En konstnärlig punkt
.
.
För att jag hinner med ett till
En lista.
Köpa en stor reseväska
Kolla upp med försäkringar
Söka jobb till sommarn
Klippa och göra något åt utväxten
Träffa min vaxtant.
Jobba, jobba, jobba
Träna
Köpa en stor reseväska
Kolla upp med försäkringar
Söka jobb till sommarn
Klippa och göra något åt utväxten
Träffa min vaxtant.
Jobba, jobba, jobba
Träna
Friday night off
Jag har rast. Ja, klockan är bara tio i elva. Det betyder att jag har varit på jobbet sen åtta imorse. Och det betyder att jag slutar klockan 15 idag, vilket i sin tur betyder att jag har min första lediga fredagskväll sen tidernas begynnelse.
Jag har redan bestämt att jag ska laga mat hemma hos mor, men sen är jag fri fram tills sen kväll. Jag funderar på att faktiskt ta tag i lite träning, men kan tänkas överväga att skippa om det är någon som vill leka idag.
Hör av er!
Sex nyanser av glädje
Jag satt jag och funderade på det där med glädje.
Det finns ju inte bara en sort glädje och när man blir glad av olika anledningar känns det på olika sätt. Jag försökte skildra några av de olika formerna.
1. Skadeglädjen.
Man har egentligen ingen som helst anledning till att vara glad för att det går dåligt för någon annan, men ändå kan nog alla hålla med om att det är förjäkligt kul att se någon klanta till sig.
Som idag till exempel, när jag kom fram till Kungshallen. Vid ingången vi sidan ser jag ett gigantiskt lass med nudlar ligga på vägen. Det tyckte jag var roande.
Typiskt för skadeglädjen är att den oftast försvinner lika snabbt som den uppkom.
2. Nostalgi-glädjen.
Att påminnas om något som man vart med om tidigare i livet, förutsatt att det varit något positivt, är en ganska djup glädje som sitter i. Man börjar le och vill gärna berätta sina minnen för närmaste person. Det handlar nog om hur öppen man är för att få ett sådant intryck. Idag när jag var på väg hem till mig mor såg jag en flicka som satt och kelade med en okänd katt (jag bara vet att de inte kände varandra). Det fick mig att minnas tiden i lågstadiet, då jag tog med vitkål från skolan och matade "hungriga och ensamma" katter med.
Det negativa med denna form av glädje är att den lätt kan spela över och göra en ledsen, då man inser att just dem tillfällena aldrig kommer tillbaka, utan finns bara som minnen.
3. "Låtsas"-glädjen.
Alla har vi fått gåvor som man halvhjärtat tagit emot och låtsats som att det inte kunde ha funnits något bättre på hela jorden. Som när man var liten och så hemskt gärna ville ha en Barbie-bil men fick silverskedar och självstickade koftor med något fint litet mönster på. Fast när jag tänker efter så är barn inte de allra bästa på att dölja sin missnöjdhet, men ni fattar poängen. Glädjen sitter enbart på munnen, i form av ett tvingat leende och ett tack.
4. Chock-glädjen.
Under denna kategori finns vinster och goda nyheter (med reservation för mer). Någonting kommer helt oväntat, som en vinst på skrapbingo á en mille. Nu förutsätter det att man är den som köpt och skrapat lotten, det är nog inte många som helt ärligt blir genuint glad av att lotten man gav bort i present hade kunna varit ens egen. Denna person hamnar direkt under kategori nummer 3.
Typiskt med denna glädje är att den är ganska kortvarig. Personen som vinner pengarna inser att det han/hon alltid velat ha är ingen omöjlighet, köper det, och pengarna tar slut. En person som får en befodran inser att det helt plötsligt tillkom ännu mer ansvar.
5. Kärleksglädjen.
Det här en kanske den mest konstiga glädjen av dem alla, den går egentligen inte att sätta fingret på. Man mår bra, och det syns, det känns i kroppen, och det utstrålas. Man är gladare rent generellt. Saker som kanske vanligtvis är jobbiga och irriterande känns inte lika tuffa. Det får en att göra saker som man inte trodde att man någonsin skulle göra.
Det typiska med kärleksglädjen är att ett förhållande bygger på vilken inställning som bägge parterna har gentemot det. Eftersom kärlek bygger på känslor och känslor bygger på hur vi tänker är det viktigt att inte dra förutfattade meningar och helt enkelt ha en positiv inställning. Dåliga tankar = sämre förhållande, bra tankar = bra förhållande.
6. Sundhetsglädjen
Kort och gott - Mår man bra är man glad. D.v.s. äter, sover, tränar, gör sånt man tycker om att göra och träffar dem man håller nära.
Mer analytisk än så här orkade jag inte vara.
Nytt ämne kommer en annan gång, när jag fått mig en ny funderare.
Don't worry, be happy
För att jag vet att det här blir en bra dag
I morse vaknade jag ungefär tre gånger innan min väckarklockan äntligen slog halv nio.
Jag kan ha haft de mest konstiga drömmarna.
Kommer bara ihåg små små fragment av dem.
Kanske berättar sen, för det här var inte vad detta inlägg skulle handla om.
Idag har jag nämligen börjat dagen med träning.
Och nu sitter jag och äter grapefrukt och ska kolla klart på filmen jag somnade till i natt
- The Little Mermaid - Ariels beginning.
Kalla fötter?
Nu är det bara en tre och en halv vecka kvar tills jag åker.
Jag tror inte riktigt att jag har förstått det än, trots att jag tänker på det varje dag.
Tre månader är ganska lång tid trots allt. Det är inte bara en tre veckor semester man tar till Thailand när Sverige är som gråast. Grejen är att jag känner inte min ledighet som någon semester. Jag vet inte riktigt vad det är, men ledighet är det inte. Inte heller när jag kommer att ligga på playan i Santa Monica, eller när jag strosar omkring på Hollywood Boulevard.
Jag har verkligen ingen aning om hur det kommer att bli när jag väl är där.
Allt jag vet att det här är bra för mig.
Att det är bra för mitt förhållande.
Att det kommer att förändra mig.
Det är lite läskigt när jag tänker efter. Kalla fötter? Nej, det skulle jag inte vilja kalla det. Jag har bara inte varit med om någon stor förändring i mitt liv än. Inte något jag måste göra ensam i alla fall. Fast jag är ju inte helt ensam. Det är väl lite bra, så slipper mina föräldrar oroa sig för mycket.
Money making and spending money
Snart är det jobbdags igen. Jobb, jobb, jobb. Charmen med att jobba är att man tjänar sina egna pengar, pengar som man själv får välja hur man vill spendera. Somliga spenderar mycket och ofta, andra spenderar ingenting. Jag är något mittemellan. Jag kan gå hur länge som helst och inte göra av med ett korvöre (bortsett från nödvändigheter) men sen kommer det en tid då jag spenderar ganska mycket. Det känns som att jag är inne i en sånn period nu, men jag vet inte om jag verkligen är det. Jag antar att det känns så eftersom jag spenderar mer än ingenting, samtidigt som jag sparar i princip allt inför den stora resan.
Igår var jag och shoppade med mor och betalade ingenting.
Idag var jag och shoppade ensam och kände att jag ville spendera lite pengar jag å.
Jag passade på att lämna tillbaka ett av alla plagg som införskaffades igår, å mammas vägnar, samtidigt som jag köpte en ny tröja till henne. Sen spenderade jag på min bror och tillsist på mig själv.
Nu är jag så gott som nöjd. Det finns bara en sak till jag tänker köpa.
Det är en gåva till prinsen.
"Låt pengarna rulla"
Jag kom nyss hem från min shoppingrunda tillsammans med mor min. Oj, vi shoppade! Eller inte jag, mamma gjorde. Hon shoppade till mig med, jag fick liksom inte chansen att betala. Jag fick i alla fall bjuda henne på lunch.
Jag fick i alla fall följande:
En svart t-shirt
Ett leopardmönstrat linne
Ett halsband
En grön mössa
En svart virkad bolero
Ett par byxor i fuskskinn
Sen kom även en rosa bh från HM.
Plus att mamma skänkte mig en ny necessär med zebramönster.
