Visit from an old friend

Hettan här i Sverige är ju ett faktum. Det är ju nice borde alla tycka. Det tycker jag med. Men när man måste stå och arbeta i 31 grader celcius så är det kanske en annan femma.

Men hur som helst. Idag hörde en gammal vän av sig till mig. Det måste varit typ i sjuan, kanske åttan, vi sågs senast. Eller jag kommer inte ihåg faktiskt, men alltså var det länge sen. Han är i alla fall på väg hit för att titta på film med mig. Mys mys, så slipper jag vara ensam ikväll också.

Why don't we run away?

Tjugotre grader och sol. Vi får väl se om jag dör nu när det är dags för att besegra slingan igen. Men jag är riktigt taggad. Plus att jag har en härlig träningsvärk från gårdagens träningssession. Jag hade nästan glömt bort hur mycket jag gillar det här.


Rubrikbrist

Det blidde alternativ två.
Olivolja, te och bok.

Istället blir det en joggingdate tidigt imorgon, innan solen gör det omöjligt att överanstränga kroppen vill säga. Sen är det sol och avsked av en vän innan jag drar mig för ett arbetspass på Taco bar. Jag ber till någon övermakt för att det inte ska bli lika långdraget som i lördags. Jag klarar det inte en dag till. Men nu ska jag i alla fall fortsätta med min detox och själaläkning i en annan värld.
God natt.

Kvällen den 29e juni

Sådär ja.. det vart ju en riktigt mysig kväll i alla fall.
Jag drog mig mot Tanto i samma veva som en kompis hörde av sig. Han och hans kompis satt redan i Tanto och drack lite bira, så jag joinade dem. Sen anslöt sig sedan Seg-Jesper till klanen. Solen var på väg ner, så vi beslutade oss för att gå upp på ett berg dit solens sista strålar fortfarande nådde. Utsikten över Stockholm är ju något så vackert alltså. Och eftersom vi kunde se allt ifrån berget så upptäckte vi en bil som började brinna på en bro. Det tog ju i alla fall ett bra tag innan någon insatsstyrka kom för att släcka elden. Ingen skada skedd vad jag förstod i alla fall. Kameran ligger ju såklart i lägenheten vid sånna här lägen.

Vad som händer nu är att antingen går jag och lägger en massa olivolja i mitt trasiga hår, sätter på en kopp te och myser med min bok eller en film. Eller så ringer jag min vän Evelyn som också är ensam hemma inatt.

Hot hot hot

Det är ju het klart sant att man blir seg när det är så här varmt ute. Jag kan egentligen inte klaga. Fast ändå gör man det ibland. Grejen är bara att nu är jag så rastlös och har inte förmått att gå ut i solen igen. Men nu klarar jag inte att sitta hemma. Så medan jag väntar på att Seg-Jesper ska ringa så att vi kan ses, så åker jag till Söder och sätter mig och läser min bok och ser vad som händer.

boooring

Hej, jag är rastlös som få.
Har precis lagat och ätit mat med min mor.
Nu vill jag göra något. Någon?

I rätt spår

Jag vaknade 7.30 idag. Malva skulle på uträttning av ett roligt ärende. Så sen dess har jag varit vaken och jar har tagit mig tid till att träna. Första gången på över en månad om man bortser från ett fåtal joggingturer runt slingan. Jag måste säga att det här kändes underbart. Nu ska jag dra mig till Bagarmossen för att åka ut och paddla kajak med mor min. Active today.

Plus att jag har nästan kommit fram till mitt tatueringsmotiv.
Nu är det bara att boka tid.

Have a great day°

God natt då

Utsökt mat
Prat
"Familjen är värre"
0,5 l Ingefära och citron te
Kvällspromenad
"He's the girl"
0,5 l grönt te med citron
"What happens in Vegas"
0,5 l kamomillte

Detoxen är i hamn.
God natt.

Detox just to retox

Jag tror det är solsting. Jag är så jävla seg. Jag glömmer bort vad jag ska göra och jag talar oklart. Om jag ska göra något måste jag hålla tanken för att jag inte ska börja känna mig disorienterad. Efter imorgon jobbar jag sju dagar i sträck, så efter allt såhej kanske jag borde hålla tillbaka och inte festa så att jag tar mig igenom arbetet. Därför bjöd jag hem Malva till lägenheten. Ikväll blir det alltså en riktigt välbehövlig tjejkväll...


Even a cowboy needs his rest

Hej hå

Jag har precis legat nere vid Vasaparken tillsammans med Malva. Det är ju typ 30 grader idag, underbart men jobbigt! Nu blir det en promenad in mot stan, en sväng hem till Bagis och sedan en nyttig och mysig kväll med lax, film och sleep over!

wo wo

home and not alone.
Däckheten är nära nu.
Ilska är nog kanske dagens faktum. Nu, mer än någonsin kan jag säga att upptaggningen är i fulla rullar. jag orkar inte skriva mer nu.. däck eler drink eller vaafan, Hrj då.

Suffocate me slowly

Jag dör långsamt av rastlöshet. Det är en och en halv timme kvar och jag gick bara ner för att hämta upp våra böcker. Jag menar, vi är redan klara med allt vi kan göra innan stängning.

Sen går jag ut och tar en öl eller två tillsammans med min gamla roomate. Det ska bli nice. Sen får vi se vad denna lördagskväll har att erbjuda lite senare.


Tjaba tjena hjälp mig här ifrån

GUUUUUUD vad tiden går sakta. Så här lite folk har det nog aldrig varit en lördag. Det är okej liksom, men vafan! En av oss har redan fått gå hem två timmar tidigare också. Synd för att det var mannen som alltid får mig att skratta. En annan negativ sak är ju att man bara kan gå och småäta bäst man vill, och det är ju typ vad man gör eftersom det inte finns något annat att göra. GUD säger jag igen.


Men en positiv sak däremot är att man har tid att ringa och fixa lite saker. Nu är det ganska spikat att jag åker till Rom om två veckor, YES!


Så ikväll då?
Jag vet inte. Men det lär ju bra bra hur det än blir.
So long folks, det är dags att gå upp för att fortsätta göra ingenting.

Let it be

Så... kvällen var ju lyckad. Självklart var det en obligatorisk "vakna-tidigare-än-jag-behöver"-morgon. Men denna gång kanske på grund av en dröm som invaderade ovh förpestade mig. Sånna drömmar är liksom inte vad jag vill drömma om nu, och antagligen aldrig igen, så jag vaknar hellre än att behöva utstå. Lika bra är väl det. Nu ska jag diska, och om två timmar är det en heldag nere på Taco bar.

öö

Hemma, sällskap i sängen. Nu näst sista avsnittet av Grey's Anatomy, sen är jag fri. Jobb imorgno hej. Bra kväll. Hej.

Toooooonight yeah

Det drar ihop sig. Som sagt, stämningen är på toppen av topparna. Nu är det sista glaset som gäller.

Annars är det jobba imorgon. Wooaah, natten är ung, jag är ung. Fan för nu är det dags. WOOAAAH!

Gästbloggaren Jesper

Party!!! Vaniljvodka och cola sätter grunden. 1, 2, 3, 4, 5, glas, en flaska snart! Kl 22:30 snart utgång. Natten är vår! 1 glas till! Britney Spears - Hit me baby i bakgrunden. Stämningen på är topp!

Partey

Yeah, party is on.
Snart är det dags att gå vidare till dansgolvet. Alla är taggade och fyfan vad det ska bli nice.

Late night, non-heartbroken blues

Onsdags kväll efter utgången.




This is Ben. His from Canada.

Gästbloggaren den berömda Evelyn

Hej kändis bloggen!



Nu sitter jag och empan och sippar på en gin&tonic. Snart glider vi ner till vasaparken och steker lite innan det är dax för den frysta korven från emilys tomma frys!

Kvällen kommer bli rolig, den startar med en bjudning och sedan blir det dans hela natten lång med några sköna människor :D

P.S en nyhet till alla manliga läsare; Emily är lite sugen ikväll så om någon snygg kille vill fixa henne så tar hon mer än gärna emot förslag hahah!
Söker ni alltså efter ett one night stand så kan ni ringa henne på nummer: 0762593157 ;)

PUSS Evelyn - den bästa




Not today

Det är ju ganska stört hur en liten grej kan ändra hur man känner. Men inte idag, det är inte nåtgot jag tillåter.

Jag tillbringar dagen med Evelyn, vi har varit på Systemet och ränt runt. Eftersom hon är en sann vän och ställer upp för mig nu när det är sånna här tider, så sitter vi och dricket en Gin-tonic innan vi ska vidare till banken. Jag taggar åter igen till, som jag har varit hela dagen fram tills jag fick mitt samtal. Som sagt, det är stört att en så liten sak kan förpesta tillvaron, men inte idag.


