Anger management

Nu ger jag mig och låter sömnen komma.
Jag orkar inte kämpa emot mina ögonlock längre.
Hej då, snopptå

Jag började blöda på foten idag igen...
Without notice... again.

Det är en tånagel som inte alls är lång men som typ är fuckad eller något. Men det blöder liksom runt nageln, och kanske lite under.

Jag tittar på Grey's Anatomy.

Iböand får man äta upp vad man säger.

Min dag var verkligen grym, i bägge benämningar.

Var börjar man?
Jo, klockan 8.00 - mitt första ärende. Egentligen ska jag väl inte berätta sånt här, men tanten är sekretessbelagd i alla fall. Hur som helst, innan jag kom imorse blev hon lite (läs: mycket) dålig i magen. Detta resulterade i en katastrof till badrum. Bajs överallt.

Sen, 10.30 - samma tant. Jag skulle städa hos henne idag, så jag började med dammsugning och när jag var klar så säger hon att hon precis tappade ena delen till hörapparaten. Så i 25 minuter får jag gå igenom en liten yta för att hitta den. Och jag fick gå igenom det flera gånger och några gånger med ficklampa. Det var dagsljus och lampor redan. Vi hittade den inte och hon gnällde.

Sen, klockan 12.15 - Samma 95åring. Hon berättar att hon hittade delen som satt fast i hennes hår och sen antydde hon att jag verkligen borde ha sett den. Så då var det mitt fel, som typ vanligt. Jag var redan pissed off på henne och sen började vi gräla lite, jag fick nog.

Jag fick i alla fall sluta en timme tidigare idag, jag var slutkörd.



Men vidare - jag gick och sprang. Jag hann köra 8 km innan det var dags att gå och möta några Grisar för en fika. Så hungirg som jag lyckades bli, satte vi oss slutligen vid ett café på Hornsgatan. Brasilien blir av, men för mig blir det av tidigare än för dem. Men det gör inget, jag är nästen glad för det.



Nu orkar jag inte skriva mer på denna roman.
Jag ska faktiskt kika på Idol ikväll med.


Ps. Jag tycker ändå att det här dagen varit grym på ett positivt sätt, även om det mesta faktiskt har gått emot mig.

Morrn'.
Jag ligger i sängen och äter min havregrynsgröt med råröda lingong direkt från Dalarna. I sure do like to start my day this way! Men i alla fall. Idag tror jag blir grym, eller jag känner det på mig.

Först jobb - Nothing new.
Sen gym - Springa mina kilometrar.
Efter det - Planera resa och käka middag med Grisarna.

Nu är det dags att packa ner träningskläder och min matlåda. Sen är det väl bara att tänka ut vad man sätter på sig idag, jag menar... jag tror inte det gått tillbaka till 18 grader och stålande solsken över natten. Nej nej. Nu tror jag att sommaren är helt förbi. Men vafan, jag klagar inte. Det är inte alla år vi får ha sommar hela September ut!

Klart man hade somnat och mibilen ringer. Det roliga var att jag "kände mig utvilad" och "redo att möta den nya dagen". Det är liksom fortfarande samma dag. Så då gör vi ett nytt försök. Puss

Då var det dags att försöka somna, och ärligt talat känns det som en piece of cake. Allt jag behöver gör nu är att stänga ner locket till datorn och lägga mig till rätta och bara blunda.

God natt mina vänner.

The thing med när man tränar är att, i alla fall jag, får en jävla energi av alla små endorfiner som simmar runt i mitt omlopp. Men det finns en gräns, då man tränar och pumpar ut sig. Maybe that's what I'm suppose to aim for to get some sleep tonight, för nu vill jag bara dansa runt i mina trikåer och sjunga.

Klockan är inte ens halv tio och jag är TIRED!
Men går man upp 6.00 så gör man, och är det mörkt ute så är det. Det känns liksom rätt att lägga sig när det är mörkt och jäkligt så här års.. Men sömn är ju viktigt det med. Så varför inte bara lyda kroppen? Och är det inte bara jättemysigt att krypa ner i sängen när man är frusen? Det tycker i alla fall jag. Och jag har varit frusen hela dagen!

Men nej, inte riktigt än. Om en timme så ska jag sova.
Nu ska jag känna lite på mina fria vikter och lyssna på Paramores nyast album Brand New Eyes. Magiskt bra band det där alltså.

Idag blev det ingen springning. Jag prioriterade grovt att åka och hämta min plånbok som jag inte har haft sen i.. ehm.. fredags kväll. Ganska grymt att jag gjort av med cirka 44 kronor sedan dess. Och då har 40 kronor gått till just springnignen. Resterande fyra gick till två tomater jag handlade till min lunch idag.

Men sen på vägen tillbaka till Bgs så köpte jag mig två hantlar fria vikter. Dietisten ska ge mig ett schema som tydligen ska vara as grymt men asjobbigt. Men jag har tre månader på mig att få någorlunda pli på denna kropp och min ambition är något utöver det vanliga.

Alltså. Om ca tre månader så åker jag, no matter what. Imorgon ska jag träffa Gris 1 och Gris 2 som verkar vara ganska taggade på att följa mig på mina bravaders resa. Vi ska alltså planera lite. Oavsett hur det går imorgon så tänker jag ha som mål att boka en resa innan slutet av Oktober månad. That's how it gonna be.

Nu ska jag glida över till Kungen och snacka en massa skit, och kanske inhalera skit. I'm a bad girl... not. Det känns som att those days are over nu när sommar (äntligen(?)) är förbi och jag är mitt hälsosamma "stabila" jag igen. Men man vet ju aldrig. Ni som känner mig vet ju hur oerhörd svag karaktär jag har och har fallit för grupptryck i hela mitt liv....

Idag var jag faktiskt riktigt otaggad på jobbet. Första gången sådär på riktigt, men det ska väl finnas sådana dagar. Jag tror bestämt att det beror på att jag gick och frös som en rakad gnu på antarktis. Var det någon annan jag som inte märkte att hösten sådär lite hårt susade in under natten och som klädde på sig en kofta för lite på väg till jobbet?

Less is more gäller inte länge.

Och så somnade hon än en gång framför en påslagen dator, liggandes på mage och med ansiktet nedåt. Classical. God natt!

Jag höll på att somna.. Sen blippade det till från Facebook. Mannen som gav mig den första gnistan efter mannen i LA skrev. Har inte hört från honom since, vilket måste vara typ tre månader sen. Jag ville bara säga att jag fick en jäka energi.

He can't wait for me comming back.


tihi.

This brought tears to my eye.
Anledningen? För att det är så jävla sant.
I've been there...



