke, att det skulle vara brasiliansk vaxning som skulle ta hem priset. Men nu i efterhand tror jag inte att det var så.
Om vi början med brasiliansk vaxning. Det är en smärta som gör att man rycker till. Men lika snabbt som man tillfogas smärtan, försvinner den. Det är väl kanske den vaxningen som kanske inte är den mest bekväma att utföra, eftersom man har en annan människa som smetar på varmt vax, petar på en och granskar ens underliv noga, så att allt försvinner. Jag tycker det är helt okej, men i alla fall.
Sen tar vi under armarna. Det är samma varmvax som används och behandlingen går mycket snabbare. Men jag tror att eftersom man är så känslig under armarna och har så pass mycket körtlar där så är det en annan sak. Det gör inte så ont och det går snabbt över.
Sist men inte minst kommer benen. Här används en annan form av vax och man använder remsor för att avlägns vaxet. Det sliten lite på huden och ger en stickande känsla i benen. Känslan sitter kvar länge. Jag tror till och med att det kan ha varit det västa.
Men hur som helst. Jag är hårfri, och det är vad som ränkas.
Nu ska jag jobba.
Sen dansa.
Hej då.
Ändrade planer, igen
Idag skulle jag ha varit ledig, men hoppade in eftersom det behövdes personal. Nu skulle jag ha träffat min vän Sam, men han har match ikväll, så det får bli en annan dag. Vi får väl se om min kusin kommer hem och sover hos mig, eftersom det är vad som är sagt.
Annars ska jag bannemig städa och sova grymt tidigt.
Innan jobbet imorgon ska jag förbi min vaxtant. Det behövs verkligen, har odlat hår lite överallt nu när jag är singel. Ingen som behöver se liksom. Men nu ska allt bort. Ben, armhålor och privata regionen. Bra tajming till dansterminen och utelivet.
Ibland är det jobbigare än vanligt, men det är det värt
Nu har jag precis slutat jobbet.
Idag var det något jobbigare än vanligt.
Orsaken till det var att jag var på Hildas Gitarrs sista spelning, hamnade på Vikingbar där jag drack lite vin och lite Cosmpolitan, och hamnade tillslut hemma hos trummisen. Där lekte vi sanning eller konka. Höjdpunkten var nog när min vän fick tån avsugen. Eller när jag fick strula med snyggaste killen som gick i min klass. Nej, tån var nog snäppet bättre.
Jag sov över hemma hos min vän Emilie eftersom jag inte orkade gå hem, och tunnelbanan hade slutat gå för timmar sen. Vi somnade väl omkring halv fem skulle jag tro, efter grymt efterlängtad mat.
Klockan stod på nio, och när jag vaknade och ställde mig upp var det som om jag stod på en båt. Detta tycker jag är något konstigt med tanke på att jag faktiskt bara drack två glas vin och sippade lite på en drink.
Ett tag kände jag att jag bara ville falla ihop när ruschen var som häftigast, och idag var det verkligen mycket folk! Men jag åt lite och jobbade vidare. Men jag kan inte säga annat än att det var värt det till tusen. Jag hade så kul igår. Det kom över hundra personer för att se på HG, och alla trängdes inne på Stampen. Jag stod längst fram. Alla sjöng med. Det var bara helt fantastiskt obeskrivligt bra.
Idag var det något jobbigare än vanligt.
Orsaken till det var att jag var på Hildas Gitarrs sista spelning, hamnade på Vikingbar där jag drack lite vin och lite Cosmpolitan, och hamnade tillslut hemma hos trummisen. Där lekte vi sanning eller konka. Höjdpunkten var nog när min vän fick tån avsugen. Eller när jag fick strula med snyggaste killen som gick i min klass. Nej, tån var nog snäppet bättre.
Jag sov över hemma hos min vän Emilie eftersom jag inte orkade gå hem, och tunnelbanan hade slutat gå för timmar sen. Vi somnade väl omkring halv fem skulle jag tro, efter grymt efterlängtad mat.
Klockan stod på nio, och när jag vaknade och ställde mig upp var det som om jag stod på en båt. Detta tycker jag är något konstigt med tanke på att jag faktiskt bara drack två glas vin och sippade lite på en drink.
Ett tag kände jag att jag bara ville falla ihop när ruschen var som häftigast, och idag var det verkligen mycket folk! Men jag åt lite och jobbade vidare. Men jag kan inte säga annat än att det var värt det till tusen. Jag hade så kul igår. Det kom över hundra personer för att se på HG, och alla trängdes inne på Stampen. Jag stod längst fram. Alla sjöng med. Det var bara helt fantastiskt obeskrivligt bra.
Teknisk död
Min dator har lagt av, vill inte starta och om själva datorn vill starta vill inte skärmen det. Mamma åkte till Dalarna imorse, och är borta tills på fredag. Hon tog med sig sin laptop. Min lillebror har också en laptop, men han är nästan aldrig hemma. Hur klarar man sig nu för tiden. Jag har många saker jag måste använda min dator till.
Men när jag tänker efter är det katastrof att vara så beroende av ett tekniskt föremål.
Jag kan ju använda jobbdatorn nu. Innan jobbet.
Men nu måste jag gå.
Ikväll är det Hildas Gitarr.
Det blir grymt.
Kärlek för mig, sista delen
Nu vet jag att det bara finns en man för mig. En man som alltid ställer upp, bjuder mig på middag och ringer och frågar hur jag mår. Han skulle aldrig medvetet såra mig.
Pappa, jag älskar dig.
Pappa, jag älskar dig.
Kärlek för mig, del fyra
Min senaste kille var den mest kompicerade av dem. Vi var varandras motpoler, när det kommer till allt. Många ifrågasatte vårt förhållande och egentligen kunde jag inte ge dem något svar till varför jag ville vara med honom. Man måste nog inte alltid ha en anledning till varför.
Jag minns första gången jag träffade honom. Det var när min kusin fyllde arton och hade en liten fest. Han och hans kompis kom men gick lika snabbt. Jag tyckte det var dålig stil.
Andra gången var när jag skulle uppträda för någa turkiska utbytesstudenter som gick i min kusins klass. Eftersom han också gick i hennes klass, var han också där och såg på när jag dansade. Jag åkte hem direkt efter det. Nationella dagen efter.
Tredje gången var första gången jag verkligen pratade med killen. Deras klass hade annordnat en grillfest under tiden utbytesstudenterna var där, och min kusin bjöd även dit mig. Jag och denna kille pratade tills det var dags att åka hem.
Efter det la han till mig på Facebook och addade mig på msn. Sen pratade vi varje dag fram tills dess att vi sågs på en skiva där jag uppträdde. Hela kvällen tillägnade jag honom. Det kändes bra, men inte nervöst.
Kort därefter bestämde vi oss för att träffas själva i stan. Vilket vi gjorde. Vi åt glass och vandrade omkring. Låg på en liten flotte och pratade. När det var dags att åka hem gav han mig två oväntade men lite önskade kyssar. Jag minns att jag inte kunde sluta le.
Vi började ses med jämna mellanrum, men jag kände att jag bara ville vara vän med honom. Var varken sugen eller intresserad av att ha ett förhållande. Inte med någon.
Men jag antar att när man hänger med varandra och myser ganska mycket så kommer man tillslut till en punkt då det är svårt att skilja på att vara tillsammans och att inte vara det. Jag menar, vi var inte tillsamman, men ingen kunde direkt göra någonting med någon annan.
Tillslut var vi väl officiellt tillsammans, men allt var inte frid och fröjd.
Våra olikheter började spöka och tjafsen vart många. För många.
Men när allt kändes bra, när jag kände att jag hittat en balans, ett sätt att förhålla mig, så fick jag en smäll i bakhuvuet. Jag åkte till Litauen. Innan var allt bra, men när jag kom hem hade allting förändrats och kort därefter tog det slut.
Trots att han haft en förmåga att irritera mig så gillar jag fortfarande killen. Han är snäll. Jag tycker det är synd att skiljas från bra människor. Men ikväll gjorde han det ganska klart för mig att vi inte kan vara vänner. Det är något jag bara får acceptera. Jag är inte ledsen att det tog slut. När man är så pass olika som vi är, så fungerar det inte i längden. Men när han, efter cirka två veckor, säger att han egentligen inte bryr sig längre, då kändes det i hjärtat. Så mycket var jag värd.
Jag minns när min första kille sa det till mig.
Jag minns hur det kändes.
Idag kände jag det igen.
Det gör ont.
Jag minns första gången jag träffade honom. Det var när min kusin fyllde arton och hade en liten fest. Han och hans kompis kom men gick lika snabbt. Jag tyckte det var dålig stil.
Andra gången var när jag skulle uppträda för någa turkiska utbytesstudenter som gick i min kusins klass. Eftersom han också gick i hennes klass, var han också där och såg på när jag dansade. Jag åkte hem direkt efter det. Nationella dagen efter.
Tredje gången var första gången jag verkligen pratade med killen. Deras klass hade annordnat en grillfest under tiden utbytesstudenterna var där, och min kusin bjöd även dit mig. Jag och denna kille pratade tills det var dags att åka hem.
Efter det la han till mig på Facebook och addade mig på msn. Sen pratade vi varje dag fram tills dess att vi sågs på en skiva där jag uppträdde. Hela kvällen tillägnade jag honom. Det kändes bra, men inte nervöst.
Kort därefter bestämde vi oss för att träffas själva i stan. Vilket vi gjorde. Vi åt glass och vandrade omkring. Låg på en liten flotte och pratade. När det var dags att åka hem gav han mig två oväntade men lite önskade kyssar. Jag minns att jag inte kunde sluta le.
Vi började ses med jämna mellanrum, men jag kände att jag bara ville vara vän med honom. Var varken sugen eller intresserad av att ha ett förhållande. Inte med någon.
Men jag antar att när man hänger med varandra och myser ganska mycket så kommer man tillslut till en punkt då det är svårt att skilja på att vara tillsammans och att inte vara det. Jag menar, vi var inte tillsamman, men ingen kunde direkt göra någonting med någon annan.
Tillslut var vi väl officiellt tillsammans, men allt var inte frid och fröjd.
Våra olikheter började spöka och tjafsen vart många. För många.
Men när allt kändes bra, när jag kände att jag hittat en balans, ett sätt att förhålla mig, så fick jag en smäll i bakhuvuet. Jag åkte till Litauen. Innan var allt bra, men när jag kom hem hade allting förändrats och kort därefter tog det slut.
Trots att han haft en förmåga att irritera mig så gillar jag fortfarande killen. Han är snäll. Jag tycker det är synd att skiljas från bra människor. Men ikväll gjorde han det ganska klart för mig att vi inte kan vara vänner. Det är något jag bara får acceptera. Jag är inte ledsen att det tog slut. När man är så pass olika som vi är, så fungerar det inte i längden. Men när han, efter cirka två veckor, säger att han egentligen inte bryr sig längre, då kändes det i hjärtat. Så mycket var jag värd.
Jag minns när min första kille sa det till mig.
Jag minns hur det kändes.
Idag kände jag det igen.
Det gör ont.
Kärlek för mig, del tre
Det säga att kärlek kommer på de mest oväntade platser, och jag tror faktiskt att det kan stämma. I många fall i alla fall.
För mindre än ett år sedan var jag ute och dansade med min vän.
På vägen hem kommer det fram en kille till mig och jag kunde inte sätta fingret på farför jag kände igen honom. Men det var ingen mindre än en kille jag gått på samma dagis med.
Vi tog sällskap, och efter lite komplikationer med tunnelbanan hamnade vi hemma hos hans kompis. Vi kunde inte sluta prata och det kändes som att allt bara sa klick. Om jag någon gång har varit nära kärlek vid första ögonkastet var det nu. När morgonen var kommen och jag och min vän skulle åka hem, fick han mitt nummer.
Kort därefter åkte jag till fjällen med min familj och en annan familj.
På nyårsafton fick jag ett sms
"Gott nytt år"
Från vem undrade jag och fick till svar: Din baldate. Han hade nämligen frågat om jag ville gå med honom på deras studentbal. Jag kunde inte bli gladare.
När jag kom hem från fjällen började vi hänga. Jag, han och hans vänner. Vi spelade DK och kollade på film, hade allmänt mysiga stunder. Långa nätter.
En dag frågade han om jag ville följa med honom hem, vilket jag gjorde. Vi chillade, kollade på en spansk film och sen kom första kyssen. Den känslan jag hade då, hade jag aldrig hade tidigare. Han fick mig att känna mig trygg, önskad. Jag sov över. Det var inte mycket sömn för min del, inte ens när han somnat. Det gick inte.
Dagen efter det gick vi en lång och mysig promenad till Söder. Han skulle repa och jag skulle hem till middag. När vi skiljdes åt kunde jag inte vara mer exhalterad. Han kramade mig, tog min hand och snurrade runt mig ett varv. Sen kysste han mig igen. Jag kunde inte sluta le, jag var lycklig. Jag kan till och med erkänna, jag var kär.
Vi sågs ganska mycket, vi sov ofta tillsammans på helgerna.
Men efter ett tag började han bete sig annorlunda, kyligare. Han hade inte längre tid att träffas.
En natt, när jag varit ute och dansat mötte han och hans kompis upp mig. Av någon anledning hamnade han och jag hemma hos mig. Han var full, jag var berusad. Han drack mer när han väl var hemma hos mig. Vilken var anledningen? Jo, han söp för att våga säga till mig att han var kär i mig, men han hade tjej.
Han skämdes och började gråta. Jag tycker att det var jag som skulle ha fått gråtit. Det var mitt hjärta som gick i bitar, inte hans. Istället fick jag trösta honom, säga att det var bra att han sa något innan våran relation skulle bli något seriöst.
Efter det sågs vi allt mer sällan. Men han sov hos mig ibland. Jag hade hopp om att han kanske skulle lämna henne för mig. Men det gjorde han aldrig. Efter ett tag hördes vi inte alls.
Idag är vi vänner och jag gillar killen. Han är snäll och grymt rolig att vara med. Men jag vet för min egen del att jag måste ta honom med en nya salt. Hålla honom på avstånd. Hålla flirtandet på det lekande stadiet.
För mindre än ett år sedan var jag ute och dansade med min vän.
På vägen hem kommer det fram en kille till mig och jag kunde inte sätta fingret på farför jag kände igen honom. Men det var ingen mindre än en kille jag gått på samma dagis med.
Vi tog sällskap, och efter lite komplikationer med tunnelbanan hamnade vi hemma hos hans kompis. Vi kunde inte sluta prata och det kändes som att allt bara sa klick. Om jag någon gång har varit nära kärlek vid första ögonkastet var det nu. När morgonen var kommen och jag och min vän skulle åka hem, fick han mitt nummer.
Kort därefter åkte jag till fjällen med min familj och en annan familj.
På nyårsafton fick jag ett sms
"Gott nytt år"
Från vem undrade jag och fick till svar: Din baldate. Han hade nämligen frågat om jag ville gå med honom på deras studentbal. Jag kunde inte bli gladare.
När jag kom hem från fjällen började vi hänga. Jag, han och hans vänner. Vi spelade DK och kollade på film, hade allmänt mysiga stunder. Långa nätter.
En dag frågade han om jag ville följa med honom hem, vilket jag gjorde. Vi chillade, kollade på en spansk film och sen kom första kyssen. Den känslan jag hade då, hade jag aldrig hade tidigare. Han fick mig att känna mig trygg, önskad. Jag sov över. Det var inte mycket sömn för min del, inte ens när han somnat. Det gick inte.