Jag är oerhört tacksam för allt var verkligen asbra saker! Dock kärade jag ner mig i ett par lila pumps. Men efter som jag ska åka bort kände jag inte att jag ville lägga tusen spänn på ett par skor som man använder ganska sällan eftersom fötterna inte till stå på så höga klackar allt för ofta. De var verkligen hur fina som helst och jag hade haft dem på farfars 70års fest om lite drygt fyra veckor. Men i skolan fick jag lära mig en sak som jag kom att tänka på när jag tillslut tog av mig och ställde tillbaka dem på hyllan. "Kill your darlings" sa min filmproduktionslärare. Och det är sant, bara för att man gillar ett klipp betyder det inte att det är vad man ska ha med i filmen.
Om ni tycker att det var mycket saker så ska jag säga att hon köpte ungefär lika mycket (eller mer) till sig själv. Jag gillar när hon spenderar saker på sig själv, hon förtjänar det.
Det bästa var när vi var inne i den sista butiken, där skinnbyxorna kom från. Hon köpte nämligen likadana till sig själv. Jag har en ganska cool mamma så varför inte?
Kuuuul...
Jag gillar mina bilder jag tog på mig och mor. De framhäver något speciellt, men inte fan är det skönhet i alla fall. I dagens läge ser jag i alla fall ut såhär. Och nu måste jag snart dra i min mor för att komma iväg någon gång. Rastlös är väl ett ganska beskrivande ord.
Vi ska till Farsta, jag och min mor
Observera att jag dregglar.
Rättelse
Jag har tydligen gått och tappat all min tidsuppfattning.
Det är inte tre veckor sen tentan skrevs, utan det korrekta antalet veckor är två.
Det känns verkligen som länge sen nu.
Jag får alltså vänta en hel vecka till.
En vecka till av växande oro.
Kul.
Otålighet i ovisshet
I morgon kväll har det gått tre veckor sen jag skrev min tenta.
"Svar om betyg kommer inom tre veckor"
Jag har inte fått svar än. Ju längre tiden går desto mer nervös blir jag. Jag är inte alls lika säker på mitt godkännande nu som jag var när jag lämnade in tentan den 13:e januari. Jag vet i alla fall att om jag rent hypotetiskt inte skulle klarat tentan, skulle jag inte göra omtentan som är den 19:e februari. Det är en sak jag är säker på. Jag skulle inte klara av att sätta mig och äckelplugga som jag gjorde veckan innan jag skrev tentan. Det gick bra då, men nu tvekar jag skarpt på det. jag är för fokuserad på att jobba och komma iväg. Det är inte lång tid kvar nu, mitt pluggande ska vara över för nu. Jag vill veta mitt betyg nu!
Fika och hudproblem
Om lite drygt en kvart ska jag till Söder. Jag ska fika med en vän från gymnasiet. Det ska bli mysigt och trevligt. Det låter som om det var åratal sen. Egentligen var det lite mer än ett halvår sen. Men det är en ganska lång tid det med. Jag saknar gymnasiet lite. Ganska mycket ibland. Jag tror de flesta gör det.
Jag har, om man bortser från tiden jag talade med min man, haft lite halvtråkigt idag. Jag har lyckats kolla på två filmer och tränat kanske lite för lite än vad som tänktes. Jag testade, men det var inget för mig idag, så jag sket i det. Ibland vill man bara inte.
På tal om att inte vilja något, så vill jag inte att mitt ansikte ska vara fult av finnar och sånt skit. Jag har kommit på att det antagligen beror på mina p-ringar. Det är liksom inte finnar finnar, utan något annat. Fult som fan. Svårt att täcka också.
Så jag står inför ett val.
Antingen kan jag sluta använda dem, missa den perfekta magin som kan skapas när inte gummi är med i bilden. Eller så kan jag ha kvar dem, låta mig övertygas om att min man tycker att jag är vacker i alla fall, när jag vet att jag ser fan så mycket bättre ut utan min fula hud.
Valet är enkelt...
Hellre slutar jag titta mig i spegeln än att sluta med mina p-ringar.
Nu ska jag vandra till Medis för att få i mig lite fika tillsammans med en vän.
I'm a madman
Igår somnade jag väl runt halv tio, tio. Tvärt och snärt. Skönt som få. Förutom att jag hade planerat att tala med mannen från LA. Sen vaknade jag klockan 4 (am), lite lagom pigg och undrar varför lampan är tänd och gardinen inte är fördragen. Sen kollar jag på kockan och inser att jag råkat somna. Men nu var jag vaken och ville fortfarande tala med mannen. Han var inte inloggad, jag var förtvivlad. Sen loggade han in, efter att jag skrivit till honom. Sen pratade vi väl i en sex, sju timmar.
Min lediga dag och jag vaknar klockan 4... Jag måste kanske vara galen.
Men jag är galen. Galen i honom.
Det är mindre än en månad nu gott folk.
Någon som vill hinna ses?
Nu har jag ett och trekvarts dygn ledighet
Jag har slutat och är slut. Dte känns så i ögonen i alla fall. Fast det kan ju vara all matos också. Min ögon brukar bli irriterade när jag jobbat mycket.
Nu ska jag vandra till lyan, lägga mig i ett bad, skrubba bort allt som någonsin kan ha med Taco bar att göra samt tvätta håret tre gånger om. Jag gillar att ha lite skitit hår, men det här är inte mysigt längre.
Är det någon som kanske vill leka med mig idag?
Nu ska jag vandra till lyan, lägga mig i ett bad, skrubba bort allt som någonsin kan ha med Taco bar att göra samt tvätta håret tre gånger om. Jag gillar att ha lite skitit hår, men det här är inte mysigt längre.
Är det någon som kanske vill leka med mig idag?
Ni vet.
Nu sitter jag här, med fötterna högt.
Jag är trött. Inte trött trött som i sova trött, utan trött bara. Jag orkar inte vara trevlig mot gästerna genom att ge dem ett bländade vitt leende. Men nu är det bara snart fyra timmar kvar.
Lönespecet låg här nere.
1881 riksdaler lyckades jag skrapa ihop förra månaden.
Det är ju kanske inte en miljon. Men samtidigt... det var värt det. Jag fick ju vara med mig älskade man, utan att behöva bry mig om något arbete. Det var lite mer värt, om vi säger så.
Det börjar dra ihop sig för sista etappen.
Jag är grymt otaggad.
Jag är nöjd
Jag har slutat. Jäklarns vad mycket folk det kom hela tiden. Jag trodde jag skulle komma iväg vid elva, tidigast. Men nu är det över!
Jag är inte så trött som jag trodde jag skulle vara, men jag lyckades få mig en tio minuter ren sömn på hyllan. Sen väktes jag av att Little India hade raveparty i sitt bås. Kul? Vanligtvis kanske, men inte när man vaknar av att hyllanman ligger i vibrerar i samma takt som musiken.
Jag är inte så trött som jag trodde jag skulle vara, men jag lyckades få mig en tio minuter ren sömn på hyllan. Sen väktes jag av att Little India hade raveparty i sitt bås. Kul? Vanligtvis kanske, men inte när man vaknar av att hyllanman ligger i vibrerar i samma takt som musiken.
Nu ska jag i alla fall bege mig till lyan.
Gå eller åka, det är frågan.
Jag brukar gå, det är skönt att varna ner, få en nypa frisk luft.
Grejen är att mina fötter gråter redan på mig.
Men om jag redan har ont så kan jag ju lika gärna gå lite till.
Jag kan däremot inte gå som normala människor gör längre.
Så ont har jag.
Gå eller åka, det är frågan.
Jag brukar gå, det är skönt att varna ner, få en nypa frisk luft.
Grejen är att mina fötter gråter redan på mig.
Men om jag redan har ont så kan jag ju lika gärna gå lite till.
Jag kan däremot inte gå som normala människor gör längre.
Så ont har jag.
Mördarpasset
Jag har rast, äntligen. Enligt vanlig ordning ska jag skriva något om Taco bar. Eftersom jag har rast. Sa jag det?
Dagen började med att jag gick upp tidigt som i ottan för att ta mig till Amerikanska Ambassaden. Sagt och gjort. Kort och gott så fick jag inte ens komma igenom dörren till kontrollen. Alltså, ingen registrering gjord, jag åker om en månad och hoppas att killen som avvisade mig hade rätt när han sa att jag inte behövde registrera mig.
Sen gick jag till jobbet. Det var en skön morgonpromenad kan vi väl kanske säga.
Tidigt kom jag också. Så dagens pass kommer att sluta på en sisådär 11,5 timmar. Jag ska vara nöjd. Än så länge har det inte varit jobbigt, men jag känner nu när jag kan slappna av lite att jag är trött och har ont fötterna och knäna. Men om man vandrar runt i träskor en heldag så få man kanske skylla sig själv...
