Mina egenskaper 4
Anledningen till att jag skriver om mina egenskaper är för att jag kommer på mig själv när det kommer till en del grejer. Det är som ett sätt för mig att kunna se, svart på vitt, hur jag själv faktiskt är. Både till det bra och till det mindre bra.
Jag kom att tänka på en sak som är typiskt mig.
Jag är inte långsint, inte för fem öre. Jag förlåter och går vidare.
Men när det kommer till en del saker blir det svårt.
Inte att förlåta, utan att gå vidare.
När jag vet att jag själv har gjort fel, ber jag om förlåtelse. Men när en person som gjort fel mot mig inte ber om förlåtelse blir det svårare. Inte för att jag är långsint, jag har antagligen redan förlåtit. Men om den här personen har gjort fel och väljer att vänta på att jag ska komma och säga att det är okej, så går det inte. Jag är fast vid tanken att det faktiskt inte jag som ska ta första steget.
Vissa kallar det envishet, andra kallar det stolthet.
Jag anser att det inte är mer än rätt av den som gör fel att ta intiativ och be om förlåtelse. Egentligen behövs inte ens alltid det. Bara att säga hej kan räcka.