Dagen efter det gick vi en lång och mysig promenad till Söder. Han skulle repa och jag skulle hem till middag. När vi skiljdes åt kunde jag inte vara mer exhalterad. Han kramade mig, tog min hand och snurrade runt mig ett varv. Sen kysste han mig igen. Jag kunde inte sluta le, jag var lycklig. Jag kan till och med erkänna, jag var kär.
Vi sågs ganska mycket, vi sov ofta tillsammans på helgerna.
Men efter ett tag började han bete sig annorlunda, kyligare. Han hade inte längre tid att träffas.
En natt, när jag varit ute och dansat mötte han och hans kompis upp mig. Av någon anledning hamnade han och jag hemma hos mig. Han var full, jag var berusad. Han drack mer när han väl var hemma hos mig. Vilken var anledningen? Jo, han söp för att våga säga till mig att han var kär i mig, men han hade tjej.
Han skämdes och började gråta. Jag tycker att det var jag som skulle ha fått gråtit. Det var mitt hjärta som gick i bitar, inte hans. Istället fick jag trösta honom, säga att det var bra att han sa något innan våran relation skulle bli något seriöst.
Efter det sågs vi allt mer sällan. Men han sov hos mig ibland. Jag hade hopp om att han kanske skulle lämna henne för mig. Men det gjorde han aldrig. Efter ett tag hördes vi inte alls.
Idag är vi vänner och jag gillar killen. Han är snäll och grymt rolig att vara med. Men jag vet för min egen del att jag måste ta honom med en nya salt. Hålla honom på avstånd. Hålla flirtandet på det lekande stadiet.
Kärlek för mig, del två
I tvåan träffade jag den här killen på en fest. Vi skämtade hela tiden, hånade varandra. På vad vi kan kalla efterfesten satt vi och höll varandra i handen. Inget annat hände. Vi bara satt där. Jag var nervös.
Han gick i min skola, i min kompis klass.
Nyår firade jag med dem och av någon konstig anledning kom vi ifrån de andra. Inte för att det gjorde mig något, jag var ju med den jag gärna var med.
Jag minns inte tiden, men jag mins platsen och jag minns hur det kändes när vi stod där i en backe vid Slussen och kysstes för första gången. Jag minns att vi båda var super fulla och att alla fulla människor som gick förbi hejade på oss. Jag minns inte hur länge vi stod där.
Jag minns när han kom hem till mig första gången. Att han hade skrivit ut en låttext som han tyckte passade för oss. Låten var What if av Coldplay, och tro mig, han fick förklara grundligt varför just den låten. Just då tyckte jag att det var lite konstigt. Nu när jag tänker på det i efterhand var det bara sött.
Jag minns när jag sov i pappas och hans frus dåvarande lägenhet i Solna. Jag bad honom komma, jag ville inte vara ensam. Jag minns att jag skyndade mig ner till Konsum för att köpa en rakhyvel så att jag inte skulle sticka honom med mina stubbiga ben. Jag minns att vi duschade tillsammans. Att vi skippade första lektionen dagen efter. Psykologi.
Jag minns hur jag tröstade honom när han var ledsen och jag minns när han tröstade mig innan begravningen för min farbror som gått bort.
Vi var inte tillsammans länge. Jag tror att anledningen till att jag gjorde slut var för att jag var rädd för något seriöst. Rädd för att inte vara en bra flickvän. Jag menar, ni har ju precis fått veta om mina tidigare erfarenheter av killar. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig till honom. Jag visste inte hur jag kände, eftersom jag inte tillät mig själv att känna.
Han var en bra kille.
Eller han är en bra kille.
Vi är vänner.
Han gick i min skola, i min kompis klass.
Nyår firade jag med dem och av någon konstig anledning kom vi ifrån de andra. Inte för att det gjorde mig något, jag var ju med den jag gärna var med.
Jag minns inte tiden, men jag mins platsen och jag minns hur det kändes när vi stod där i en backe vid Slussen och kysstes för första gången. Jag minns att vi båda var super fulla och att alla fulla människor som gick förbi hejade på oss. Jag minns inte hur länge vi stod där.
Jag minns när han kom hem till mig första gången. Att han hade skrivit ut en låttext som han tyckte passade för oss. Låten var What if av Coldplay, och tro mig, han fick förklara grundligt varför just den låten. Just då tyckte jag att det var lite konstigt. Nu när jag tänker på det i efterhand var det bara sött.
Jag minns när jag sov i pappas och hans frus dåvarande lägenhet i Solna. Jag bad honom komma, jag ville inte vara ensam. Jag minns att jag skyndade mig ner till Konsum för att köpa en rakhyvel så att jag inte skulle sticka honom med mina stubbiga ben. Jag minns att vi duschade tillsammans. Att vi skippade första lektionen dagen efter. Psykologi.
Jag minns hur jag tröstade honom när han var ledsen och jag minns när han tröstade mig innan begravningen för min farbror som gått bort.
Vi var inte tillsammans länge. Jag tror att anledningen till att jag gjorde slut var för att jag var rädd för något seriöst. Rädd för att inte vara en bra flickvän. Jag menar, ni har ju precis fått veta om mina tidigare erfarenheter av killar. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig till honom. Jag visste inte hur jag kände, eftersom jag inte tillät mig själv att känna.
Han var en bra kille.
Eller han är en bra kille.
Vi är vänner.
Kärlek för mig, del ett
När jag var femton år hade jag min första riktiga pojkvän.
I månaders tid uppvaktade han mig, fick mig att känna mig speciell, önskad.
Jag minns en tidig sommardag när jag gick till hans skola. Jag var ledig från min prao och hade inget bättre för mig den dagen. Jag minns att min kompis berättade vad han hade sagt när jag kom gående mot dem på skolgården.
"Känn. Mitt hjärta dunkar. Det där är tjejen vill jag ha. En ängel"
Vi började ses på kvällarna. Tog promenader. Pratade och lärde känna varandra.
Nervositeten var alltid där.
Jag minns första kyssen.
Jag minns platsen. Hur det gick till.
Hur det kändes. Vad jag tänkte.
Sekunderna efter. Den sömnlösa natten.
Efter det var vi ett faktum. Jag hade min första pojkvän någonsin, det kändes bra. Men jag var så ung, ställde inga krav. Allt förändrades på någon vecka och ungefär en månad senare tog det slut. Han var ett svin. Var otrogen och arrogant.
En kväll började vi bråka. Jag ställde honom mot väggen, ville få veta sanningen. Sju tjejer sa han att han hade varit med. Vi hade knappt varit tillsammans i en månad. Men för mig var inte det det värsta. Utan det som kändes var när han sa att han inte brydde sig längre. Jag betydde inget längre.
Den kvällen hade jag lyckats få tag i en vodkaflaska och i min förtvivlan före jag den till munnen och vände upp och ner på flaskan. Tre femtedelar, i ett svep. Jag vet att han såg när jag gjorde det. Jag ville att han skulle se.
Jag minns inte mycket från den kvällen men jag fick höra att jag hade spytt blod och att det var han av alla människor som hjälpte min kompis att få hem mig.
Vi pratade inte på sex månader. Jag minns att jag var så krossad. Smygtittade på honom varje dag. Önskade att han tittade tillbaka. Det gjorde han aldrig. Hela tiden var jag ledsen, men jag är som jag är, och tillåter mig inte visa det.
Efter ungefär fem månader kom en gemensam vän till oss och sa att mitt ex ville ha tillbaka mig. Jag ville inte tro det, ville inte riva ner den mur jag byggt upp. Men en natt i november knackade det på mitt fönster. Det var han.
Jag minns den natten, hur vi var nere i källaren och pratade och hur lamporna släcktes. Hur bra det kändes att vara nära honom igen.
Kort därefter bestämde jag mig för att ge honom en chans till.
minns min oro för att bli krossad igen.
Jag minns allt.
En gång svin, alltid svin.
I månaders tid uppvaktade han mig, fick mig att känna mig speciell, önskad.
Jag minns en tidig sommardag när jag gick till hans skola. Jag var ledig från min prao och hade inget bättre för mig den dagen. Jag minns att min kompis berättade vad han hade sagt när jag kom gående mot dem på skolgården.
"Känn. Mitt hjärta dunkar. Det där är tjejen vill jag ha. En ängel"
Vi började ses på kvällarna. Tog promenader. Pratade och lärde känna varandra.
Nervositeten var alltid där.
Jag minns första kyssen.
Jag minns platsen. Hur det gick till.
Hur det kändes. Vad jag tänkte.
Sekunderna efter. Den sömnlösa natten.
Efter det var vi ett faktum. Jag hade min första pojkvän någonsin, det kändes bra. Men jag var så ung, ställde inga krav. Allt förändrades på någon vecka och ungefär en månad senare tog det slut. Han var ett svin. Var otrogen och arrogant.
En kväll började vi bråka. Jag ställde honom mot väggen, ville få veta sanningen. Sju tjejer sa han att han hade varit med. Vi hade knappt varit tillsammans i en månad. Men för mig var inte det det värsta. Utan det som kändes var när han sa att han inte brydde sig längre. Jag betydde inget längre.
Den kvällen hade jag lyckats få tag i en vodkaflaska och i min förtvivlan före jag den till munnen och vände upp och ner på flaskan. Tre femtedelar, i ett svep. Jag vet att han såg när jag gjorde det. Jag ville att han skulle se.
Jag minns inte mycket från den kvällen men jag fick höra att jag hade spytt blod och att det var han av alla människor som hjälpte min kompis att få hem mig.
Vi pratade inte på sex månader. Jag minns att jag var så krossad. Smygtittade på honom varje dag. Önskade att han tittade tillbaka. Det gjorde han aldrig. Hela tiden var jag ledsen, men jag är som jag är, och tillåter mig inte visa det.
Efter ungefär fem månader kom en gemensam vän till oss och sa att mitt ex ville ha tillbaka mig. Jag ville inte tro det, ville inte riva ner den mur jag byggt upp. Men en natt i november knackade det på mitt fönster. Det var han.
Jag minns den natten, hur vi var nere i källaren och pratade och hur lamporna släcktes. Hur bra det kändes att vara nära honom igen.
Kort därefter bestämde jag mig för att ge honom en chans till.
minns min oro för att bli krossad igen.
Jag minns allt.
En gång svin, alltid svin.
Tegelväggen
Idag insåg jag verkligen att jag kanske håller på att gräva min egen grav. Fritid och vila kommer inte längre vara ett faktum i mitt liv.
Jag jobbar minst fem dagar i veckan.
Pluggar minst en dag, sen måste jag ju plugga själv också.
Hålla kurs kommer jag att göra en dag i veckan.
För att ens få hålla i kurser måste jag själv gå på minst två kurser.
Sen är det ju det här med dansgruppen ISIS.
Jag vill vara med i den och ska göra allt jag kan för att klara av det.
Vi har redan tre bokningar inom närmsta fem veckorna och vi ska bygga helt nytt material till andra showen. Den är om tre veckor. Första showen är redan på fredag nästa vecka. Vi har inte tränat under hela sommaren, vilket kommer innebära timmar av träning denna och nästa vecka, med start på torsdag.
Med summan av kardemumman så betyder det här att det är aktiviteter från morgon till kväll, non-stop, i ett halvår. '
Jag har börjat på huvudvärk på kvällarna.
Men det är ju som min pappas fru säger.
"Du är ju ung"
Jag jobbar minst fem dagar i veckan.
Pluggar minst en dag, sen måste jag ju plugga själv också.
Hålla kurs kommer jag att göra en dag i veckan.
För att ens få hålla i kurser måste jag själv gå på minst två kurser.
Sen är det ju det här med dansgruppen ISIS.
Jag vill vara med i den och ska göra allt jag kan för att klara av det.
Vi har redan tre bokningar inom närmsta fem veckorna och vi ska bygga helt nytt material till andra showen. Den är om tre veckor. Första showen är redan på fredag nästa vecka. Vi har inte tränat under hela sommaren, vilket kommer innebära timmar av träning denna och nästa vecka, med start på torsdag.
Med summan av kardemumman så betyder det här att det är aktiviteter från morgon till kväll, non-stop, i ett halvår. '
Jag har börjat på huvudvärk på kvällarna.
Men det är ju som min pappas fru säger.
"Du är ju ung"
Get used to it säger jag bara
Kom nydlien hem. Har inte varit hemma på cirka tolv timmar. Långa timmar.
Jobbet gick bra. Huxflux dyker farmor upp, säger hej och försvinner lika snabbt igen. Sen dyker min vän Emilie upp, men försvinner lika snabbt hon. Senare kom även min kusin Isabel dit med sina vänner.
Vad hände liksom. Tidigare har ingen kommit, idag kom alla på en gång.
Universitetet gick fint, regisrerade mig och köpte boken jag skulle. 500 spänn kostade den. Till en början trodde jag aldrig att jag skulle klara mig igenom hela föreläsningen, men det var intressant och efter cirka en timme var jag på allerten igen. Jag fann en ny vän också, men jag kommer inte ihåg vad hon heter. Något på M var det.
När jag kom hem var jag så hungrig. Såg ett lassangepaket på diskbänken, men ingen mat fanns kvar. Allt jag hunnit äta idag var liksom lite gröt och några chips på jobbet, och juste en påse djungelvrål. Hade fixat mig en fet jävla burrito, men den gav jag bort till en hemlös. Han behövde den bättre än vad jag gjorde.
Ni vet ju vad det betyder.
Jag är ett steg närmare att ha åstadkommit allt jag skulle innan jag dör.
Jobbet gick bra. Huxflux dyker farmor upp, säger hej och försvinner lika snabbt igen. Sen dyker min vän Emilie upp, men försvinner lika snabbt hon. Senare kom även min kusin Isabel dit med sina vänner.
Vad hände liksom. Tidigare har ingen kommit, idag kom alla på en gång.
Universitetet gick fint, regisrerade mig och köpte boken jag skulle. 500 spänn kostade den. Till en början trodde jag aldrig att jag skulle klara mig igenom hela föreläsningen, men det var intressant och efter cirka en timme var jag på allerten igen. Jag fann en ny vän också, men jag kommer inte ihåg vad hon heter. Något på M var det.
När jag kom hem var jag så hungrig. Såg ett lassangepaket på diskbänken, men ingen mat fanns kvar. Allt jag hunnit äta idag var liksom lite gröt och några chips på jobbet, och juste en påse djungelvrål. Hade fixat mig en fet jävla burrito, men den gav jag bort till en hemlös. Han behövde den bättre än vad jag gjorde.
Ni vet ju vad det betyder.
Jag är ett steg närmare att ha åstadkommit allt jag skulle innan jag dör.
Dagen
idag blir det inte många inlägg skulle jag tro. Jag är ganska upptagen.
Hur som, dagen ser ut som så att jag precia har tränat lite och ätit frukost.
Snart ska jag till jobbet, sen ska jag till Univeritetet. Ska på min första kurs.
Innan kursen måste jag orientera mig på skolan för att kunna registrera mig samt köpa en bok som vi ska börja på ikväll.
Jag säger bara önska mig lycka till.
icke
Det vart ingen haircut, men det vart chokladpudding istället.
En Janis
Jag ska träffa min vän Evelyn nu.
Tänkte få mig en haircut. Hon vet inte om det än.
Tänkte bara slänga in en Stenmark när jag ändå är i farten.
Tänkte få mig en haircut. Hon vet inte om det än.