Jag ska nog gå och lägga mig i hyllan ett tag i alla fall.
Dagen började med att jag gick upp tidigt som i ottan för att ta mig till Amerikanska Ambassaden. Sagt och gjort. Kort och gott så fick jag inte ens komma igenom dörren till kontrollen. Alltså, ingen registrering gjord, jag åker om en månad och hoppas att killen som avvisade mig hade rätt när han sa att jag inte behövde registrera mig.
Sen gick jag till jobbet. Det var en skön morgonpromenad kan vi väl kanske säga.
Tidigt kom jag också. Så dagens pass kommer att sluta på en sisådär 11,5 timmar. Jag ska vara nöjd. Än så länge har det inte varit jobbigt, men jag känner nu när jag kan slappna av lite att jag är trött och har ont fötterna och knäna. Men om man vandrar runt i träskor en heldag så få man kanske skylla sig själv...
Jag ska nog gå och lägga mig i hyllan ett tag i alla fall.
Rättelse
Med hemslöjd menade jag självklart hemkunskap.
Tack Klas (Jag vet vem du är**) för att du påpekade mitt pinsamma fel.
** Eller ska jag säga vad?
Tack Klas (Jag vet vem du är**) för att du påpekade mitt pinsamma fel.
** Eller ska jag säga vad?
A suicide blonde
Som alla redan vet vid det här laget åker jag om en månad, i morgon på dagen. Det känns fantastisk faktiskt. Men jag behöver fortfarande tjäna massa pengar för att kunna ha lite kul. Även om jag skulle nöja mig med att leva på existensminimum eller under det, så skulle det vara ganska kul om jag kunde göra lite saker också.
Så jag jobbar.
Jag jobbar.
Min kollega vill gärna hjälpa till så att jag får fler timmar. Det är ganska svårt att få ihop eftersom våra pass oftast går ihop. Men i morgon kunde han skänka mig sitt pass. Jag grämer mig fortfarande för vad detta kan innebära för mig.
Alltså. I morgon börjar jag klockan 10.30 och slutar hela tolv timmar senare, 22.30.
Till råga på allt det är det löning också. Och för att spä på lite mer så öppnar jag på lördag.
Men jag har i alla fall en rast i morgon, mellan fyra och fem.
Vad jag gör då går kanske inte att förutspå, men jag ligger antingen utslagen i hyllan ovanför alla torrsaker eller sitter nere på kontoret, masserar mina värkande fötter och förbannar mig själv för att utsätta mig för detta självplågeri.
Men jag jobbar i alla fall.
Förvånansvärt gott
Idag hade jag en middagsgäst. Detta innebar att mina kastruller fick smaka annat än makaroner. Min kära vän Erik kom på besök och vi (läs jag) tillagade kyckling, ris och curry. Det här är en underbar historia...
Kycklingfiléerna var tjocka om flintastekar, dem slängde jag på. Det tog aslång tid för dem att bli klara.
Curryn... Jag hade ingen mjölk hemma men tänkte - äh, det här blir nog bra ändå. Det vart det inte, vattning och lite mesigt gult sådär. Så jag hade i tomatpuré. Det vart lite halvrött sådär.
Men riset vart perfekt. Min hemslöjdslärarinna hade varit stolt.
Vi kunde inte bestämma vad vi riktigt tyckte. Det var inte äckligt, men jättegott var det inte heller. Det var sådär ätligt som mat kan vara.
När vi skulle lämna lyan kom ordet fram.
"Förvånansvärt gott"
Ja, vi kan väl säga såhär. Jag tror inte att det är jag som står för matlagningen nästa gång. Trots de lovande orden från min middagsgäst.
Jag har en ganska snäll hund till halvbror
Som alla vet finns det en hund i familjen, Turbo.
Inte nog med att han slemmar, vill leka på de mest olägligaste tiderna och kommer och lägger huvudet på mitt huvud när han tycker att det är dags att gå upp, så tuggade han idag sönder min mobil.
"Det är bara ett ben" tänkte jag och fortsatte läsa min bok (som för övrigt snart är utläst, några boktips?) Jag fortsatte att tänka så tills Marina säger "Nej Turbo! Emily, det är här din mobil va?" Eh, ja det var det.
Ja, döden kommer till allt och alla på olika sätt.
Att hunden inte nöjde sig med att käka upp gårdagens strumpor hjälpte inte min stackars mobil. Men gissa vad?! Den lever fortfarande. Dock har den några men för resten av dess tekniska existens här på jorden.
- Bitmärken på framsidan
- Söndertuggad display
- Avtuggat och demolerat bakstycke, vilket ledde till att jag var tvungen att
- tejpa fast batteriet.
Jag gillar min mobil, jag gillade min förra som vart stulen också. Jag liksom fäster mig väl kanske lite för mycket till vissa tekniska ting. Så när min far erbjöd sig att köpa mig en ny mobil, kände jag lite vemod till tanken. Jag känner i alla fall inte att jag behöver någon ny mobil nu, min fungerar ju alldeles perfekt och till råga på det... Jag lämnar landet om en månad!
Jag måste säga det en del för att förstå det själv.
Fly far far away
Mitt herrskap, jag har något att berätta...
Jag flyger till LA. Resan är bokad.
Jag vet inte om det är många som kan förstå känslan jag känner nu. Den 23e februari beger jag mig för att aldrig komma tillbaka. Eller så känns det i alla fall. Den 25e maj är jag åter på Arlanda, men det är inte vad det här handlar om. Jag åker, försvinner och lever mitt liv om mindre än fem veckor. Och till råga på det så kommer jag att vara med mannen jag vill leva med. Vi ska leva tillsammans. Det här är hur stort som helst.
Kompis, resan är äntligen bokad! Can you believe it?!
Jag flyger till LA. Resan är bokad.
Jag vet inte om det är många som kan förstå känslan jag känner nu. Den 23e februari beger jag mig för att aldrig komma tillbaka. Eller så känns det i alla fall. Den 25e maj är jag åter på Arlanda, men det är inte vad det här handlar om. Jag åker, försvinner och lever mitt liv om mindre än fem veckor. Och till råga på det så kommer jag att vara med mannen jag vill leva med. Vi ska leva tillsammans. Det här är hur stort som helst.
Kompis, resan är äntligen bokad! Can you believe it?!
Break
Jobb idag också. Snart ska jag åka till Dalarö, så fort far hämtar upp mig efter jobbet. Det är skönt att kunna säga att man har ledigt från jobbet i två dagar. Tidigare har det ju varit fem dagar mellan mina pass, vilket gör att men inte riktigt känner sig om en arbetare. Men nu jobbar jag i alla fall fyra, fem dagar i veckan och det känns asbra.
Men som sagt, det är skön att vara ledig nu. Idag är jag trött och jag känner fortfarande att jag har ont i huvudet på kvällarna.
Jag ska basta, leka med Turbo, bada jacuzzi, äta mat, träna och jogga.
Jag är så taggad på att träna, men när det är sånt här snöblandat regn så kan man väl känna att det kanske är lite mysigare att sitta och titta på en mysig film med en tekopp i handen...
God söndagskväll
Idag fick jag hoppa in och jobba extra, sen gick jag med på att stänga för en annan. Det var ju bra för kassan. Grejen var att det fanns så otroligt lite att göra idag. Hon som skulle ha stängt fick gå en timme tidigare till och med. Så jag vaknade fram och tillbaka i Taco bar världen som kanske är 1x5 meter. Sen klockan 22.10 var jag klar, Nytt rekord för mig.
Nu är jag i lägenheten, nu kallad Emilys lya. Jag sippar på mitt kamomillte och känner mig rastlös. Om klockan inte skulle vara ganska mycket och om jag inte skulle upp och jobba ganska tidigt, så skulle jag nog gått ut och sprungit lite. Jag saknar det faktiskt.
Det är inte kul att springa omkring i stan, man känner sig lite fånig.
Men i morgon åker jag till Dalarö, nog fan ska jag ut och jogga.
Jag tänker strunta i mina skavade sår på fötterna. Det är dags nu.
Nu däckar jag
Jag fått min vilja igenom när det gäller allt idag. Förutom pizzasorten jag och mamma delade på. fast det gjorde inte mycket.
Nu mina vänner tänker jag sova, och inte vakna förrän om 12 timmar.
Fast det går inte, om tolv timmar har jag jobbat i 19 minuter.
Jag ska sova nu i alla fall. Jag tänker inte ställa väckarklockan.