I guess love is an instant thing. It's either there or not. And it happens so quickly, you don't even notice it.
When you meet with that special person the first time, you know nothing about each other. Nothing at all. And despite all the rationality something just happen. You want to spend hours with that person, you want to just listen to what he/she says - even if it would be a big pile of rubbish if it'd come out from somebody else's mouth.
He/she makes you laugh like no others.
You can be the strongest, most confident person in the whole wide World, but you just can't stop those shaky legs, don't seem to be able to put one sensible sentence together - nor stop talking because you are too worried it will get awkward and weird.
At the end of the night of your first date you wish time would stop there and then at that perfect moment - when only the two of you exist in the Universe - would never end.
You've just said goodbye 5 minutes ago but you already feel like you have many new stories to tell him/her.
You can't sleep because all you can think of how great you felt with that person and you are trying to figure how can it be so easy and smooth.
You get changed several times before the next date because you want to make sure you look your best and he/she just won't be able to take his/her eyes off you.
And then all of a sudden this person becomes part of your every moment in the day.
You can't focus at work, keep recalling those perfect nights together, call in sick because you want to stay in bed with him/her as long as possible, you are so proud of this person in your life that you want to introduce him/her to everyone from the local postman to you best friends and your family, and this is the person who is the reason why you cancel dinner with your best friend...

And then.. You realize that so much time gone past and that person is still there. And you became one very special and unique thing together that you never want to lose. Hopefully it lasts for a while.

But there are times when it comes to an end. And I don't know why. I guess as us, humans constantly growing, developing, making changes and decisions in our lives as individuals; creates the chance to grow apart.

And it hurts. And seems like the end of the World has came. And you suffer. Can't eat or sleep. Want to hate the one, think of every bad and negative you can just remember of but still can't hate him/her.
This is love. Still. Even if it's now making you suffer.

And then it starts again.
And you are putting your heart out there for someone else who might break it, but who cares when it's feels soooo good to have that warm and fuzzy feeling inside for whatever long it lasts? :)
-A.

Pjuuuh för att vara hemma.
Hektisk dag på jobbet och mycket vandrande. Och jag som är en så underbar människa och hade lite tid över, tog med en 95 åring till kyrkan. Hon ser inte så bra och hör som en kratta, men hon uppskattade det högt. Jag känner mig så glad när jag gör sånna små saker som betyder så mycket för någon annan. Tänk om alla gjorde så, hur bra skulle det inte vara då?

Efter jobbet gick jag till Simhallen där jag ställde mig på löpbandet idag igen. Men idag var jag redan galet trött innan jag började, så jag slutade på 6 km idag. Hade kunnat fortsätta, men nöden begärde ett avbrott så jag körde en km till och sen var det bara att lyda.

Ikväll ska jag nog göra absolut ingenting. Typ lägga mig i ett bad och ta mig ann mina äckliga fötter, lägga en ansiktsmask och kika lite på Idol kanske.

Puss så länge.

Tydligen regnar det i Sverige. Det är för mörkt för att jag ska kunna se det.

God kväll.

Först och främst vill jag bara säga att middagen var en jäkla god supé som uppskattades högt av mina familjemedlemar. Kanske ett kockyrke är något för mig?

Sen kom Dietisten helt på random och hälsade på. Han är egentligen min storebrors kompis, men han är vår kompis också. Det var hur som helst en trevlig överaskning tycker jag!

Efter maten kilade jag hem till Bengan, där hon, jag och Grisen skulle kolla på Busungarna och mysa. Det vart en halv myskväll, sen vart det lite inte lika mys. Men det behöver vi inte gå in på, jag är bara glad att jag är över min hjärtesorg när jag tänker på det. Så nu är det dags att verkligen vara den vän som jag är.

Sen kom jag hem, och här hade min lillebror bakat äppelpaj. Han hade även gjort en liten paj till mig, så jag smällde i mig lite. Eftersom jag inte ätit direkt mycket sötsaker nu, så sitter jag här och har ont i magen nu när det är dags att gå och lägga mig.


Annars kan jag bara slänga in att jag äntligen har fått tag i en iPod-sladd och har bytt ut en massa musik. Tackar brorsans tjej för det, jag var jäkligt mycket i behov av ny musik.

Och sist men inte minst så hade jag en kort Skype-session med min kusin in London. Hon ska på date på torsdag och efter vad jag fått höra så är jag totally excited, yet a bit jealous...


God natt folket!

Hur stavas det egentligen?

Det jag ville säga är att ovälkomna psm-infall håller på att attakera mig. Det är ju bra att jag är medveten om vad som sker, men inte fan hjälper det mig nu.

8,3 km slutade jag på. Fast sen när jag hade varvat ner och börjat stretcha kände jag att jag hade mer att ge. Men personligen är jag ganska så nöjd i alla fall. Då vet jag att jag kommer att palla öka till nästa vecka. Typ en mil. Låter stört att man orkar springa så mycket eftersom det ändå är typ sex år sen jag slutade spela fotboll. Men det är skönt att springa. Fast rastlösheten skriker till ibland, men det är bara att ignorera och köra.

Sen ignorerar man att foten börjar blöda också.
Fast i sanningens ord märkte jag det inte förrän skorna åkte av.

Nu ska jag laga mat snart.

Toskansk bönsoppa á Emily bjuds det på här i hemmet.

Så god morgon mina vänner.

Sen ungefär en timme tillbaka har jag tagit hand om viktigheter, så som att föra över pengar från Banken till olika konton och betala in en fatura. Jag har käkat min frukost och taggat till.


Min stora utmaning idag är att se hur långt jag orkar springa på löpbandet. Hittills har jag sprungit relativt snabbt i en halvtimme och sen gått av och "varit nöjd med det". Men efter gårdagens session med Dietisten så har jag alltså åtagit mig den här utmaningen.

Annars vaknade jag upp och kunde knappt röra mig imorse. Min träningsvärk är nästan härligt överdriven, men nu när jag rört lite på mig så är det en aning bättre.

Så jag ska väl bara ladda upp med en massa vatten, packa väskan och klä på mig.. Sen är jag redo.

Klockan är tio i elva och jag är fortfarande hemma... fast i Bagis nu.
Alternativ ett och två på mina eventuella roligheter föll bort. Alltså var det alternativ tre kvar. Sen kom jag till Bagis och kände inte alls att jag vill gå på fest här.

Istället har jag talat med min nya kära träningsrådgivare. Skoja in om att jag är taggad på att det ska bli imorgon så att jag kan testa mina gränser på löpbandet! Sen ska jag få, jag citerar, "ett super schema" att följa. Som sagt, jag är taggad på hela grejen. Jag ska till och med börja laga mat!

---

Försenat inlägg, men whatever...

Jobbet är slut, finally. Men vi hade kul idag också.


Kvällen bjuder på tre alternativ.