Tänkte bara slänga in en Stenmark när jag ändå är i farten.
Listan
Idag är det åter söndag och det innebär en ny lista om veckan som gått.
(Ja, jag har tänkt göra det till en tradition)
Veckans nostalgitrip. Jag åkte till skolan för att kolla på när några kompsar uppträdde för de nya ettorna. Det gjorde jag för två år sedan. Kan inte förstå att tiden går så fort ibland.
Veckans jobb. Jag har nu jobbat på Taco bar i en vecka. 38 timmar på sex dagar. Det har varit kul och slitsamt. Kan inte vänta på min utdelning, vilket jag inte kommer att få förrän i slutet av sepember.
Veckans kirr. Jag fick platsen jag ville ha på Universitetet. Handelsrätt, juridisk översiktskurs. Det var svettigt eftersom jag enligt min ansökan var på reservplas åtta, men vart inte uppropad förrän namn 158 eller något.
Veckans negativa. Jag insåg precis att jag, kommande framtid, inte kan vara särskilt impulsiv. Jag lyckas alltid fixa så att jag är fullbokad. Fast jag har hellre för mycket än för lite att göra.
Veckans önsning. Jag känner att jag egentligen inte behöver mer saker än vad jag redan här. Men ag önskar mig i alla fall en laptop, gärna en MacBook, som skulle underlätta mitt studerande markant. Och jag skulle spara en massa tid, vilket betyder att jag har mer tid till annat.
Veckans bild. 80-tals gympan några vänner i skolan annordnade första juni i tvåan. Vi tog en dag ledigt från lektioner och fokuserade istället på att trimma våra kroppar. Allvaret var på topp. Dresscode var ett krav.
(Ja, jag har tänkt göra det till en tradition)
Veckans nostalgitrip. Jag åkte till skolan för att kolla på när några kompsar uppträdde för de nya ettorna. Det gjorde jag för två år sedan. Kan inte förstå att tiden går så fort ibland.
Veckans jobb. Jag har nu jobbat på Taco bar i en vecka. 38 timmar på sex dagar. Det har varit kul och slitsamt. Kan inte vänta på min utdelning, vilket jag inte kommer att få förrän i slutet av sepember.
Veckans kirr. Jag fick platsen jag ville ha på Universitetet. Handelsrätt, juridisk översiktskurs. Det var svettigt eftersom jag enligt min ansökan var på reservplas åtta, men vart inte uppropad förrän namn 158 eller något.
Veckans negativa. Jag insåg precis att jag, kommande framtid, inte kan vara särskilt impulsiv. Jag lyckas alltid fixa så att jag är fullbokad. Fast jag har hellre för mycket än för lite att göra.
Veckans önsning. Jag känner att jag egentligen inte behöver mer saker än vad jag redan här. Men ag önskar mig i alla fall en laptop, gärna en MacBook, som skulle underlätta mitt studerande markant. Och jag skulle spara en massa tid, vilket betyder att jag har mer tid till annat.
Veckans bild. 80-tals gympan några vänner i skolan annordnade första juni i tvåan. Vi tog en dag ledigt från lektioner och fokuserade istället på att trimma våra kroppar. Allvaret var på topp. Dresscode var ett krav.
Varför jag heter Emily
Hade mamma fått bestämma skulle jag ha hetat Matilda. Sött.
Lyckligtvis var det min far som vann namn-tvisten och jag fick namnet Emily.
Jag tycker om mitt namn, jag gillar att jag har den engelska stavningen och inte den försvenskade varianten.
Men hur som helst, jag fick namnet efter låten See Emily play av Pink Floyd. I mina tidigare dagar skämdes jag så oerhört mycket när pappa satte på den. Jag kunde inte förstå varför jag fick namnet efter en så dålig låt. Nu gillar jag den.
Lyckligtvis var det min far som vann namn-tvisten och jag fick namnet Emily.
Jag tycker om mitt namn, jag gillar att jag har den engelska stavningen och inte den försvenskade varianten.
Men hur som helst, jag fick namnet efter låten See Emily play av Pink Floyd. I mina tidigare dagar skämdes jag så oerhört mycket när pappa satte på den. Jag kunde inte förstå varför jag fick namnet efter en så dålig låt. Nu gillar jag den.
Renovering
För tillfället håller jag och mor min på att måla om hallen. Vi är riktigt grymma.
Tänkte starta ett måleri. Jag tror att det kan bli en succé.
Tänkte starta ett måleri. Jag tror att det kan bli en succé.
a
Hej. Jag kom nydligen hem från den där festen jag var på igår.
Har inte sovit en blund. Har alltså varit vaken i lite mer än ett dygn nu.
Jag ska sova så gott ikväll.
Har inte sovit en blund. Har alltså varit vaken i lite mer än ett dygn nu.
Jag ska sova så gott ikväll.
Så kan det gå
Vi var tvungna att stänga ikväll, så vi ska snart åka mot Tyresö. Där väntar festen. Hej
Dagen, kvällen, natten
Nu bär det av till jobbet.
Sen ska jag på fest.
Hemma hos en arbetskamrat.
Jag har liksom jobbat där i en vecka.
Men så roligt har vi på jobbet.
Jag ska vinna över alla på Singstar.
Nu måste jag rusa.
Vi hörs.
Sen ska jag på fest.
Hemma hos en arbetskamrat.
Jag har liksom jobbat där i en vecka.
Men så roligt har vi på jobbet.
Jag ska vinna över alla på Singstar.
Nu måste jag rusa.
Vi hörs.
Dags att träna
Idag köpte jag min alldeles egna gymboll.
Eftersom jag kanske inte kommer att ha tid till att träna så mycket kommer den kanske bli min räddning under hösten. Jag är så glad. Fast iförsig kommer jag inte undan med att inte orka träna heller.. Det var inte lika kul.
Eftersom jag kanske inte kommer att ha tid till att träna så mycket kommer den kanske bli min räddning under hösten. Jag är så glad. Fast iförsig kommer jag inte undan med att inte orka träna heller.. Det var inte lika kul.
Kras och knas
Idag insåg jag att det inte kommer att bli så mycket dansande för min del. Inte denna termin i alla fall. Jag ska tydligen gå på diverse föreläsningar på någora onsdagar under kommande termin. Det är den dagen de kurser jag själv tänkt att välja ligger på.
Det suger ganska mycket eftersom jag är sugen på att börja igen.
En annan sak som suger är att jag inte vet om jag kommer att kunna jobba kvar på Taco bar. De vill helst ha en heltidsanställd och jag kommer inte kunna ställa upp på det eftersom de har rullande schema.
Jag är en planerande människa. Men nu verkar det som att alla planer går i kras.
Jag klarar mig.
Det suger ganska mycket eftersom jag är sugen på att börja igen.
En annan sak som suger är att jag inte vet om jag kommer att kunna jobba kvar på Taco bar. De vill helst ha en heltidsanställd och jag kommer inte kunna ställa upp på det eftersom de har rullande schema.
Jag är en planerande människa. Men nu verkar det som att alla planer går i kras.
Jag klarar mig.
2½men
Jag satt precis och tittade på serien Two and a half men. Någonstans för ett tag sen läste jag att Charlie Sheen tjänade fem milioner, per avsnitt. Jag kommer inte ihåg i vilken valuta det var, men oavsett vilken... Det är ju helt stört!
10 saker ni inte visste om mig
Jag är pryd. Det kanske inte märks, eftersom jag blottar i princip allt om mig själv. Här på bloggen skriver jag om allt, från min första brazilian wax till min gynekologundersökning. Men när det kommer till att blotta kroppen, så är det bara få jag faktiskt inte är pryd framför.
Jag har råkat slå ut bitar från min kompis tänder. Detaa skedde under en träning, under den tiden jag tränade fotboll. Olyckan inträffade när vi båda skulle nicka bollen. Det fick jag tillbaka något år sesnare då hon tacklade mig så att jag fick en spricka i båtbenet (kroppens mest svårläkta ben, sitter i handen)
Jag tror inte på kärlek. Jag har helt enkelt inte fått bevisat motsatsen. Eller så har jag det, men är själv inte mottaglig för sådana känslor. Jag kan inte se mig själv flytta ihop och skaffa familj med någon. Möjligtvis kan jag se mig som ensamstående mamma. Om ens det. Jag tycker det är sorgligt.
På lågstadiet hade jag och en kompis en hemlig värld. Vi kunde besöka den när vi var i skolan. Vi var jätteseriösa med vår värld. Vi skrev en bok om hur allt och alla figurer såg ut och hur de var som person. Sedan ritade vi upp världen och alla dess invånare på ett A3 papper. Detta finns kvar hos min vän. Man kom till världen genom toaletterna och man sa en speciell ramsa, men det var farligt att stå på toalettlocket. Då kunde man hamna i helvetet där man stod och bankade på en port som ledde tillbaka. Men man bankade förjäves. Det enda sättet var att någon frivilligt hämtade hem en..
När jag var liten grät jag för allt. Det kanske man inte kan tro nu, eftersom det är ganska sällan det sker. Men när jag var jag så envis att jag började gråta så fort inget skedde som jag ville. Jag kommer ihåg en gång då jag började gråta bara för att mina vänner inte ville knyta mina skor. (Jag lärde mig liksom att knyta skorna när jag gick på dagis). Jag är fortfarande envis, men är bättre på att kontrollera mig. Tackar gudarna för det.
Jag är inte intresserad av mode för fem öre. Däremot älskar jag kläder och smink. Jag tror inte på mode. Jag väljer hellre att uttrycka mig själv i det jag sätter på mig, oavsett om det är inne eller ute.
Jag tror att man väljer sin olycka. Eller vise versa. Jag tror i alla fall att alla står till svars för huruvuda om man är lycklig eller olycklig. Allt beror bara på hur man väljer att se på världen.
T.ex. En man går förbi en kvinna som håller i en skylt där det står "Mitt barn är sjuk och behöver vård. Snälla hjälp" Mannen går till banken och tar ut alla sina pengar, som han sedan ger till kvinnan. När han kommer till jobbet får har höra att han har blivit grund lurad, att kvinnan inte alls har ett sjukt barn. Mannen blir inte arg, utan tvärtom, han var lättad. Han tänkte att det var skönt att kvinnan inte hade ett dödssjukt barn som behövde vård.
Jag är aldrig nöjd. Inte när det kommer till egna prestationer. Ingenting sämre en bäst är bra nog. Till exempel när jag gick i tvåan i lågstadiet. Vi skulle ha ett test på svenska städer och sjöar. Maxpoängen var 40, jag fick 41, men min vän fick 42. Jag började gråta.
Jag kan inte säga "Jag älskar dig". Det är sant, och när jag ska säga det till mina föräldrar så kan det nästan bara vara över telefon. De orden har missbrukas så enormt mycket att de nästan tappat värde. Det finns många personer jag älskar, men de kanske aldrig får höra det. Inte från min mun.
Jag tyckte min körskolelärare var snygg. Han hette Göran och var cirka 40 år.
Jag har råkat slå ut bitar från min kompis tänder. Detaa skedde under en träning, under den tiden jag tränade fotboll. Olyckan inträffade när vi båda skulle nicka bollen. Det fick jag tillbaka något år sesnare då hon tacklade mig så att jag fick en spricka i båtbenet (kroppens mest svårläkta ben, sitter i handen)
Jag tror inte på kärlek. Jag har helt enkelt inte fått bevisat motsatsen. Eller så har jag det, men är själv inte mottaglig för sådana känslor. Jag kan inte se mig själv flytta ihop och skaffa familj med någon. Möjligtvis kan jag se mig som ensamstående mamma. Om ens det. Jag tycker det är sorgligt.
På lågstadiet hade jag och en kompis en hemlig värld. Vi kunde besöka den när vi var i skolan. Vi var jätteseriösa med vår värld. Vi skrev en bok om hur allt och alla figurer såg ut och hur de var som person. Sedan ritade vi upp världen och alla dess invånare på ett A3 papper. Detta finns kvar hos min vän. Man kom till världen genom toaletterna och man sa en speciell ramsa, men det var farligt att stå på toalettlocket. Då kunde man hamna i helvetet där man stod och bankade på en port som ledde tillbaka. Men man bankade förjäves. Det enda sättet var att någon frivilligt hämtade hem en..
När jag var liten grät jag för allt. Det kanske man inte kan tro nu, eftersom det är ganska sällan det sker. Men när jag var jag så envis att jag började gråta så fort inget skedde som jag ville. Jag kommer ihåg en gång då jag började gråta bara för att mina vänner inte ville knyta mina skor. (Jag lärde mig liksom att knyta skorna när jag gick på dagis). Jag är fortfarande envis, men är bättre på att kontrollera mig. Tackar gudarna för det.
Jag är inte intresserad av mode för fem öre. Däremot älskar jag kläder och smink. Jag tror inte på mode. Jag väljer hellre att uttrycka mig själv i det jag sätter på mig, oavsett om det är inne eller ute.
Jag tror att man väljer sin olycka. Eller vise versa. Jag tror i alla fall att alla står till svars för huruvuda om man är lycklig eller olycklig. Allt beror bara på hur man väljer att se på världen.
T.ex. En man går förbi en kvinna som håller i en skylt där det står "Mitt barn är sjuk och behöver vård. Snälla hjälp" Mannen går till banken och tar ut alla sina pengar, som han sedan ger till kvinnan. När han kommer till jobbet får har höra att han har blivit grund lurad, att kvinnan inte alls har ett sjukt barn. Mannen blir inte arg, utan tvärtom, han var lättad. Han tänkte att det var skönt att kvinnan inte hade ett dödssjukt barn som behövde vård.
Jag är aldrig nöjd. Inte när det kommer till egna prestationer. Ingenting sämre en bäst är bra nog. Till exempel när jag gick i tvåan i lågstadiet. Vi skulle ha ett test på svenska städer och sjöar. Maxpoängen var 40, jag fick 41, men min vän fick 42. Jag började gråta.
Jag kan inte säga "Jag älskar dig". Det är sant, och när jag ska säga det till mina föräldrar så kan det nästan bara vara över telefon. De orden har missbrukas så enormt mycket att de nästan tappat värde. Det finns många personer jag älskar, men de kanske aldrig får höra det. Inte från min mun.
Jag tyckte min körskolelärare var snygg. Han hette Göran och var cirka 40 år.
Mardröm
Jag har glömt att berätta om nattens traumatiska dröm.
Jo, jag vaknade vid fem imorse av att jag inte kunde komma ifrån mina drömmar. Jag vaknade till men fann mig själv återgå till samma dröm. Jag vaknade en andra gång för att gå upp och dricka lite. Sen kunde jag äntligen slippa undan den dröm som hemsökte mig i natten.
Taco bar i all ära, men när jag börjar drömma om NachoDelux och Burritos kanske jag borde börja tänka på min hälsa?
Jo, jag vaknade vid fem imorse av att jag inte kunde komma ifrån mina drömmar. Jag vaknade till men fann mig själv återgå till samma dröm. Jag vaknade en andra gång för att gå upp och dricka lite. Sen kunde jag äntligen slippa undan den dröm som hemsökte mig i natten.
Taco bar i all ära, men när jag börjar drömma om NachoDelux och Burritos kanske jag borde börja tänka på min hälsa?
Min fredagskväll
Jag sitter framför Photoshop.
Jag önskar mig ett nyare Photoshop. Då kan man göra coola saker.
Mitt suger ganska mycket. Men man kan göra lite.
