En upplevelse
Igår fick jag utforska den nya världen på mina Bambiben, med andra ord, ensam.
Jag tog mig till Kodak Theatre.
Jag kollade i affärer och satt i solen och kollade på utklädda människor.
Det var roligt, och varmt. Men efter att ha läst igenom en Visitor guide kände jag mig plötsligt lite rastlös.
Jag skulle uppehålla mig själv under tiden min man hade en lektion jag inte kunde gå på. Grejen var att vi inte hade avtalat någon tid och eftersom jag klantade till mig med mobilen jag och mannen var och handlade den första natten, så vi hittade helt enkelt inte varandra sen.
Själv gick jag tillsammans med två andra killar och kollade på en lägenhet. Sen kom jag på att ringa till min man. Han hade letat aslänge och jag kände mig lite elak.
Sen kan ju berätta att sjukdomen sitter i.
Igår var vi på bio. Vi såg Revolutionary road.
Min jetlag är som den är.
Nu ska vi äta gröt. Sen har jag allt bestämt att vi ska mysa.
Sen ska vi på äventyr. Min man är också sjuk så han gick inte till skolan idag.
Jag får väl försöka skriva mer, men just nu finns det lite roligare saker att göra helt enkelt. Jag gillar att göra roliga saker och eftersom jag inte har några direkta måsten här så kan jag välja att bara göra det roliga.
1a livstecknet
Hej, jag ar framme sen ganska manga timmar tillbaka.
Nu vet ni det.
Hej da!
Sista från Sverige
Gott folk. Det börjar dra ihop sig för resa.
Om 14 timmar lyfter jag.
"Åh Gud, du måste vara nervös!!" tänker de flesta av er.
Nej. Jag har fortfarande inte förstått det.
Jag har tagit farväl av min mor och min bror för att inte se dem på tre månader, men inte kändes det jätte vemodigt tycker jag. Fast kanske lite när jag tänker på det nu, men inte då. Men jovisst, jag kommer sakna dem. Pappa tar jag farväl av på Arlanda i morgon. Vi ska ha en liten sista date i en timme innan jag går igenom passkontrollen. Det bli mysigt, och kanske då inser jag att jag far härifrån.
Däremot kommer jag inte sakna den snöstorm som drog in över Stickholm idag, fyfan alltså. Men kan väl hoppas att de inte ger några komplikationer för starten i morgon. Sånt har jag inte tålamod för. Det är på tiden att flyga nu. Jag har väntat lite väl länge nu.
Så det här är det sista ni hör från mig här från Sverige.
Men desto mindre kommer jag nog kanske inte berätta från varma Los Angeles.
Puss och Kram
Om 14 timmar lyfter jag.
"Åh Gud, du måste vara nervös!!" tänker de flesta av er.
Nej. Jag har fortfarande inte förstått det.
Jag har tagit farväl av min mor och min bror för att inte se dem på tre månader, men inte kändes det jätte vemodigt tycker jag. Fast kanske lite när jag tänker på det nu, men inte då. Men jovisst, jag kommer sakna dem. Pappa tar jag farväl av på Arlanda i morgon. Vi ska ha en liten sista date i en timme innan jag går igenom passkontrollen. Det bli mysigt, och kanske då inser jag att jag far härifrån.
Däremot kommer jag inte sakna den snöstorm som drog in över Stickholm idag, fyfan alltså. Men kan väl hoppas att de inte ger några komplikationer för starten i morgon. Sånt har jag inte tålamod för. Det är på tiden att flyga nu. Jag har väntat lite väl länge nu.
Så det här är det sista ni hör från mig här från Sverige.
Men desto mindre kommer jag nog kanske inte berätta från varma Los Angeles.
Puss och Kram
Flortsch sa det från halsen
I morse vaknade jag av att jag inte kunde prata. Det gick verkligen inte. Allt som kom fram var pipande ljud, och det var när jag låg och skrek. Ont gjorde det också. Så i frustrationens hetta var det bara varma tårar som kunde beskriva hur det kändes.
Jag lyckades sova till och från i elva timmar i natt, jag vaknade hela tiden av extrema frysattacker samt en gång när det var någon som skottade snö utanför. Så när febern inte ville släppa efter så många timmar, bad jag min kusin att hämta en Ipren. Nästa gång jag vaknade låg jag och svettades. T-shirten vart dyngsur på nolltid.
Efter det började jag må bättre. Men jag kunde fortfarande inte prata.
Det var inte förrän jag gick för att möta min pojkväns syrra som det släppte.
På vägen fick jag en jättekraftig hostattack och ur min hals flyger något som var större än ett russin med en färg som en valnöt. Det gjorde ont men jag kunde tala igen. Vilken lättnad.
Jag önskar att jag hade plockat upp det lilla skruttet som förpestat min tillvaro. Känna hur det kändes och skicka in den på analys. Jag undrar liksom vad det var.
Nu har jag bara ett dussintal halsflussprickar all over i halsen.
Jag vet inte, om min kropp kunde stöta ut vad-det-nu-var, så borde den rent hypotetiskt kunna stöta bort resten också. Hur som helst tror jag inte att flygresan kommer vara så jobbig som jag trodde att den skulle bli för några timmar sen.
Festen med stort F
Jag vet inte riktigt vad jag ska orka ta upp nu innan jag ska slänga mig i säng.
Det fanns några riktiga höjdpunkter. Men dem ska jag inte ta upp idag.
Istället kan jag berätta att jag är förjäkligt sjuk. Det känns som om rakblad river upp och ner varje gång jag sväljer eller hostar. Detta gjorde att jag helt enkelt bangade ut på att gå vidare till Café Opera. Fast bara av att höra vilken typ av musik de spelade fick mig att tacka nej. Sist jag var där var väl ett och ett halvt år sedan. Jag vände redan i dörren. Så jag känner helt enkelt inte för det stället.