På tal om 25 juni.

Idag är det en månad sen jag kom hem.
Jag har ju gått igenom mer än vad jag har förtjänat under denna tid, men ja, jag lever vidare. Min sol lyser fortfarande, och jag tänker aldrig låta den slocka på grund av någon annan. Big no no för det.

Men i alla fall. Jag kan ju slänga in att jag har beslutat mig att det bli tatueringar i alla fall. Jag har ju tänkt att göra en ett tag nu, men sen tänkte jag att det kanske skulle vara något jag ska avstå ifrån. Nu har jag ångrat mig igen. Vi börjar med en och ser vart vi slutar.

tjugofemte juni

Alright. Nu går jag till sängs.
Idag jobbade jag ensam för första gången inom hemtjänsten. Det gick bra och det är ju faktiskt grymt kul när gamlingarna är pratglada. Mindre kul när de är dementa eller inte kan göra någonting själv. Men ja, det var en hektisk dag som började med att jag var tvungen att springa genom halv Söder för att jag hade glömt kvar en nyckel i lokalen. Men det var nice att få sig en joggingtur, även om jag kanske inte var den fräschaste när jag besökte persionärerna sen.

Hur som helst, imorgon kväll är det en planerad utgång med ett litet förhäng hemma hos mig. Känslan säger att det kommer att bli grymt. Imorgon är jag även ledig, så jag ska ta och springa lite ärenden, fixa lite saker och självklart hinna med tid ute i solskenet. I vilken ordning vet jag inte, men det spelar väl egentligen ingen roll.

Så nu bjuder jag eder en god natt.

Hej då Michael.

Läste precis att pop-kungen avlidit.
Synd.

Tjo

Jag såg att förra inlägget laddades upp några timmar för sent. Tänk er fem på morgonen med solen på väg upp.

Nu cyklar jag till Söderbysön och lägger mig.

"Smoke weed every day"

Klev precis innanför dörren här i Bagarmossen. Jag och min goda vän Evelyn gjorde som sagt stan lite mer osäker ikväll. Vi var centrum av klubben, som solen för jorden. Det var riktigt nice i alla fall. Vi hade ju såklart kunnat övernatta i lägenheten inatt, särskilt eftersom vi festade vid Rådmansgatan. Men tur var väl det, för på vägen till Slussen där vi tänkte ta nattbussen träffade vi en kille från Canada som vi drev med. Bilder finns, nu är det käk och sova som gäller. Imorgon är det tidig uppgång för att lägga sig i solen lite innan det är dags att jobba. Ha det jävla bra!

Dagen då allt går som jag vill

Det känns som att jag är back on track här. Som sagt, jag får som jag vill och jag gillar det. Idag har allt fallit på plats som jag velat och på vägen hem så fick jag för mig att en utgång skulle sitta fint. Så gissa vad jag ska göra ikväll. Nu kör vi!

bra dag

Cyklandet vart aldrig av eftersom jag upptäckte punka när jag var på väg. Men allt blev gjort och jag fick tid till lite sol tillsammans med Malva. Och som sagt, jag sa ju att jag skulle bli bjuden på bio idag. Nu åker jag och kollar på Transformers.

Sen trodde jag att jag skulle jobba redan 8.00 imorgon, men börjar inte förrän 15.30. Så kanske en utgång om någon är på? Skicka mig ett litet sms: 0762 659 31 57

Ett jävlans springande

Jag tänkte precis på att jag har kommit igång med mitt liv lite nu efter en månad. Faktiskt är det en månad sen jag lämnade Los Angeles flygplats. Det har ju hänt grymt mycket för mig under den här månaden, men nu har mitt liv kommit i balans igen. Jag flänger runt från olika ställen, njuter och har bara mig själv att tänka på. Precis som det ska vara antar jag.

Som det ser ut nu så kommer jag att få jobba en hel del i sommar, vilket jag är grymt tacksam för. Jag har planer på att lämna landet igen i slutet av september. Men mer om de planerna lite senare.

Lite mer kortsiktiga reseplaner har jag tills början av nästa vecka. Eventuellt åker jag och min vän Erik till Göteborg där vi ska festa och gå på Liseberg. Som sagt, jag kommer att jobba en hel del nu, så jag måste ta vara på all ledig tid jag har.

Andra planer jag har kom jag på på vägen hem från lägenheten. Eftersom jag är bekant med en som jobbar som AD, så ska jag fråga henne om jag kanske kan få praktisera på reklambyrån hon jobbar på. Så att jag får en glimt in i världen jag tänka arbeta med.


Så dagens planer är att jag ska slänga i mig lite lunch och sedan ta cyklen förbi min bror, lämna av en sak där, cykla in till söder för att möta en distriktsköterska som ska derigera (?) mig inför mitt självständiga jobb i hemtjänsten, sen möta upp Jesper för att lämna hans väska, sen tänker jag lägga mig i solen för att sola och läsa, och ikväll tänkte jag bli bjuden på bio.

Låter inte allt det här super?

Morn' morn'

Det är svårt att sova. Jag vaknar 8.00 typ varje dag. Men när det är så soligt som det är så spelar det ingen roll. Nu går jag upp, äter en efterlängtad frukost, packar väskan och beger mig ut på dagens ärenden. Jag fick en jobbförfrågan inatt, men jag känner bara att jag vill sitta ute i solen och läsa min bok.


Go' kväll

Nu är jag ensam igen.
Jag har haft det trevligt.
Men än så säger jag inte för nu ska jag försöka läsa lite i min bok innan jag går mot en skön natts sömn.

Rebounding starts tonight !

Slut på arbetsdagen för denna dag.
Nu bär det alltså av mot lägenheten.
Update blir väl senare ikväll, eller kanske imorgon, beroende på hur allt ter sig. Det ska faktiskt bli riktigt kul och jag är en smula nervös. Mitt rebound börjar idag och det känns bra. Jag ser fram emot att det allt för djupa såret  i hjärtat blir till ett fint litet ärr. Önska mig lycka till nu.


Jag tog mig en paus

Alltså SEGT är ordet jag söker efter. Jag vet inte hur mycket mindre människor det kan komma för att äta här nere i Kungshallen idag. Det är väl lite skönt i för sig, man får liksom mer tid till prat. Men det påskyndar inte tidens förlopp. Jag vill bara hem så att jag kan göra mig i ordning för kvällen.

En annan sak jag kan berätta är att när jag jobbar här nu så känns det att det ska vara kallt och eländigt ute, eftersom jag slutade jobba i februari och har inte jobbat tillräckligt mycket. Då var det liksom februari och eftersom man arbetar under marken och är ganska isolerad så har man inte en jäkla aning om vad man möter när dagen är slut. Själv ska jag gå hem i min lilla svarta klänning jag hade på mig när jag satt och läste i solen. Det känns inte riktigt helt okej. Vi får se. Om två timmar.

Soool

Värdet är helt fantastiskt som ni alla kanske har märkt.
Jag har suttit och läst i typ en timme i solen utanför jobbet och när jag kom in för att byta om så är det en riktigt tydlig rand som har tillkommit på kroppen.

En annan helt fantastisk sak är att jag har kirrat en massa mer jobbtider nu, och mer kommer att komma in och det ser ut som att jag kommer att få ihop mina slantar till hösten så att jag kan resa vidare i världen.

Så på tal om jobb.. Jobb på taco bar om 5 minuter.
Sen är det bara att tagga till för min lilla träff ikväll.
Jag har bestämt filmen I love you man, som jag hoppas ligger färdigladdad på datorn när jag kommer hem till lägenheten.

Solsken på er.

morn'

Min moblil ringde klockan 8.00 imorse. Hemtjänsten ville att jag skulle jobba men efter en bra stunds övervägning tackade jag nej. Jag kan fortfarande inte berstämma om det var rätt eller fel. Men jag har ju redan planer för dagen så när jag väl kommer härifrån efter frukost så kommer jag väl inte bry mig om det.

En andra chans?

Kommer ni ihåg när jag berätta om den gången jag var på date med en kille? Min första riktiga date. Hur som helst. Det var långt över ett år sedan detta inträffade och härom dagen loggade jag för första gången på länge in på msn, klickade på en random kontakt och lyckades då klicka på honom. Så vi pratade lite. Sen idag så pratade vi lite till och tja.. om jag inte har något bättre för mig imorgon kväll så ska vi se på en film.