Det hänger på mig
Idag fick jag veta att min lillebror har förlovat sig. Han är sjutton.
Min storebror fölovade sig i samma ålder.
Jag vet inte om det är mitt jobb att vara den promiskuösa i syskonskaran. Hittills har jag inte lyckats så bra. Men det får väl bli ändring på det. Man måste ju hålla balansen stabil inom familjen.
Min storebror fölovade sig i samma ålder.
Jag vet inte om det är mitt jobb att vara den promiskuösa i syskonskaran. Hittills har jag inte lyckats så bra. Men det får väl bli ändring på det. Man måste ju hålla balansen stabil inom familjen.
HG
Nu när jag ändå sitter här så kan jag berätta vad jag ser fram emot.
På onsdag nästa vecka ska Hildas Gitarr spela på Stampen.
Killarna är några vänner till mig, och de ska ha sina sista spelning. I alla på två år. Det är synd eftersom de faktiskt är ett grymt bra band! Hur som helst. Här nere är länken till deras Myspace. Om ni gillar det ni hör bör ni ju kanske passa på att höra dem live nu på onsdag.
På onsdag nästa vecka ska Hildas Gitarr spela på Stampen.
Killarna är några vänner till mig, och de ska ha sina sista spelning. I alla på två år. Det är synd eftersom de faktiskt är ett grymt bra band! Hur som helst. Här nere är länken till deras Myspace. Om ni gillar det ni hör bör ni ju kanske passa på att höra dem live nu på onsdag.
sång och sånt
Just nu har jag perioden och känner för att klaga lite. Jag har ont i magen och i benen... och i fötterna Men visst, det är ju inte vad jag vill kalla för glamoröst jobb som jag valt att jobba med, men det är väldigt roliga människor här. Vi brukar skruva upp volymen och lyssna på gammal 90-tals musik som vi sjunger med till, ganska högt också.
Och på tal om att sjunga har jag blivit inbjuden till en arbetskamrat för att ha en Singstar-tävling imorgonkväll. Hur kan man tacka nej till något sånt liksom? Det blir kul. Fast som vanligt hade jag redan tänkt att göra något annat imorgon.
Ja vi får se.
Rast
Nu har jag rast. Känns välbehövligt eftersom mina ben är helt åt skogen jobbiga. Orkar inte stå, men det är alla man gör här. Åt en Chickenburrito och borde kanske säga att det smakade himmelskt gott. Det är ju bra att promota jobbet liksom. Men jag kan tyvärr inte säga det. Det smakade konstigt. Fast jag åt upp. Jag slutar 19.30 och får ingen middag liksom.
Sen ska jag hem till min bror och hans tjej Sandra. Hon fyller 21 idag. Jag har inte hunnit köpa någon present. Funderar på att ta med lite Taco bar-mat.
Kanske en Chickenburrito.
Sen ska jag hem till min bror och hans tjej Sandra. Hon fyller 21 idag. Jag har inte hunnit köpa någon present. Funderar på att ta med lite Taco bar-mat.
Kanske en Chickenburrito.
God morgon
Jag försov mig idag. Tur att jag har min mamma som kunde väcka mig. Nu är jag på jobbet, jag hann i tid. Jag vet inte om det är en så bra idé att flytta hemifrån.
Dog
Sam has no hair, if you don't count the yellowish-white tuft erupting from his head. His wrinkled brown skin is covered with splotches, a line of warts marches down his snout, his blind eyes are an alien, milky white, and a fleshy flap of skin hangs from his withered neck. And then there are the Austin Powers teeth that jut at odd angles.
På något sätt tycker jag att hunden är söt, och jag menar, han är ju unik.
Är det inte unika ting alla vill ha?
På något sätt tycker jag att hunden är söt, och jag menar, han är ju unik.
Är det inte unika ting alla vill ha?
Konstiga människor
På tunnelbanan på vägen hem satte de sig två utländska män i samma kur som jag. Efter halva resan känner jag hur den ena, han som satt brevid, sitta och stirra på mig. Eftersom jag hade iPoden i öronen kunde jag inte höra, men när jag sedan tog ur ena pluggen för att höra fick jag frågan "Do you speak english?". "Yes" svarade jag och väntade på följdfrågan.
Sen var det inget mer.
Sen var det inget mer.
Stängning
Jag säger bara en sak. Aldrig har jag städat så mycket på en så liten yta. Jag var med under stäning och wow säger jag bara. Jag ska försöka lägga pass så jag slipper det igen.
jobbjobbjobb
Snart är det bär det av till jobbet. Just nu är jag ganska trött, men det är väl för att jag har slappat hela dagen sen jag kom hem från joggingrundan.
Ska antagligen jobba till stänging idag, slitsamt. Men pengar ska ju rulla in så jag har inget annat val.
Nu måste jag börja göra mig i ordning om jag ska komma iväg i tid. En sak är säker. Bara för att jag jobbar på Taco bar betyder det inte att jag behöver se ut som en luff. Även om jag kan så ska jag inte låta det ske.
Ska antagligen jobba till stänging idag, slitsamt. Men pengar ska ju rulla in så jag har inget annat val.
Nu måste jag börja göra mig i ordning om jag ska komma iväg i tid. En sak är säker. Bara för att jag jobbar på Taco bar betyder det inte att jag behöver se ut som en luff. Även om jag kan så ska jag inte låta det ske.
Motion
Jag kom nyss hem från min joggingtur tillsammans med min vän Evelyn. I jämförelse med tidigare misslyckat försök, då jag var hemma igen inom en kvart, så gick det ganska bra.
Jag älskar träning, i all dess form. Jag blir lycklig. Känslan efter att ha utfört fysiskt arbete är, för mig, bland det bästa jag vet. Saken är den att det är tråkigt att träna ensam, i alla fall i längden. Jag tar i mycket mer om jag tränar tillsammans med någon, eftersom jag inte klarar av tanken av att vara sämst. Så mitt problem är att finna den perfekta träningskompisen. Nu låter jag som värsta träningsnarkomanen, och så är inte fallet, men jag gillar att utöva fysiskt arbete. Allt från dans, löpning, simning och boxning, till att leka och brottas i sängen.
Jag behöver en vän som kan inte enbart vill ligga framför tv:n, eller som tycker att gå och handla på ICA är träning.
Finns du där ute?
Jag älskar träning, i all dess form. Jag blir lycklig. Känslan efter att ha utfört fysiskt arbete är, för mig, bland det bästa jag vet. Saken är den att det är tråkigt att träna ensam, i alla fall i längden. Jag tar i mycket mer om jag tränar tillsammans med någon, eftersom jag inte klarar av tanken av att vara sämst. Så mitt problem är att finna den perfekta träningskompisen. Nu låter jag som värsta träningsnarkomanen, och så är inte fallet, men jag gillar att utöva fysiskt arbete. Allt från dans, löpning, simning och boxning, till att leka och brottas i sängen.
Jag behöver en vän som kan inte enbart vill ligga framför tv:n, eller som tycker att gå och handla på ICA är träning.
Finns du där ute?
Dagens horoskåp
Vädur
April 13 - 1989
Jag tyckte att detta horoskåp passade mig idag. Eller mycket som står stämmer. Jag vill bara kargöra tat jag egentligen inte tror på sånt här.
April 13 - 1989
 | Tur Turen är god för dig idag. Det kommer att med största sannolikhet resultera i något positivt innan dagen är slut. |  |  |
 | Hälsa Det kan bli en toppendag idag när det gäller din hälsa, som du i så fall bör ta tillvara på. Försök att utnyttja tiden fullt ut. |  | |
 | Ekonomi Du nöjer dig inte med en allmänt hyfsad ekonomi. Du gillar att spendera och då behövs gott om pengar. |  | |
 | Arbete Idag tycker du att ditt jobb är mycket tillfredsställande och arbetar gärna över. Det var länge sedan du kände sådan arbetsglädje. | | |
 | Kärlek Du verkar vara en smula besvärad av att just nu inte kunna få en viss person ur dina tankar. |  |  |
 | Relationer En person kan komma till dig för att be om råd. Ta dig tid och lyssna då det kan få dig att lära dig någonting om dig själv. |
Jag tyckte att detta horoskåp passade mig idag. Eller mycket som står stämmer. Jag vill bara kargöra tat jag egentligen inte tror på sånt här.
Youtube
Youtube är bra grejer det. Den kan få människor att känna att de inte är ensamma, eller ännu bättre, inte är värst. Det här klippet får mig att bli glad, eftersom jag kan känna igen mig i denna dansade lilla tös. Den enda skillanden mellan mig och henne är att jag aldrig skulle lägga ut mina moves på Youtube på det viset. De är liksom mina moves.
Vardagshjältar 3
På tal om att jag var vid Universitetet idag, så ska jag berätta att allt inte var frid och fröjd och gröna skogar. Jag kom dit och insåg så snart jag satte min fot på campuset att det inte skulle bli en lätt match att hitta.
Sagt och gjort. jag gick runt, fram och tillbaka och kors och tvärs. Sen träffade jag en man som åt en macka. Han visste inte heller vart jag skulle. Eller så sa han det, men jag distraherades av en ekorre som skuttade runt ofantligt nära. Han var väl lika hungring som mannen antar jag.
Hur som helst, jag kände hur paniken började rusa i kroppen. Kom jag försent skulle min chans om plats överlämnas till någon annan. Jag lyckades hitta biblioteket, där mannen sa jag kunde få hjälp. Och hjälp fick jag, men inte av bibblan-tanterna. En kvinna som stod vid disken skulle till samma plats om jag.
Jag fick gå med henne.
Sagt och gjort. jag gick runt, fram och tillbaka och kors och tvärs. Sen träffade jag en man som åt en macka. Han visste inte heller vart jag skulle. Eller så sa han det, men jag distraherades av en ekorre som skuttade runt ofantligt nära. Han var väl lika hungring som mannen antar jag.
Hur som helst, jag kände hur paniken började rusa i kroppen. Kom jag försent skulle min chans om plats överlämnas till någon annan. Jag lyckades hitta biblioteket, där mannen sa jag kunde få hjälp. Och hjälp fick jag, men inte av bibblan-tanterna. En kvinna som stod vid disken skulle till samma plats om jag.
Jag fick gå med henne.
Citat
Tag inte livet alltför allvarligt. Du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande.
Källa: E. Hubbard
Källa: E. Hubbard
Kan du hjälpa mig?
Om någon som läser det här kanske har någon av dessa böcker, så kan vi göra en deal. Jag tror det vore det bästa för mig. Kursen börjar om en vecka, så jag måste sätta fart.
| Litteraturlista |
| * Civilrätt - Agell, Malmström, upplaga 20, 2007 * Process- och straffrätt för juridisk översiktskurs - Heuman, upplaga 21, 2007 * Bolagens rättsliga ställning - Hemström, upplaga 7, 2007 * Ekonomiska föreningar - Grosskopf, upplaga 6, 2003 * Europarätten. En introduktion till EG-rätten ich Europakonventionen - Nilsson, Lundberg, upplaga 2, 2006 * Marknadsrätten - en introduktion - Nordell, upplaga 4, 2008 OBS! Den nya upplagan är inte ute än men förväntas komma under hösten. * Marknad & Myndighet - Nerep, Warling-Nerep, 2006 * Författningstext. Författningstexten används i den omfattningen det hänvisas till den i kurslitteraturen. Lagboken bör inte vara äldre än 2006 års utgåva. Det finns ett flertal författningssamlingar som kan användas, t.ex. --- den blå lagboken (Sveriges Rikes Lag, Norstedts Juridik), --- den röda lagboken (Sveriges Lagar, Thomson Fakta) eller --- den gröna lagboken (Svensk lag, Iustus Förlag). * Studiematerial i Juridisk grundkurs - Grauers, Martinsson, upplaga 17, 2006 * Juridikens termer (frivillig men användbar bok) - Bergström m.fl. upplaga 9, 2002 * Skrivningskompendium i Juridisk översiktskurs - Tillhandahålls av Juristernas bokhandel * Rollspelsinstruktion till rättegångsspel - OBS! Gäller endast de grupper som har rättegångsspel som creditmoment |
ja
Nu har jag varit hemma ett tag efter en lång dag. Först var jag på jobbet. (Jag valde keps idag för er som bryr er).
Efter jobbet gick jag omkring i stan lite. Jag införskaffade mig ett linne och en bikiniunderdel på rean .Sen åkte jag till Universitetet. Jag fick min plats i Handelsrätt, juridisk översiktskurs. Så jag är glad.
Men nu när jag läser om all litteratur att införskaffa blir jag inte lika glad. Fast jo, jag kommer ju att lära mig. Då är jag ett steg närmare att ta över jorden.
Efter jobbet gick jag omkring i stan lite. Jag införskaffade mig ett linne och en bikiniunderdel på rean .Sen åkte jag till Universitetet. Jag fick min plats i Handelsrätt, juridisk översiktskurs. Så jag är glad.
Men nu när jag läser om all litteratur att införskaffa blir jag inte lika glad. Fast jo, jag kommer ju att lära mig. Då är jag ett steg närmare att ta över jorden.
Jobbet
Nu sitter jag på jobbet. Jag är i omklädningsrummet och ska byta om till våra vackra, före detta gula, men nu urtvättade, arbetskläder. Frågan är bara, keps eller pannband?
Mina egenskaper 4
Anledningen till att jag skriver om mina egenskaper är för att jag kommer på mig själv när det kommer till en del grejer. Det är som ett sätt för mig att kunna se, svart på vitt, hur jag själv faktiskt är. Både till det bra och till det mindre bra.
Jag kom att tänka på en sak som är typiskt mig.
Jag är inte långsint, inte för fem öre. Jag förlåter och går vidare.
Men när det kommer till en del saker blir det svårt.
Inte att förlåta, utan att gå vidare.
När jag vet att jag själv har gjort fel, ber jag om förlåtelse. Men när en person som gjort fel mot mig inte ber om förlåtelse blir det svårare. Inte för att jag är långsint, jag har antagligen redan förlåtit. Men om den här personen har gjort fel och väljer att vänta på att jag ska komma och säga att det är okej, så går det inte. Jag är fast vid tanken att det faktiskt inte jag som ska ta första steget.
Vissa kallar det envishet, andra kallar det stolthet.
Jag anser att det inte är mer än rätt av den som gör fel att ta intiativ och be om förlåtelse. Egentligen behövs inte ens alltid det. Bara att säga hej kan räcka.
Amos Lee - Keep it Loose, Keep it Tight
Som sagt så besökte jag min gamla skola tidigare idag. Det var som en insparkskonsert till de nya ettorna, då äldre elever sjöng. För två år sedan dansade jag för de nya ettorna. Idag kollade jag bara på.
Hur som helst, den här låten sjöngs av en kille som heter Karl Hedtjärn, en kille med riktigt talang och vars röst kan få alla unga tjejers hjärtan att smälta och alla killar att bli gröna av avundsjuka. Han är faktiskt den som introducerade mig till denna helt fantastiska artist, som faktiskt toppar min lista av flest spelade spår.
Hur som helst, den här låten sjöngs av en kille som heter Karl Hedtjärn, en kille med riktigt talang och vars röst kan få alla unga tjejers hjärtan att smälta och alla killar att bli gröna av avundsjuka. Han är faktiskt den som introducerade mig till denna helt fantastiska artist, som faktiskt toppar min lista av flest spelade spår.
Amos Lee - Keep it Loose, Keep it Tight
Mina egenskaper 3
Ikväll när min bror kom hem sa jag enligt rutin "Hej sötis, har du godis?"