Om någon misstänker att jag kommer att försova mig kan ni ju alltid ringa. Jag vet inte om jag kommer svara då, jag har mobilen någon annan stans.
Hej då.
God kväll
I kväll planerade jag att träffa min vän Emilie. Det är precis vad jag gör.
Vi skulle kolla på film och dricka te.
ibland blir det inte riktigt som man tänkt det.
Inte ofta för min del.
I kväll är inget undantag.
Nu sitter vi här i min soffan, fulla och Emilie rättar mitt stavande.
Vi ska väl kanske kolla på film, men inte än, vi har precis varit ute och köpt nytt groggvirke så det här kanske tar ett tag.
Skål på er.
God morgon
Igår var det, enligt vanlig ordning för denna tidpunkt på året, lugnt på jobbet. Sen hände det något och det kom asmycket folk. Men sen vid nio kom det inte många alls igen och jag gjorde en rekordstängning.
Det hände ganska mycket annat.
En av dem var att jag lovade att komma tidigare så att jag kunde bli bjuden på lunch av en man. Han jobbar i Little India, så det får väl ta och bli det vanliga - Tikki Masalasås och ris och sallad. Ingen kyckling. Deras kyckling är inte god.
Så nu måste jag alltså åka tiigare för att kunna äta. Jag åt precis frukost, men vill mannen bjuda mig på mat så får han väl göra det.
För övrigt vaknade jag upp och var grinig, och det är självklart att det är i sådana tillfällen mamma envisas om att fråga massa frågor och berätta saker jag redan visste. Detta slutar ju alltid med att hon säger "Jag vill inte prata med dig längre". "Jag har ju sagt att jag inte vill prata, tack." säger jag.
Nu ska jag häva mitt te.
-.-
Efter en kort men livlig diskussion vid matborden är det nu dags att börja bege sig mot jobbet.
Dagens ämne var Hitler och Jesus.
Jag gillar att diskutera, jag gillar att lyssna på andras åsikter, jag gillar att ifrågasätta.
En av anledningar till att jag inte vill bo ensam.
Bölden
Om ni kommer ihåg den där bölden jag lyckades få på låret så kan jag bara nämna att den inte är borta. Inte helt och hållet. När jag var i Nossebro med min man sa jag att jag skulle smörja in med en speciell kräm. Så jag fick med mig en burk hem. Den luktar Jenka, så jag gillar att smörja in mig med det.
Hur som helst.
Jag har haft problemet att det alltid gnuggats in i kläder eller lakan o.s.v. så nu kom jag på den otroligt genialiska idén att sätta en fet klick och sedan sätta på ett plåster.
Nu kanske det blir ordning på torpet någon gång.
fredag = jobbdag
Snart är det dags att bege mig till jobbet. Igår kväll började jag läsa en ny bok - Flyga drake. Det är typ jättebra. Har läst en tredjedel nu. Jag vill fortsätta läsa, det är så härligt att kunna läsa något som jag väljer att läsa. Inga krav. Så som det ska vara.
Idag ska jag tala om att så mer jobbtid. Förhoppningsvis får jag det. Inget är ju säker. Men det skulle underlätta min vistelse i USA lite grann.
Den som sa att solen är varm ljög
Nu är jag hemma igen. Det gör nästan ont att skriva, mina fingrar är korvar. Det var skönt, och kallt. När jag kom till Globen var jag nästan tvungen att köpa en mössa. En sak kan vi ju konstatera efter det här.
Fint väder = varmt väder, är inte sant!
Härligt röd vart jag också.
Om ni inte ser att jag är röd beror det på att HELA ansiktet vart rosigt.
Jämför med den halsdukstäckta halsen.
Eller inte
Kompis ringde precis precis
"Jag måste tyvärr dissa dig idag"
Nähä, då vart det inget idag heller alltså...
Det här fungerar ju inte. Mitt liv är inte beroende av andra.
Även om det kanske inte var vad personen menade när han sa som han gjorde, så fick jag en spark i baken. Jag brukade alltid träna själv förut, vem säger att jag behöver någon som pressar mig till att träna? Visst är det roligare att svettas med någon, men det kan ta och göra när man bastar.
Jag ska gå i alla fall, det är så fint väder ute.
Sen ska jag nog träffa Kompis ikväll och gå i alla fall.
Synd att jag inte hade mina joggingskor, då hade jag kunnat jogga.
Fast jag gillar att promenera, jag gillar att promenera själv också.
Jag ska nog promenera mot Globen, efter det vet jag inte.
Vi hörs om några timmar.
Träning 2
Bara för det var jag tvungen att göra 500 situps och lite andra övningar.
Snart är det promenad som gäller.
Träning
Jag är inte en ohälsosam människa. Visst, jag är medveten om att jag inte den nyttigaste när det kommer till mat och inte den bästa när det kommer till träning. Men jag tänker på vad jag äter och jag har lyckats hålla mig i form hela livet. Det är väl ändå något?
Det här med träning kan ju gräma alla. Alla har sina perioder då inget händer, då man helt enkelt inte orkar eller har tid att träna. Idag kände jag nog för första gången att jag inte tränar tillräckligt. Eller det är inte rätt känsla, även om jag vet att jag borde träna mer än vad jag gör just nu. Jag kände helt enkelt att jag inte gör tillräckligt när det väl gäller.
Som igår. Jag skulle ha gymmat med min vän, men eftersom han vart sjuk så passade jag på att träffa en annan vän för att gå en långpromenad och ta igen allt som vi missat under tiden jag varit isolerad från omvärlden. Det jag menar är att det är lätt att byta ut träning mot något mindre utmattande.
Egentligen behöver jag inte sitta här och ursäkta mig för saker jag gör eller inte gör, men jag ville bara få ur mig det. Hur jag väljer att leva, äta, träna är helt och hållet min ensak. Grejen är att någon sa till mig att jag ofta säger "men jag gjorde i alla fall det där", att jag kompromissar med mig själv. Jag tror att det som störde mig var att han hade helt rätt. Jag vill inte vara den som säger något och sedan "låtsas" att jag ändå var bra eftersom jag gjorde något annat. det skulle lika gärna kunna handla om något annat, inte bara träningen, och då skulle det vara katastrof.
Det är en sak jag tänker ändra på och som jag ser det har jag två alternativ:
1. Göra det jag planerat att göra i första hand, oavsett om planen var att göra det med någon annan. För vem säger att man inte kan göra något på egen hand?
2. Sluta låtsas kompromissa med mig själv för att inte känna mig dålig då planerna inte gick igenom. So what, den inplanerade träningen blev inte av och istället sysselsatte jag mig med annat. Jag behöver inte känna mig dålig för det.
Nu gör jag ett tappert försök i alla fall
Jag har ont i huvudet i natt igen. Kan bero på alldeles för lite sömn. Men jag kan inte sova, eller jag vet inte om jag vill. Nu ska jag försöka i alla fall.
God natt.
Day of Days plus one
Mitt socialliv börjar nu.
Nu ska jag snart möta Kompis.
Fan vad kul!
God eeh morgon?
Det är väl snarade dags att säga god morogon. Inte god natt
Jag inser nu att det var föga fyra timmar sedan jag sist skrev.
På den tiden har jag hunnit kolla på Band of Brothers, somnat efter ungefär halva avsnittet, och vaknat igen innan datorn ställt sig på viloläge p.g.a. dåligt batteri. Hela underbart.
Klockan är förvisso 7.42 och jag skulle mycket väl kunna stiga upp.
Dels för att det är morgonkvist
Dels för att jag inte är trött.
Jag är fri från alla måsten idag, jag tänker inte stiga upp.
Jag tänker sova mer. Om ett tag. God natt.
Inte god natt
Klockan är 3.46 och sängdags var för ett antal timmar sen.
Nu ska jag kolla på första avsnittet av Band of Brothers.
Sen kanske jag ska sova.
Grattis i efterskott
Jag är ledsen att jag glömde att ringa och gratta er på er andra bröllpsdag, pappa och Marina. Jag har helt enkelt haft tankarna på annat idag. Så grattis 3 timmar och 22 minuter i efterskott
Men å andra sidan.
Ingen hade ju gått och lagt sig vid den här tiden.
Jävla fest det var. Jävla natt för den delen också.
Grattis igen.
Lekkamrat sökes
Jag är hungrig. Att laga mat nu finns inte i min värld. Så jag öppnade chipspåsen min man köpte på nyår. Jag gillar inte chips, men jag är hungrig. Och imorgon ska jag ändå träna. Plus/minus noll är väl också bra.