Jag är ju verkligen inte intresserad av något, mer än av sällskap. Det är ju lite kul eftersom vi inte hördes något mer efter den där daten, så vi får väl se hur awkward saker kan bli. Men jag tänkte väl kanske även passa på att använda charmen för att få följa med på en segeltur runt världen lite senare i år. För det skulle ju faktiskt vara något oerhört nice. Eller vad säger ni?

life goes on

Det senaste dygnet har bara varit konstig. På det bra eller på det dåliga sättet? Jag tror lite av båda faktiskt. Men en sak kan jag ju berätta för er. Jag sitter nu ensam i lägenheten och ska sova här, ensam. Fram tills nu har jag inte kunnat sova här och knappt ens kunnat vistas här utan att må riktigt dåligt. Ännu ett steg. Och jag börjar väl inse lite mer att jag har hittat en ny vän för livet.

The end is just the beginning of something different

Mina vänner.

Jag har en känsla.
Jag känner att det är påväg en förändring i mitt liv. En vändning. En ny början. Jag kan nog inte göra annat än att välkomna denna framtid. Just nu lever jag liksom i enbart nuet. Dag för dag. Det finns inget imorgon i den verklighet jag har nu. Det är skönt i sig, men jag har fortfarande mina planer på att ta över världen och et kräver en del framförhållning, tror jag.

Home

Kom precis innanför dörren.
Humöret just nu är så illa så att jag skälver i kroppen. Det går över, men jag är bara så besviken och arg så att jag inte vet vad jag ska göra.


Men Gotland var super. Och tillskillnad från er Stockholmare hade vi skinande sol. Jag bar till och med min vita fina nya klänning. Men om Gotland sen, för det hände en del underbara saker under vistelsen som jag inte kan berätta om nu eftersom jag måste gå och slå på något.

And off they go

Nu är väskan packad för att bege oss.

Gotland here we come.



Sen kan jag ju bara säga att mängden kläder jag packat med är kanske lite mer än skrattretande. Men vad ka man göra när man inte kan välja?


Trevlig midsommar alla!

MorgonSarkasm

Det är ju schysst att jag kunde unna mig tre timmars sömn i alla fall.

Like a polaroid picture

Jag vet inte vad jag känner. Jag bara är. Det går fort mellan alla mina humörsväningar så att jag helt enkelt inte vet vad jag känner längre. Sen försöker jag typ hitta ett substitut till en känsla. Som om jag måste veta allt och kunna kontrollera det. Jag vet inte ens hur jag ska förklara, men jag tror ingen blir vettigare av att jag försöker heller. Idag har en bild varit fast innan för hornhinnan på mig. En bild jag inte vill se, men som jag inte lyckats komma ifrån och jag har nog till och med plågat mig själv lite. Som substitut till det så har jag föreställt mig en annan bild, en slags "hämnd"-bild eller "jag bryr mig inte"-bild. Jag är väl lite patetisk kanske. Men det är vi alla.



arbetsdag

Pjuh... hemma.

Det gick faktiskt superbra att jobba själv idag, även om det bara var för några timmar. Att arbeta nere vid Skinnaviken gör jag gärna om, det är otroligt fint med utsikten över stan och stadshuset och allt. Jag fick en lång lunch eftersom vi var effektiva, så jag passade på att ta en promenad och sedan sätta mig på en bänk för att äta. Sen kunde jag sitta och läsa i solen.

Om två och en halv timme är det vaxning som gäller. Ikväll vet jag inte direkt vad som sker, men något ska skeoch imorgon 9.00 lämnar vi Bagarmossen påväg mot Gotland. Woohoo!

God morgon sjuttonde juni

Jag är nu redo för arbetsdagen. Det är ganska stört att jag vaknade innan min väckarklocka som skulle ringa klockan 6.00. Men then again så är det ju mig vi pratar om. Den stora grejen för idag är att jag ska jobba ensam halva dagen. Men som jag tidigare sagt så ligger det ju i charmen, och det är ingen brist på det på den här fronten.

Annars ska jag se om jag kan få en sista minutenvaxning efter jobbet.
Sen kan det ju vara bra att ta reda på när vi åker till Gotland imorgon också. Gotland är jag ganska så taggad på alltså. Skönt att komma bort, skönt att få fira midsommar med fria regler. Skönt helt enkelt.


Nu, jobb.

Suffdax

Hög tid för sömn. Om sex timmar går jag upp för att åka till jobbet. Imorgon ska jag även köra halva dagen helt ensam. Spännande och läskigt på samma gång. Hur ska jag hitta? Jag och mitt lokalsinne.

My friend - The Bear

Biljard med jobbet var en riktigt bra idé. Det bjöds på öl men inget som satte sig i sinnet. Efter två timmars duellerande var det dags att gå därifrån. Jag ville inte hem och inte alla de andra heller. Men kvällen spenderades med en lång lång promenad från Gamla Stan längs Skeppsbron, ut på Skeppsholmen, vidare ut på Kapellholmen och sedan tillbaka för att avsluta i Gamla Stan igen. Detta i sällskap av min vän The Bear. Jag har nog inte skrattat så mycket som jag gjort idag sen... ja, jag vet inte riktigt längre. Han är en bra vän och vi har vår mycket speciella relation som ingen direkt kan förstå sig på. Det är bara så skönt att kunna vara sig själv, utan att behöva lägga band på sig för att det man säger inte ska missförstås. Folk frågar om vi har något ihop. Och det har vi... jävligt roligt på ett jävligt vulgärt sätt. Jag bryr mig inte om vad andra kanske får för sig, huvudsaken är att man som vänner vet vart man står.

Enjoy life

Från regn i flera dagar till ett "bra" väder. Det kändes som att jag hade gett upp hoppet på en finare svensk sommar och att min nya fina vita klänning inte skulle få flyga fritt i sommarvindar. Saker och ting kanske blir lite som man vill i alla fall. Nu får det fasiken hålla i sig över midsommar.


Jag håller på att göra mig redo för lite biljardspelning med jobbet. Grymt taggad är orden. Några av oss kommer att häva i oss en mängd alkohol. Men som singel ska det ju vara "skönt att inte bry sig". Så jag ska inte bry mig. Och inte heller bry mig om att jag börjar jobba 7.30 imorgonbitti.


Enjoy life var det va?
Lets just do it then!

You can run but you can't hide

Och som alla Stockholmsbor som är vakna kan se så är det inte dåligt väder. Det firas med en joggingtur.

sleepless in Bagis

Den här natten har faktiskt varit ganska störd.

Det började med jag hänge med Leo hemma hos mig när jag plötsligt bara ville sova. Jag vart verkligen astrött. Så han fick gå. Efter det var jag tvungen att röja i mitt rum eftersom alla saker låg på sängen efter att arbetarna varit hos oss hela dagen. Men efter det la jag mig. Jag kan inte komma ihåg om jag läste eller kollade på Grey's Anatomy. Men hur som helst så däckade jag. Inte senare än klockan 3.00 vaknar jag och somnar inte om förrän 6.20. Sen vaknar jag igen vid 8.00 men somnar om ganska snabbt. Nu vaknade jag 9.40 och tror inte att det bli något mer sovande. Jag som hade planerat att sova.

Meddelande till Slingan


HEEJ! Kul att se att du läst min blogg,
Du anar inte hur glad jag blir.
Hur mår du?

Jag kom inte iväg till Spanien. Min kusin slutade upp som au pair i London och jag hittade mig själv en kille som jag var och hälsade på i staterna. Men man ska ju aldrig säga aldrig. Om typ ett år kommer jag väl att börja plugga, så nu är det livet som gäller. Men vad sägs som en fika på stan eller något? Det är mycket som hänt under ett år. Riktigt kul att höra av dig i alla fall.

Ring mig så kirrar vi en träff.
0762 59 31 57.

Emily ♥ TB = SANT

Jag är så glad. Idag jobbade jag på Taco bar igen och min bästa jobbkompis jobbade också. Den enda med testosteron i kroppen, förutom Lars såklart. Hur som helst, han lyckas alltid få mig att ha så jäkla kul. Jag vill liksom knappt gå hem, utan jag kan bara hänga kvar för att få skratta hela kvällen.

Och imorgon ska vi med jobbet för att spela biljard och dricka dricka utan att behöva lägga ut en krona.

Och jag hittade precis presentkort från HM som alla arbetare ska få i "midsommarpresent".

Jag kan väl bara säga att den dagen jag slutar jobba här helt och hållet är inte en rolig dag. Det är faktiskt hur stört man kan trivas på en arbetsplats som alla som arbetar här gör. Vi är ett jädrans bra team vi.

the journal of a rootless tree

Det blev inte mycket till städning, allt är en enda stor röra i alla fall. Istället hittade jag min skrivbok jag fick av mannen i LA. Senast jag skrev var den 30 maj. Då var vi fortfarande tillsammans och jag skrev såhär:

"...men vi pratar om att göra slut, trots att vi älskar varandra och inte vill. Det är svårt. Karrären är viktig för båda två, men sen tänker jag att att i slutändan är man ju lycklig med kärlek och inte nödvändigtvis med pengar. Jag vet inte hur det blir sen. Jag är tacksam för varje dag tillsammans med honom. Jag älskar honom så mycket och jag vill inte, och tror inte att jag kommer att kunna älska någon annan."