1. Fest med far vid Opera terrassen.
Vi får se, måste få tag i honom först.

2. Fest med några arbetskollegor.
Där får vi också se. De ska ringa mig sen.

3. Hemma fest med Grisen.
Vi får se. Jag ska ringa henne.


Ja, som ni ser... vi får se.
Jag har liksom ingen aning just nu. Det jag har en aning om är att jag måste hem och duscha. Jag roademig själv idag genom att suga upp en massa flott från köttfärsen jag lagade. Med en sugsak dårå, tro inget annat. Det räckte för att jag skulle känna mig äcklad resterande tre timmar på arbetet. Så som sagt, en dusch tack!

Ouff. Jag läste och jag somnade pladask på skrivbordet. Nu är det fyra timmar till av arbete, sen är jag ledig tills på måndag, heeyaa!

God eftermiddag. Jag har min lunchrast här på TB och det känns jäkligt skönt. Inte för att jag är trött, för det är jag inte. Men det är skönt att sitta ner för sig själv och bara vara ibland. Så lunchrasten här passar utmärkt till det.


Annars är humöret över topparna tack vare hur jäkla kul jag hade igår.

Hahhahahaha.

Jag var tvungen att skratta när jag tänker på hur flippade vi är, jag och mina vänner. Det är sant som Grisen sa till mig igår. Jag "går in i mig själv" när jag dansar. Det gör hon också och det är nog därför det inte finns några gränser för hur vi driver när vi dansar. Kort sagt, vi behöver vårt space!


Men nu ska jag återgå till min bok som tyvärr snart håller på att ta slut. Jag kan inte tjata för mycket om hur otroligt bra den är, för det är den verkigen.

 

Tyngaste kvällen på länge ska jag påstå!

Sällskap i sängen fick jag också.
Sånt är ju trevligt ibland...

Tack mor för din omtanke... men jag mår hur jäkla bra som helst nu.

Capoeira is the big f'ing shiet!
Jag är helt tagen.


Så nu ska jag snabbt in i duschen och fixa mig.
Utgången är ett faktum. Med all adrenalin och endorfiner som cirkulerar i min kropp vore det galet att inte ta kvällen som den fredag det faktiskt är. Samtidigt vet jag att jag skulle somna bara jag la mig ner och blundade. Det är sp hyper jag är.

Det blir inte Rinkeby, och jag tackar väl gudarna för det... Nu ska vi dansa arset av oss!

Know out, meltdown, gun shot. Jag är utslagen. Men lite Capoeira kommer göra susen. Det är bara att ta sig dit som känns tufft.

Jag betämde mig för att ta ett power nap. Nu vet jag inte om jag kommer upp ut sängen igen. Vi får se om nio minuter till.

Helt fantastiskt att vi kan ha det så varmt i Sverige nu när det är sista helgen i September. Stuuurt! Men vi klagar väl inte för det?!

Annars har jag jobbat och mött upp Grisen vid Götgatsbacken. Sen promenerade jag hem därifrån. Kom precis in och det var en match att försöka få av sig jeansen efter promenaden i värmen.


Så ikväll..

Grisen var en enastående vän för mig när jag hade det tufft för några månader sen. Hon ställde upp på att följa mig och mitt destruktiva beteende när jag behövde (vilket var typ 4 gånger i veckan). Det är min tur att åtgälda allt det. Så ikväll blir det Fest med det stora F:et. För vi ska till Rinkeby och partaja. Men först ska jag på Capoeira och lära mig lite stridskonster så att jag kan försvara mig på vägen hem inatt....

Jag sover inte än.

Jag tänkte typ göra det. Men först ville jag bara berätta en sak om mig som jag inte berättat för någon. Helt 100 % bombsäkert. Man kan ju aldrig vara det egentligen känns det som, men nu är jag det. 


Jo. (trumvirvel)


Jag läser Carl Bildts blogg.
Ja juste, Calle Balle lingonskalle.

He came and he went.
Det vad ändå skönt på ett litet sätt.
Sex timmar till uppstigning. Jag lyckas alltid.

Annars så håller jag på att laga mat. Jag tänkte fortsätta med mitt goda beteende och ta med mig matlåta till jobbet. Matlåda = inget godis! Helt sann undersökning.

Grejen är ju att jag är i lägenheten. Det är som ni kan räkna ut inte mycket att leva av här. Men man kan ju koka soppa på en spis så...

Anyways, morgondagens rätt fick bli ris, och linser.
Sen hittade jag kidneyböner och solroskärnor.
Kryddade med chilikrydda, svartpeppar och paprikakrydda.
Sen hittade jag en snutt tomatpuré.
Och i frysen rotade jag fram lite räkor.

Voála!

Eeh, ja... vi får väl se i alla fall.

Nu har jag sovit en stund. Sen vaknade jag. Min far ska hämta upp mig och vi ska åka och fika i lägenheten. Jag ska gå upp 6.00 enligt vanlig ordning imorgon. Gissa hur mycket jag ser fram emot det.

Jag tror på allvar att det var skottlossning jag precis hörde.
Wow!

Jag har jobbat i 12,5 timmar idag. Jag liksom har lite svårt att komma där ifrån.

Idag fick jag dåligt samvete när jag berättade för en av mina tanter att jag inte kommer att gå till henne lika mycket i framtiden, eftersom jag har fått ett nytt schema. Hon vart helt förkrossad och brast ut ett högt NEJ. Hon är en väldigt tystlåten 95åring annars. Efter en stund av tystnad sa hon uppgivet "Aldrig ska man få vara glad". Som de flesta vet har jag det största av samveten så det tog hårt i mitt hjärta.

Men sen så fick jag jobba längre ikväll, och jag var hungrig som ett djur när jag satte mig på tunnelbanan på väg hem. För hungrig för att orka laga mat, och då kommer vi till det jag egentligen ville berätta.

Jag käkar knäckebröd i min säng. Det blir sådär härligt rivigt när man ska sova sen. Puss

Jag behöver sova. Typ nu.
Det är värt att göra ett försök i alla fall
Så this is God natt då.

Hey folks. Denna dag har varit grym!

Jobbet var enligt vanlig ordning bra, och idag hann jag sitta ner och käka lunch för första gången på länge. Sen så har jag fått ett schema med kvällspass istället för dagspass, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Dels för att jag hinner gå och träna, dels för att jag får ut mer pengar.

På tal om träning så kom jag nyss hem från simmhallen där jag som enligt mina nya rutiner springer i en halvtimme, stretchar i en halvtimme och simmar i en halvtimme. Idag träffade jag också två gamla skolkompisar, så det gjorde det hela något roligare.

Och så på tal om pengar. När jag kom hem låg ett brev på bordet. Lönespecifikationen från Hemtjänsten. Vad ska jag säga? Jag jobbade mycket i Augusti. Så hur som helst åker 20 000 av dem kronorna rätt in på mitt resesparkonto.