Jag tänkte på en sak.
Eftersom jag har vart totalt socialt missanpassad ett tag nu.
Är det någon som vill leka?
Jag jobbar fredag klockan 17-22.30,
lördag 11-16 samt tränar imorgon, onsdag, från klockan 17 och framåt.
Resten av tiden är fri att disponera.
Ring 0762 59 31 57
eller skriv i kommentarsfältet om du är intresserad.
Det var... kul
Tentan är klar och jag har huvudvärk efter allt tänkande jag gjort de senaste tio dagarna. Men nu är det över.
Efter första 45 minutrarna svor jag tyst för mig själv över trosvalet jag gjorde imorse. Sved i ljumsken gjorde det. Sen tänkte jag inte mer på det.
Efter typ två timmar tittade jag upp över salen och kände hur roligt jag hade det.
Det var faktiskt kul. Fråga mig inte varför, för SÅ bra gick det inte.
När det var en kvart kvar lämnade jag in tentan.
Jag kände mig nöjd över vad jag åstadkommit under de tre timmarna och fyrtiofem minutrarna jag suttit vid bänknummer 41.
När jag klivit av bussen kände jag verkligen lättnaden i luften.
Jag är fri.
Nu behöver jag bara förbereda mig inför resan.
Jag är fri.
Det är dags
Det är dags att bege mig mot Universitetet. Ska möta upp min pluggkompis för sista gången. I alla fall för dessa ändamål.
Jag är kissnödig. Jag undrar om det är nervositet eller om jag bara behöver lätta blåsan. Lite av bägge antar jag.
Håll tummarna nu.
Så som det kan vara
Tre timmar kvar, fortfarande inte nervös.
Jag vet inte om det bådar gott eller ont.
Hur som helst. Det ska bli så jäkla skönt att ha det gjort.
Helt fantastiskt jäkla skönt.
Jag är inte längre socialt missanpassad om sju timmar.
Jag vet inte om ni förstår hur det känns. Frihet, lycka.
Får se till att klara skiten också. Annars är det samma saga i några veckor till.
God morgon Dagen D
Här sitter jag i lägenheten och dricker mitt te samtidigt som jag försöker gå igenom en sista delen av mitt 93 sidor långa kompendium. Nämligen EG-rätten. Det är kanske inte det roligaste att göra, men eftersom Dagen D är här, är det svårt att göra annat.
Jag har en bekant känsla i kroppen nu när det börjar dra ihop sig.
Jag känner nästan att jag inte bryr mig om hur det kommer att gå ikväll. Det är hur sköt som helst att avlasta sig från den pressen men själv lägger upp.
Grejen är att det har verkligen blivit för mycket hest om att jag ska göra det här, det här med juridiken. Så nu vet jag helt enkelt inte om jag vill längre.
Det är verkligen smickrande att min familj tror att jag har huvudet för det, men saken är... Det här var min vilja från början, Min. Ingen annans. Nu när det inte längre handlar om vad jag vill göra så är det inte lika tilldragande längre.
Så angående det där med jobb.
Jag har en lista på saker jag kan syssla med.
- Fallskärmsinstruktör
- Finsmakare av någon sort
- Teodlare
- Stylist
- Nobelpristagare
- Författare
- Datahacker
- Guru
- Livräddare
- Sierska
- Desingner
Listan kom jag på i stundens hetta, men den visar på att det finns så himla mycket annat. Jag får helt enkelt ta och tänka över det här.
Jurist kan jag bli när viljan är min igen.
Mat
Nu har jag lagat mat. Första gången på ett tag.
Eller jag har ju lagat makaroner och serverat det tillsammans med ketchup. Inga direkta proteiner liksom.
Men idag gjorde jag det.
Ris och köttfärs med majs. Och ketchup och Hot Thai chili-sås.
Det är typ jättegott. Fast jag lagar bar god mat.
Tankegången var denna när jag beslutade mig för att laga mat.
"Jag har fortfarande mat i frysen, som har legat där i några månader nu. Om jag nu åker om sex veckor ska jag inte lämna något efter mig. Inte heller maten."
Jag tror inte jag lyckas äta upp allt faktiskt.
Fast jag kan ju alltid sälja kycklingfiléerna till grannen eller något.
Falukorvarna funderar jag på att använda som vapen. Ungarna på gården var överjävliga imorse. Tur att jag somnade om ganska snabbt, annars hade jag allt hämtat mig en falukorv och hotat dem små liven.
Jag ♥ mina föräldrar
Jag har suttit och kollat på flygresor till Los Angeles och jag fann den perfekta tur och retur resan för bara 5729 kronor, inklusive skatter och sånt skit. Sen, såklart, måste jag ringa mina föräldrar och självklart är det något som inte är bra.
Mitt plan skulle ha avgått 11.45 söndagen den 22:a, sen skulle jag få övernatta en natt i London, där min kusin råkar bo. Sen skulle jag ha kommit fram till LA vid 14.35 dagen efter. Min man slutar skolan vid ett, så jag skulle inte behöva vara själv när jag kom.
Hur som helst, mamma hörde inget och var för övrigt upptagen. Kanske lika bra eftersom jag vet hur samtalet skulle ha gått...
"Mamma vet du vad, jag har hittat en billig resa till LA"
"Jaha, vad kostar den?"
"5729 kronor"
"Vad bra!"
"Ja, jag tänkte boka nu..."
"Men ha inte så bråttom!"
"Varför inte, jag ska ju ändå åka?"
"Vänta lite, du ska alltid förhasta dig!"
"Men mamma!"
"Det är så typiskt dig"
Ja, typ så...
Då ringde jag far min istället.
"Pappa, vet du vad, jag har hittat en billig resa till LA"
"Jaha, när åker du?"
"22:a februari"
"Vilken tid?"
"11.45 går planet"
"Vet du när du måste gå upp då?"
"Ja, men jag kan ju åka som ett vrak, det gör inget."
(Som sagt är farfars 70årsfest dagen innan.)
Jag bokade inte den resan.
Jag är för svag. Jag behöver åka ifrån mina föräldrar. Få lite guts liksom.
Så i alla fall. Lydig som jag är bokade jag inte resan, men jag letade vidare och fann att dagen efter var ännu billigare och avgick inte förrän 15.05.
Jag ringde upp min far igen.
"Du, jag har hittat en ännu billigare resa dagen efter"
"Ja det var ju bra, när går den?
"15.05"
"Och hur länge blir du kvar i London?"
(Här skulle jag alltså mellanlanda, min kusin bor här. Typ perfekt!)
"Jag kommer fram 16.45 och åker 11.10 dagen efter"
"Men det är så jobbigt att checka ut och checka in igen"
"Pappa! Jag är inte en lika erfaren resare som du, och jag bryr mig faktiskt inte.
Sluta nu."
"blablablabla"
"Hej då"
"Hej då"
Den här fajten vann han i alla fall inte.
Eller jo.
Jag bokade inte resan och gick med på att låta han sköta det.
Typiskt. Jag måste åka iväg från mina föräldrar.
ajajaj, det här blir svårt
Jag har precis lagt på skypeofonen med min kusin. Jag saknar henne lite mer än vanligt idag. Beslutet av att lägga på kom från mitt sunda förnuft som sa åt mig att jag måste fortsätta plugga. Det är ju bra att jag har ett sånt. Men jag är inte helt säker på det. Om tio minuter har jag ett nytt avsnitt av Gossip girl hemma. Vad jag minns av förra avsnittet, så var det asbra!
What to do, what to do....
Dagen D - 2
Två ord.
Jävligt bra.
Jag har gått och blivit sjuk
Snart ska jag bege mig till Söder för att njuta av en middag och trevligt sällskap på restaurangen Pelikan. Jag borde tycka att det ska bli skönt för omväxlingens skull. Men jag tror inte jag gör det. Jag vill sitta här med näsan nedtryckt i mina böcker och mina gamla tentor. Det här är inte bra. Inte bra. Tur att det är över snart. '
Grejen är att jag inte är säker på något alls längre. Det känns som att varje sak jag läser eller löser, går min kunskap tillbaka ett steg. Jag är väl fullmatad på information just nu.
På tal om fullmatad har jag inte ätit något sen 11. Eller jo russin. Men sen började jag tugga på ett svart hårstrå. Fy jag vill nästan kräkas när jag tänker på det. Jag tror min russinkonsumtion är räddad. Jag gillar inte russin längre. Precis som med kaviaren alltså. Det är typiskt.