Senare samma dag var det över. Det känns som att det var så länge sen. Att alla dagar går så himla långsamt att det känns som en hel evighet sen. Ikväll är det tre veckor sen jag kom hem Då var allt bra, jag hade planer och jag hade min man. Det handlar om typ sexton dagar sen smällen kom och jag har gått igenom mer nu än vad jag tror att jag gått igenom under de 20 år jag levt. På sexton dagar har jag alltså hunnit gå från att ha allt till inget, ha livsångest, inte kunnat sluta gråta, inte kunnat äta, inte kunnat gå upp ur sängen, till att ha gått till jobbet, skaffa nya jobb, kunna somna om nätterna, träffat vänner, äta mat igen och börja planera mitt liv från scratch.

Det är inte små steg och om jag får säga det själv är jag helt fucking amazing. Jag vet dem som har varit sängliggande i månader på grund av hjärtesorg. Och hjärtesorg har jag fortfarande, den finns kvar, och jag var allvarlig när jag sa att jag ville dela mitt liv med mannen i LA. Men jag har helt enkelt för mycket att göra för att ligga i sängen och gråta mer. Jag bär väl sorgen med mig tills den lättar. Jag tänker inte gräva ner den som jag tidigare gjort när något varit svårt. Jag tar mig igenom det här och det får ta den tid det tar, men vi har bara ett liv. Så lev det.


Motion City Soundtrack - Broken Heart

rensning

Så arbetarna är fortfarande här och borrar och har sig.
Själv gömmer jag mig i mitt rum för att slippa med några obekvämligheter.
Mitt rum är en röra eftersom jag var tvungen att rensa mitt skrivbord från allt som bara ligger och samlar damm. Jag är rastlös och tanken slog mig att det här är den bästa tiden för mig att göra en fetrensning av allt jävla skit som man inte har slängt eller bara glömt bort att man hade.

Ja, men kom in bara

Jag vaknade som vanligt runt 8, fast typ 7.40 idag och jag kände att jag skulle motstå frestelsen att göra det jag alltid gör - kolla datorn. Så jag släcker lampan jag somnade ifrån igår när jag låg och läste, la mig ner för att njuta för att bara tre sekunder senare vara tvungen att slänga på mig lite kläder för att öppna den plingande dörren.

Arberare.
Jävla arbetare.
Jävlans jävlans arbetare.

I'm just a girl





fjortonde juni

När vädret är så sugit som det har varit ett jäkla bra tag nu så tappar man liksom inspirationen. Det är svårt att komma på saker att göra och man stannar nästan hellre hemma i sängen än att ringa en vän. Men sen får man helt enkelt dra tummen ur röven och ringa i alla fall.

Så idag åkte jag till Farsta tillsammans med Sandra, min brors tjej. Innan jag håller min nästa lönespecifikation i handen så måste jag spara de ören jag har kvar från resan till staterna. Men med mig hem kom tillslut en svart kjol och en helt underbar vit klänning. Nu ber jag till vädermakten att ge oss lite sol, om än bara på midsommarafton. Jag kan väl inte säga att det direkt ser ljust ut. Hur länge kan det regna och ha sig egentligen?


Hur som helst. Dagen slutade upp med att vi här hemma (jag, mamma och lillebror) käkade pizza framför TV:n hemma hos min storebror och Sandra. Nu ska jag kolla klart på säsong tre av Grey's Anatomy och antingen ringa en vän eller ta mig ett bad.

release me

Ja, gårdagen dårå..

Provjobbade på baren. Det var kul och lite omväxlande. De ska höra av sig om de vill ha mig, vilket jag tror. Jag vet inte helt säkert på att jag vill ha jobbet. Varför vet jag inte, men jag har en känsla. Fast får jag det kommer jag ju att ta det i alla fall eftersom jag är lite av en arbetare och vill att pengarna ska rulla in. Man måste göra vad man måste göra helt enkelt.

Att vara i lägenheten igår var faktiskt nästan outhärdligt. Pulsen gick upp och en känsla av panikångest spolades över mig. Så när jag slutade jobba lite tidigare än vad jag trott att jag skulle göra så kunde jag inte vara i lägenheten och jag kunde inte vara ensam. Så jag ringde min kusin och bestämde att han och hans kompis skulle vara med mig. En kvart senare satt vi inne på Burger King.

Sen slutade kvällen med att jag kom hem full.
Och ja... några minnesluckor är med i bilden.

Samma visa varje gång

Vakna sex för att dricka vatten.
Somna om.
Check.
Check.

bjalr bakr

Jag är KLARR! Utan någåon ursäkt
Full som en jävla kastrull är jag, Woo woo...

Jag måst bara säga hur jobbigt det var att komma till lägenheten. Och jag var tviunven att gömma saker och lappar och sånt som kude påminna mig om de underbara tiden jag levt. men nu ever jag och jag är så jäklasn full så jagh ite paklar att stava olnger. ''


hej hej ,

Första dagen på jobb 3

Jag har precis gjort mig redo för första dagen på baren. Jag ser fram emot det riktigt riktigt mycket. Innan jag går dit ska jag ta mig en liten sväng förbi lägenheten. Jag vet inte jag kan säga att jag saknar den. Den påminner mig mycket om en bra tid i livet. Men den har någon slags dragningskraft och jag känner att jag måste dit och känna efter vad det är.

Så håll tummarna för mig på jobbet.

Meddelande till Kompis


Jag har redan failat vår pakt. Ett antal gånger. Kan nog inte ens föreställa mig hur många gånger bara denna kväll. Jag kan nog inte heller föreställa mig att du har hållt pakten hittills heller. Har du det? Ska vi börja om på måndag eller ska vi bara skita i det?

Boom boom boom

Hemma, at last.

Kvällen var helt underbart rolig och började med att den ena tjejen efter den andra droppade in under födelsedagsmiddagen/förfesten. Det slutade med att hela tretton glada tjejer åkte in mot stan för att dansa. Och som vi dansade. Och som alla ville dansa med oss. Jag kan väl i alla fall säga att jag fortfarande har det i mig, mina movements. Och sen är det väl charmen som gör sitt också. Kameran var med och som vanligt kommer väl bilder när de som minst anas komma. Håll ut.


Aja, grym kväll. Upprepas... imorgon faktiskt.
Efter jobbet såklart. Nöje efter ansvar. Fast jag vet inte, just nu bryr jag mig nog inte om vad som kommer först. Sen så tycker jag att det är kul att arbeta så det går väl kanske lite hand i hand i alla fall. Imorgon ska jag ju i alla fall provjobba på den där baren som ligger på samma kvarter som lägenheten. Jag har väl bara en känsla om att charmen kommer att göra sitt även där. Och nu vet jag inte vad jag ska säga för jag bara svamlar.

Det blir nu en macka och lite Grey's Anatomy.

P-p-party




PARTEEEY!

Vädret suger men humöret är en sol.


på språng

Home.

På vägen hem var jag tvungen att gå hem till mig bror för att hämta nyckar. Men inte vilka nycklar som helst. Från och med nu får jag stå för städningen i lägenheten. WOOO! Inflyttningsfest nästa!

Nej, men det är skönt i alla fall.

Nu är det av med de blöta kläderna och på med partyklädsel. Heeeya!

Chill

Nu sitter jag hos min vän Leo.
Vi kom precis hem från lite affärer i Västra skogen.
Nu ska vi väl chilla lite innan jag drar mig hem för att byta om innan födelsedagsfestandet ikväll. Det blev ju ingen BBQ eftersom det fina morgonvädret förvandlades till skyfall och har fortsatt ett ganska bra tag nu.

Nej, chillax var det va..

A man of my words

Jag gick upp, tog på mig mina kläder och gick ut.
Sen joggade till slingan och hela vägen runt och sedan hem.
Och som jag sa. Idag är en bra dag.

Just nu finns inga dåliga känslor, för endorfinerna pumpar och jag känner bara att allt är bra. Fast då ser jag bort från den delen att jag känner mig som en missbrukare som inte får sitt heroin. Just nu har jag helt enkelt endorfinerna som ett substitut och jag kan väl vara glad för det.

Waves

Idag är en bra dag. Man kan väl bestämma sånt?
Jag vet inte riktigt om jag tror att man kan det, men sen så kan man ju bara skita i vad man tror och bestämma sig. Alltså, jag vet att idag kommer att bli en bra dag. Jag sov lite oroligt inatt och känner mig lite halvt uppgiven. För känslor går ju i vågor. Mina vågor går lite annorlunda bara. Mina vågor är konstanta med lite mer eller lite mindre. De är nog aldrig helt lugna.