Mycket annat var som sagt ruskigt bra.
Det berättar jag om i morgon om jag finner tid.
Sista dagen, det säger väl ändå ganska mycket?
emotion in motion
Foto av Oriana Kolokotronis Johansson
Jag är sjuk, bota mig någon
Hej, jag är lagom sjuk.
Vad säger vi om det här?
Jo, det är inte acceptabelt, inte för fem öre.
I morgon är det Festen med stort F och idag mår jag piss.
Vaknade upp med rivande halv och en så känslig kropp så att det till och med gjorde att spruta lite parfym på mig. Sen var det kallt, o så kall. Dubbel klädsel fick det bli för att jag inte skulle dö när jag begav mig till vaxtanten.
Sen var jag modell för min kompis idag istället. Det vart nog några riktigt bra bilder, så det var värt att må dåligt. Sen begav jag mig en sista gång till jobbet och åt mitt första varma mål för dagen på Taco bar. Tur att jag inte jobbade idag, det var kaos. I för sig är det aldrig kaos när jag jobbar.
Sen begav jag mig till Söder där jag tog en te med min vän Sam.
Nu är jag hemma.
I morgon är det fest. Jag är sjuk.
Jag skulle både sjunga och dansa i morgon.
Jag vet inte, det kanske bara får bli dans.
Det är bara så jäkla kallt att dansa halvnäck.
Kul att bli sjuk nu tre dagar innan avresa också.
Flygplan har en tendens att inte göra saker bättre.
Men jag bestämmer här med att jag inte är sjuk när jag vaknar i morgon.
Punkt.
(Host.)
Jag kan själv!
Hemma-spa vart det som sagt.
Hårkur, ansikts- och kroppspeeling, insmörjning och.... vaxning.
Japp, jag gjorde det själv. Sen fick mamma komma och hjälpa när jag inte fick bort allt. Precis som old times. Helt klart värt måste jag säga. Ingen smärta heller. Antingen på grund av att jag fortfarande var varm efter badet eller så är jag bara en rutinerad vaxare nu för tiden..
Om ett tag ska jag träffa min vän. Hon kommer hit.
Vi ska nog kolla på en film och prata och äta bullar och dricka te kanske. Vi får se.
Sen i morgon har jag en hel del att uträtta.
Jag ska vaxa resterande delar på kroppen hos min vaxtant. Sen ska jag vara en dansande modell till min vän Oriana (detta skulle egentligen ske idag, men hon var sjuk). Jag ska städa upp lite i lägenheten, igen. Sen ska jag även fixa en bil så jag kan hämta min kusin på Arlanda på lördag morgon.
Men innan allt det här tänkte jag kanske kanske, om jag vågar gå själv om ingen annan vill eller kan följa med med, gå och lämna blod. Jag har tänkt göra det ett bra tag nu. Det har bara inte blivit av. Skulle vilja ha det gjort innan jag flyr landet.
Är det någon som vill följa med?
Inte det heller
Allt som ska hända, som jag har planerat att göra en speciell tid, blir avbokat hela tiden. Jag kan inte göra vad det nu är senare, jag har inte tid. Så nu är min kväll ledig, när det inte skulle vara det. det är väl skönt i sig, men jag kände att jag vill få ut så mycket som bara var möjligt innan jag åker, på måndag. Men samtidigt tycker jag inte att tid tillsammans med familjen är bortkastat heller, så jag ska egentligen inte säga något mer.
Men nu ska jag snart vandra längs Odenplan, lämna tillbaka saker min vän Emilie glömde hos mig i förrgår, sen ska jag nog åka hem till mor och ha ett litet eget spa. Sen ska jag mysa med min, antagligen olagligt bruna, vän Evelyn som åkte runt i Thailand i en månad. Hon är en av dem jag faktiskt kommer att sakna ganska mycket när jag är borta.
Tre månader är inte lite tid, men det är inte mycket heller.
Anledningen till att jag känner att jag ville få saker gjorda, d.v.s. träffa människor jag bryr mig om, gå på den där födelsedagsfesten och fixa allt vad som har med den att göra, är för att det känns inte som att det är tre månader jag kommer att vara borta. Just nu känns det som att jag inte kommer att åka hem efter min tripp till LA. Jag kommer att fått blodad tand, jag vill se mer, lära mig om fler kulturer, besöka fler platser, träffa fler människor. Jag vill inte hem igen. Så enkelt är det. Därför är det frustrerande när saker blir avbokat. Tiden finns inte sen.
Det börjar kännas
Idag fick jag officiellt resfeber.
Jag började dag med att nojja mig över saker, helt i onödan, precis innan sista dagen på jobbet. Detta innebar att jag inte la rekordmånga chipstallrikar idag igen, även om jag fortfarande la mer än vad någon annan på jobbet gör på samma tid.
Arbetspasset i sig kändes aldrig vilja ta slut, förutom sista timmen. Den försvann, och när det var dags att sluta ville jag inte gå därifrån längre. Dessutom kom min favoritkollega in för att börja arbetet. Jag hann nätt och jämt stjäla en kram och bollkasta några skämt med honom innan jag mötte upp min bror. Men innan vi gick var jag tvungen att säga hejdå till männen som jobbar på "Libanon" och till min favoritdiskare, Asis. Jag kommer faktiskt genuint sakna stället. Det är inget ställe jag vill jobba vidare på, men jag är nästan ganska säker på att jag aldrig kommer ha en roligare arbetsplats.
Min mobil är i koma
Nu är det fyra dagar kvar i det här landet och som ni vet har jag mycket att stå i.
Nu är mitt hår fixat i alla fall. Det vart... blont. Fint!