Dagen D - 3
Som ni redan gissat tänker jag, även idag, dokumentera vad jag har åstadkommit under dagens pluggande.
Jag har gjort en tenta, jag klarade mig inom fyra timmar, vilket är tiden vi får på tentamensdagen. Det gick bra fram tills de sista tre frågorna. Då vart det svårt. Tur att det finns facit så att man kan kika lite.
Jag känner att jag har hur mycket som helst att lära mig. Även om jag skulle sitta varje sekund av tiden jag har kvar att plugga, skulle jag inte hinna. Så jag hoppas frågorna passar min kapacitet helt enkelt.
Jag ska inte plugga mer nu. Jag ska göra mig i ordning för jag ska äta middag med far och co.
Än så länge har jag tvättat håret. Jag kan faktiskt inte komma ihåg senast det var.
Kanske lite äckligt tycker ni. Det tycker inte jag.
Men nu är det rent i alla fall.
God natt.
I natt kom jag i säng något senare, något gladare.
Inte har jag tid att förlora mer sömntid, så jag tänker inte berätta varför. Men å andra sidan, när jag tänker efter så hade jag lika gärna kunnat göra det nu när jag skriver det här. Men icke, jag gör det inte. Nu ska jag sikta på en sömn utan att vakna en enda gång. Jag brukar nämligen vakna vid fyra första gången och vid sju andra gången. Jag är snart förbi fyrastrecket och känner mig ganska trött, så jag ska nog klara det här.
Men okej, jag pratade med mannen i LA.
Var det någon som gissade på något annat?
Vädret
Jag tycker än då att det är lite härligt när vissa saker verkligen inte går att förutse själv. Nu tänker jag på vädret, och vi har ju SMHI som ska sköta jobbet och informera väderprognosen till oss vanliga människor. Men inte fan tror jag de förväntade sig att det skulle vara minus 10 grader igår och plus 5,4 idag.
Jag vågade mig till och med fram till balkongen imorse.
Dagen D - 4
Tiden går i en rasande fart mitt folk. Om fem dagar är det tentadag. Jag ser faktiskt fram emot det. Jag tror det är sant, jag är lite nördig. Lite....
Hur som helst. Igår var en bra pluggdag, men ändå inte. Det var helvetiskt svårt. Jag skojar inte, det gör nog inte min pluggkompis heller. Men idag känns det bra igen. Jag planerar att lyckas ha läst ut min feta Civilrättsvbok för tredje gången idag. Då har jag tre dagar till att läsa de andra fjorton böckerna, samt göra lite gamla tentor.
Jag kan inte säga det för mycket:
Jag klarar det här.
På tal om avsked
Jag är lite ledsen. Jag har inte hunnit ta avsked till mina vänner som reser till Australien på lördag. Och på onsdag nästa vecka åker ytterligare tre bort, om än för en månad. Jag är så fast i min bubbla av plugga att jag försummar det andra jag har omkring mig. Det känns inte helt rätt nu när jag för en gång skull tänker på det. Men jag kan inte ge upp nu, det är bara fyra dagars pluggande kvar. Sen ska jag vara lite hängiven min omgivning som jag varit mitt studerande den senaste veckan.
Det är nästan ett löfte.
God natt
Jag gillar inte avsked i någon form. Ibland gillar jag inte ens att säga god natt. Det gör jag inte ikväll. Men nu är det sagt, så nu säger jag det även till er. God natt
Efterfikaspratmedfarmin
Jag har ju pluggat idag igen. Igår var jag och min pluggkompis på Universitetet i nästan nio timmar och idag satt vi hemma hos mig i fem. Idag måste jag även säga att jag inte kände mig oövervinnelig. Det var svårt, mycket svårt. Sen vart det även en överkonsumtion av mandlar och russin. Magen har kanske mått bättre.
Sen fick jag finfolk över. Min far tittade förbi efter jobbet. Jag gillar att prata med honom, han är rätt smart. Vi är ganska lika, och jag är också rätt smart. Jag vet inte om jag fått insikt över saker och ting, men det känns i alla fall jäkligt bra.
En sak som kom upp var dock att min avresa måste komma att komma senare än vad jag planerat. Jag måste vara kvar här i cirka sju veckor till. Eller i alla fall ett par dagar mer än det datum jag senast planerat att fara iväg. Så tyvärr kommer jag inte kunna fira min mans tjugoettårsdag. Det gör mig lite ledsen, även om jag vet att han kanske kan ha det betydligt roligare nu när han kan gå ut på krogen istället för att hänga med en tonåring som jag fortfarande kommer att vara. Det här vet han inte om än, men jag tror inte han kommer att gräma sig så mycket över det, mer än att det är mer väntan.
Men grejen är att min farfar fyller 70 år i år och det kommer att vara en MEGASUPERFET fest för honom. Jag kan inte missa den. Jag vill inte missa den. Jag gillar att dansa med överförfriskade gamlingar. Det får mig att framstå som ung och fager. Fast jag är ju ung och fager, men i alla fall.
Så nu vet ni att jag blir lite försenad.
Vuxenpoäng
Idag gjorde jag min första överföring av pengar. Helt själv. Jag betalade min hyra.
Det är två olika känslor som kommer till mig.
1. Jag klarar ju allt. woohoo (typ)
2. Jag är nitton år. Jag menar, min mormor flyttade väl hemifrån när hon vad 15 eller något. Jag satt med mamma redo som backup om något skulle gå snett. Fast jag kan ju skylla på att mormor trots allt inte hade internet på sin tid.
Ett personligt meddelande, tror jag
Jag åker snart till LA. Los fucking Angeles. Det ska så grymt. Som jag tidigare sagt, jag vet inte var jag gör här i Stockholm, Sverige, Norden, längre. Så, om en vecka tentar jag. Jag har inte mycket (läs absolut inget) kvar att göra. Eller så känns det som. I nitton år, eller ja, tretton år i alla fall, har jag haft något dagligt att göra. Om en vecka har jag något att göra två dagar i veckan. Jobba på ett jobb som inte direkt är en drömkarriär. Inget illat mot Taco bar, det är kul att jobba där.
Så tillbaka till linjen.
Min man vill att jag kommer med en plan. Så i kväll har jag har tänkt på det där, istället för att plugga (som om jag inte gjort det tillräckligt idag?) Jag tror jag har kommit fram till något.
Min plan är att inte ha någon plan.
Hela livet (tretton år då) har jag haft en plan. Mitt nyårslöfte (ska man berätta dem? Skit samma, det har bara hållit ett år för mig. När jag hade godislöfte. Jag, Emily anger Bergström, år inte godis på ett år. Men jag klarar ju det jag vill. Och jag har inte haft särskilt många nyårslöften. Lång parantes det vart då.) är att finna något jag vill göra. Om jag redan ska tänka ut vad jag vill göra, låter jag ju det inte komma den naturliga vägen. Jag kanske till och med missar det bara för att jag ska tänka ut vad jag ska göra hela tiden.
Min plan är att fånga tillfället. Jag vill se saker, testa nya saker, vara fri - helt och hållet fri. För en gång skull vill jag inte binda mig till något. Jag skulle nästan våga säga att jag vill kunna bränna min kalender.
Så i alla fall. Om en vecka har jag inget (undantag: familj, vänner, hyra, mitt favoritgosedjur "Moppsen" och Taco bar såklart). Jag ber till kraften som jag har inom mig att lyckas med tentan. Jag är fortfarande inte orolig, men man kan ju aldrig peptalka för mycket med sig själv. Är tentan avklarad och känns bra bokar jag avresa direkt.
Tack.
ps. Förlåt kalender, jag skulle aldrig kunna bränna dig. ds
Jag är ju inte helt körd
Efter att min man lämnat mig för LA, igen, så har det mesta återgått till det normala här hemma. I alla fall när det kommer till konsumtion av mat. Kort och gott: Det finns inget. Eller knappt i alla fall. Och idag tog flingorna slut också. Tur att jag har en burk Tjejvital-vitaminer jag kan knapra på, vilka jag fått av mannens mor. Så jag är ju inte helt körd.
Men jag hoppas min far bjuder ut mig på middag imorgon.
Jag tappar vikt, fort. Snart finns jag inte mer.
Nej jag skoja, jag har fortfarande ett halvt paket makaroner kvar.
Shit happens
Jag har verkligen börjat drömma knasiga drömmar som gör att jag inte vill vakna igen. Så om ni någon gång tror att jag har dött, så vill jag bara inte vakna.