Sen vill jag bara nämna boken jag läser igen. Way of the Pieceful Warrior by Dan Millman. Ni får se till att utforska själva vad jag menar, men jag är frälst.

Jag känner mig väldigt conectad med mig själv just nu. Jag är ständigt medveten om vad jag känner, och jag känner verkligen efter om jag känner något. Det är svårt att förklara, men det känns nästan som elektiska impulser som pulserar i min kropp. Ibland för varje ny tanke. När jag lyssnar på musik så väcks mina känslor något enormt mycket och jag går nästan in i mig själv och bara känner.

Det är härligt, jag känner mig levande i allra högsta grad.
Det finns mindre rädsla och mer lycka i denna kropp.
Det råder frid och jag flyr inte längre från mina känslor.
Det finns inga lögner kvar.
Jag är fri.

Jag är uttråkad.

Men har jag rätt att klaga? Jag vill ju gärna hellre jobba kvällar. Och nu har jag ju tiden jag vill för att kunna göra de saker jag vill under dagen. Jag åker tidigare til gymmet och kör stenhårt! Det värsta är att båda mina springskor ligger i lägenheten. Vi har helt enkelt för många i-lands problem i den här delen av världen, det är inte rättvist!

Jag har varit vaken ett bra tag nu. Jag förstår inte varför jag inte bara kan sova när jag faktiskt kan sova. Nej nej.

Så idag tänkte jag ta mig ann den där simningen jag inte hann med igår. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra innan jobbet.

Idag trodde jag att jag skulle sluta klockan 16. Men det gjorde jag inte. Så simningen jag hade planerat med Grisen vart inställd. Such a shame, jag var riktigt sugen! Men men...

Just nu sitter jag och kikar på flygbiljetter.
Planer smids och jag måste säga att jag är en människa som råkar ha några bananskal liggandes på min väg. Fast vi ropar inte hej än, men det känns som att saker och destinationer börjar falla på plats på riktigt. Inga flytande ändringar som jag hållt på med. Bla bla bla. Nu vart jag uttråkad så vi avslutar här.

Jag är ju kanske inte den smartaste av människor när det gäller vissa saker. Som att gå och sova i tid. Nu går jag upp om 4 timmar och 40 minuter. Det får vi se hur kul det blir. Men utöver det så är jag ganska så smart. Det är ju skönt.

Minkpäls* var hett igår den denna trio av vänner begav sig ut för att göra Stockholm något mindre ofarlig.

Ni får fan lägga huvudet på sned, bättre än så här kunde jag inte.

 

* För att tala sanning är det min päls från Zaras barnavdelning. Storlek XL. Man är ju biff.

Polishelikoptrar cirkulerar över huset. Brings back the memories of LA by night. Men then again så är vi ju i Bagarmossen också. Innan helikoptern kom hörde jag upprymda ungdomar som skrek och hade sig. Ibland är det allt bra spännande.

Nu kommer de igen, wowowowowo.

Jag antar att jag borde tänka på refrängen eftersom jag ska upp 6 am imorgon. Jag känner inte riktigt för att sova än. Kanske har jag vilat ut mig någorlunda och inte är så trött hela tiden, eller så har jag en kortvarig sugar-rush. Hur som helst... Idag har jag inte gjort mer än jag tänkt mig. Jag känner mig relativt utvilad och kan ta kommande veckas arbete med storm.

Idag tog jag mig tiden att titta på en film. Rubriken avslöjar vilken. Filmen var grym, och jag blev påmind om hur jäkla övergrym boken var. Så när jag läst ut den här über-grymma bok jag läser nu, så ska jag ta upp uppföljaren till boken och streckläsa.

Go'dag

Jag ligger fortfarande i sängen. Gårdagen blev inte riktigt som väntat, utan vi kom aldrig in på Grodan. Way too many people. Men tja, jag somnade väl vid två tiden i alla fall, så tidigt vart det inte, och trevligt hade vi innan.

Så idag då. Ledig igen. Skönt. Känner att jag kan jobba sex dagar i rad till nu.

Annars så kan jag väl berätta om det där lilla såret vid lilltån. Som det verkar nu så blir det lite sämre hel tiden. Jag misstänker en infektion, men vi får se hur det ser ut snart. Det är ju synd på stället, för jag går ju på foten hela tiden och har strumpor på mig i skorna osv. Men jaja, jag lever.

Nu ska jag rulla fram gymbollen en snabbis, sen beger jag mig nog mot Bagarmossen. Vädret är fint också, så jag är glad.

Fäärdig!

Jag har precis bjudit vännerna på special-lyx-super-middag. En tjuga i BH:n fick jag för det. Man tackar. Nu ska jag byta om, sen går vi hem till mig, gör oss oemotståndliga och tar en drink. Sen beger vi oss till något hak där vi tar ännu något att dricka för att sedan gå på den där nyöppnade klubben som inte alls låg vid Fridhemsplan utan mitt i city.

Så ja... vi hörs senare människor.
Ha en trevlig fredagskväll ni med!

Man I'm tired!

Somnade på bordet som förutspått. Det var nog ett halvtaskigt drag för jag är tvärtemot piggare. Men nu börjar jag om två minuter, så vad mer kan man göra än att suga ihop fyra timmar till?

Peace

Idag har varit upp och ner när det gäller gästen på Taco bar. Lite lugn, lite kaos... men vi klarar allt på denna arbetsplats.

Jag vet inte om det är för att jag är så stel i kroppen och nacken som om det känns som att allt går i slow-motion. När jag gör saker så tycker jag att allt går så långsamt. Det är en ganska skön känsla, men jag känner att jag börjar bli seg.

Nu ska jag antingen läsa ur min grymma bok, eller så ska jag lägga ner huvudet på arbetsbordet och ta ett power nap. Jag kan sova vart som helst nuförtiden. Förut krävdes en säng eller en soffa. Nu kan jag tamigfan somna i ett rum fullt av skrikande barn. Något säger mig att jag borde vila mer...

Det är lördag morgon och jag är utvilad. Snart ska jag bege mig för att jobba på Taco bar. Det var länge sen, så det ska bli kul.

Ikväll blir det utgång på en nyöppning som ligger vid Fridhemsplan. Att klubben heter Grodan vet jag inte ad jag ska tycka om det, lockande... njaa. Men jag tror att det blir grymt ikväll. Och klubben är öppen till 5.00, så jag kommer ha en hel del tid till att dansa röven av mig. Jag är faktiskt riktigt taggad. Veckans höjdpunkt kanske.

Eller  kanske inte... Igår var jag ju osm sagt på Capoeira, idag har jag ont i kroppen. Jag längtar till nästa fredagskväll. Och gruppen är skön, så det ser ut som en lovande höst!