Idag är en bra dag.

Movements

idag sprack vädret upp lite och mitt lilla löfte till mig själv är att jag ska ut och jogga om vädret inte är dåligt. Och om jag inte sover för länge. Men jag tror inte att det är chans till något utav det. Så jogga it is!

Sen är det väl bra att ge kroppen en dos av välbehag för lite senare är det kanske bara sinnet som får sig en sväng av välbehag. FödelsedagsBBQ på ingång, och en vända på Systemet kanske jag ska hinna med också. Helgen känns mycket lovande.

Nu är det mer dans på gång.
Jag kan bara inte sitta stilla.

sjungadansatränaimittrum

Okej, det här med jobbet orkar jag inte berätta om. Sen så finns det en sekretess, så jag får helt enkelt inte tala om det. Men vi kan väl säga såhär. Att bli gammal har gått från en självklarhet till ungefär 4/5 säkerhet.

Men nu är jag ju ung. Så jag har spenderat in kväll framför Grey's Anatomy. Sen fick jag fnatt, gick in på mitt rum och började sjunga. Jag älskar att sjunga, det gör med glad. Sen när jag är glad så gillar jag att dansa. Så mitt rum förvandlades plötsligt till en liten träningsstudio. För när jag dansar gillar jag att träna. Så jag har tränar lite också. Me like.


You will always be my baby, Baby.

Jag kanske har förstått hur läget är. Jag kanske har accepterat det. Jag kanske har slutat försöka ändra på faktumet att jag inte kan bestämma. Jag kanske fortfarande vill försöka. Jag kanske inte gråter längre. Jag kanske har lika ont i hjärtat idag som jag hade igår. Jag kanske går vidare. Jag kanske har gjort allt som jag borde. Men jag kanske aldrig kan sluta hoppas, aldrig kan sluta tro.




Första dagen på jobb 2

Hemma och hungrig efter en lång arbetsdag.
Jag har fått hur många nya intryck som helst idag.
Jag håller på att laga mat, så jag kanske berättar sen.


God tidig morgon

Eh. Jag är vaken och inte sådär jättetrött. Jag sov i för sig hur bra som helst och jag önskar att jag kunde fortsätta. Men jag vill göra ett bra första intryck på jobbet, så nu var det dags att stiga upp helt enkelt.

Inte för att jag är nervös eller något, men ni som är vakna kan ju hålla tummarna.

Lite om livet

Idag har jag verkligen inget att säga. Så jag kan väl bara berätta att jag har spenderat ett antal timmar till att ligga på soffan och kollat på Grey's Anatomy och tänker nu ta mig ett bad innan jag går och lägger mig. Ikväll blir en tidig kväll eftersom jag börjar ett av mina nya jobb klockan 8.00 imorgon.

Det känns lite som att det "nya" börjar på allvar imorgon. Att för mycket tid till att tänka inte längre kommer vara något jag har. Jag önskar väl att det kunde vara sant. Men oavsett vad man gör, så tänker man. Man kanske är lättare distraherad när man har ett fullspäckat schema, men oavsett vad man gör så kommer man inte ifrån.

Under ett av avsnitten så började jag tänka på att livet är inget man vill leva ensam. Även om man har den karriär man vill ha och som kräver all sin tid, så vill man ändå ha den man älskar när man kommer hem på kvällen. Tidigare idag kom jag fram till att jag inte vill låta min karriär styra mitt liv. Jag vill ha den kontrollen själv, jag vill välja själv. Och om jag får den karriär jag vet att jag kan få, så skulle jag nog tänka en extra gång innan jag försummar den jag älskar. För jag vet bara att jag inte vill komma hem till en tom säng när dagen är slut.

Jag antar att jag hade något att säga i alla fall.

blajväder



Det är ju kul att min matlust är tillbaka. Jag spendare några timmar i stan med en trevlig människa och vi promenerade runt i ruskvädret innan vi satte oss nere i Kungshallen för att äta lunch från Taco bar. Själv åt jag en Nacho Delux och lyckades kränga i mig hela. Jag är fortfarande spymätt. Blä. Men det är ju kul att se att Speedy äter och mår bra. Den gamla ödlan.

God morgon

Idag skulle jag upp klockan nio.
Grejen var att vaknade redan vid fem och beklagade mig över hur kort tid det var kvar att sova. Och jag var uppenbarligen fortfarande full. För jag trodde att klockan var sju, inte fem. Så lite förvånad blev jag ju när jag vaknade och mådde betydligt mycket bättre när klockan var sju. Jag gick upp klockan nio och nu sitter jag i köket och äter min gröt.

Vädret är väl ganska intetsägande och inget man ser fram emot att vara i stan i. Men det finns ju inga dåliga väder som man hört, så idag blir det mina supersnygga stövlar i gummi.


My super party necklace



Efter uppvaknandet kallade de mig för troll. I do not know about that, I've heard it all before. Och kanske är det var jag är, men åtminstånde är jag ju det snyggaste trollet i världen i så fall. Och jag kanske har det coolste party-halsbandet av alla.
Eller vad säger ni?

Innan jag ens tänker på sänggående kanske lite fyllekäk för en gång skull skulle göra mig lite gott. Jag ska kika, annars får det vara och sminket får åka av och som sagt, en enda natt utan drömmar skulle göra mig lite gott.

Min "kusin" tog studenten idag och jag är full

Idag vart mina farhågor besannade.

Jag var rädd för att nästa gång jag vart full skulle det sluta illa. För faktum är att hur bra jag än kanske mår om dagarna, så kommer sanningen fram när man är full. Så vad som hände ikväll var alltså att jag tillslut lämnade festandet för att gå upp på studentens rum för att däcka. Hennes bror kom upp till mig och istället för att jag skulle ligga och gråta så var det han som fällde alla tårar, för som jag har gråtit så kan jag inte gråta mer. Och nu kan jag tydligen inte ens gråta på fyllan. Till och med de två enda vuxna som satt uppe när min mor så snällt kom för att köra hem mig kände för mig. Men jag är inte heller ute efter någons empati. Jag tar igenom mig det här i alla fall. Och jag visste att det här skulle hända och antagligen hända ikväll. Inte heller var det konstigt när man ser till mängden mat jämfört med mängden alkohol jag lyckades få i mig allt som allt under hela kvällen. Det är väl kanske bara oansvarigt. 


Men helt bortkastad var inte kvällen. Det ser inte ut som att jag ska resa ensam i sommar. För ena av mina hemligheter var alltså att jag skulle tågluffa i sommar. Ensam om det så skulle krävas. Med en vän om jag har tur. Och jag verkar kanske ha lite tur. Jag behöver lite tur just nu, jag förtjänar lite tur just nu.


Och fasiken vad full jag fortfarande är. Det är väl bäst att utnyttja läget och däcka om på nytt så att jag inte berhöver drömma några drömmar.

Aburr aburr..

Jag kanske är den bästa

I typ fyra timmar har jag varit och ränt runt i stan. Om några minuter kommer jag och blir hämtad för att åka till Söder på studentmottagning. Det blir väl en lång dag och kort natt skulle jag nog tro.

Jag är slut och skulle behöva en dusch och lite mat i magen, för jag har inte hunnit äta sen 8.30 imorse. Men det har varit värt allt kurrande i magen. Jag har nämligen ränt runt i stan och lyckats kirrat mig två nya jobb som jag börjar på på torsdag respektive lördag. Svårt att få jobb i Sverige my ass, inte för mig i alla fall.

Det ligger i charmen...

Meddelande till Kompis

Jag tror jag kan ha brytit pakten. Eller kanske inte. Jag måste bara vänta en vecka med att svara i så fall. Men vad skulle du göra när någon ringer och erbjuder dig ett jobb inom hemförsäljning?


Jag kan bara vara

Nu när jag känner efter vet jag inte riktigt om jag kan vara arg heller. Det är ett substitut till ledsen och kanske ett bättre sådant. Så istället för att vara något så tänker jag bara fokusera på att vara. Gråta om jag är ledsen, skrika om jag är arg, skratta om jag är glad. Jag kan inte förtrycka eller ändra känslor bara för att inte vill känna på ett visst sätt. Det är helt enkelt bättre att avreagera sig på rätt sätt för rätt känslor.


I'm alive

En liten del av mig trodde väl att min nya sköna inställning till livet skulle vara lite för bra för att vara sann. Jag vet ju inte om det kommer att ändras snart igen, men jag har i alla fall en bra känsla om att det bara blir bra härifrån.