Imorse när jag skulle sätta på mig strumpan råkade jag skada mig själv med stortånageln. Konstigt, senast jag kollade var den inte direkt lång. Det kom blod.
Dagen D - 7
I morse klev jag upp något senare än planerat, men efter att ha haft svårt att somna när jag la mig klockan tolv och svårt att somna om när jag vaknade klockan sju, så tycker jag att det var förtjänt. Och besides... jag vaknade med en jäkla energi ska ni veta. Jag bokstavligen hoppade upp ur sängen. Sen passade jag på att träna lite med min gymboll som har legat och dammat allt för länge nu.
Maten är såklart inte här, så jag slängde precis i mig de sista smulorna i mitt flingpaket. Nu ska jag dricka pepparmyntaté (pepparmintsté för er som sägar annat). Om lite drygt en timme ska jag vara på Universitetet i tio timmar framåt. Ikväll har jag min sista lektion innan tentan. Det närmar sig verkligen.
Effektiviteten har varit högre
Nu, äntligen har jag läst ut det jag planerat att läsa för dagen. Fast egentligen behöver jag läsa ett kapitel till inför morgondagens lektion. Den sista lektionen.
Jag vaknade ju igen lite innan två. Nu vid halv sju är jag klar. På dessa timmar har jag nog lyckats läsa en 40-45 sidor. Sen har jag lyckats ta en matpaus, synkroniserat min iPod. Eftersom jag bara har 8 GB tillgängligt och totalt 13,16 GB musik på datorn förstod ni att det tog lite tid att välja bort låtar. Fast sen såg jag att den synkroniserade fyra ljudböcker á lite över 2 GB. Det ville jag ju inte ha. Jag vet inte hur man tar bort det bara.
Om cirka en timme ska jag åka till lägenheten. Vad ska jag göra fram till dess?
Det är ju en hel timmes pluggande, men jag vet inte...
Sömniluring
Lite innan halv ett gav jag upp och slängde ihop böckerna. Efter att ha nickat till 18 000 gånger var det lika bra att inse att jag behövde mer sömn.
"Väck mig klockan ett" sa jag till mor och somnade snabbt.
För en kvart sen orkade jag kliva upp. Kvart i två var klockan då. Jag vet nog inte om det varit mycket jobbigare någon annan gång och "Shit, hur ska det här gå nu" tänkte jag.
Men jag är betydligt mycket piggare nu och jag har slängt i mig mer mat.
Nu ska jag ta tag i läsandet. Jag hoppas det går som jag vill.
Man jag hade ganska konstiga och fascinerande drömmar.
Jag gillar att drömma.
Jag ♥ min kalender
Nytt år = ny kalender. Så det var vad jag införskaffade mig idag.
Jag stod och vela ett tag innan jag bestämde mig. En stor eller en lite mindre? (A5 eller A6). Min förra var som en bok och eftersom jag ständigt bär med mig den så valde jag tillslut den lilla. Det är inte alltid man har en fet väska på axeln. Så nu har jag min lilla A6 kalender och jag har väl ägnat nästan en timme till att skriva in födelsedagar och andra viktigheter.
Det låter nördigt, men jag är faktiskt lite nördig. Det även säger min pojkvän ibland. Men jag gillar det. Jag vill ha lite struktur på vardagen. Jag gillar att planera, jag gillar att titta tillbaka. Som till exempel... om jag frågar er vad ni gjorde den 11:e september... vad kan ni svara då?
Jag kan säga att det var en tisdag och att jag klockan 9.45 övningskörde med Södermalms trafikskola. Att det gick jättebra och att det var kul. Det var slappt i skolan och på religionen fick vi meditera AUM/OM samt även sjunga en sång i sanskrit. Efter skolan gick jag hem till min vän Lillen i väntan på att min vän Evelyn skulle fixa mitt hår, vilket inte blev av. Klockan halv sex på kvällen åkte jag hem, åt fisk och kollade på "So you think you can dance"
Summan av kardemumman...
Jag gillar min kalender.
Dagen D - 8
Idag vart det inte lika många timmars studerande som igår, tre och en hav är jag uppe i. Men jag är i princip klar med det jag planerat att göra denna dag plus att jag läst lite annat material också.
En tjej från jobbet ringde vid tolv och frågade om jag kunde hoppa in för henne lite senare under dagen och jobba fram till åtta. Hon lät verkligen sjuk, så jag och mitt samvete kunde inte direkt säga nej. Men som sagt, jag hann ju plugga allt jag skulle plugga, så vad hade jag för motargument egentligen? Hur som helst, jag kom in vid klockan tre. Min chef frågade direkt om jag kunde jobba till klockan nio. "Om jag ändå redan är här..." tänkte jag och sa ja. Från klockan sex och framåt var det bara jag och en annan tjej. Vanligvis är man tre arbetande fram till klockan åtta.
Så vi var alltså två, men det var ganska lugnt bland de vanligtvis hungriga stockholmarna, så att gick fint. Grejen var sen att den här tjejen jag jobbade med skulle på fest i Södertälje så givetvis sa jag att jag kunde stänga för dagen. Och gissa vad. Det var en rekordstängning jag gjorde ikväll. En kvart efter att nedre plan (där jag jobbar) hade stängt, var jag redo att vandra ner till omklädningsrummet. Jag menar, kommer ni ihåg den kvällen då jag inte kom iväg förrän 23.20? Det här var en timme och fem minuter tidigare.
Jag är fortfarande motiverad till att plugga.
Jag tror jag ska göra det nu.
Klockan är ju bara kvart i tolv.
Päris - the man
Det är svårt att komma i säng när min gamla körsångslärare startar en konversation. Det är kul att hålla kontakten med lärare. Grejen är att jag verkligen måste lägga mig. Så jag ska snart försöka styra upp ett avslut på denna konveration. För denna gång.
First call
I sex och en halv timme har jag suttit och pluggat idag. Jag är ganska nöjd, men jag tänkte faktiskt plugga lite till om ett tag. Alldeles precis nu la jag på med mannen i LA. När jag ser på klockan nu så inser jag att vi faktiskt lyckats prata i tre timmar. Det känns inte som det alls. Det känns typ som en halvtimme. Men jag är glad. Jag saknar honom och skype är inte helt tillfredsställande heller nu när jag haft honom i två veckor. Fast jag kan inte klaga, allt känns så bra så att klockorna stannar.
Nej, nu ska jag plugga vidare så att tentan sitter som en smäck.
Rent hypotetiskt skulle jag kunna åka till honom om tio dagar.
Det pirrar i kroppen när jag tänker på det.
Dagen D - 9
I fyra timmar har jag pluggat (lite till och från), från elva till nu. Min minimigräns per dag är fem timmar hade jag tänkte mig. Grejen är att nu sitter jag nästan och sover. Så nu tänkte jag ta en rast och följa med mor min för att inhandla mat från ICA Maxi. Jag är fortfarande taggad på att läsa faktiskt, men det är så energikrävande och har jag inte mitt totala fokus så spelar det ju egentligen ingen roll om jag läser eller ej. Så jag tänkte... i stället för att sitta och äta och dricka hela tiden så gör jag något helt annat.
Jag sov inge vidare i natt. Jag hade två olika mardrömmar och vaknade kallsvettig båda gångerna. Jag har väl vant mig med en varm och beskyddande kropp bredvid mig om natten. Men jag klarar mig själv också, jag bara föredrar att inte vara ensam längre.
Extremt mentala förberedelser pågår
Jag tänker snart kila i säng. Har inte fått en lång natts sömn på ett par dygn nu och jag känner hur det har tagit. Jag har inte tid att inte vara på topp just nu. Jag har, från och med morgondagen, nio dagar på mig att lära mig allt jag behöver lära mig inför tentan som jag då skriver om tio dagar. Jag har inte rört mina böcker på lite över två veckor och jag är rädd för att jag ska känna att jag är tillbaka på ruta ett när jag tar tag i pluggandet imorgon.
Så, som sagt. Jag är trött och jag behöver vara på topp.
Jag vet att jag kommer att klara tentan, men det skulle vara skönt om det kunde låta övertygande. Jag är inte där riktigt än. Men jag är där om nio dagar. Jag klarar det.