Vanligtvis har han inte det, men denna kväll var annorlunda. Egentligen var jag inte sugen, men nu när jag frågat var jag tvungen att smaka lite.
Det slutade med att jag fick hela påsen, det var inte så mycket kvar liksom. Bara det äckliga som ingen ville äta. Men jag åt glatt. Sen slog tanken mig. Jag har en manisk tanke som slår till ibland.
Jag brukar äta halva godisen och lägga tillbaka den andra halvan. Jag vet inte varför, men det är bättre än från mina tidigare dagar, då jag tog en tugga och slängde resten.
Men i alla fall, jag har tänkt på anledningen till mitt handlande.
Jag kom fram till att det till en början bara var för att irritera andra. Att få mig ett gott skratt då det låg en halv ferraribil i påsen som tillhörde någon annan, eller i skålen som stod på vardagsrumsbordet. Bara att få en glimt av den där uppgivna blicken då personen inser att dödskallens svarta sida är borta.
Ett tag senare tittar jag ner i min egna godispåse och inser att alla godisar som ligger i påsen är halva. Detta innebär att jag skapat mig en dålig vana. Fast jag gillar den.
Vanligtvis har han inte det, men denna kväll var annorlunda. Egentligen var jag inte sugen, men nu när jag frågat var jag tvungen att smaka lite.
Det slutade med att jag fick hela påsen, det var inte så mycket kvar liksom. Bara det äckliga som ingen ville äta. Men jag åt glatt. Sen slog tanken mig. Jag har en manisk tanke som slår till ibland.
Jag brukar äta halva godisen och lägga tillbaka den andra halvan. Jag vet inte varför, men det är bättre än från mina tidigare dagar, då jag tog en tugga och slängde resten.
Men i alla fall, jag har tänkt på anledningen till mitt handlande.
Jag kom fram till att det till en början bara var för att irritera andra. Att få mig ett gott skratt då det låg en halv ferraribil i påsen som tillhörde någon annan, eller i skålen som stod på vardagsrumsbordet. Bara att få en glimt av den där uppgivna blicken då personen inser att dödskallens svarta sida är borta.
Ett tag senare tittar jag ner i min egna godispåse och inser att alla godisar som ligger i påsen är halva. Detta innebär att jag skapat mig en dålig vana. Fast jag gillar den.
Mina egenskaper 2
Imorgon får jag veta hur min kommande framtid ska se ut. Det känns riktigt skönt måste jag säga. Att leva i ovisshet är inte riktigt min grej, och vad gör man då när man oundvikligen tvingas göra det?
Jag kan i alla fall berätta hur jag gör.
Jag bokar upp mig, startar nya projekt och ingår i nya avtal.
Vad händer sen när framtiden kartläggs?
Jo, jag inser ganska snabbt att jag tagit mig vatten över huvudet och kommer att få slita som ett djur för att få tiden att räcka till. Oftast gör det det, lyckligtvis.
Tanken slog mig. Jag gör detta varje ny termin. Och aldrig lär jag mig. Trodde det var en fas man har när man går i skolan, men nu gör jag inte det längre och ändå gör jag samma grej. Fast tre gånger värre.
Hur som helst. Imorgon ska jag på reservupprop på Universitetet. Då får jag veta om jag får platsen i kursen Handelsjuridik, som jag vill läsa. Jag hoppas jag får platsen. Grejen är bara att jag har tappat bort lappen med all information.
Jag kan i alla fall berätta hur jag gör.
Jag bokar upp mig, startar nya projekt och ingår i nya avtal.
Vad händer sen när framtiden kartläggs?
Jo, jag inser ganska snabbt att jag tagit mig vatten över huvudet och kommer att få slita som ett djur för att få tiden att räcka till. Oftast gör det det, lyckligtvis.
Tanken slog mig. Jag gör detta varje ny termin. Och aldrig lär jag mig. Trodde det var en fas man har när man går i skolan, men nu gör jag inte det längre och ändå gör jag samma grej. Fast tre gånger värre.
Hur som helst. Imorgon ska jag på reservupprop på Universitetet. Då får jag veta om jag får platsen i kursen Handelsjuridik, som jag vill läsa. Jag hoppas jag får platsen. Grejen är bara att jag har tappat bort lappen med all information.
Litauen, dag 9
Eftersom det ryktades om att det skulle bli riktigt varmt denna dag, gick vi upp ganska tidigt för att komma iväg till stranden. Vi gick åter igen till kvinnoplatsen och där låg vi och stekte oss och tog svalkande bad. Allt var frid och fröjd. Trodde vi. Ganska snart efter att vi lagt oss insåg vi att det blåste ganska rejäla vindar. Det sved nästan på huden när sanden kom farande. Till en liten hjälp byggde vi som en skyddande mur, men det var inte tillräckligt. Istället offrade jag och Karolina chansen att få färg i ansiktet, och gjorde oss till sandmän istället.
Jag tyckte att det var kul att leka sandman, men det var inte ens en fjärdedels miljondel så kul som det var att fota dessa skönheter. Jag väljer att kalla dem för strandade valar. Jag hoppas ni kan förstå varför.
Vi gick faktiskt hem redan vid 14.00, och lite hade vi nog alla bränt oss. Men röd är ju också en färg. När vi kom till rummet vilade vi oss och drack lite drinkar under tiden vi gjorde oss snygga.
Innan middagen gick vi en liten promenad och kollade på lite olika små sevärdigheter som fanns lokalt. Marina berättade historier för oss och hänvisade till olika platser som vi gick på. Under resans gång var hon nästan som en reseledare/guide, vilket var kul eftersom vi fick ut mycket mer av resan än vad vi skulle fått annars.
Till middag åt vi på någon kul restaurang där de hade en standup-komiker, men eftersom det var på Litauiska så skrattade vi lite efteråt eftersom Marina var tvungen att tolka.
Under middagen satt det ett tiotal killar vi ett bord tvärs över restaurangen som flirtade med oss. Vi flirtade tillbaka lite, och fortsatte ha kul i vårt eget lilla sällskap. Efter ett tag kom tre av killarna och slog sig ner vid vårat bord och snart var de fem som trängdes om platser. Då flyttade vi till deras bord och supandet började. Vodkaflaskan roterade och shotarna vart många.
Vi hade faktiskt ganska kul, eller jättekul. Killen i gul t-shirt var en jävla kåtbock som hade en "broken english". Honom skrattade vi väldigt mycket åt, inte med. Vi satt där och efter att vi avslutat allt drickande så gick vi till affärer för att köpa lite vodka som vi skulle ha på grabbarnas rum. (En vind de lånade hos en gammal dam). Där satt vi fram tills dess att klockan närmade sig halv fyra på morgonen. Egentligen finns det lite PG-13 historier att berätta om denna kväll, men jag väljer att utesluta dem. I alla fall för nu.
Jag tyckte att det var kul att leka sandman, men det var inte ens en fjärdedels miljondel så kul som det var att fota dessa skönheter. Jag väljer att kalla dem för strandade valar. Jag hoppas ni kan förstå varför.
Vi gick faktiskt hem redan vid 14.00, och lite hade vi nog alla bränt oss. Men röd är ju också en färg. När vi kom till rummet vilade vi oss och drack lite drinkar under tiden vi gjorde oss snygga.
Innan middagen gick vi en liten promenad och kollade på lite olika små sevärdigheter som fanns lokalt. Marina berättade historier för oss och hänvisade till olika platser som vi gick på. Under resans gång var hon nästan som en reseledare/guide, vilket var kul eftersom vi fick ut mycket mer av resan än vad vi skulle fått annars.
Till middag åt vi på någon kul restaurang där de hade en standup-komiker, men eftersom det var på Litauiska så skrattade vi lite efteråt eftersom Marina var tvungen att tolka.
Under middagen satt det ett tiotal killar vi ett bord tvärs över restaurangen som flirtade med oss. Vi flirtade tillbaka lite, och fortsatte ha kul i vårt eget lilla sällskap. Efter ett tag kom tre av killarna och slog sig ner vid vårat bord och snart var de fem som trängdes om platser. Då flyttade vi till deras bord och supandet började. Vodkaflaskan roterade och shotarna vart många.
Vi hade faktiskt ganska kul, eller jättekul. Killen i gul t-shirt var en jävla kåtbock som hade en "broken english". Honom skrattade vi väldigt mycket åt, inte med. Vi satt där och efter att vi avslutat allt drickande så gick vi till affärer för att köpa lite vodka som vi skulle ha på grabbarnas rum. (En vind de lånade hos en gammal dam). Där satt vi fram tills dess att klockan närmade sig halv fyra på morgonen. Egentligen finns det lite PG-13 historier att berätta om denna kväll, men jag väljer att utesluta dem. I alla fall för nu.
22.22
Klockan är 22.22 och jag har beslutat mig för att önska något. Jag brukar inte komma på något att önska, men nu har jag gjort det. Hoppas, hoppas.
Jag går tillbaka
Idag gick jag upp med 8.50 tuppen. Jag hade tänkt att återvända till det ställe jag aldrig behöver återvända till. Kärrtorps gymnasium. Tanken var att jag ska titta på alla nya ettor och ragga lättåtkomligt lammkött. Jag ska sitta som räven och kolla på alla får, finna mig ett lättfångat byte och slå till.
Nej okej, jag ska dit och kolla på min vän Virre och hans band som ska spela.
Men det ska bli kul att se vilka små lillemänniskor som ska börja.
Om jag ska vara ärlig saknar jag stället lite.
Nej okej, jag ska dit och kolla på min vän Virre och hans band som ska spela.
Men det ska bli kul att se vilka små lillemänniskor som ska börja.
Om jag ska vara ärlig saknar jag stället lite.
Lista på saker, del 1
Alla har väl en sån där lista på saker man ska göra innan man dör.
Det har inte jag. Jag tänker inte skaffa en heller.
Tänk om man hinner göra klart allt långt innan man dör.
Vad har man då kvar att leva för?
Eller om vi vänder på plåten. Tänk om man dör innan man gjort allt?
Det vore ju kanske en ännu större katastrof.
Men samtidigt kan jag inte riktigt slita mig från tanken, och jag har ju faktiskt en del saker jag vill hinna uträtta. Men istället för att sätta en limit eller prioritera något så väljer jag att bara kalla den för en "Lista med saker".
En gång gav jag ett paket Tom&Jerry-kex till en hemlös man. Mannen vart kanske den lyckligaste mannen i världen, i alla fall för en kort stund. Jag och mina vänner gick på gatan och sjöng lite ramsor när jag plötsligt fick syn på denna herre. Jag gick fram till honom och frågade om han ville ha några kex, och han kunde knappt svara, han log och sträckte fram båda sina händer. Han fick hela paketet, vad skulle jag med dem till när det faktiskt satt en hungrig man mitt framför näsan på mig? Sen slog tanken mig.
Tänk då om man skulle ge någon ett helt mål mat?
Jag kanske var 14 år när detta hände. Jag har fortfarande inte uträttat det jag nu i flera års tid tänkt att göra. Det känns lite faktiskt. Men jag har inte glömt bort.
Det har inte jag. Jag tänker inte skaffa en heller.
Tänk om man hinner göra klart allt långt innan man dör.
Vad har man då kvar att leva för?
Eller om vi vänder på plåten. Tänk om man dör innan man gjort allt?
Det vore ju kanske en ännu större katastrof.
Men samtidigt kan jag inte riktigt slita mig från tanken, och jag har ju faktiskt en del saker jag vill hinna uträtta. Men istället för att sätta en limit eller prioritera något så väljer jag att bara kalla den för en "Lista med saker".
Jag vill ge mat till en hemlös.
En gång gav jag ett paket Tom&Jerry-kex till en hemlös man. Mannen vart kanske den lyckligaste mannen i världen, i alla fall för en kort stund. Jag och mina vänner gick på gatan och sjöng lite ramsor när jag plötsligt fick syn på denna herre. Jag gick fram till honom och frågade om han ville ha några kex, och han kunde knappt svara, han log och sträckte fram båda sina händer. Han fick hela paketet, vad skulle jag med dem till när det faktiskt satt en hungrig man mitt framför näsan på mig? Sen slog tanken mig.
Tänk då om man skulle ge någon ett helt mål mat?
Jag kanske var 14 år när detta hände. Jag har fortfarande inte uträttat det jag nu i flera års tid tänkt att göra. Det känns lite faktiskt. Men jag har inte glömt bort.
LINDIAN, I never thought I would see you again
Nu fick jag en kommentar, men tro inte att ni andra bara kan ignorera min bekräftelsemani!
Jag hade ändå inte kunnat hålla mig. Min vän Sabina (http://sabinami.blogg.se) skrev till mig på msn.
"Scary shit"
Först förstod jag inte varför hon skrev något sådant till mig. Kunde hon se trötta jag sitta i blött tovigt hår, en ful rosa tröja och i ett par gamla snobbentrosor i mormorsmodell?
Sen skickade hon två fotografier och jag kunde andas ut. Jag kunde nog inte bli mer glatt överaskad över det jag fick se. Jag satt här och skrattade för mig själv och lät fantasin visa hur det hela skedde, och vem som gjorde det.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle få se en LINDIAN igen. Aldrig någonsin. Men där var den framför mina ögon, på datorskärmen. Jag blev varm inombords. Hon satt alltså på tåget från Hallsberg idag. Vad är oddsen liksom?
Nu kan jag sova gott.
Jag hade ändå inte kunnat hålla mig. Min vän Sabina (http://sabinami.blogg.se) skrev till mig på msn.
"Scary shit"
Först förstod jag inte varför hon skrev något sådant till mig. Kunde hon se trötta jag sitta i blött tovigt hår, en ful rosa tröja och i ett par gamla snobbentrosor i mormorsmodell?
Sen skickade hon två fotografier och jag kunde andas ut. Jag kunde nog inte bli mer glatt överaskad över det jag fick se. Jag satt här och skrattade för mig själv och lät fantasin visa hur det hela skedde, och vem som gjorde det.
Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle få se en LINDIAN igen. Aldrig någonsin. Men där var den framför mina ögon, på datorskärmen. Jag blev varm inombords. Hon satt alltså på tåget från Hallsberg idag. Vad är oddsen liksom?
Nu kan jag sova gott.
Snåljåpe
Jag ville bara säga att jag blir glad när folk kommenterar.
Ibland känns det som att man vill få någon form av respons från sina läsare, men ni alla är så jävla snåla. Det värsta är att de flesta av er är mina familjemedlemmar eller vänner. Om ingen kommenterar detta inlägg kommer jag att sluta blogga. Det är upp till er.
Postat av: greken
Ibland känns det som att man vill få någon form av respons från sina läsare, men ni alla är så jävla snåla. Det värsta är att de flesta av er är mina familjemedlemmar eller vänner. Om ingen kommenterar detta inlägg kommer jag att sluta blogga. Det är upp till er.
Postat av: greken
2:an är alltid skönast. länge leve tvåan
Vem du än är... tack.
Att tvinga sig själv
Jag är småtrött och fryser lite smått. Just i denna stund ångrar jag mig när jag sa att jag skulle jogga idag, men nu gör jag det i alla fall. Man måste ta steget ut någon gång, annars kommer jag snart behöva beställa två sittplatser till mitt feta arsle nästa gång jag ska flyga.