Idag fyller min storebror år, så släkt och vänner ska hem till honom i kväll, egentligen har jag bara en massa samtal jag måste göra idag, men självklart dog min mobil i natt. Så nu måste jag åka hem. Det är kyligt vårväder ute, jag vill gå runt.
Men så ni vet, min mobil ligger i koma. Jag återupplivar den sen.
Cleant
Nu har jag städat. Kryss på listan.
Nu ska jag gå till stan för att lämna tillbaka ett par skor.
Sen åker jag nog hem till mor en snabbis. Lämnar lite kläder och så.
I kväll görs mitt hår blekare. Tack och hej.
Hej och hå
Efter att ha jobbat en hel dag, 11,5 timmar, så känns det bra.
Jag hade riktigt kul på jobbet idag, Som sagt, jag kommer sakna de små liven.
Efter att jag stängt vandrade jag hem till lyan, vilket jag inte kunde minnas i vilket skick jag lämnat den i.
Det var faktiskt helt okej stökigt. Inga krossade glad men en massa tomma ölburkar, vin- och spritflaskor. Däremot ligger det det krossat knäckebröd lite överallt. Jag får väl skylla mig själv när jag inte hade något hemma att bjuda gästerna på.
Jag har diskat och gjort rent borden.
Resten tar jag i morgon.
Det man inte minns, hände inte. Eller?
Sen var min lillebror och hans vän här och käkade gratis, som jag lovat.
Eftersom det inte kom några kunder kunde jag stå och samtala med dem.
Jag frågade min bror om det var någon som spillt något, eftersom jag tydligen var så jävla full och inte kommer ihåg något.
Eftersom det inte kom några kunder kunde jag stå och samtala med dem.
Jag frågade min bror om det var någon som spillt något, eftersom jag tydligen var så jävla full och inte kommer ihåg något.
"Ja" sa han
"Jaha, fan, det var ju inte bra, kom det på soffan?"
"Nej, det var mot köket."
"Vem var det?"
"Det var du, sen ställde du glaset upp och ner också."
Kul.
Mycket kul.
"Jaha, fan, det var ju inte bra, kom det på soffan?"
"Nej, det var mot köket."
"Vem var det?"
"Det var du, sen ställde du glaset upp och ner också."
Kul.
Mycket kul.
Stoppad korv
Jag har ätit lunch nu. Jävlar säger jag bara. Mätt är inte ordet som räcker till. Gott är inte heller ett tillräckligt slagkraftigt ord. Libanesisk mat är bara hur bra som helst.
Idag jobbar jag tolv timmar. Det gör inget, jag är typ taggad. Kom en kvart tidigare och har jobbat en del nu på min rast också. Jag gillar att jobba. Verkligen. Så jag tycker att det är synd att jag inte vet vad jag vill syssla med. Oavsett vad det är så kommer jag att knäcka på det. Det vet jag.
Nej, jag tror nästan jag ska gå upp och jobba vidare i alla fall. Jag hade tänkt att läsa min bok, men nu när det bara en en kvart kvar, känns det inte värt att börja. Frågan är om jag hinner läsa ut den innan jag åker. Det tvekar jag ganska starkt på.
Fan, jag är så mätt. Inte äckligt mätt på det där äckliga sättet, för jag åt ingen fet mat. Men jag är mätt som en stoppad korv. Jag har ju en kvart kvar och just nu funderar jag starkt på att stoppa fingrarna i halsen. Man då hade jag lika gärna kunnat skippa att käka. Plus att det där knepet fungerar inte på mig i alla fall.
Hej då.
Idag jobbar jag tolv timmar. Det gör inget, jag är typ taggad. Kom en kvart tidigare och har jobbat en del nu på min rast också. Jag gillar att jobba. Verkligen. Så jag tycker att det är synd att jag inte vet vad jag vill syssla med. Oavsett vad det är så kommer jag att knäcka på det. Det vet jag.
Nej, jag tror nästan jag ska gå upp och jobba vidare i alla fall. Jag hade tänkt att läsa min bok, men nu när det bara en en kvart kvar, känns det inte värt att börja. Frågan är om jag hinner läsa ut den innan jag åker. Det tvekar jag ganska starkt på.
Fan, jag är så mätt. Inte äckligt mätt på det där äckliga sättet, för jag åt ingen fet mat. Men jag är mätt som en stoppad korv. Jag har ju en kvart kvar och just nu funderar jag starkt på att stoppa fingrarna i halsen. Man då hade jag lika gärna kunnat skippa att käka. Plus att det där knepet fungerar inte på mig i alla fall.
Hej då.
Och så var det smutsiga rummet rent
Nu har jag städat klart. Jag har dammsugit och putsat saker. Jag har åter igen ett skrivbord och eftersom det inte står någon dator där så är det verkligen ett skrivbord.
Det tog sig sitt tag. Men när man hittar saker som man glömt att man hade kommer tankar och handlingar på villospår ett tag. Jag har tydligen så himla mycket mer smycken än vad jag trodde. Så dem har jag pillat på och beundrat ett bra tag.
Jag har även packat om i väskan och även kommit fram till att jag inte ska ha en kabinväska, utan en vanlig väska. Vidare inför resan har jag fixat med en massa småsaker så att jag till exempel har små burkar med krämer istället för feta flaskor, eftersom man inte får ta med sig mer n en viss mängd på planet.
Sen har jag talat med min kusin i typ en timme och sedan även planerat in min kommande kväll tillsammans med min vän Emilie. **
Det känns bra nu när det är gjort.
Nu kan jag lämna det utan att skämmas.
Fast jag ser att spegeln behöver putsat.
Sen ska sängkläderna bytas också...
** "Du såg ut som en gammal A-lagare när vi var redo att gå."
Jo man tackar. Jag var nog tydligen mycket fullare än vad jag kan komma ihåg. Jag är ganska osugen på att dricka mer. Typ någonsin.