Och på tal om Capoeiran. Jag skadade mig redan första gången. Det är ett litet sår, men på ett ganska obekvämt ställe.

Jag dansade barfota igår. Nästa gång tar jag med mig mina dansskor. Jag kommer ihåg när jag dansade samba utan skor... Efter den lektionen var det blod över hela golvet.

Det är grejer det.

Sjukt roligt och väldigt intressant. Det är liksom mer än bara dans. Det är ett sätt att uttrycka sig med kroppen. Det är det visserligen med all dans, men här kommuniserar man med en annan hela tiden. Man släpper aldrig "fienden" ut sikte.

För er som inte redan visste vad Capoeira är så kan jag bara kort berätta att det är en stridsdans som slavarna i Brasilien utvecklade eftersom de var förbjudna att utöva kampsport eller bilda olika grupper. Alltså hade de stora fester där de kamoflerade striden i dans. Sen har det vuxit till sig och är Brasiliens "national-dans".

Hur som helst. Grymt!!!

Jag är ledig och sitter forfarande i sovkläder. Klockan är 12.50 och jag har satt i mig lite lunch och tagit farväl till Hunken som övernattade. Nu är jag glad att jag är ensam.

Planen var att jag tänkte jogga all the way hem till Bagarmossen. Men nu när jag är ensam och ser min gymboll på golvet och hopprep hänga på spegeln så känner jag att jag kanske ska stanna här ett tag till.

Ikväll är det Capoeira också! Grejen är att jag inte vet vad jag ska förvänta mig och jag tycker det är lite skrämmande, och exhalterande!


Jag är ledig. Känns sjukt. Skönt. Underbart.
Från veckan efter nästa vecka ska det bli i alla fall någon mer ledig dag i veckan. Så känns det i alla fall. Jag behöver vila och känna att jag inte vill däcka så fort jag slappnar av.


That's all for now. Nu ska jag plocka fram gymbollen.
Och vem vet, jag kanske joggar sen också...

För er som bryr som om onödigt vetande så har jag extrem vätskebrist. Extrem. Men jag vill inte dricka mera nu. Jag vill ha mer mat. Och jag vill krypa ner i sängen, kolla på True Blood och däcka till det... Tiden är med mig ikväll i alla fall.

Idag åkte jag och den andra grisen till gymmet. Vi simmade och sprang på löpbandet. Jag kunde inte förstå förrän nu hur mycket jag saknade att träna... Slingan i alla ära, men det är underbart!

Så det är dags att börja träna lite mer. Speciellt när jag har en som är minst lika sugen som jag är.

Förövrigt frågade jag henne om hon ville åka till Brasilien i jul. Det ville hon. Så vi ska kolla biljetter och sådär. Sen är det bara planering som gäller. Och mer matande på jobbet. Jag hinner kanske dö innan jag kommer iväg, men vad ska man göra? Just nu vill jag bara att tio dagar flyter förbi så att jag kan lägga undan storlönen från Augusti månad.

Det börjar bli jobbigt att stiga upp om mornarna nu när det är mörkare ute.
That is all I've got to say. Nu måste jag hinna göra frukost och göra mig i ordning.

Och så måste jag slänga in att min kära, söta Gammelmormor fyller 99 år idag. Så ett högt shout out till henne och en önskan att hon pallar ett år till. Oddsen för det är på vår sida.

Julafton 2007

Det är faktiskt ganska kul att jobba med gamlingar. Man vet aldrig riktigt vad man möts av när man kliver innanför dörrarna.

Idag har varit en sån där rolig dag.

Jag fick en hel chokladask av en dam. Snäll som jag är (och för att jag hade lite sunf förnuft) tg jag tre bitar och gav bort resten till mina chefer. Nu hoppas jag på löneförhöjning också..


En dam tyckte att min slita och sunkiga linne var fint.
Trodde jag.
Sen drog jag upp linnet hon dragit ner för att "känna lite"...


En man prisade mitt utseende och jag fick efter tio minuter påminna om att det stod varm mat på bordet.


Bla bla bla... Men roligt är det också..


Så idag jobbade jag ungefär 12 timmar. Jag ska försöka att sova relativt tidigt idag för jag börjar bli sliten. Det krävs mycket för att jag ska känna mig sliten, så jag vet att det är dags att börja tänka på hälsan.

Jag måste säga att jag kom hem till en matlåda som Hunken hade tillagat förra veckan. Ni anar inte vad det satt fint. Första riktiga målet för dagen. Annars är det det vanliga... Choklad, kaka, fruktsallad, rivna morötter, en potatis... Mat är tamigfan grymt! Det värsta är att när jag börjar äta sen så får jag någon slags ätar-mani. Det bästa är väl att jag inte har någon mat hemma..

Kollade termometern.

9,5 jävla celsius!!!

Jag packar fram dunjackan nästa vecka..
På tal om celsius så låg lägenheten på en gata med samma namn..

Jag tror att det var det här jag behövde.
Bara att ligga kvar i sängen och låta kroppen vakna till liv av sig själv. Inget upp och hoppa, laga frukost, på med kläder, på med sminket och bla bla bla.....

Nu ska jag visserligen på med kläder och smink i alla fall och jag ska gå om cirkus 20 minuter. Men i alla fall, jag är fit for fight!

Det är ju ganska stört det här med att man får information och skvaller snabbt genom alla olika internet-sidor man dagligen besöker.

Som nu.

Senast jag läste om honom så var han på bättringsvägen.
Vinden vände tydligen ännu en gång för den mannen.
Patrick Swayze är död.

Igår åka vi och tittade på lägenheten. Så grymt jäkla söt. Jag vet att jag skulle stormtrivas, men jag vet även att jag nog inte är redo för att ta ett lån än. Med tanke på resande och sånt. Prioriteter liksom.

Efter det trodde jag att det skulle bli en mysig middag för två med min far. Istället var det vi och Familjen Lindborgs som hookade upp på en Libanesisk restaurang på Söder.

1. Det var så sjukt trevligt.
2. Jag åt så sjukt mycket.
3. Jag vart nästan berusad av lycka eller av god mat. Jag vet inte men jag var helt fnittrig på vägen hem.


Så nu ligger jag ensam i storsängen i lägenheten. Hunken kunde inte komma, men lite bra var väl det. Jag däckade runt 22 i alla fall. Jag tror inte jag ska käka frukost idag heller.

1. För att det inte finns något.
2. För att jag fortfarande är mätt.

NU har jag borstat tänderna tre gånger med olika tandkrämer, jag har skrapat tungan tills den nästan blivit lila och avslutat med ett jävla gurglande med Listerine. Om inte detta hjälpte så sätter jag på sivertejpen för att vara snäll. Fast när jag tänker efter är jag inte så snäll... Jag tycker snarare att det är roligt och egentligen skiter jag ju om vad andra tycker, inkusive om min andedräkt. Nu när jag tänker efter är jag ganska sugen på vitlök...