2009
Nytt år, nya tag. Antagligen kommer detta år bli det mest oväntade året av alla år jag levt. Året då allt sker på min beställning, i alla fall lite. Om lite drygt en och en halv vecka tentar jag = ingen mer skola som binder mig. Jag har slutat på den dansskola jag dansat på i 3,5 år. Jag är fri och ivrig att se nya saker. Just nu känns det som att jag bara drar omkring, väntar på att saker ska komma till mig. Men jag inser nu att det är upp till mig. Jag är den som skriver min livshistoria, jag är den som bestämmer. Jag har bestämt att 2009 ska bli upptäcktens år. Jag ska upptäcka någonting nytt som jag vill syssla med i framtiden. Jag vill resa. Testa mina vingar lite. I år fyller jag 20 och jag känner mig redo. Bring it on!
Taco bar taco bar taco bar
Igår var min debut på Taco bar efter två veckors uppehåll. Det var några saker som jag kom att tänka på under kvällen.
1. Hur jäkla mycket man kan ha att göra ibland. Igår hade vi över 500 bongar (beställningar), vanligtvis ligger det på sisådär 300 bongar. Kul start för mig som var grymt seg också. Men allt gick bra och jag kom iväg hem i tid också. Jag börjar få in snittsen antar jag. *
2. Hur man faktiskt misshandlar sig själv inom restaurangbranschen. Två veckor utan att behöva laga mat eller tvätta händerna 18 000 gånger per dag innebär att jag återfått det normala tillståndet för min händer. Nu är de direkt astorra och jättekänsliga. Fasiken vad varm maten är. **
3. Jag har superduper kollegor som genuint bryr sig. ***
Jag tänkte på lite andra saker också, men jag skulle bara ta en kortis rast. Jag skulle egentligen ha jobbat från 11-16 idag, men såklart hoppade jag in för en annan och skulle inte sluta förrän 20 ikväll. Så för att ge ett exempel på att mina arbetskamrater är bra så får jag sluta klockan 18, då en annan tjej egentligen slutar.
* Det är lite skrämmande, jag vill inte vara helt grym som jag är. Det betyder att det är dags att byta jobb, för jag tänker inte jobba mig upp inom Taco bar branschen direkt. Fast en löneförhöjning skulle kanske inte sitta helt fel heller för den delen.
** Ännu ett argument mot Taco bar? Nej kanske inte, men det gör ont i mina händer även utanför jobbet. Fast i för sig, ett par arbetsdagar till och tillståndet är tillbaka till tappad känsel igen.
*** Det är väl kanske det absolut största argumentet varför jag jobbar kvar här. Det är stört vilken sammanhållning det är. Fast det är kanske inte alltid bra heller, eftersom man då känner någon form av ansvar för att hjälpa till så mycket som möjligt.
1. Hur jäkla mycket man kan ha att göra ibland. Igår hade vi över 500 bongar (beställningar), vanligtvis ligger det på sisådär 300 bongar. Kul start för mig som var grymt seg också. Men allt gick bra och jag kom iväg hem i tid också. Jag börjar få in snittsen antar jag. *
2. Hur man faktiskt misshandlar sig själv inom restaurangbranschen. Två veckor utan att behöva laga mat eller tvätta händerna 18 000 gånger per dag innebär att jag återfått det normala tillståndet för min händer. Nu är de direkt astorra och jättekänsliga. Fasiken vad varm maten är. **
3. Jag har superduper kollegor som genuint bryr sig. ***
Jag tänkte på lite andra saker också, men jag skulle bara ta en kortis rast. Jag skulle egentligen ha jobbat från 11-16 idag, men såklart hoppade jag in för en annan och skulle inte sluta förrän 20 ikväll. Så för att ge ett exempel på att mina arbetskamrater är bra så får jag sluta klockan 18, då en annan tjej egentligen slutar.
* Det är lite skrämmande, jag vill inte vara helt grym som jag är. Det betyder att det är dags att byta jobb, för jag tänker inte jobba mig upp inom Taco bar branschen direkt. Fast en löneförhöjning skulle kanske inte sitta helt fel heller för den delen.
** Ännu ett argument mot Taco bar? Nej kanske inte, men det gör ont i mina händer även utanför jobbet. Fast i för sig, ett par arbetsdagar till och tillståndet är tillbaka till tappad känsel igen.
*** Det är väl kanske det absolut största argumentet varför jag jobbar kvar här. Det är stört vilken sammanhållning det är. Fast det är kanske inte alltid bra heller, eftersom man då känner någon form av ansvar för att hjälpa till så mycket som möjligt.
Bruised
Här kommer ett till lite halvdeppigt inlägg. För glad är jag inte just nu. Jag är ganska ensam. I alla fall tills Isabel kommer hit. Så jag måste i alla fall skriva av mig lite.
Det är svårt att förstå att en promenad kan ge ett så stort intryck. Min promenad hem från jobbet handlar det om i detta fall. Det är den strecka av dem få vi gick, för det mesta var vi hemma eller åkte bilen. Ikväll när jag gick samma gamla strecka attackerades jag av alla dessa bilder. Jag blir både glad och ledsen.
Nästan hemma går jag först förbi McD, där vi satt medan vi väntade på att träffa hans far. Därefter kommer Falafelkungen, där vi hämtade mat innan vi for till Dalarö för att göra en kort visit hos min far. Däremellan sitter fortfarande ledtrådslapp nummer 2 upp. En av de fem som vi skrev för alla som skulle hit, till lägenheten, på nyårsafton. Självklart kollade jag efter ledtråd tre, fyra och fem och ja, även de satt kvar. Den sista sitter vid ICA Nära, där vi handlade vår frukostgröt och våra köttbullar.
Sen såklart kommer jag till porten in till gården, där vi stod och pratade första kvällen vi träffades. Där allting började.
Att vrida om nycklarna och öppna dörren var asjobbigt. Allting var som vi lämnat det igår. Champagneflaskan vi korkade upp men knappt smakade av på nollslaget, när vi var tillsammans, ensamma, här i lägenheten. Tekopparna i vasken vi druckit ur för att återfå värmen efter en lång promenad. Kläderna på golvet. Den obäddade sängen.
Och nu sitter jag här, i soffan, där vi satt och myste och pratade om framtiden för bara ett dygn sen.
Jag är ledsen, men ändå lycklig. Jag har träffat någon jag kan se mig vara med, men ändå kan jag inte vara med honom. Inte än, men en vacker dag.
Avsked och hopp
Inatt sov jag till och från i tre timmar och kort därefter åkte jag med mannen från LA som skulle resa tillbaka till LA. Jag är inget fan av avsked, men vissa avsked är jobbigare än andra. Att ta avsked av någon som man bär nära till hjärtat är faktiskt bland det jobbigaste. Så ja, tårar flödade. Jag ville hålla kvar honom, få honom att missa planet så att han kunde följa med hem igen. Men det kunde jag aldrig göra. Hans liv är inte här. Inte mitt heller. Inte nu i alla fall. Jag känner det så starkt, att jag måste åka iväg.
När jag kom ut från flygplatsen och möttes av solen och den iskalla luft som låg över parkeringen kunde jag inte låta bli att le, nästan skratta. Jag fick en tröst och jag kände att allt kommer att ordna sig. Jag tror på mig och mannen i LA, jag tror vi kan klara oss och jag tror att vi en dag kommer kunna vara tillsammans.
Nu sitter han på planet hem, det är snart 10 timmar sen jag kysste honom farväl inne på terminalen. Den här låten spelas om och om igen i mitt huvud. Det gör det inte lättare, men jag är inte direkt ledsen. Jag vet vad jag känner för honom och jag vet vad han känner för mig. Det som skrämmer mig är att behöva gå och lägga mig utan att han är där. Som tur är kommer min kusin hem till mig inatt. Sen åker hon tillbaka till London. Jag gillar inte avsked.
När jag kom ut från flygplatsen och möttes av solen och den iskalla luft som låg över parkeringen kunde jag inte låta bli att le, nästan skratta. Jag fick en tröst och jag kände att allt kommer att ordna sig. Jag tror på mig och mannen i LA, jag tror vi kan klara oss och jag tror att vi en dag kommer kunna vara tillsammans.
Nu sitter han på planet hem, det är snart 10 timmar sen jag kysste honom farväl inne på terminalen. Den här låten spelas om och om igen i mitt huvud. Det gör det inte lättare, men jag är inte direkt ledsen. Jag vet vad jag känner för honom och jag vet vad han känner för mig. Det som skrämmer mig är att behöva gå och lägga mig utan att han är där. Som tur är kommer min kusin hem till mig inatt. Sen åker hon tillbaka till London. Jag gillar inte avsked.