Last week up
Om en vecka sover jag min sista natt i Sverige på ett tag. Som sagt, ofattbart.
Idag har jag packat om väskan och insåg att jag är en bra packare.
Allt kommer med.
Så nu är det en vecka kvar.
En vecka.
I morgon jobbar jag tolv timmar så vi kan ju säga sex dagar då.
Jag har längtat så länge på att resa. Tiden har stått stilla.
Nu skulle jag vilja att den gjorde det.
Eller att alla dygn har 37,5 timmar.
Inget av det är ju möjligt, så jag får göra det bästa av tiden.
I kväll ska jag städa upp i mitt rum hos mor.
Sen måste jag städa upp i min lya. Jag kommer faktiskt inte ihåg i vilket skick jag lämnade den i igår. Så det ska bli lite spännande att se när jag kommer dit i morgon efter jobbet.
Vidare har jag några att hinna träffa och lite andra småsaker att uträtta...
Jag ska leka med Fia, fika med Sam, fixa mitt hår och ha sleep-over med Emilie, catcha upp med Evelyn, öva sång med Karolina, recalla med Ross m.m.
Vidare ska jag jobba 15 timmar till, fira min storebrors födelsedag, partaja med 73 andra på min farfars 70års fest, festa vidare och avsluta med pillowtalk med min Isabel, möta vaxtanten, träffa min killes syrra, lämna tillbaka ett par skor, läsa ut boken jag läser nu, packa helt klart och låsa väskan, fixa försäkring, öva på mitt framträdande m.m.
Sen finns det en kategori som handlar om vad jag skulle vilja göra..
Åka till Dalarö, gå på bio och fortfarande gå ut och dansa (fast det kommer).
En vecka var det va?
Vidare från igår...
Nu har jag varit vaken i lite drygt tre timmar.
Min bror och hans vän vaknade precis.
Det var skönt att höra att jag inte var den enda fulla människan.
Sen gick jag igenom min mobil.
Det var ganska kul.
Missade (läs: ignorerade) samtal och några sms.
Guys, jag hade kul igår. Hoppas ni hade det.
Jag låg i sängen och tänkte efter om jag hade några minnesluckor.
Det enda jag inte minns, vad jag vet, är att jag tvättade bort sminket och borstade tänderna. Sen är det väl lite det vanliga, vad-gjorde-jag-på-vägen-hem-senariot som spökar.
Nu ska jag laga makaroner för ett helt kompani.
Det var ganska länge sen
Igår hade jag ju mitt lilla party. Det var bokstavligen ganska litet. Vi var 10 pers.
Kort beskrivet.
Jag har inte varit full på ganska länge.
Jag tror nästan Halloween i London var senast.
Jag hade glömt bort vissa saker.
Exempelvis att man vaknar tidigt och törstar efter ett stort glas vatten.
Att det känns som att kroppens kylsystem inte fungerar som det ska och att kläder känna mer än överskattat.
Att man tänker "hm, jag skulle kanske käkat mer". Jag hann inte.
Så.
Jag vart full.
Resten vart också fulla.
Jag orkade inte hänga med ut.
Jag ignorerade inkommande samtal resten av natten.
Och jag däckade ifrån en konversation.
Hejdå.
Blue spot
Bara för att spä ut min dåliga avslutning på jobbet i kväll vill jag bara säga jag tidigare glömde att berätta att jag gjorde mig illa på gumpen också. Blåmärket sitter fint ska ni veta.
Fredag den f*cking trettonde
Jag är inte skrockfull av mig, men jag vet inte om jag ändrar uppfattning efter dagens arbetspass. Till en början hade vi flyt gällande städningen. Vi låg till och med före i schemat. Sweet tänkte jag. Men när klockan närmade sig 21 gick allt utför.
Det började med att jag råkade ha sönder cirka 200 glas, all over golvet, samtidigt som det kom en drös med folk OCH min arbetskamrat slutade för dagen. Snäll som hon var stannade hon kvar tills gästerna fått sin mat. Och snäll som Asis, en diskare, var hjälpte han mig städa upp berget av krossat glas, samtidigt som jag räddade de glas som inte gått sönder.
Efter att min arbetskompis gått hem hade jag sönder ytterligare en kaffekopp.
Och självklart kom det två killar, två minuter i tio, som ville ha Naco delux. Jag kände vid den tiden att jag inte riktigt ville vara kvar på arbetet en sekund till, så jag var helt enkelt tvungen att fråga varför fan de går till en restaurang 2 minuter innan det stänger.
"Vi har spelat bandy" fick jag som svar.
Ja men självklart ska ni ha mat då, sa jag och ville hänga mig själv.
Och sen på någon konstigt vänster lyckades jag någon gång under sista (onödiga) hetsen så klart vålla mig själv skada. Så nu sitter jag här med ett svullet långfinger och tycker att det i alla fall är lite synd om mig. Det är ingen hemma här, så om det ska bli något pity-party får jag väl stå för det själv.
Det var ungefär kvart i tio jag kom på att det är fredag den trettonde idag.
Allt har sin förklaring tänkte jag. Sen var jag bara tvungen att skratta lite, gästerna kollade lite konstigt när de gick passerade Taco bar-båset.
Hur ser du mig?
Jag satt och tänkte en stund på just den frågan.
Hur är jag, hur ser andra mig?
Jag har ju en uppfattning av mig. Men egentligen vet jag inte så mycket om hur mina vänner/ovänner tycker att jag är. Så jag undrar om någon vill svara på min fråga. Det behöver inte vara långt. Ett ord räcker. Det skulle vara kul att veta sånt.
Var inte rädda för att säga sanningen heller.
Kläm fram det bara!
Hur är jag, hur ser andra mig?