Vad jag fick gå igenom var inte något jag någonsin gjort för att förtjäna och ärligt talat, det kommer aldrig att gå på samma sätt igen. Jag vet inte om min nya drivkraft är ilska, för jag känner hur jag brinner inom mig när jag inte är sysselsatt. Så en sak är säker. Sorg har blivit ilska. Jag föredrar ilska. Ilskan gör mig driven och självsäker. Kanske lite för självsäker?


Imagin this

Tidig frukost
Lång hundrastning
Blåsa på lilltån
Bilresa
Dalen
Farsta
Systemet
Bagarmossen
Gålö
Hundrastning
Dalarö igen
Nytt jobb
Lunch
Skvallertidningar
Korsord och Sudoko
Middag
Chill
Piratande
Bastu
Vin
Bad i havet
Yes man
Pakt för en vecka
Prat
FMyLife.com
Blogg
Nu = sova

Åttonde juni

Idag, för snart exakt en halvtimme sen, landade jag i Sverige.
Å ena sidan känns det som igår, å andra sidan som en evighet sen. Sen jag kom hem har ju mitt liv fått sig en helomvändning som jag verkligen inte kunde ana någonstans.

för er som inte fattat det än så handlar det om min framtid på en skola i Miami, och min framtid tillsammans med killen jag trodde jag skulle vara med och tillslut skaffa barn med.

Men bra saker händer ur sånna här kriser och jag ser livet kanske lite mer öppensinnat just nu. Visst suger det lite eftersom jag hade tänkt ut en plan. Men jag tror att jag helt enkelt var menad för något mycket bättre.

Jag ville bara göra en kort update.
Jag befinner mig nu på Dalarö tillsammans med Kompis.
Vi har precis bastat efter en heldags äventyr och nu ska vi kolla på Yes man.

Imorgon ska jag gå förbi mitt kommande jobb, gå förbi ytterligare ett ställe där jag kan få anställning och sedan befinna mig på en studentmottagning. Veckan har helt enkelt börjat som jag tänker mig att allt ska bli - Helt jävla grymt.

To sea with a friend

För att ladda lite extra krafter inför nytändningen i livet så åker jag ut till Dalarö i några dagar. Med mig har jag en kompis, som jag också kallar KOMPIS. Utöver att hon står mig nära, så kan jag behöva något stöd om jag benen skulle börja ge vika igen. Men jag har faktiskt bestämt mig att i alla fall inte vara så självdestruktiv längre. Det är inte synd om mig och jag är stark.

Så jag gör mig redo för total relaxing med bastu, bubbelpool, långpromenader, film och minst ett dopp i Östersjön. Jag kan redan nu föreställa mig den frigörande känslan när kroppen kyls ner på en sekund och man skyndar sig upp mot ytan. Den domnande känslan när man kommer in i värmen igen.


Acceptance

Så där har ni det. Ordet som jag inte velat veta av förrän nu.

När jag vaknade imorse så accepterade jag min framtida förutsättningar med mannen i LA. Som det set ut nu, finns det inga som helst förutsättningar för oss två, och jag säger det nu. Det är okej. Som sagt, framtiden är oförutsägbar, och kanske möts vi igen, kanske inte.

Som det ser ut nu så är jag tjugo år och har nog en större livsglädje än många andra. Jag är allt för målmedveten och envis för att låta ett krossat hjärta förstöra min livslust och hindra mig från att göra det jag vill med livet. För det är vad det har gjort, fått mig att känna en känsla av uppgivenhet, att det inte fanns något som kan göra mig lycklig igen. Jag insåg helt enkelt imorse att jag var tvungen att acceptera att jag inte alltid får som jag vill. Nu är jag fri och har större förutsättningar än någonsin att göra vad jag vill, att bli den jag vill.

Det är väl nu man säger; Det som inte dödar mig gör mig starkare.

Drömmar

Jag kan inte sluta läsa.
Känslan är överväldigande.
Det är helt fantastiskt hur författare, musiker och andra artister kan prägla ens liv. Att människor all over låter deras konst göra ett intryck i sina liv.

Om jag kunde så skulle jag själv vilja ägna min tid på en scen framför människor som jag gjort ett sådant intryck på. Men som många andra så vågar jag inte satsa på det. Jag har ingen kunskap och är antagligen inte tillräckligt säker på att jag skulle klara det nu, det är lite sent att börja. Men det är i alla fall en liten dröm.

Sen skulle jag vilja skriva böcker som människor aldrig hoppas tar slut, men som de ändå inte kan sluta läsa. Precis som jag känner idag. Det är något som jag en dag önskar att få känna. Känslan av att få en bekräftning på det jag gör. Då menar jag inte bekräftning som i pengar, utan att jag kan få någon att känna exakt den känslan jag har när jag läsen min bok, eller lyssnar på musik som jag gillar.


Idag ser jag livet lite ljusare, och jag vet att jag inte har några som helst problem med att lyckas göra vad jag än vill göra. Idag känner jag mig fri från allt - fri från sorg, fri från andras inflytande, fri att göra det jag vill.

uttorkad

Nu behöver jag bara vatten. Massa vatten.

Sen är frågan.
Sova eller läsa?

Kan läsa till jag somnar om är ett bra alternativ.

Från Taco bar till Retro bar

Nu har jag ju varit vaken ett tag och såg att det var fem timmar sen det senaste inlägget. Men allt är som det ska, det är bara reslutatet av en kväll med alkohol.

Men så vad hände igår då undrar ni.

Ja, jag kan ju säga att kvällen inte direkt tog mig dit jag trodde att den skulle. Jag slutade jobbet och ringde till Leopold. De skulle vara i stan inom 45 minuter. Det var ju ingen idé för mig att ens tänka på att åka hem. Så jag hängde med min arbetskamrat och hennes vän, och jag föreslog att vi skulle till Retro bar, som ligger på samma kvarter där lägenheten ligger.

Jag kan ju säga att det hade varit nice att ha nyckeln dit igår, för jag blev kvar på stället tills efter stängning. Det började med att jag satt i baren tillsammans med en dubbelt så gammal man. Det var nice att sitta och snacka och på ett underligt konstigt sätt kändes det tröstande när han sa "hade jag varit tjugo år yngre så hade jag stött på dig". Lyckligtvis gjorde han ju inte det...

Sen gick han och plötligt fann jag mig sitta och snacka med en annan kille som var 25. Han jobbade tydligen som kock där tidigare om dagarna, men satt och väntade på att det skulle stänga. Så vi satt och snackade tills dess att alla hade gått och vi var tvungna att ta nödutgången ut eftersom vakten låst. Samma sak här, det var nice att träffa någon okänd random människa som inte vet något om mig. När det var dag för mig att avlägsna mig hemmåt så presenterade vi oss. Glen var namnet.

Och sen kan jag ju tillägga att jag kanske kirrat ett jobb också.
Så nytta med nöje kanske man kan säga?

Låt mig bara ruttna och försvinna

Hela dagen har varit bra. Och jag har mått ganska bra.
Men nu är jag helt och hållet förstörd igen.

Jag kan bara inte förstå att en person som säger att den älskar någon kan släppa den så lätt som jag har blivit släppt av mannen i LA, mannen som brukade vara min man och som jag trodde skulle vara min man en längre tid framöver. Det suger. Jag är helt klart den bästa tjej som han någonsin kommer att träffa och nu gör han såhär. Jag menar, vad är jag och vad betyder jag för någon av er om det är så lätt för en person som säger att han älskar mig bara släpper och ser bort?

För om det är så lätt, så kan väl alla som någonsin ens gillat mig bara försvinna, för så mycket är jag ju värd. Ingenting. Jag betyder tydligen ingenting, Så innan ni andra också dumpar mig, så kan ni väl i alla fall ge mig en anledning till att hata er.

Det tar på krafterna det med, att hata. Men jag tror fan att det är lättare att hata någon, än att älska någon så mycket så att man inte kan hata den, men man fortsätter att försöka att göra det för att det skulle, om ens för ett tag, kännas lite lättare.



Säg inte att jag kommer bli bra.
Den som säger det kan bara vara tyst.
Jag sörjer, så låt mig sörja.
Jag får aldrig chansen att älska den man som jag så innerligt älskar.
Så säg inte att det blir bra.
Jag vill inte höra vad ni har att säga.
Jag vill försvinna från allt.
Och aldrig någonsin mer älska igen. 

Slut på rasten, tomt i glaset

Och ja, jag börjar om fyra minuter och är sådär halvskön.
Det är ju party, så vad annars liksom?

Coldplay - The Scientist

Men bara att jag mår som en vanlig människa nu, betyder det inte att mina känslor går upp och ner. Så vill jag ändå tillägna mitt nutida liv denna låt, som faktiskt är så vacker så att klockorna stannar. Nu när alkoholen faktiskt har kickat in, så jag jag erkänna att jag lever på hoppet. Jag hoppas på att dela mitt liv med den man jag älskar idag, och om inte idag, så senare i livet. För de vi delade är inte värt att bara slänga bort.