Lene Marlin - Sitting down here
Den här låten var en av mina favoritlåtar när jag var yngre och om jag ska vara ärlig tycker jag fortfarande att den är riktigt bra. Det är en sån låt vars text aldrig kommer att försvinna ur huvudet. Passar dessa tider också. Eller något.
Lene Marlin - Sitting down here
Första dagen på jobbet
Ja, vad ska man säga. Jag kan typ redan det mesta känns det som, och det värsta jag vet är jobb som inte ger någon utmaning. Men samtidigt hade jag jävligt kul, tack vare resterade arbetare.
Men jobb är jobb, och jag vill jobba. Skrev upp mig på alla toma luckor denna vecka, vilket vart 28 timmar. Det är en bra början i alla fall.
Sen kirrade jag ganska mycket dricks. Bara för att jag är så söt antar jag.
Men jobb är jobb, och jag vill jobba. Skrev upp mig på alla toma luckor denna vecka, vilket vart 28 timmar. Det är en bra början i alla fall.
Sen kirrade jag ganska mycket dricks. Bara för att jag är så söt antar jag.
morgonprat
Om en timme börjar jag jobba.
Jag ser faktiskt fram emot det.
En sak som även börjar komma är den brinnande viljan för dansen.
Jag har dansat hela morgonen undertiden jag fixat mig.
Kanske inte dansat magdans, men dans i alla fall.
Det känns som att rutinen kommer att komma nu.
Då tänkte jag passa på att lägga in träning i den rutinen.
Jag ska till banken idag, har skjutit upp det.
Men då ska jag passa på att köpa en gymboll idag tror jag, och en tovanål, eftersom min förvann.
Fast just nu är jag bara grymt sugen på att jogga.
Idag är en bra dag.
Hur som helst.
Tacobar Kungshallarna.
Jag ser faktiskt fram emot det.
En sak som även börjar komma är den brinnande viljan för dansen.
Jag har dansat hela morgonen undertiden jag fixat mig.
Kanske inte dansat magdans, men dans i alla fall.
Det känns som att rutinen kommer att komma nu.
Då tänkte jag passa på att lägga in träning i den rutinen.
Jag ska till banken idag, har skjutit upp det.
Men då ska jag passa på att köpa en gymboll idag tror jag, och en tovanål, eftersom min förvann.
Fast just nu är jag bara grymt sugen på att jogga.
Idag är en bra dag.
Hur som helst.
Tacobar Kungshallarna.
Veckolista
Jag tycker att denna vecka har varit en av de längsta jag haft på mycket, mycket länge. Därför kan det vara värt att göra en lista på lite saker innan jag börjar tänka på refrängen.
Veckans nyhet - Jag gillar att tova. Det är ett handarbete där man kan skapa de mest söta på gosedjur eller praktiska saker. Det enda som behövs är en speciell nål, en massa ull och ett jävla tålamod.
Veckans insikt - Tack vare lördagens kräftskiva kom en del saker till mig. Kräftskiva betyder att sommarn lider mot sitt slut, och detta innebär en del saker. Lekfulla och oskyldiga sommarflirtar försvinner. Nu är det dags för hardcore, känslolös raggning i sju, åtta månader. Det är antingen det, eller följa med fåglarna söderut. Här går alla in i sina skal när kylan kommer. Men har man tur kanske man kan hitta en sensommarflirt som man kan ha som sängvärmare under den kyliga vintern som ounvikligt kommer mot oss.
Veckans kirr - Förutom kirr i kassan från förra årets jobbande, så lyckades jag med mitt charmgia jag kirra ett jobb med start om tio timmar och tjugo minuter. Vi får se om jag fixar att vara en arbetande studerande dansös. Men then again, finns det något som jag inte klarar?
Veckans gåva - Ett VIP-kort till Club Toxic. "Du är en av få utvalda som får nya Toxic VIP-kortet. Visa upp kortet i entrén så får du fri entré och företräde i kö hela kvällen!" En av få my ass, men tack då. Jag kände mig plötsligt så speciell.
Veckans fråga - Jag undrar egentligen två saker, varav den ena jag ska skicka in till Illustrerad Vetenskap.
1. Hur många kilo gratisgodis har jag ätit denna vecka?
2. Varför blir man förstoppad?
Nu ska jag sova. Istället för att skrämma bort kunderna vill jag kunna locka till kmig dem, därför är det viktigt med sömn.
God natt.
Veckans nyhet - Jag gillar att tova. Det är ett handarbete där man kan skapa de mest söta på gosedjur eller praktiska saker. Det enda som behövs är en speciell nål, en massa ull och ett jävla tålamod.
Veckans insikt - Tack vare lördagens kräftskiva kom en del saker till mig. Kräftskiva betyder att sommarn lider mot sitt slut, och detta innebär en del saker. Lekfulla och oskyldiga sommarflirtar försvinner. Nu är det dags för hardcore, känslolös raggning i sju, åtta månader. Det är antingen det, eller följa med fåglarna söderut. Här går alla in i sina skal när kylan kommer. Men har man tur kanske man kan hitta en sensommarflirt som man kan ha som sängvärmare under den kyliga vintern som ounvikligt kommer mot oss.
Veckans kirr - Förutom kirr i kassan från förra årets jobbande, så lyckades jag med mitt charmgia jag kirra ett jobb med start om tio timmar och tjugo minuter. Vi får se om jag fixar att vara en arbetande studerande dansös. Men then again, finns det något som jag inte klarar?
Veckans gåva - Ett VIP-kort till Club Toxic. "Du är en av få utvalda som får nya Toxic VIP-kortet. Visa upp kortet i entrén så får du fri entré och företräde i kö hela kvällen!" En av få my ass, men tack då. Jag kände mig plötsligt så speciell.
Veckans fråga - Jag undrar egentligen två saker, varav den ena jag ska skicka in till Illustrerad Vetenskap.
1. Hur många kilo gratisgodis har jag ätit denna vecka?
2. Varför blir man förstoppad?
Nu ska jag sova. Istället för att skrämma bort kunderna vill jag kunna locka till kmig dem, därför är det viktigt med sömn.
God natt.
Litauen, dag 8
Denna dag var en torsdag och jag vaknade klockan sex. Efter denna dag hade jag allt svårare att sova på morgonen, vilket i för sig inte nödvändigtvis är en dålig sak.
Hur som helst, denna dag gick vi alla upp relativit tidigt för att gå till stranden, det var hyfsat väder.
Det finurliga med Palangas oerhört exotiska sandstrand var att den var uppdelad i olika delar. Närmast där vi bodde var en helt vanlig del, men fortsatte man någon kilometer norrut kom man till en kvinnodel, sedan kom en dubbeldel igen och efter det kom en mansdel. Vi bestämde oss för att gå till kvinnodelen.
Att entra denna del var som att gå in i en annan värld. Det var nakna kvinnor vart man än såg. Inte bara låg de och stekte, utan nej, de gjorde gymnastik och andra övningar. Nakna. Sen fanns det små stånd där man kunde gå och köpa BH:ar och trosor. Jag kunde först inte tro mina ögon, men även mitt sällskap droppade snart bikiniöverdelen så att brösten kunde få en annan färg än likblek för en gång skull.
Ni uppmärksamma personer såg direkt tanten som står i bakgrunden på fotot av Karolina. Det där var liksom inte en ovanlig syn, inte på den stranden. Man vande sig ganska snabbt, men kul var det. Fast det roligaste var när turister råkade komma fel och skulle korsa stranden. Plötsligt var de liksom omringade av nakna kvinnor, eller valrossar. (Det var mest de äldre som inte hade någon skam i kroppen)
Reaktionerna var olika från man till man. Vissa tittade rakt ner i marken, andra vände och vissa kunde inte hålla sig för skratt. Själv skrattade jag hjärteligt åt de skamsna männen. Nästa bild är en fötydligande bild av "Karolina-bilden".
Frågan är nu. Hur skulle ni reagera om ni såg det här?
Efter strandbravaderna gick vi hem. Jag och Marina bestämde att hyra cyklar ett tag, och vi var ute i två timmars tid. Det var oerhört befriande att faktiskt göra något som gjorde en fysiskt utmattad för en gång skull. Förts cyklade vi i skogen och sedan på stranden. Där hittade vi en fisk som vi sedan åt till middag. Eller okej, det gjorde vi inte, men tanken slog mig.
Efter cykelturen chillade vi hemma ett tag, jag däckade i någon timme. Sen bar det av med en galen taxichaufför till en restaurang där Marinas släkting jobbade. Vi fick god mat och fick smaka på en dryck som hette Gira, det var gjort på bröd.
Efter maten, var vi alla fyllda till brädden. Vi åt mer denna dag eftersom där Marinas släkting enbart får 4 % av vad hon säljer per dag.
Var det kanske dagens goda gärning?
Hur som helst, vi åkte med samma taxichaufför hem och innan han kom hann vi ta lite fina bilder. Ifall vi skulle dö på vägen liksom.
Promenad i mörka skogar
Idag ringde min vän Polden. Han ville gå en promenad. Vi brukade gå promenader ganska ofta förut, nu har det liksom inte blivit av på ett tag.
Vi möttes upp och började gå. Vanligtvis brukar vi bara följa fötterna, men idag slog det mig att vi skulle gå runt Söderbysjön. Det är en ganska lång väg och jag har även gått vilse.Men så fick det bli. Klockan var inte mer än 20.15 och det var fortfarande ljust ute, så varför inte.
Vi gick och gick, och i våra samtal om diverse viktiga, oviktiga, nya, gamla, äckliga och groteska ämnen, fann vi att mörkret började lägga sig snabbare än väntat. Snart var det ganska så jättemörkt, men fortfarande sebart. Det kom en man joggandes och båda ville springa. Sen gick vi förbi nägonstans där folk höll på/hade grillat varpå jag fick fantasin om offercermoni.
Efter nästan en och en halv timme kommer vi till känd mark.
Jag tror att båda var ganska rädda, men Polden var nog räddast.
Han var nära på att göra i brallan.
Litauen, dag 7
Denna dag sov vi länge, sen gick vi och åt brunch på något hak. Sedan gick vi en kortis till stranden. Då var klockan typ 15.00, så fick inte de värsta strålarna på oss. Men det var inte jättesoligt heller.
Denna dag tänkte vi ta det ganska lugnt på festfronten. Marina, som var lite bakis, hade längtat hela dagen på att få ta sig en återställande öl. Karolina var bara sliten och jag var egentglien ganska oberörd.
Efter middagen gick vi ganska snart hem, Marina hoppade i kojs för att läsa medan jag och Karolina fick för oss att ha en liten "spa-kväll". Vi hade köpt ansiktsmasker och jag hade snott lite badkulor från en vagn i korridoren.
Vi började med att ta oss ett varmt bad. Mycket mer än det kan jag inte säga. Eller jo det kan jag. Efter ett tag skriker jag ett av de gällste skrik jag någonsin skrikit. Jag trodde Karolina kissade på mig, eftersom jag kände en konstig känsla på benet. Men i själva verket var det "bara" en prutt. Efter det ville jag gå upp.
När vi duschat av oss efter det "uppfriskande" badet smetade vi in ansiktena i våra masker och la oss och tittade på TV. Det program vi uppskattade mest under vistelsen var Celebrity Rehab - with Dr. Drew. Det var ett av de program som inte var dubbat på litauiska eller tyska.
Denna dag tänkte vi ta det ganska lugnt på festfronten. Marina, som var lite bakis, hade längtat hela dagen på att få ta sig en återställande öl. Karolina var bara sliten och jag var egentglien ganska oberörd.
Efter middagen gick vi ganska snart hem, Marina hoppade i kojs för att läsa medan jag och Karolina fick för oss att ha en liten "spa-kväll". Vi hade köpt ansiktsmasker och jag hade snott lite badkulor från en vagn i korridoren.
Vi började med att ta oss ett varmt bad. Mycket mer än det kan jag inte säga. Eller jo det kan jag. Efter ett tag skriker jag ett av de gällste skrik jag någonsin skrikit. Jag trodde Karolina kissade på mig, eftersom jag kände en konstig känsla på benet. Men i själva verket var det "bara" en prutt. Efter det ville jag gå upp.
När vi duschat av oss efter det "uppfriskande" badet smetade vi in ansiktena i våra masker och la oss och tittade på TV. Det program vi uppskattade mest under vistelsen var Celebrity Rehab - with Dr. Drew. Det var ett av de program som inte var dubbat på litauiska eller tyska.
Litauen, dag 6
Det regnade hela morgonen. Jag vaknade ganska tidigt och ick ner en stund till poolen för att simma lite under tiden de andra (Karolina) skulle vakna.
När vi var klara gick vi och åt pizza till frukost och eftersom det fortfarande regnade så beslöt i oss för att gå på bio. Det fick bli Mamma Mia! och jag måste säga att den lyste upp tillvaron markant. Helt och hållet fantastisk.
När bion var slut hade regnet lagt sig, så vi gick till Maxima, köpcentret, där vi köpte alkohol och snaks för att ha på rummet. Sen krökade vi lite lagom och när vi var redo hamnade vi på samma ställe vi var på dagen innan. Enda skillnaden var att denna dag var det en italiensk smörpopsångare och hans dansöser som stod på scen.
Efter konserten var slut beslöt vi oss för att stanna kvar på erotik-tiden. Vi beställde in Champange och satt och njöt. Sedan började showen. Till min stora besvikelse var det bara två unga tjejer som stod och försökte dansa. Inga kläder rykte, men än värre var... de kunde inte dansa. Inte överhuvudtaget.
Men sen började folk att dansa och det vart riktigt kul. Ett tag, när jag ensam satt vid bordet, fick jag min andra beundrare under min vistelse i staden. En italiensk man som jag nu när jag tänker efter inte kommer så mycket ihåg om. Efter ett tag lämnade jag honom för dansgolvet. En sak som förvånade mig lite var att det var så mycket svensk musik som spelades i Litauen. Hur som helst, vi dansade i alla fall mer och kom inte hem förrän vid 3.30.
När vi var klara gick vi och åt pizza till frukost och eftersom det fortfarande regnade så beslöt i oss för att gå på bio. Det fick bli Mamma Mia! och jag måste säga att den lyste upp tillvaron markant. Helt och hållet fantastisk.
När bion var slut hade regnet lagt sig, så vi gick till Maxima, köpcentret, där vi köpte alkohol och snaks för att ha på rummet. Sen krökade vi lite lagom och när vi var redo hamnade vi på samma ställe vi var på dagen innan. Enda skillnaden var att denna dag var det en italiensk smörpopsångare och hans dansöser som stod på scen.
Efter konserten var slut beslöt vi oss för att stanna kvar på erotik-tiden. Vi beställde in Champange och satt och njöt. Sedan började showen. Till min stora besvikelse var det bara två unga tjejer som stod och försökte dansa. Inga kläder rykte, men än värre var... de kunde inte dansa. Inte överhuvudtaget.
Men sen började folk att dansa och det vart riktigt kul. Ett tag, när jag ensam satt vid bordet, fick jag min andra beundrare under min vistelse i staden. En italiensk man som jag nu när jag tänker efter inte kommer så mycket ihåg om. Efter ett tag lämnade jag honom för dansgolvet. En sak som förvånade mig lite var att det var så mycket svensk musik som spelades i Litauen. Hur som helst, vi dansade i alla fall mer och kom inte hem förrän vid 3.30.
Litauen, dag 5
Vaknade tidigt, för att gå ner och simma i hotellpoolen med Karolina. Det vi glömt var att tiden var en timme före. Alltså vaknade vi kanske vid 10, istället för 9.