Jag har ju en uppfattning av mig. Men egentligen vet jag inte så mycket om hur mina vänner/ovänner tycker att jag är. Så jag undrar om någon vill svara på min fråga. Det behöver inte vara långt. Ett ord räcker. Det skulle vara kul att veta sånt.
Var inte rädda för att säga sanningen heller.
Kläm fram det bara!
Sista stängningen
I kväll stänger jag för sista gången en fredagskväll på Taco bar.
Hur känns det?
Underbart!
Om en vecka taggar jag till och dagen är det festen som fått mig att stanna kvar längre i detta land. Det blir min sista helg. Att skriva det är ofattbart. Att det är sant är bara sjukt. Men det är underbart. Det här har jag längtat på ganska länge nu. Min tid är kommen. Det kan bara bli bra.
När jag dör
När min farbror dog för snart tre år sen spelades en låt på hans begravning.
Sen den dagen har den låten haft en betydelse.
Wish you were here med Pink Floyd
Men den dagen är inte vad det här ska handla om.
Utan det handlar om min låt. När jag dör. Då önskar jag att någon som läst det här ska minnas och spela låten på min begravning. Jag har faktiskt tänkt på det ibland. Speciellt när jag hört låten som spelades på min farbrors begravning. Det är inte så att jag tänkt på döden som ett faktum, men den är oundviklig. Jag vill att folk ska minnas mig, och genom att jag har en önskan att denna låt spelas upp, så kommer de att hitta stunder då de kommer att göra det.
Robert Plant & Alison Krauss - Your long journey
wtf?!
Nu har jag slängt i mina kläder i väskan och guess what!
Det är proppfullt och inte ens färdigpackat.
Jag har till och med sållat bort en gång.
Det här kräver tid och planering.
Kanske ska jag skita i att packa och leva i de kläder jag reser i?
Nej, jag ska plocka bort fler plagg helt enkelt.
Så får det bli.
Då var det dags
1. Det är så jäkla uppfriskade att jogga på morgonen! Jag förstår inte varför jag jämt är så otaggad. Sen när jag väl kommer ut är det så skönt.
Idag stretchade jag också. Satan vad jag blivit stel!
Men nu... trumvirvel..
Snart får jag hit min resväska.
Jag ska packa!
Det här har jag nog väntat på en en månads tid nu.
Äntligen!
Så nu vet ni vad jag ska syssla med de närmsta timmarna.
Wohoo!
Och juste
Glömde nämna.
Det är fredag den 13e idag.
Lite mysigt.
Jag ska nog kolla på skräckfilm i kväll.
Fast jag jobbar och kommer inte orka se film.
Kanske efter joggingen.
Nu går jag.
På allvar.
Mu säger kon, blä säger jag.
Nu har jag i alla fall klätt på mig vad jag ska jogga i.
Innan jag begav mig ut var jag tvungen att fixa en sak inför min fest som jag ska ha i morgon.
Eller fest och fest, det är i alla fall en förfestande avskedsfest hemma hos mig.
Så men det gjort, är jag mer otaggad än någonssin på att jogga.
Nu nu gör jag det. Blä.
Det är väl bra att jag har rutin i alla fall
Idag har jag inget specifikt att göra fram till fem i kväll.
Jag vaknade för typ 20 minuter sen. J
Jag hade tänkt att vakna vid tio idag.
Näpp, inte det.
Nu tänkte jag återuppta joggandet, igen. Det var nästan en vecka sen sist så det är väl på tiden. För två sekunder sen var jag taggad. Nu är jag ganska så otaggad.
Men som Skorpan sa i Bröderna Lejonhjärta...
"Jag gör det ändå, annars är jag bara en liten lort"
Det där med lort låter farligt, så det är väl bäst att hålla sig i skinnet.
Morgonstund
Imorse ställde jag klockan på 7.45. Jag skulle jogga.
Skulle är ordet, för jag joggade inte.
Trots mina 8 timmars sömn var jag helt enkelt bara för trött.
Sen talade jag med min mysiga man också.
Då är det svårt att göra annat.
Skulle är ordet, för jag joggade inte.
Trots mina 8 timmars sömn var jag helt enkelt bara för trött.
Sen talade jag med min mysiga man också.
Då är det svårt att göra annat.
refräng
Nu är jag trött.
I morgon jobbar jag dubbelpass.
Ska förmå mig att jogga också.
10.30-21.00 är vad som gäller.
God natt.
Ps. På lördag är det fest. Eftersom det är alla hjärtans dag ska jag bara bjuda singlar. Resten får mysa på egen hand. Själv får jag vänta 12 dagar till. Det är ju för jävligt. Jag ska minsann fira 16 mars jag. Oxfilé och kuksugardagen i all ära. Ds.
För mycket
Det finns många saker jag har velat berätta sen sist jag skrev.
Det är så mycket att jag inte kommer ihåg vad det var.
En sak kommer jag ihåg.
Jag ska få vara spetta
Inte fisken.
Jag ska nämligen få sitta bak på en motorcykel. Ner till Gotland.
Hur coolt är inte det?
knut knöt en knut
Idag vaknade jag men en huvudvärk.
Så idag struntade jag i att jogga, det var lika bra.
Typ nu botade jag mig själv.
Jag hade somnat med håret uppsatt i en knut.
En tripp till det förflutna
Jag har suttit och kollat igenom mina bilder jag har.
Jag njuter av vad jag varit med om och vilka personer jag har träffat.
Jag ser fram emot vad som kommer att ske i framtiden.
Och jag har bestämt att aldrig glömma.
Fullmåne och frid
Idag har varit en sånn där bra idag igen.
Extremt lugnt, men än extremt mysigt på jobbet. Jag kommer verkligen sakna de små liven när jag åker härifrån. Jag kommer att sakna att jobba. Det känns skönt att jag är välkommen tillbaka sen när jag återvänt, men det är inte vad jag planerar att göra. Bara om allt annat skulle skita sig. Jag har nämligen saker på G redan nu.