Nationaldagen

Sen hoppas jag att det blir som vi arbetare har förutspått.
Att det kommer att lugna ner sig efter klockan sju ikväll.

1. För att det är nationaldagen och folk kommer förhoppningsvis att fira.
2. Eller most likely att folk stannar hemma eller går ut för att se Sverige - Danmark.

Oavsett så hoppas jag inte att de väljer att spendera sin tid nere i Kungshallen för att äta på Taco bar. Jag som bestämt ska jobba om ett litet tag, kommer antagligen att arbeta lite långsammare. Själv har man väl inte riktigt varit  full sen alla hjärtans dag, och vi som var där kommer nog väl ihåg hur den aftonen gick.

Denna afton kommer att bjuda på ett roande på allra högsta nivå, inklusive alkohol och dans och vänner. Jag har liksom redan glämt bort det där med att vara deppig idag. No, it aint gonna happen!


Att föra på Taco bar

Hej alla glada.

Jag har rast nu och måste säga att dagen so far har varit asbra.
Började med att jag låg och läste ut tredje boken av Twilight-böckerna. Den börjar ta sig och eftersom det verkar som att jag inte längre får uppleva kärlek så kan jag ju kanske få nöja mig med att läsa om det.

På jobbet kom jag in och sa, "det ser ut att vara lugnt". Tre sekunder senare kom det 18 000 gäster utan avbrott i över tre timmar. Men jag klagar inte, mindre tid att tänka. Utan man blir mekanisk.

Så nu sitter jag här nere på kontoret och eftersom jag ska på fest sen så tänkte jag, "äh, vafan jag tar och förar lite". Så ja, jag har kortkat upp och förar med mig själv, på jobbet. Tragiskt kanske ni tycker, själv tycker jag att det är helt underbart. Jag har 45 minuter kvar och ett tetrapack vin.

SKÅL!

Party lika a rockstar



Om en halvtimme beger jag mig till gamla hederliga Taco bar. Det kom till mig igår att idag är det den sjätte juni, Sveriges nationaldag och en helgdag. OB för hela slanten. Och jag jobbar 13.00 - 22.30. Jag är nöjd om man säger så.

Efter är det snabba puckar till Bagis igen, det är ett grymt party ikväll som jag redan sagt. Efter en hemsk början på gårdagens kväll så slutade den med ett lugn och jag sov riktigt bra inatt. Kanske första gången sen... ja.

Så såhär se jag alltså ut nu, jag antar att jag knappt hinner duscha innan tiden är för mycket ikväll, så jag som den förberendande människa jag är, är redo att göra natten osäker för såväl för mig själv som för alla andra.

I'll get by with a little help from my friends

The Beatles. De grabbarna sa många klocka ord.

Så detta inlägg tillägnar jag min vän Leopold som jag besökte ikväll och som har en grym födelsedagsfest inplanerad för morgondagen. Det här är också en fest där man måste vara bjuden för att få komma på. Han är en av mina absolut bästa vänner och jag insåg verkligen hur mycket jag har saknat den liraren.

För en lirare är vad han är. Men han lyckades få mig att känna mig bra, och nu när jag är hemma känner jag mig fortfarande lugn och sansad. Nu känner jag bara att morgondagen kommer att ta hem guldpriset sen jag kom hem.


Så det är ett stort tack till min vän Leopold.

Och ett tack till den substans som delades på.

Och tack till min far, som också är vädur...

De fem stadierna

Det finns fem stadier när man sörjer. (Det har jag lärt mig från en serie jag kollar på) Ofta tar man upp det här exemplet när någon går bort, men det borde man väl kunna använda i lägen som mina också?

Grief
Denial
Anger
Bargain
Acceptance

Man ska alltså gå igenom allt det här för att sedan känna en uns av frid. Och tydligen ska det gå i den här ordningen också. Jag vet inte hur det går för mig. Sådär spontant så skulle jag vilja att jag är alla de fyra första punkterna på samma gång. Men när jag tänker efter så har det väl ungefär gått i denna ordning, utom den sista punkten som jag inte riktigt känner eller tror att den någonsin ska komma. Men grejen är att det liksom börjar om från början hela tiden - punkt ett till fyra - och det gör det sådär ett antal gånger varje dag. Det är nästan som hormonsrubbningar, för det går runt på ett så oväntat sätt.


hope

Det jag lever på är hoppet.
Men hoppet är det jag förtränger att jag har.
Så lever jag, eller kan man kalla mig död?

smärtsamt

Nu har jag ont igen.
Jag önskar det finns doktorer för sånt här.

jag fångar dagen nu

Nu har jag tillbringat hela dagen i min säng sen jag kom hem från Evelyn vid 7.30 imorse. Klockan är nu 14.18. Jag tänkte väl att det är dags att göra mig snygg och åka till stan. Snart ska jag ju även träffa min vän Sam. Senare ikväll tänker jag ta en promenad med Leopold och kanske, kanske försöka ta mig ut på party. Annars är det ju ett jävla party jag ska på imogron. Kan någon annan bara partaja hela tiden så ska bannemig jag också göra det.

Jag är fenomenal

Kom precis hem från sleep overn. Jag somnade direkt under filmen men låg vaken en ganska stor del av natten lite senare. Joggningen vart inte av på grund av det taskiga vädret och jag skyndade mig hem för ingenting. Jag är helt fenomenal, men inte i en positiv betäckning. Nu ska jag lägga mig i sängen, börja på en ny bok och hoppas att jag kan sova igen. Men inte ens drömmarna gör mig fri, så det är alltså en plåga dygnet runt.

Ha en bra dag alla andra.

Sleep over

Ikväll blir det tjejkväll. Film och prat hemma hos Evelyn.
Imorgon blir det tidig uppgång för en joggingtur runt slingan.
Jag behöver komma igång med träningen igen.
Ingen träning och lite mat betyder att jag försvinner.
Det är ju lite tur att man har lite på lager innan allt återgår till något bättre.
Hur som helst, jag har laddat med sju filmer. Inga kärleksfilmer.
Jag klarar mig utan mer drama än vad som redan råder. Tack.

Men ja, datorn lämnar jag hemma, så ni hör från mig imorgonbitti.
Kärlek åt folket.

en halvt misslyckad hemlighet

Jag satt precis och kolla igenom en massa gamla inlägg från bloggen.
Jag insåg att jag redan visat för er hur mannen i LA såg ut. Jag har kämpat emot viljan att bara skriva om honom och definitivt undvikit att lägga ut hans bilder och hans namn. Varför vet jag verkligen inte. Det var väl bara en manisk idé som aldrig slutade att vara manisk. De två första punkterna har jag ju tydligen redan misslyckats med, men hans namn har aldrig någonsin nämnts på denna blogg. Jag ville ha honom hemlig, han angick bara mig. Och varför inte bara fortsätta nu när det blivit som det blivit. Det vore ju mysigt att visa och berätta om vem jag spenderade nästan tio underbara månader tillsammans med. Jag har typ väntat på "rätt" tillfälle för det. Men nu vet jag inte, det känns inte som att det ska bli aktuellt heller. Inte för att han inte är värd det, utan för att det är som det är. Men för er som inte vet något alls så kan jag berätta att mannen i LA är en bra man som jag önskar jag kunde spendera resten av mitt liv med.

En tanke, en känsla.

En sa till mig att man känner det man tänker. En dålig tanke ger en dålig känsla och en bra tanke ger en bra känsla. Så man ska helt enkelt tänka positivt om man vill må bra. Det låter ju logiskt. Men när man inte kan styra tankarna, när känslan bara finns. Vad gör man, och hur går det över? När går det över?

Kan man lyckas ändra något för att man vill något mest av allt i hela världen?
Om man inte kan lyckas, är det då ett misslyckande?

Det här med känslor är fint. Alla borde få känna hur det känns att hitta kärlek, för att man kan nog omöjligtvis må bättre än när man känner de starka känslorna som man delar tillsammans med en annan.

Kärleken kommer och kärleken går har man ju fått höra.
Men är det rättvist när man förlorar den för något som inte har med själva känslan att göra? Jag tycker inte det. Och nackdelen är att man inte kan vara ensam för att få kärleken att fortsätta att blomstra. Det behövs två. Allt annat i världen kan man göra själv, men inte det här. Så det är inte rättvist. Jag kan inte göra något, utan jag kan bara känna hur min värld stannar och smärtsamt se på medan den bästa känslan i världen dras ifrån mig.