Sedan åt vi frukost och gick upp och gjorde oss redo för dagen. När vi var klara flyttade vi ner våra väskor till pappas och Marinas rum. Pappa skulle nämligen åka hem och vi tjejer skulle ha hela Palanga för oss själva. Eller något sånt.
När pappa åkt gick vi ner till stranden där vi solade och badade, men efter ett tag började det småregna och molnen vart allt mörkare. Då gick vi hem till hotellet igen.
Efter siestan tog vi taxi till så kallade "Tivoligatan" där vi åt middag och sedan gick på konsert. Det var en Litauisk tjej som hette Simona som sjöng. Jag vet inte riktigt hur känd hon var, men folk sjöng med i hennes sånger i alla fall.
Under konserten fick jag mig min första beundrare. En man som inte förstod att jag inte kunde litauiska eller ryska, och engelska var väl det sista han kunde. Hur som helst, jag fick en ros och jag gav honom mitt mobilnummer. Eller det var vad han trodde. Jag gav min kusins bästa kompis nummer istället. Det gjorde hans dag.
Efter konserten och de avslutade drinkarna gick vi ut på gatan vandrade till den stora bryggan och avslutade kvällen med att åka två olika åkattraktioner. Det var kul. Men innan vi kunde åka någon av dem var vi tvungna att leta upp en toalett. Karolina ville inte riskera att väta byxorna under åkturerna. Jag måste ändå säga. "Man, we're spoild in Sweden!"
Sedan åt vi frukost och gick upp och gjorde oss redo för dagen. När vi var klara flyttade vi ner våra väskor till pappas och Marinas rum. Pappa skulle nämligen åka hem och vi tjejer skulle ha hela Palanga för oss själva. Eller något sånt.
När pappa åkt gick vi ner till stranden där vi solade och badade, men efter ett tag började det småregna och molnen vart allt mörkare. Då gick vi hem till hotellet igen.
Efter siestan tog vi taxi till så kallade "Tivoligatan" där vi åt middag och sedan gick på konsert. Det var en Litauisk tjej som hette Simona som sjöng. Jag vet inte riktigt hur känd hon var, men folk sjöng med i hennes sånger i alla fall.
Under konserten fick jag mig min första beundrare. En man som inte förstod att jag inte kunde litauiska eller ryska, och engelska var väl det sista han kunde. Hur som helst, jag fick en ros och jag gav honom mitt mobilnummer. Eller det var vad han trodde. Jag gav min kusins bästa kompis nummer istället. Det gjorde hans dag.
Efter konserten och de avslutade drinkarna gick vi ut på gatan vandrade till den stora bryggan och avslutade kvällen med att åka två olika åkattraktioner. Det var kul. Men innan vi kunde åka någon av dem var vi tvungna att leta upp en toalett. Karolina ville inte riskera att väta byxorna under åkturerna. Jag måste ändå säga. "Man, we're spoild in Sweden!"
slutlekt
Jag är såååååååå trött.
Fortsätter att ligga på soffan tills mamma kommer hem.
Var på kräftskiva igår. Hade askul. Åkte hem men kom tillbaka på två minuter.
Kan berätta mer när jag får kameran. Några sjukt roliga bilder togs!
Imorgon är det jobb också. Nu tar leken slut antar jag.
Fortsätter att ligga på soffan tills mamma kommer hem.
Var på kräftskiva igår. Hade askul. Åkte hem men kom tillbaka på två minuter.
Kan berätta mer när jag får kameran. Några sjukt roliga bilder togs!
Imorgon är det jobb också. Nu tar leken slut antar jag.
Förhoppningar
Jag har byggt en jättecool och sexig koreografi till mina blivande danselever. Grejen är att jag inte vet om den kommer att vara för svår för dem. Jag hoppas inte det eftersom jag är så nöjd, men jag kan inte förvänta mig något heller. Fast sen är det inte heller säkert att jag får några elever som anmäler sig. Det skulle jag nästan föredra eftersom jag nu känner mig så ur form och ganska otaggad. Hoppas det inte håller i sig.
Lördag
Idag är det lördag.
Sista dagen på Ung08-festivalen och jag jobbar. Men jag ska nog gå tidigare eftersom jag ska på kräftskiva ikväll. Fan kräftskiva betyder att sommaren är över. Det är ju mindre kul. Men snart kan man klä sig i lager på lager och ha snöbollskrig, snögubbetävlingar och bestiga snöbeklädda berg. Det är ju kul.
Förhållning
Jag är, som några av er redan viste om, nybliven singel. Alltså är jag någon annans ex. Och frågan är hur man egentligen ska förhålla sig till sina ex. Jag har suttit och tänkt på det här och listar nu några ex-karaktärer som finns.
Snälla-exet: Ställer alltid upp med att hjälpa sin före detta partner, man pratar och är förstående. Gör allt för att han ska må bra och vara glad. Ungefär som om man var tillsammans, fast ändå inte. Man ses, har roligt och hänger med varandras vänner, och kommande flickvänner, men man håller det neutralt.
Maniska-exet: Gör allt som det snälla exet gör, bara att man gör det med förhoppningarna om att allt ska lösa sig och saker ska bli som de en gång var. Skillnaden är att man avsätter mer av sin tid till att föröka reparera förhållandet, än vad man avsätter till sig själv och sina vänner. Om man inte är med personen, pratar man om personen eller tänker på personen. Man är helt enkelt manisk.
Direkt elaka-exet: Man ser rött, och allt man kan tänka på är att sabotera för sin före detta. Skitsnack och falska rykten, över- eller underdrivna sanningar. Vänder folk emot honom, skickar hotbrev osv. Allt sker på impulser och utan eftertanke.
Indirekt elaka-exet: Det här är den mest sluga av alla ex. Man är till synes snäll, bygger upp en skenrelation, en vänskap utan betydelse. Man får förtroendet och stärker det. Känslor kan bli starka igen och när tiden är inne slår man till och krossar sin före detta partner, hårt och skoningslöst. Man är alltså hämndlysten, men analyserar varje steg.
Ignoranta-exet: Före-detta-vem?
Frågan är då. Vem är jag?
Snälla-exet: Ställer alltid upp med att hjälpa sin före detta partner, man pratar och är förstående. Gör allt för att han ska må bra och vara glad. Ungefär som om man var tillsammans, fast ändå inte. Man ses, har roligt och hänger med varandras vänner, och kommande flickvänner, men man håller det neutralt.
Maniska-exet: Gör allt som det snälla exet gör, bara att man gör det med förhoppningarna om att allt ska lösa sig och saker ska bli som de en gång var. Skillnaden är att man avsätter mer av sin tid till att föröka reparera förhållandet, än vad man avsätter till sig själv och sina vänner. Om man inte är med personen, pratar man om personen eller tänker på personen. Man är helt enkelt manisk.
Direkt elaka-exet: Man ser rött, och allt man kan tänka på är att sabotera för sin före detta. Skitsnack och falska rykten, över- eller underdrivna sanningar. Vänder folk emot honom, skickar hotbrev osv. Allt sker på impulser och utan eftertanke.
Indirekt elaka-exet: Det här är den mest sluga av alla ex. Man är till synes snäll, bygger upp en skenrelation, en vänskap utan betydelse. Man får förtroendet och stärker det. Känslor kan bli starka igen och när tiden är inne slår man till och krossar sin före detta partner, hårt och skoningslöst. Man är alltså hämndlysten, men analyserar varje steg.
Ignoranta-exet: Före-detta-vem?
Frågan är då. Vem är jag?
Litauen, dag 4
Som sagt, denna dag packade vi väskorna och tog bilen till Palanga. "Partystaden". På vägen tog vi en liten, liten omväg för att åka till något som kallas för Korsberget. Varför kallas det för det kanske ni undrar? Jo för att det var ett berg av kors. Folk åker till denna plats för att hänga sitt eget kors.
Från början var det så att det inte var tillåtet att vara kristen, så man samlade alla kors på ett och samma ställe. Sedan hamnade även där kors för dem som stupat i kriget, vars kroppar man kanske inte hittat, och nu är det helt jävla sjukt många kors där. Det var liksom kors på kors, kors i stora högar, en korsdal helt enkelt. Kolla in bilderna bara.
Allt jag kommer att skriva om denna dag är nog, efter det här, ganska ofascinerande. Men i alla fall. Vi kom till Palanga, checkade in på hotellet och begav oss ut på en rundvanding. Även här var det en man som en gång ägde hela skiten, men som inte hade råd att bo kvar och han hade ingen arvinge (eller något sånt). Nu tillhörde det i alla fall staten, och det var sjukt fint. Tallskog och grusgångar. Sen åt vi middag, trerätters, för att sedan dra oss tillbaka. Ingen alkohol.
Från början var det så att det inte var tillåtet att vara kristen, så man samlade alla kors på ett och samma ställe. Sedan hamnade även där kors för dem som stupat i kriget, vars kroppar man kanske inte hittat, och nu är det helt jävla sjukt många kors där. Det var liksom kors på kors, kors i stora högar, en korsdal helt enkelt. Kolla in bilderna bara.
Allt jag kommer att skriva om denna dag är nog, efter det här, ganska ofascinerande. Men i alla fall. Vi kom till Palanga, checkade in på hotellet och begav oss ut på en rundvanding. Även här var det en man som en gång ägde hela skiten, men som inte hade råd att bo kvar och han hade ingen arvinge (eller något sånt). Nu tillhörde det i alla fall staten, och det var sjukt fint. Tallskog och grusgångar. Sen åt vi middag, trerätters, för att sedan dra oss tillbaka. Ingen alkohol.
Litauen, dag 3
Efter att ha ätit frukost hos Marinas släktingar åkte vi först till ett fält för att titta på lite flygplan. Jag poserade glatt eftersom det nu huvudsaken var jag som hade hand om kameran.
Efter det åkte vi till en gammal gammal bevarad by. Här snackar vi lika gamla som de husen som står bevarade på Skansen, om inte äldre. Hur som helst, det var coolt. Och det var ännu coolare att det faktiskt bodde människor i den byn. Bilderna får tala för sig.
Efter visten i byn åkte vi till en herrgård med en mark på några tusen hektar, 48 000 om jag minns rätt. Vi vandrade omkring där lite och fick veta att det tidigare bodde massa alkisar där. De hade fått tillgång att bo där. Men nu var stället under renovering och vi såg bara en del av trädgården.
Efter det ska ni inte tro att utfllykten var över. Nej vi åkte sedan hem till Marinas mormors syster och hennes man. Där bjöds vi på kyckling, som hon slaktat och tillagat själv. Det kändes lite motigt att äta, men det gick ner och smakade okej. Inte som kyckling jag tidigare smakat. Vi fick även självodlad potatis, gurka och vin till det. Sedan gick vi med mannen till garaget och kollade på hans maskiner. Han var cool eftersom han hade byggt ett eget flygplan som han brukade glida runt med.
Efter det besöket fick vi äntligen vila. Men snart var det dags för middag vilket åts på någon känd restaurang, som tydligen bara var en korvmoj från början, men som växt och växt. Det var gott och såklart var alkohol inblandad. Vi avslutade kvällen hemma hos släkten igen. Nästa dag packade vi väskorna och begav oss till vårt nästa och sista mål, Palanga.
Efter det åkte vi till en gammal gammal bevarad by. Här snackar vi lika gamla som de husen som står bevarade på Skansen, om inte äldre. Hur som helst, det var coolt. Och det var ännu coolare att det faktiskt bodde människor i den byn. Bilderna får tala för sig.
Efter visten i byn åkte vi till en herrgård med en mark på några tusen hektar, 48 000 om jag minns rätt. Vi vandrade omkring där lite och fick veta att det tidigare bodde massa alkisar där. De hade fått tillgång att bo där. Men nu var stället under renovering och vi såg bara en del av trädgården.
Efter det ska ni inte tro att utfllykten var över. Nej vi åkte sedan hem till Marinas mormors syster och hennes man. Där bjöds vi på kyckling, som hon slaktat och tillagat själv. Det kändes lite motigt att äta, men det gick ner och smakade okej. Inte som kyckling jag tidigare smakat. Vi fick även självodlad potatis, gurka och vin till det. Sedan gick vi med mannen till garaget och kollade på hans maskiner. Han var cool eftersom han hade byggt ett eget flygplan som han brukade glida runt med.
Efter det besöket fick vi äntligen vila. Men snart var det dags för middag vilket åts på någon känd restaurang, som tydligen bara var en korvmoj från början, men som växt och växt. Det var gott och såklart var alkohol inblandad. Vi avslutade kvällen hemma hos släkten igen. Nästa dag packade vi väskorna och begav oss till vårt nästa och sista mål, Palanga.
Kate Perry - I kissed a girl
Till en början gillade jag inte den här låten, men eftersom den hela tiden visades på TV:n när jag var i Litauen så kunde jag inte göra annat än att börja gilla den. Nu tycker jag att den är sjukt bra och jag är på ett riktigt partyhumör. Måste ut och dansa av mig snart. Kate Perry - I kissed a girl
Något annat
Det gick inte snabbt att skriva mina resememoarer på denna blogg, så jag kommer att skriva fortsättningen någon annan gång. När jag känner för det. Det bästa har inte kommit ännu.
Istället tänkte jag berätta hur jag gick från arbetslös till arbetande på två minuter.
Jag jobbar för tillfället ideellt på Ung08. Jag hjälper polisen. Fast egentligen sitter jag för det mesta och skapar mina egna på kreationer gjorda av ull. Jag har gjort ett äpple, en kanin, en sköldpadda och en iPod-hållare. Jag börjar bli skillad faktiskt. Eller nördig, det kanske är samma sak?
Men hur som helst, i tisdags åt jag och min vän på Tacobar i Kungshallarna. De sökte personal så jag gick fram och pratade med dem. Jag skulle lämna in en ansökan och sen skulle de höra av sig.
Jag lämnade aldrig in den där ansökan, utan gick dit igen på torsdagen och sa ungefär "Hej, här är jag igen". Han frågade om jag fortfarande var intresserad och jag sa då "Ja", varpå han sa "Då får du jobbet". Så enkelt var det. Det som kändes bäst var att han totalsket i alla de andra ansökande och valde mig. Kanske berodde det på att jag hade en pin där det stod "I <3 Lars". Mannen kallades för Lasse.
Jag börjar jobba på måndag nästa vecka.
Istället tänkte jag berätta hur jag gick från arbetslös till arbetande på två minuter.
Jag jobbar för tillfället ideellt på Ung08. Jag hjälper polisen. Fast egentligen sitter jag för det mesta och skapar mina egna på kreationer gjorda av ull. Jag har gjort ett äpple, en kanin, en sköldpadda och en iPod-hållare. Jag börjar bli skillad faktiskt. Eller nördig, det kanske är samma sak?
Men hur som helst, i tisdags åt jag och min vän på Tacobar i Kungshallarna. De sökte personal så jag gick fram och pratade med dem. Jag skulle lämna in en ansökan och sen skulle de höra av sig.
Jag lämnade aldrig in den där ansökan, utan gick dit igen på torsdagen och sa ungefär "Hej, här är jag igen". Han frågade om jag fortfarande var intresserad och jag sa då "Ja", varpå han sa "Då får du jobbet". Så enkelt var det. Det som kändes bäst var att han totalsket i alla de andra ansökande och valde mig. Kanske berodde det på att jag hade en pin där det stod "I <3 Lars". Mannen kallades för Lasse.