Sen tog jag mig en efterlängtad simtur i poolen vid farmor och farfar, vilket nästan inte blev av eftersom jag såg att det var folk där. Men det var bara en kvinna som i princip var klar. Jag hade ingen handduk, så jag fick torka mig med papper. Det var det värt!
Väl hemma åt jag en kort middag med mor och bror. Det kändes mysigare än vanligt. Det var inget speciellt, utan det är bara ännu ett tecken på att inställningen har stor betydelse.
Lite senare i kväll ska jag slå mig ner i soffan med mor och kolla på en serie samt äta lite godis. Serien handlar om Henrik #?? som tydligen hade ihjäl åtta av sina fruar. Ganska bra måste jag säga.
Men nu ska jag städa mitt rum.
Behovsnivån är korsad för ett bra antal dagar sen.
Jag måste få hit min stora resväska, annars kommer det bli kaos igen.
For once
Jag ska unna mig en god natts sömn denna natt.
Eller jag har ställt klockan på 7.45 eftersom jag ska ut och jogga. Sen är det jobb.
Men det är över sju timmars sömn, så jag ska vara nöjd.
Grejen är att jag alltid blir hungrig när det är dags att sova. Idag är inte bättre, snarare värre, då allt jag ätit är en lite nötter, en ciabatta, en lingongrova och två små kanelbullar, och en karamell.
John Blund får ta och komma snabbt nu, annars kommer min plan inte att fungera.
Underbara film
Jag har precis kollat på en film. För en gång skull såg jag på en hel film, utan att somna. Starkt gjort om man frågar vissa. Jag säger nog hellre att det var en helt underbar film som jag tycker ni borde se.
Ghost town.
Jag har i alla fall bra karma nu
Tanken slog mig, om bara för en sekund, att allt stämmer som det blivit sagt.
När jag var i Nossebro, hon min mans mor, spådde hon mig en kväll.
Vad hon sa då, kom jag på nu.
Allt stämmer.
I så fall anar jag framtiden.
Det här är skrämmande coolt.
Return to innocence
Jag kom precis upp ur badet.
Så länge som jag badade nu har jag inte badat på mycket länge.
I julklapp från min kusin fick jag tepåsar för olika saker, bland annat för badet.
Så jag har legat i badet, med vatten som doftar jasmin och avslappnande musik från Enigma. Utan rastlöshet har jag bara låtit tankar komma, och fått tillbaka känslan att allt är okej.
Jag kom fram till att jag tar mig alldeles för lite tid till mig själv. Jag måste ta mig tid för att känna att jag gör det som faktiskt jag vill göra, för att känna mig stark och självständig. Det är lätt att lägga upp något efter andra, utan att tänka på vad man själv får ut av det.
Hur som helst...
Just nu är jag inte rädd för något.
Jag vet att jag klarar mig själv.
Men det betyder inte att jag vill vara ensam, tvärt om. Jag har någon som jag inte vill byta ut, någonsin känns det som. Jag hoppas han känner likadant. Jag behöver bara känna att livet är helt och hållet mitt att bestämma över, att jag klarar mig vad som än skulle hända.
Salt mjölk
Efter min halvtaskiga morgon gick jag till stan för att ta en fika med två vänner. Det var ungefär precis vad jag behövde. Tyvärr hann vi bara ses ett tag. Men i alla fall, tack för sällskapet brudar!
När vi skiljts åt kikade jag in i affärer på vägen hem...
Japp, ytterligare ett plagg följde med mig hem.
39 spänn, det kunde jag förtjäna tycker jag.
Sen vart jag lite klyven igen. Fast på ett konstigt sätt.
Likgiltig är inte ordet, men näst intill.
Jag kan inte rå för det. Jag är ledsen.
Likgiltighet är mitt försvar.
Grejen är att ju mer jag tänker på det, desto mindre förstår jag vad det egentligen handlar om. Om jag inte förstår vad det handlar om, varför ska jag tänka det?
"Gråt inte över spilld mjölk"
Det hörde jag senast igår.
Fast min mjölk är inte spilld. Jag råkade bara skvätta ut några droppar.
Så jag har ingen anledning att gråta. Så det gör jag inte.
Men jag är klyven.
Dagens fortsättning...
Hopprep är bra.
Fast det hjälpte inte så mycket jag hade hoppats.
Jag får nog hoppa lite till..
Början på dagen...
...avslutades inte som jag riktigt tänkt mig.
Faktum är att det inte alls är bra. Men det är inget att göra åt det nu. Eller, jag kan inte.
Plötsligt fick jag den här energin. Energi som måste ut. Nu.
parrty
Jag gick på festen i alla fall.
Lördagskväll
Igår sa jag att jag ville gå ut och dansa idag.
Grejen är att jag mår dåligt. På riktigt.
Jag har haft huvudvärk i fyra timmar nu.
Det vill bara inte lägga sig.
Nej jag vill inte ta tablett.
Nu ska jag träffa pappa och hans fru,
Det är fest ikväll.
Jag ska nog inte gå trots allt.
Det är ändå gubbfest. Hihi,
Inget fel med det.
Vill inte
Det är ganska typiskt att när man måste något känns det inte lika kul.
Idag var jag tvungen att gå till jobbet. Jag ville inte.
Klockan ett var jag tvungen att ta rast. Jag ville inte.
Men nu ska jag läsa i min bok.
Det är inget måste, alltså vill jag.
Idag var jag tvungen att gå till jobbet. Jag ville inte.
Klockan ett var jag tvungen att ta rast. Jag ville inte.
Men nu ska jag läsa i min bok.
Det är inget måste, alltså vill jag.
Dansa i neon? Någon?
Jag vill ut och dansa.
Inte idag.