Det är fan nästan 24 timmar sen jag stoppade i mig i princip en hel burk med marinerade vitlöksklyftor. Nu är det Yes diskmedel och Barnängentvål som gäller innan jag lämnar hemmet. Jag som hade tänkt fråga över Hunken idag också. Det vågar jag nog inte längre...

Så... idag har varit hektiskt på jobbet, men nu är det över.
Nackdelen med detta jobb är att jag fikar för mycket med gamlingarna. Sen idag hann jag inte ens tänka på att käka lunch, så jag åt tre Pingvinstänger, en fet kaka och några Marabou-rutor till lunch. Aj aj aj. Note to myself - "no more!"


Men till dagens nyhet.
Om ett litet tag så ska jag bege mig till Kungholmen för att kika på en lägenhetsvisning. Soy mucho excited! Självklart tar jag med far också. Och om denna inte är något att ha, så har jag hittat två andra place värda att gå och kolla in.

"Today, I was at a 21st birthday party. It got to the bit where they blow out the candles and the girl hosting blew out her candles. While she was blowing I whispered to the fella next to me, "That's not the only thing she will be blow...ing tonight". The guy next to me was her dad."

Ibland fastnar man bara, då kan man inget göra. Men nu är det självdiciplinen som kickar in och jag stänger av datorjäveln. Jag kommer så ånga mig om 5 timmar och 36 minuter...

Jaha, nu vart klockan mycket i alla fall.
Jag går till sängs!

Klockan är 22.30 och jag är snart klar med uppladdningen.
Man det var mycket bilder, men en hel del svinn också.

Sen tänkte jag väl ge min på min mun än en gång för att få bort vitlöken som lämnat sin ljuva odör i hålan. Jag tror det behövs kemikalier för att kunna vinna den här kampen. Förstår ni då vad jag har satt mig i för sits? Det värsta är ju att munnen sitter under näsan...

God kväll mina vänner.

Mor har återvänt och det finns numera mackor, och frukt.
Jag har precis tagit mig ett bad och det tog lite över en timme att komma i eftersom jag sitter här och laddar upp bilder från London-resan. Det är för segt här på bloggen eftersom mina bilder är så jävla stora. Men de fleasta har ju ändå Facebook nowadays så ni vet vart ni hittar urvalet. Enyoj.


Förövrigt gick jag igång på att äta vitlök tidigare ikväll. Jag har bortstat tänderna i 7 minuter. Det hjälpte inte.

God eftermiddag.

Idag var det tufft att gå till jobbet. Jag har nog bestämt mig för att ta hela nästa helg ledig. Fast sen när det kommer till kritan så lär det ju vara jag som tackar ja till arbete när chefen ringer och frågar...

Idag glömde jag min iPod, vilket gav mig tiden till två saker.

1. Läsa ur en grymt bra bok. Man får en "aha-känsla" och visdomen den ger ut förändrar lite hur man ser på livet och hur man vill fortsätta leva. GRYMT! Så ni bore läsa den. "Way of the Peaceful Warrior" av Dan Millman.

2. Jag har skrivit en till sång. Eller en större del av den. Jag tycker att det också är fin, men den är långt ifrån klar. Denna handlar om att våga ta chansen på kärlek.



Annars ligger statusen på att jag hittade en pirog i frysen, så jag kunde lätta min hunger lite. Det är tur att mor kommer hem, annars skulle nog både jag och min bror inte finnas kvar länge till.


Sen insåg jag att det är fem hela månader sen jag fyllde år idag. Wow säger jag bara. Den dagen glömmer jag inte heller, på gott och ont.

Men puss så länge!

Det är konstigt.
De senaste två nätterna har jag börjat drömma igen. Jag drömmer ju alltid, men de här drömmarna har liksom ingen betydelse nu. Jag har gått vidare. Så jag undrar varför. Okej, för ett år sen ändrades mitt liv ganska markant, men det var då och det ligger nu i historieböckerna. Det stör mig inte, men jag undrar... varför börja drömma om det nu?

Sex timmars sömn från och med nu.
Lyx.

Jag sitter hemma hos KungLeopold och Johan. Vi har ätit älg och det var asgott.

Nu spelas det Fifa 2009. Och så tittar jag på detta.
Alltså... detta är Capoeira. Det jag ska syssla med framöver.

Jag kan inte ens göra 20 "manliga" armhävningar.
Men jag lär ju göra succé. Det gör jag ju alltid.

Vi kan väl säga att jag ska pumpa armarna varje dag fram tills nästa vecka, då det börjar. Har jag något annat val efter att ha sett detta? Jag får ju lite smått ångest....

Jag gick ut och sprang, det var typ perfekt springväder.

Sen satte jag mig framför datorn och pulade mer på min låt.
Guess what! Det är bara två rader som saknas.
Jag ska prata med en vän som sysslar med musik och fråga vad han tycker. Sen spelar han instrument och kan mixa ihop låtar också, det är vad han sysslar med. han ska få hjälpa mig att bli miljonär. Sen ska jag ta över världen.

Sen pratade jag med Kungen också.
Det ser ut som att jag ska käka älg ikväll.
Ganska passande, annars hade jag fått käka gröt.
Mor är inte hemma, mackorna är slut och varken jag eller min bror bryr oss om att käka.

Nu ringde han också, så jag borde kanske hoppa in i duschen och göra mig lite redo för vad kvällen har att erbjuda...

Ingenting i min kalenderdag. Det är underbart.

Jag planerade att inte lämna Bagarmossen idag, fast nu när jag tänker efter så ska jag gå på en lång långpromenad med Kungen. Detta vart förflyttat i tid, men det gör inte så mycket med tanke på att jag fortfarande sitter i sängen.

Jag har precis avslutat första säsongen av True Blood. Me like a lot! Sen nu så sitter jag och pular på låten jag skrev igår. Snart min vänner. Snart.

Ikväll är det fest också. Intressant.
Fast då lämnar jag ju Bagis lite senare ikväll.
Och då kommer jag att sova i lägenheten inatt.
Jobb imorgon, vaknar 6.00.

Dagen börjar ju ta sig i alla fall.
Jag kanske ska ta och bege mig ut på en joggingtur när jag ändå är så on the go...

Jag vaknade nu istället. fyfan vad skönt, Jag skulle gärna sova mer, men någon måtta får det vara. Gårdagen var, som misstänkt, asgrym! Men när jag tänker efter, fan, min Kompis reser iväg. Det ser ut som att en Frankrike-resa ska planeras. Ifs, vi har redan pratat om det. den 19e November spelar Paulo Nuttini i Paris. We wouldn't want to miss that!

Nu ska jag gå upp och servera mig själv gröt.