Jag börjar jobba på måndag nästa vecka.
Litauen, dag 2
Vi gick upp ganska tidigt, gick ner och åt frukost, fixade oss och packade väskorna innan vi checkade ut och begav oss vidare. Jag och Karolina hittade badmössor som vi lekte med under tiden vi städade upp. Vi hade inte varit där i ett dygn ens och det såg redan ut som ett bombnedslag.
Vi satte oss i bilen för att åka till staden Trakai där det låg en gigantiskt borg där en man som skulle ha blivit kung i Litauen bodde för länge sedan, men som polackerna förhindrade.
Vägen dit var inte lätt och vi körde fel många gånger. Det var spänningar i bilen, mellan föraren och kartläsaren. Själv satt jag och läste och Karolina... hon var lite trött.
Borgen var, som sagt, gigantisk. Den hade två delar, hade flera våningar och två stora innegårdar. Vi började med att gå runt den och kom fram till en del saker. Som till exempel att vattenytan måste ha varit högre på den tiden, eftersom det gamla avloppssystemet skulle annars ha givit en och en annan man, en avföringsdusch när någon satte sig på skithuset.
Inne i borgen var inte riktigt som jag förväntat. Min tankar var att mycket skulle vara kvarvarat, men sen så fick man höra att det var ryssarna som förstört och plundrat de flesta ställena i Litauen. Istället fanns det insamlade gamla saker från gamla adelsfamljer och sånt, vilket också var intressant. Men det fanns inglasad mark från den tiden, och de gick alltså bokstavligen på marken, för golv vill jag inte påstå att det var.
V klättrade högre och högre, och pappa och Karolina klagade på höjden och de knarrande trätrapporna. Men efter mycket om och men från deras sida, kom vi upp till högsta våningen.
Efter besökert i Trakai åkte vi till vårt nästa stopp, Marinas hemby. Där träffade vi hennes släktingar och åt middag med dem. Sedan chillade vi hemma hos dem, drack lite för att sedan vandra hem. Det var bäcksvart, inte en lampa tänd. Vi hade bara månen och stjärnorna (och en och annan huslampa) som lyste upp våran väg. Det om något kallar jag coolt!
Vi satte oss i bilen för att åka till staden Trakai där det låg en gigantiskt borg där en man som skulle ha blivit kung i Litauen bodde för länge sedan, men som polackerna förhindrade.
Vägen dit var inte lätt och vi körde fel många gånger. Det var spänningar i bilen, mellan föraren och kartläsaren. Själv satt jag och läste och Karolina... hon var lite trött.
Borgen var, som sagt, gigantisk. Den hade två delar, hade flera våningar och två stora innegårdar. Vi började med att gå runt den och kom fram till en del saker. Som till exempel att vattenytan måste ha varit högre på den tiden, eftersom det gamla avloppssystemet skulle annars ha givit en och en annan man, en avföringsdusch när någon satte sig på skithuset.
Inne i borgen var inte riktigt som jag förväntat. Min tankar var att mycket skulle vara kvarvarat, men sen så fick man höra att det var ryssarna som förstört och plundrat de flesta ställena i Litauen. Istället fanns det insamlade gamla saker från gamla adelsfamljer och sånt, vilket också var intressant. Men det fanns inglasad mark från den tiden, och de gick alltså bokstavligen på marken, för golv vill jag inte påstå att det var.
V klättrade högre och högre, och pappa och Karolina klagade på höjden och de knarrande trätrapporna. Men efter mycket om och men från deras sida, kom vi upp till högsta våningen.
Sen hittade vi lite roliga saker till fångarna som fanns på den tiden.
Efter besökert i Trakai åkte vi till vårt nästa stopp, Marinas hemby. Där träffade vi hennes släktingar och åt middag med dem. Sedan chillade vi hemma hos dem, drack lite för att sedan vandra hem. Det var bäcksvart, inte en lampa tänd. Vi hade bara månen och stjärnorna (och en och annan huslampa) som lyste upp våran väg. Det om något kallar jag coolt!
Hotellrestaurangen
Litauen, dag 1
Okej, nu har jag fått in in bilder på datorn och jag ska härmed befria er från er väntan av att få höra om alla smaskiga dagar jag spenderade i Litauen tillsammans med min far, hans fru Marina och min kusin Karolina.
Det hela började med att vi gick upp klockan 5.15 för att inse att det var lite för tidigt, planet gick inte förrän 8.45.
Efter lite mer än en timme kom vi fram i Vilnius och tog oss direkt till hotellet. Vi bodde på femtonde av tjugofyra våningar, ganska högt upp med andra ord.
När vi hade stadgat oss begav vi oss på rundvandring i staden, men eftersom Marina glömde kameran på hotellet så kan jag inte visa er, utan bara berätta.
Först åt vi äcklig, eller mindre god, mat. Sen gick vi till en känd kyrka och lyckades muta till oss en guidad tur bland alla gravplatser som fanns under kyrkan. Det var riktigt coolt att gå omkring där och se kistor och gravplatser, och få en hel historialektion på det.
Efter det begav vi oss till en borg uppe på ett berg. Det var också coolt.
När vi skulle äta, sällskapade vi Marinas bror och hans flickvän. Vi åt på en ganska fin restaurang men fick desto mindre fin service. Men vi var glada ändå.
När middagen var i magen, tog vi taxi till en mack, där vi köpte massa sprit. Sen åkte vi hem till Marinas bror och drack den spriten innan vi begav oss hem. Alla var lite runda om fötterna, men ändå hamnade vi högst upp på hotellet. Det var ju Skybar och vi skulle checka ut dagen därpå. Jag lärde mig mitt första ord, gräshoppa, vilket var namnet på en drink.
Det hela började med att vi gick upp klockan 5.15 för att inse att det var lite för tidigt, planet gick inte förrän 8.45.
Efter lite mer än en timme kom vi fram i Vilnius och tog oss direkt till hotellet. Vi bodde på femtonde av tjugofyra våningar, ganska högt upp med andra ord.
När vi hade stadgat oss begav vi oss på rundvandring i staden, men eftersom Marina glömde kameran på hotellet så kan jag inte visa er, utan bara berätta.
Först åt vi äcklig, eller mindre god, mat. Sen gick vi till en känd kyrka och lyckades muta till oss en guidad tur bland alla gravplatser som fanns under kyrkan. Det var riktigt coolt att gå omkring där och se kistor och gravplatser, och få en hel historialektion på det.
Efter det begav vi oss till en borg uppe på ett berg. Det var också coolt.
När vi skulle äta, sällskapade vi Marinas bror och hans flickvän. Vi åt på en ganska fin restaurang men fick desto mindre fin service. Men vi var glada ändå.
När middagen var i magen, tog vi taxi till en mack, där vi köpte massa sprit. Sen åkte vi hem till Marinas bror och drack den spriten innan vi begav oss hem. Alla var lite runda om fötterna, men ändå hamnade vi högst upp på hotellet. Det var ju Skybar och vi skulle checka ut dagen därpå. Jag lärde mig mitt första ord, gräshoppa, vilket var namnet på en drink.
punkt .
Ni vet väl alla hur det känns när man redan i förväg vet att något kommer att hända, men så går luften ur en när det väl sker? Man är varken glad eller ledsen, arg eller lättad. Tankarna går i virrvarv. Man är tom. Känner ingenting.
Ska man skratta eller gråta?
Hålla fast eller glömma?
Vi får se.
Ska man skratta eller gråta?
Hålla fast eller glömma?
Vi får se.
Even though I really liked you,
I'm gonna smile cuz' I deserve to
I'm gonna smile cuz' I deserve to
Pengar rullar in som dem ska
I ett av mina tidigare inlägg berättade jag om att städning i mitt rum är en riktig guldgruva, då jag oftast hittar en massa pengar...
Sånt gör liksom ens dagar ibland. Men här ska ni få höra på annat.
Idag fick jag ett brev där det står att jag ska få 1137 svenska kronor.
Jag vet inte varför, men det är skatteåterbäring. Jag slutade jobba i mars 2007. Nu är det augusti 2008.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varför, man ska inte klaga liksom.
Imorgon går jag till banken.
Sånt gör liksom ens dagar ibland. Men här ska ni få höra på annat.
Idag fick jag ett brev där det står att jag ska få 1137 svenska kronor.
Jag vet inte varför, men det är skatteåterbäring. Jag slutade jobba i mars 2007. Nu är det augusti 2008.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varför, man ska inte klaga liksom.
Imorgon går jag till banken.
Snabbtänkt i pinsamheter
Ikväll åkte jag som sagt till Tantolunden för att kolla på utebio tillsammans med min kusin och hennes vänner.
Jag skyndade mig till tunnelbanan och hoppade av i Slussen för att ta fyran. Efter ett tag hamnar jag i en konversation angående min hatt, som tidigare ägdes av min gammelmorfar. Det kändes som att jag hade varit på bussen alldeles för länge och hoppas sedan av för att åka tillbaka.
På bussen tillbaka vart jag osäker på om jag verkligen skulle hoppa av vid Hornstull eller inte, så jag frågade tre tjejer som stod brevid mig. Sen tyckte jag att det var så pinsamt, eftersom jag redan varit där när vi hade mösspåtagning, så att jag sa att jag var nyinflyttad i stan. Självklart frågade de vart jag kom ifrån och jag svarade Uppsala. Som tur var slutade frågorna där, men de skulle också se filmen så jag fick sällskap hela vägen. De erbjöd sig till och med att leta reda på mina vänner i den oändliga folkmassan. Men jag sa tack och hej.
Jag skyndade mig till tunnelbanan och hoppade av i Slussen för att ta fyran. Efter ett tag hamnar jag i en konversation angående min hatt, som tidigare ägdes av min gammelmorfar. Det kändes som att jag hade varit på bussen alldeles för länge och hoppas sedan av för att åka tillbaka.
På bussen tillbaka vart jag osäker på om jag verkligen skulle hoppa av vid Hornstull eller inte, så jag frågade tre tjejer som stod brevid mig. Sen tyckte jag att det var så pinsamt, eftersom jag redan varit där när vi hade mösspåtagning, så att jag sa att jag var nyinflyttad i stan. Självklart frågade de vart jag kom ifrån och jag svarade Uppsala. Som tur var slutade frågorna där, men de skulle också se filmen så jag fick sällskap hela vägen. De erbjöd sig till och med att leta reda på mina vänner i den oändliga folkmassan. Men jag sa tack och hej.
Sminkmodell
Idag åkte jag och min vän Emilie till ett Makeup institutför att vara sminkmodeller. Kul att få se ut som puddingar, tänkte vi. Vi kommer dit och får en varsin sminkös. Efter lite drygt en timme är båda klara och vi är redo för att gå till jobbet. Grejen var att vi var tvungna att stanna utanför LV-butiken för att fixa till oss. Vi såg bokstavligen ut som clowner, i alla fall med dessa ögonbryn de målat. Och med en massa ögonskugga och minimalt med mascara så såg vi nästan sjuka ut, och då menar jag sjuk som i influensa-sjuk.
Vi fick en "vardags-makeup", men det var mer smink än vad jag själv sminkar mig med till fest. Men det var kul i alla fall, så hon fick mitt nummer om hon ville ha modell flera gånger. Jag undrar bara hur det kommer att se ut när hon ska göra en "fest-makeup".
Fast sen glömde jag nämna att det var hennes andra dag och att jag var hennes första modell, så lite cred ska hon väl ändå få i alla fall.
Vi fick en "vardags-makeup", men det var mer smink än vad jag själv sminkar mig med till fest. Men det var kul i alla fall, så hon fick mitt nummer om hon ville ha modell flera gånger. Jag undrar bara hur det kommer att se ut när hon ska göra en "fest-makeup".
Fast sen glömde jag nämna att det var hennes andra dag och att jag var hennes första modell, så lite cred ska hon väl ändå få i alla fall.
Planer
Tanken slog mig nyss att de planer jag först gör inte blir av. Nästan aldrig.
Till exempel, ett klassiskt sådant, tågluffen. Om jag åkt på den skulle jag kommit hem på fredag, men så blev det inte riktigt. Istället hamnade jag på ett plan till Litauen. Och inte fan klagar jag på det i nu efterhand, men i alla fall. (Jag har ännu inte lagt in bilderna i datorn, så ni får vänta med alla smaskiga historier, tyvärr)
Idag hade jag "typ" planer att göra efter att jag slutat äta upp mig på Ung08, men nu är klockan kvart i sju och det verkar inte som att det kommer att bli något av dem. Istället kom nya planer upp. Jag ska på bio i Tanto. Inte fan kan jag klaga på det. Eller det hoppas jag inte.
Jag ska börja göra planer innan jag gör planer så att de planer jag gör efter att jag gjort planer går i uppfyllelse. Hur låter det?
Till exempel, ett klassiskt sådant, tågluffen. Om jag åkt på den skulle jag kommit hem på fredag, men så blev det inte riktigt. Istället hamnade jag på ett plan till Litauen. Och inte fan klagar jag på det i nu efterhand, men i alla fall. (Jag har ännu inte lagt in bilderna i datorn, så ni får vänta med alla smaskiga historier, tyvärr)
Idag hade jag "typ" planer att göra efter att jag slutat äta upp mig på Ung08, men nu är klockan kvart i sju och det verkar inte som att det kommer att bli något av dem. Istället kom nya planer upp. Jag ska på bio i Tanto. Inte fan kan jag klaga på det. Eller det hoppas jag inte.
Jag ska börja göra planer innan jag gör planer så att de planer jag gör efter att jag gjort planer går i uppfyllelse. Hur låter det?
Jobb?
Denna vecka har jag ett jobb. Jag jobbar med polisen på Ung08-fesivalen. Vi "sliter som djur" och gratis. Det är alltså ett ideellt jobb. Fast egentligen vill jag inte kalla det för jobb. I själva verket är det bara chill. Allt vi gör är att prata med människor och äter godis. Massor med godis. Sen får vi rikskuponger till mat också. Så vi tar minst en timmes lunch. Sen sitter vi ner för att smälta maten.
Vad får jag ut av det här?
Jo, en jävligt bra merit och ett par feta lår.
Frågar är bara... är det värt det?
Absolut!
I never saw that one coming
Alla saker kommer till sitt slut,
Oundvikligt.
En del saker vet man bara, som med böcker.
Dem kan man även tjuvläsa slutet av.
Andra saker kommer som en glasdörr,
Oväntat.
Oundvikligt.
En del saker vet man bara, som med böcker.
Dem kan man även tjuvläsa slutet av.
Andra saker kommer som en glasdörr,
Oväntat.
Appropå att komma hem
Hittar inte min grej, men jag tänkte på en sak..
Jag har nästan inte träffat min mamma på en månad.
Hon välkomnade mig med öppen famn när jag klev in genom dörren.
Eller nej, det gjorde hon inte, men istället gick jag på toaletten med öppen dörr.
Jag gjorde tvåan, en efterlängtad tvåa.
Jag har nästan inte träffat min mamma på en månad.
Hon välkomnade mig med öppen famn när jag klev in genom dörren.
Eller nej, det gjorde hon inte, men istället gick jag på toaletten med öppen dörr.
Jag gjorde tvåan, en efterlängtad tvåa.
hemma
Hej jag är hemma igen. Nu är det massor av spännande uppdateringar som kommer att komma framöver. Jag har nämligen varit i exotiska Litauen i elva dagar. Känns som en evighet sedan jag var hemma. Stay tuned. Ska ladda in alla bilder först...