Men imorgon.
Det här är min tredje sista helg här innan jag åker.
Jag vill inte spendera den ensam.
Är det någon som känner för en sväng om?
Glada felberäkningar
Jag satt för någon vecka sen och försökte klura ut hur mycket pengar jag skulle få klara mig på näg jag åker. I och med detta räknade jag ut vad jag skulle få i resterande två löner som kommer in. Mina beräkningar gav mig cirka 10 lax till, för båda månaderna tillsammans.
Jag fick en lönespecifikation på mailen alldeles nyss.
7 485 kronor efter skatt. I februari.
Det lär ju bli lika mycket i mars månad.
Det enda positiva med att jag fick G i Matte C var väl denna glada överaskning.
Jag fick en lönespecifikation på mailen alldeles nyss.
7 485 kronor efter skatt. I februari.
Det lär ju bli lika mycket i mars månad.
Det enda positiva med att jag fick G i Matte C var väl denna glada överaskning.
Jag är en vampyr*
I Kulturhuset var det... svettigt.
Gud så mycket folk. Man kom nästan inte fram till båsen.
Några tog jag mig i alla fall fram till och pratade lite med.
Nästa vecka ska jag gå på någon utbildning. Jag vet egentligen inte vad jag skrev upp mig på, det får jag väl se då.
Sen fick jag en massa visitkort som jag ska maila mitt cv till.
Efter max en heltimme flydde jag fältet. När jag kände att det rann en liten liten svettdroppe mellan brösten på mig kände jag att jag faktiskt hade gjort något i mitt sökande efter jobb. Sen promenerade jag till jobbet. Idag är det ganska lugnt för att vara fredag och jag jobbar med två assköna tjejer. Det är mysigt om jag ska våga säga det.
* Namnet på en låt vi spelade alldeles nyss. Jag gillar den.
Jobbsökandedags
Nu ska jag åka till Kulturhuset för att gå på den där rekryteringsmässan för att tala med olika arbetsgivare. Sen går jag till jobbet. Med tanke på att jag inte är så glad just nu är jag inte direkt på humör för någonting av vad jag ska göra. Jag skulle hellre krypa ner i sängen. Sånt har jag ju tyvärr ingen tid till.
Frågan är...
Hur söker man jobb på ett sådant ställe om man inte har ett CV?
Jag fick nämligen inte ut mitt fina nyskrivna CV.
Svaret är...
Man gör det ändå.
Jag gör det ändå.
Förlåt
Jag trodde aldrig jag skulle låta någon kille komma mellan mig och min kusin. Det var mer eller mindre ett löfte vi hade med varandra. Men nu är det gjort och jag har gjort henne uppriktigt ledsen. Det gör mig riktigt djupt ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra, det är så svårt.
Å ena sidan har jag henne, min bästa vän och andra halva som funnits hela livet.
Å andra sidan har jag honom, min kärlek som jag vill dela framtiden med.
Grejen är att ingen av dem kan jag träffa bara sådär då ena är i London och andra i LA.
Anledningen till att jag prioriterat den ena är väl för att läget är "mer osäkert". Min kusin har jag haft hela livet, vi känner varandra ut och in, vi kommer alltid vara vi två. Vi är släkt. Det går inte att undkomma. Min kille har jag träffat tre veckor av vårt halvåriga förhållande. Även om vårt förhållande är typ bäst i världen så kan det inte mäta sig med vad jag har med min kusin. Det går liksom inte.
Jag vill inte tvingas välja mellan någon av dem.
Jag vet även att det inte är frågan om välja.
Jag tycks bara ha svårt att hitta en balans.
Jag vet inte vad jag kan säga, mer än att jag är genuint ledsen.
Isabel, vi är The Raping-Slayers. Always. Glöm inte det.
typiskt
I morse skickade jag mitt CV till min mail så att jag skulle kunna ändra lite samt skriva ut här. Men icke. Det kom inte fram. Eller inte den bifogade filen i alla fall. Det är väl bara min tur?
Vad man gör under rasten.
Rast igen och jag är mätt som ett as.
Jag har en ganska bra rutin när jag jobbar. Jag brukar då få i mig mat var tredje-fjärde timme, så som alla "experter" säger att man ska. Men när det går och blir varannan timme är det nog inte helt okej. Ifs får jag ingen mer mat förrän ikväll nu, så jag ska väl kunna stå mig.
För er som undrar vart man befinner sig när man har rast ska jag berätta det.
När man inte ligger och sover i hyllan sitter man nere i arbetsrummet. Det ligger en trappa ner. Det är fullt av korridorer och förvaringsrum här. Här har vi vårt arbetsrum. Det är väldigt mysigt här nere. Speciellt när man kommer från ett lunchkaos.
Idag var det relativt mycket folk under lunchen. Drygt en beställning i minuten gjorde vi under ungefär en och en halv timmes tid. Grymt va?
Så nu har jag rast. Jag ska läsa ur min nya bok jag läser.
Jag har en ganska bra rutin när jag jobbar. Jag brukar då få i mig mat var tredje-fjärde timme, så som alla "experter" säger att man ska. Men när det går och blir varannan timme är det nog inte helt okej. Ifs får jag ingen mer mat förrän ikväll nu, så jag ska väl kunna stå mig.
För er som undrar vart man befinner sig när man har rast ska jag berätta det.
När man inte ligger och sover i hyllan sitter man nere i arbetsrummet. Det ligger en trappa ner. Det är fullt av korridorer och förvaringsrum här. Här har vi vårt arbetsrum. Det är väldigt mysigt här nere. Speciellt när man kommer från ett lunchkaos.
Idag var det relativt mycket folk under lunchen. Drygt en beställning i minuten gjorde vi under ungefär en och en halv timmes tid. Grymt va?
Så nu har jag rast. Jag ska läsa ur min nya bok jag läser.