Vad var det jag sa... Jävla skit att man inte ska kunna sova ordentligt.

Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem.. Och nu kan jag ju meddela hur o-full jag egentgien är. Jag är bara så jäkla trött, men vad förväntar mig sig efter 22,5 timmar vakenhet med jobb och fest på det? Hur som helst så somnade jag på axel på min vän och skulle inte ha hittat rätt om hon inte väckte mig. Hunken fick gå någon annan stans. Nu sja jag lägga mig och däcka till True Blood. Jag börjar gråta om jag vaknar innan 9 imorgon. Vi kan nästan betta på det här och nu.

Peace brothers!

 

Bara för att jag är lite rastlös så kommer dessa bilder upp... Men nu är det dags att packa ner alkoholen och bege sig till Mälarhöjden. Jag pratade precis med Kompis. Som sagt, det väntas party likt back in the days. Det värsta är att det är fyra jäkla år sen! Tiden går verkligen fort... Men det var ingen nyhet direkt.

 

Tittar man närmre så ser jag famigfan redan full ut. Ögonen skulle behöva lite Clear-eyes eller något liknande skit. Skelar råkar gör jag också. Men jag är ju snäll i alla fall...

 

Kommer ni ihåg att jag sa att jag skulle skriva musik?

Well, i kind of have... Eller ja, jag kan ju inte skriva musik eftersom jag inte vet hur man gör, men jag kan skriva texter. Jag har påbörjat en del, men har haft svårt att fortsätta och avsluta dem. Men idag rann det ur mig. Texten är inte helt klar än, men jag hade inte tid att avsluta den eftersom jag skrev den under rasten när jag jobbade idag. Det är inte mycket kvar och jag är faktiskt riktigt nöjd med mig själv. När den är klar så ska jag lägga ut den. Allt jag kan säga nu är att det handlar om att bryta sig fri och välja sin egen väg.

Så nu efterlyser jag någon som kan skapa musik.
It's gonna be a masterpiece!

Jag vet exakt vad jag gjorde för ett år sen. Jag hade en dröm inatt som var verklig, och tankar har jagat mig idag därav skriver jag det här. Men hur som helst, drömmen är oviktig nu. För ett år sedan var det den sista dagen jag spenderade med mannen i LA innan han flyttade till LA. Det var en av de bättre dagarna jag varit med om och jag kommer nog alltid minnas den mycket väl. Jag hoppas det i alla fall.

Tänk att det gått ett år. Det känns som en hel livstid.

Så... ikväll är det fest.
Det är inte en vanlig fest, utan en sån där fest då jag sa nej till att jobba imorgon p.g.a. risken för att bli galet mycket för full ikväll.. Just like back in the days, typ ettan i gymnasiet. Samma människor, samma stämning... det kan bara leda åt ett håll.

Så jag har laddat upp med korvstroganoff, sallad, mackor och en kexchoklad. Jag borde klara mig. Annars så tar jag Hunken med mig, så han kan bära hem mig om det vore nödvändigt.
Nu ska jag ta ett bad och tvätta håret. Det är kladdigt av chokladsås. Mer än så säger jag inte.

Här går man och har ställt in sig på att få den stora utmaningen att börja dansa Capoeira idag, sen bir det inställt ännu en vecka... Snart tänker jag skriva ett klagobrev och säga upp mig. Fan.

Kvällens möte med Hunken är lite försenat. Men det passar mig alldeles ypperligt. Jag ska alltså möta honom i stan vid halv nio. Det är två timmar och en kvar, men jag måste åkte vid klockan åtta, vilket ger mig en 105 minuter på mig att göra som jag vill.

Nu handlar det om prioriteter.
Jag känner för att jogga, det tar typ 40 minuter, 30 om jag jallar lite.
Jag behöver duscha och göra mig fin kvällen till ära. Det tar nog minst 40 minuter.
Sen, eftersom jag inte fick tag i waxtanten idag, så ska jag ansa mig själv. Jag har aldrig gjort det på mig själv och med tanke på att jag måste sköta det själv, samtidigt övertyga mig själv att fortsätta trots smärta... ja, jag har ingen aning om hur lång tid det tar.

I better get going...

Ja, tiden har runnit på och jag har gjort 50 triceps-övningar och påbörjat en process av städning, vilket kräver mer tid vilket jag tydligen inte har längre... Fuck jag ska ju hinna duscha och fixa mig och gå till Apoteket för att hämta ut nya p-ringar också, och jag börjar om 75 minuter.

pssssssssssst....

Ja, på tal om musik... är det någon som har en extra iPod-sladd att låna ut? Jag har some bad ass musik jag vill lägga in, men australienar-jäveln* fick med sig min.. Någon?


*Han är egentligen ingen jävel, I just wanted to make my point.

Fördelen med att vakna tidigt är ju att man kan ta vara på dagen och att man har en bra dygnsrythm och allt sånt där som ni redan vet.

Nackdelen ligger i att man gör det man ska och sedan blir rastlös. Jag börjar jobba om 2,5 timmar. Vad fan ska jag göra tills dess? Jag vet ju for sure vad jag borde göra, vilket är att städa upp i mitt rum som nästan inte går att gå in i. Men det orkar jag inte. Sen kom jag på att det var länge sen jag körde Yoga. Fast jag känner inte riktigt för det heller nu när jag tänker efter.

Vad jag ska göra är att sätta på hög musik. Kanske tränar jag, kanske städar jag, kanske till och med göra jag bägge delarna. Vad jag vet är att det är ett jäkligt bra sätt att få tiden att gå lite roligare för att jag kan inte sitta still. So long.

Jag fick precis frågan om vad jag ska göra idag av Pan, den asiatiska Sydafrikanen som jag träffade i London.

"i'm gonna do some more exercise.. then i'm off for four hours of work, and then i'm going out with some friends to grab a bear"

Var det någon annan än jag som tyckte att det var roligt?
Fast jag var ganska snabb att korrigera mig själv.

"Beer, not the animal!"

...

Vi sa precis hejdå. Det är kul att man roar någon.

"enjoy ur workout and bear!! lol"

BeBiZ....


hey u..quick personal question...What should I do about Isabel? I think she is beautiful and would like to get to know her better...but not sure if she would like that? Jeepers I am such a dork hahah sorry?


Jag behöver väl inte nämna vilken 33-åring det är.
Good luck with that!

Under tre timmar som man bara ligger i sängen så kan det bli lite tråkigt. Det är då jag roar mig...

För er som inte viste så är det jag som är Saylor Moon.
Eller det är alltid vad folk har sagt att jag ser ut som när jag skrattar, ni vet hennes mån-ögon. Jag vet inte, jag tycker att jag är rätt ful när jag skrattar... men eftersom folk tycker att mitt skratt gör dem glada, så antar jag att det är en win-win situation som har uppstått...