Web site under construction

Jag jobbar på min hemsida. Vi får väl se när den kan komma att läggas upp för allmänheten. Det lär ju inte bli än på ett tag. Jag är nybörjare och perfektionist. Men jag lär mig. Så jag återkommer om den saken.

idag är det mors dag

Idag fyller även min mamma dag.
Det är också en förändring.

Jag tycker ni ska ringa och gratta henne.
08-648 15 32


The day of changes

Idag, ett år senare, ser jag tillbaka på studenten och minns den med glädje och saknad. Det började redan vid ett inatt, då jag körde bort mig på min väg till Slussen och körde förbi Clustret vid Södermälarstrand. Stället jag skulle ha gått på min slutskiva, om jag hade kommit in vill säga.

Ett år senare kan jag fortfarande minnas känslan när jag slänger på telefonen för att jag skulle ut och sjunga When you Believe tillsammans med Julia och för att sedan få sjunga låten jag gett som förslag. Det var oslagbart.





Idag, ett år senare, är solen inte lika lysande. Faktum är att det regnar.
Men känns den här dagen som förändringarnas dag. Likt för ett år sen står jag nu återigen inför svåra val. Jag älskar en man som jag inte kan ha hos mig just nu. Det är svårt eftersom vår kärlek är på riktigt, men att ett karriärval skiljer oss åt. Och jag vet inte heller vilken väg i livet jag ska välja. Det är inte lätt. Det visste jag att det inte skulle vara, och för första gången i livet måste jag fatta besluten helt själv.

Inatt kom jag i alla fall fram till att jag inte kan gå runt som en zombie för att jag är olycklig. Det får mig att känna mig patetisk och misslyckad. Det är inte den person jag är. Jag är stark och även om det är svårt så vet jag att jag klarar mig ensam här i världen.

Ensam betyder inte ensamhet.
Ensam är stark är ju också vad de säger.
Och jag är aldrig helt ensam.

Jag tror att om kärleken som jag och mannen i LA delar är vad vi båda känner att den är så kommer vi att återförenas. När kan jag inte säga och omöjligt säga att det kommer att ske någonsin. Jag kan bara hoppas så länge jag älskar honom. Skillnaden är bara att sålänge jag är utan honom så måste jag fortfarande leva mitt liv.

Men jag har lite planer. Kanske inte om framtiden i sig, inte än i all afall.
Jag behöver lite perspektiv och jag behöver något som utmanar mig för att våga gå vidare. Jag vet att jag behöver gå tillbaka till vad jag tidigare tänkt göra. Skillnaden är att denna gång gör jag det nog själv.

Än sålänge är det bara planer. Jag tänker inte berätta vad det är än, det krävs en hel del planering och förberedelse. Men jag har gett er en ledtråd, så vill ni hemskt gärna veta är det bara gå tillbaka ett år i tiden.

Skillnaden från då är att jag tänker genomföra dem.
Det finns bara en sak som kan ändra dessa planer.
Men det är en hemlighet.



och på tal om val...

... på söndag är det sista valdagen.

Hur väljer jag?

Jag vet ju redan vad familjen tycker om saken. Jag vet inte vart jag står och anledningen är för att jag inte är det minsta insatt i dagens politik. Så hur gör jag mitt val när jag inte vet? Som den Emily jag är så går det inte riktigt att säga åt mig hur jag ska göra, det ger snarare en motsatt effekt. Och grejen är att det här är min röst, inte mina familjemedlemmars. De har sin egen röst. Det här är min.

Val - vad ska jag välja?

Jag står inför stora val nu. Jag visste att de stora valen en dag skulle komma och knacka på och att det skulle vara svårt att fatta beslut. Man vill ju heller aldrig fatta fel beslut. Frågan är vad man ska lyssna på? Hjärtat, hjärnan, magen eller någon annan? Det är svårt när allt säger olika.

Hjärtat säger att jag ska välja det som gör mig lycklig.
Hjärnan som alltid påverkats av andra tvekar.
Magen säger att jag klarar allt.
Alla andra säger vad de tycker.

Så hur väljer jag?


Bara sov

Som sagt, jag är utmattad, och nu även sjuk. Allt jag ber om nu är en hel natts sömn, för trots att jetlagen nu är borta så sover jag inte bra alls. Imorgon ska jag köra bil en stor del av dagen, och eftersom jag inte kört bil på säkert över fyra månader så borde jag hamstra all den ork jag kan.

svidande verklighet

Idag var första gången jag jobbade på över tre månader. De ringde in mig några timmar innan och jag kunde säga nej en gång till. Jag kunde inte självömka och gömma mig i böcker hela dagen. Så jag jobbade. Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Tiden gick så långsamt och jag är ständigt utmattad, så det var fysiskt jobbigt att vara där. Men jag är glad, för även om jag känner för att gråta hela tiden så finns de dem som förstår och stöttar. På jobbet var de hur gulliga som helst och mina vänner ringer bara för att höra hur jag mår. Det betyder väldigt mycket.

Men nu är jag hemma igen, och jag har ont i hela kroppen för att jag kämpar med att inte gråta hela tiden. Jag vet bara inte hur jag ska få det att sluta. Jag är så utmattad.

dagens vändning

Jag tvingar mig själv att äta. Det är ingen hemlighet. Men jag äter i alla fall.
Med ständigt nedtvingade tårar så kunde jag inte förmå mig att äta upp lunchen, utan kände ett starkt behov av att spy. Så jag slängde maten och gick till toaletten. I mitt försök till att få upp något insåg jag hur jävla destruktiv jag är. Det är sorgligt. Jag är sorglig. Så jag reste mig upp, gick till spegeln och sa åt mig själv att rycka upp mig.

För nu känns det bra. Just nu är rädslan för alla frågor som kommer att ställas på jobbet inte lika stark. Jag klarar mig. Det gör jag ju alltid. Så nu är det dags att åka till jobbet och göra något som jag faktiskt tycker är kul.

Just like the fairytail

Sen härom dagen har jag fått så himla många arbetserbjudanden på Taco bar. Jag har tackat nej till de flesta, men nu ska jag jobba ikväll och på lördag. Grejen är att jag har inte lust att göra någonting längre. Det finns inte en enda stund då jag inte mår dåligt. Och tillråga på det börjar jag nog bli sjuk. Förkyld. Men sen tänkte jag att om jag jobbar kan jag inte ha tid till att tänka på mina egna problem.

Som jag sa igår så läser jag en bok som påminner mig så mycket om mig själv. Boken är förresten New Moon, Twilight-sagans andra bok. För er som inte har läst den och som tänker läsa den så avråder jag er från att läsa vidare här.

Hur som helst. Bella förlorar Edward. Han ger sig av och lämnar henne ensam. Känslorna hon beskriver är de jag känner. I månader går hon som en zombie utan känslor, tills hon hör från honom genom en röst i sitt huvud. Efter det är hon känslomässigt labil, men lyckas dölja det från omvärlden. Hon har ont i bröstet och svårt att andas så fort hon hör om något som har med honom att göra och hon är besatt över att ständigt få höra hand röst i huvudet. Hon bryr sig inte längre om något, inte sina vänner, inte sin utbildning, ingenting. Hon vill bara vara med honom.

Jag är rädd att det kommer vara på samma sätt för mig och jag önskar att det fanns någon som kunde säga att det inte skulle bli så. Så jag får fortsätta läsa och hoppas på att det löser sig.

.

Kan någon förklara varför jag vaknade för en kvart sen?
Tio i fem.


- jag dör hellre än att vara tillsammans med någon annan

Nu har jag väl snart läst halva boken. Den påminner mig väldigt mycket om mig själv, och många gånger lite för mycket. Det är läskigt, jobbigt och coolt på samma gång. Trösten är väl att den på något sätt ger mig lite hopp.

Ta mig härifrån

Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska skriva.

Jag har haft en superbra dag med jogging med Evelyn och sol och bad vid Söderbysjön tillsammans med min mor och Emilie. Det var till och med första doppet för iår. Allt borde vara fri och fröjd, men det är det inte. Jag är ihålig. Bakom skratten är jag tom. Jag kanske är glad, men jag är inte lycklig längre. Jag vill inte leva i min egen kropp. Det är hur hemskt som helst, men det är sanningen. Så istället flyr jag till en annan värld, till litteraturens värld. Grejen är bara att det jag läser nu, är det jag själv går igenom. Så det är svårt hur som helst. Men det är i alla fall inte min värld, inte så länge jag fortsätter att läsa.

Ingenting

Jag är officiellt ingenting. Absolut ingenting.
Så ni kan bara låta mig vara ingenting.
Och snälla, fråga mig inte om någoting.
För allt jag ville var att vara allting,
men det går inte och nu är jag ingenting.
Fan, nu har jag ingenting.
Det finns antagligen ingenting,
som får mig att vilja göra någonting.
Så snälla, låt mig bara vara ingenting.

RSS 2.0