Curriculum Vitae
På fredag är det dags för mig att söka jobb inför hemkomsten.
Taco bar i all ära, men jag måste gå vidare.
Så vad jag håller på med är att skriva ett nytt CV.
Sånt tar tid. Allt ska vara snyggt.
Jag är nöjd hittills.
Den familjära doften av klor
Idag var första gången jag var och simmade sen jag fick min böld på låret.
Eftersom jag inte hade någon tvål med mig luktar jag fortfarande ganska starkt av klor. Grejen är att det är typ asmycket klor i den där bassängen. Det spelar liksom ingen roll om jag tvålar in mig. Om jag inte ska lukta klor i morgon måste jag ansa min översta hudlager, och kanske det efter det.
I morgon är det jobbdags igen. Kom inte och ät. Jag har redan sagt att jag ska bjuda tre stycken. Egentligen fyra, men den fjärde går inget. Snatch på näsan du... Eller kom, men ni får betala för maten.
Jag kan ha funnit halva svaret
Jag tror jag kan ha kommit på vad jag vill bli när jag blir stor (?).
Det slog mig idag när jag satt och samtalade med mina vänner.
Jag vill bli någon form av konsult.
Inom vad är fortfarande ett mysterium.
Men konsult är ett bra alternativ.
Konsulten Emily Anger Bergström.
Det låter bra.
Vänner
Bild från en fest 071201
Fick erbjudandet att jobba lite extra idag, men jag kände att det var dags att börja prioritera lite vänner nu. Vänner är bättre än pengar. I alla fall när man har så att man klarar sig. Eller vad säger jag. Vänner är bättre än pengar. Pengar underlättar livet, men vänner sätter en guldkant på det.
Elin och Hanna heter dem.
De gick i min klass nu på gymnasiet.
Jag gillar dem, de är två helgrymma tjejer.
E som i Emily
Nervöst klickade jag in på Juridicums hemsida för att kolla in om betyget hade kommit in på FastReg. Jag klickade på fliken "betyg" som så många gånger och tvingas snabbt att blunda då jag såg att det inte såg ut som vanligt. När jag vågade öppna ögonen möttes jag av mitt betyg.
Jag välkomnade det med ett skratt.
E.
Det sämsta av alla godkända betyg. För fösta gången kan jag nöja mig med det. Så jag skrattade. Om jag ska vara ärlig skrattar jag lite nu också. Om jag ska vara ärlig är jag inte nöjd, men jag är inte missnöjd. Det var en mördarkurs. Och för att inte verka vederdålig så kan jag berätta att jag var ett halvt poäng ifrån D.
Juristlinjen nästa?
Jag är inte helt övertygad än.
Idag
Idag ska jag tjäna pengar. Men inte på Taco bar.
Idag ska jag städa kontor. Skönt med lite variation.
Idag är det soligt också. Fast varmt var det inte när jag joggade.
Typ sex minus. Men det var skönt ändå.
Kul det kommer bli med en 25-30 graders skillnad som råder i LA.
Idag är en bra dag.
god morgon
Då var det dags igen. Jogga. Idag är jag inte på humör, men nu när jag delgivit att det är på allvar så har jag ingen möjlighet att skippa det här. Och när jag har ställt klockan så ska jag nog fasiken görat!
Jag har träningsvärk i nacken från gårdagens dansande. Sen är jag sådär varmsvett-kletig också, som när man har drömt en mardröm. Bortsett från att jag inte drömde någon mardröm.
Nej, no more talking. Nu ska det joggas.
Det är typ fint väder, så det känns bättre nu.
Jag vet inte om det kan bli mycket bättre
Träningen kom halvvägs, sen ringde min kusin från London.
Jag har varit en dum kusin och avvisat henne för min kille, kanske lite för många gånger. Blod är tjockare än vatten brukade jag säga. Då hade jag saklig grund att säga något sånt. Det fanns ingen annan värdig person som kunde mäta sig med familjen. Nu gör det det, så jag vet inte om jag kan säga att att blod är tjockare än vatten. Eller egentligen finns det inga tvivel om att det är sant. Hur hårt det än må låta så är familjen den enda man inte bara kan byta ut. Men den kärlek jag har nu är något jag aldrig vill byta ut.
För att konstatera det jag ville konstatera med första meningen jag skrev så kommer min kusin att komma hem över helgen då farfar fyller år. Det är hur underbart som helst. Jag tror inte mina sista dagar här kunde ha avslutats bättre än så!
Nu är det på riktigt, allvar
Jag har börjat träna på egen hand igen. Det började med att jag var ute och joggade i söndags morgon, sen gjorde jag ett schema som jag tänker följa. Med reservation för hinder, som jobb.
Enligt mitt schema ska jag träna två gånger om dagen.
Innan frukosten går jag ut och joggar ett tag och
på kvällen är det mer muskelansträngning eller simning som gäller.
Jag har fortfarande dagens "kvällspasset" kvar att göra. Grejen är att jag har dansat i en timme och är helt slut, vätskebrist har nog orsakat huvudvärken också. Kul. Grejen är att jag har bestämt mig för att genomföra det här nu. Så jag har inget val. Mitt te får vänta, nu ska tränas.
Flaskhals
Min kreativa sida är inte av bästa slag just nu. Jag känner inte att jag vill eller orkar skriva något här just nu. Egentligen har jag hur många idéer och tankar och vardagliga historier som helst att berätta om. Problemet är väl att de kanske är för många. Precis som när det är rusning i Söderledstunneln. Det går trögt med andra ord. Men så snart jag kommer ut från tunneln kommer allt med en rusande fart. Så stay tuned, det kanske är redan ikväll.
För övrigt så åker jag om tre veckor, tretton timmar och femton minuter.
Då är det adjöss för ett tag alltså.