 

First of all... Jag börjar inte förrän fyra i eftermiddag men min jäkla kroppsklocka är ju inställd på att vakna så jäkla tidigt, så vad fan spelar det för roll? Jag vaknade klockan 6.30 och ligger fortfarande i sängen tre timmar senare. Men jag ska väl inte riktigt klaga heller, det finns ju dem som har Svininfluensa eller bor i ett kartonghus.

För det andra... Jag kommer inte ihåg vad det var men då kan vi direkt hoppa in på det tredje:

För det tredje... imorgon fyller Hunken år. Det är väl kul tänker ni, men jag tänker att jag måste göra en tårta. Eftersom jag sagt att jag skulle göra en. Jag vill inte göra det längre, så jag funderar på att sno mammas chokladsås och några maränger och överaska honom lite.

För det fjärde... Jag vill skaffa gymkort, men alla verkar ju vilja att man binder sig för ett år. Det passar inte mig, varken för min budget eller för min vilja. Men ska jag då bara gå och skita i det och bli fet istället? Fast då kan vi hoppa till min andra punkt eftersom jag kom på vad det var. Jag ska ut och jogga. Egentligen har jag bara legat och vänta på att kunna ringa min vän, men eftersom jag vet att om hon inte jobbar så kommer hon att sova i 1,5 timmar till så är det kanske lönlöst.

För det femte... Jag har hittat en lägenhet som jag ska gå på visning på på måndag. Den är inte stor, men det är ett palats i sig. I alla fall om jag får sätta fingrarna på den. Så vi får se... kanske behöver jag inte flytta hem till mor igen. (Som om jag ens har rätt att säga så. Jag har ett rum här och jag sover här typ 6/7 nätter i alla fall. Men i alla fall...)

Så... punkt två var det va?

Ajuste... vi slänger in för det sjätte också. Grattis Walther, 21 år och vuxen man... there's a lot of pressure...

Hemma, mätt och har huvudvärk från vätskebrist.
Jag har visat min mor bilder från resans bravader.
Nu ska jag lägga mig i ett bad. Jag lägger upp lite av bilderna senare ikväll om jag orkar... Annars så vet ni ju vad dem säger om väntan.

Vänner. 

Så... jag lämnar detta om några timmar. Och som alltid lämnar jag det med lite sorg men med mycket glädje i bagaget. MY GOD vad jag har haft det bra. Jag tror det kanske får hinnas med en trip till innan jag beger mig en bit längre bort. Vi får helt enkelt se vad budgeten säger när det är dags att börja tanka på det. 

Jag kom precis på att jag inte tagit mig en riktig dusch sen i onsdags. "Hur kan du inte lukta?" frågade min kusin. Vad säger man... naturligt väldoftande odör? Hur som helst, jag tänkte att det kunde vara trevligt att skölja av mig lite efter tre dygns galenskap. 

We never got to Escape Soho yesterday. Istället lät vi slumpen ge oss natten. Vi tänkte "det kanske är värt att gå in på The Slug så att jag (Emily) får dricka min sista Snakebite. Man vet ju aldrig när nästa kommer. Så vi gjorde det. Sen drack vi en till. Sen blev vi bjudna på shots och Redbull-drinkar. Vi kom aldrig längre än till Fullham Broadway. 

Vi taggar åter igen till. Ikväll bär det av till Escape Soho, vilket är en gayklubb i Soho. Så i kväll gäller lydelsen "se men inte röra" ganska fint. Men med tanke på gårdagen så tror jag det passar oss ganska fint. Och vem vill inte se muskulösa män dansa runt i nylonfärgade string? Jag vill!                               

Igår åkte vi ut till Kingston där vi gick på en klubb med sju olika dansgolv, en kareokebar, en quiet lounge och en "after-ski"-lounge. Människor var överallt och vi dansade och dansade. 

Roliga saker händer mig ganska genomgående nuförtiden. 

Det har varit en lång dag idag. 

Yesterday was fun. Överfullt ställe, som väntat. 

                                 

VI fick dagen ledig idag. Detta innebär att vi ska åka till Oxford Street for some serious shopping! Jag ska försöka att ha i åtanke om gårdagens förödelse. 

Den äldsta flickan stod tyst utanför dörren tills Isabel öppnade. 

Jag är framme. 

Where the hell is my passport?

Jag har duschat och tvättat håret. Det var skönt.
Vattnet vart grumligt av min smuts. Det var typ inte länge sen sist jag duschade, så jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på den här gången.

Jag har fortfarande inte kommit fram till någonting än.
Jag har förberett middagen och gjort det mesta som stod på denonödiga listan. Väskan var redan här uppe men det här med kläder verkar inte vara min grej idag. Ska jag packa eller inte liksom?

Jag fick en helvändning och mår som alltid nuförtiden - underbart. Tröttheten är bortspolad, och jag har inte ens kommit till badet än. Men vattnet är klart och det är dags att skämma bort mig lite.

Pink - This is how it goes down

Låten talar verkligen för mig..

Men innan jag orkar kräla till badrummet kan jag bara kort berätta om en sak igår.


Efter jobbet åkte jag till Jakobsberg för att hälsa på en kär vän som jag inte sett på typ två månader. Om detta berättade jag ifs kort igår. Men det jag skulle säga var att hon bjöd på middag. Och till efterrätt drack/åt vi "Prinsessan Törnrosa"


Testa och njut mina vänner.
Testa och njut....

Jag måste packa en väska.
Jag måste tänka ut vad jag ska packa.
Jag måste duscha.
Jag måste tvätta håret
Jag måste raka benen.
Jag måste hämta väskan i källaren.
Jag måste egentligen sova lite.
Jag måste laga middag.
Min vän Kungen kommer på besök.
Jag åker om typ tre timmar.
Jag kom typ i en svacka.
Jag orkar inget just nu.
Jag sitter som en potatissäck.
Min hjärnverksamhet är nere på 13%.
Jag måste maila mina flyguppgifter till min kusin.
Jag måste tagga till en aning.


Som sagt, min hjärnverksamhet är låg. Till och med lägre än 13% nu. Typ 8 kanske. i vilken ände ska jag börja ta tag i saker? Som det ser ut nu så blir det ett bad. Och så power napar jag där i. Okej, vi hörs snart.

Min mammas vän / min arbetskamrat / någon chefsliknade gestalt kom hem till oss. Hon hade med sig bärpaj.

Jag vill verkligen inget hellre än att spy nu....

Min baby är hemma igen.

Detta visar jag med en bild. Så här ser jag ut timmar ifrån avfärd mot London - Fettigt hår och fet osminkad hy.

Idag gick jag upp och städade lägenheten i 1,5 timmar innan jag gick förbi och hämtade min baby. Sen var det ett besök på UM och nu sitter jag här.

Juste checka in var det..