Promenad i mörka skogar
Idag ringde min vän Polden. Han ville gå en promenad. Vi brukade gå promenader ganska ofta förut, nu har det liksom inte blivit av på ett tag.
Vi möttes upp och började gå. Vanligtvis brukar vi bara följa fötterna, men idag slog det mig att vi skulle gå runt Söderbysjön. Det är en ganska lång väg och jag har även gått vilse.Men så fick det bli. Klockan var inte mer än 20.15 och det var fortfarande ljust ute, så varför inte.
Vi gick och gick, och i våra samtal om diverse viktiga, oviktiga, nya, gamla, äckliga och groteska ämnen, fann vi att mörkret började lägga sig snabbare än väntat. Snart var det ganska så jättemörkt, men fortfarande sebart. Det kom en man joggandes och båda ville springa. Sen gick vi förbi nägonstans där folk höll på/hade grillat varpå jag fick fantasin om offercermoni.
Efter nästan en och en halv timme kommer vi till känd mark.
Jag tror att båda var ganska rädda, men Polden var nog räddast.
Han var nära på att göra i brallan.
