Lämnas kvar här

Jag fick precis veta att min kusin åker till London som aupair om två veckor. Bara tanken på att behöva ta avsked är hjärtekrossande, trots att det bara handlar om ett tag. Jag har aldrig behövt vara utan någon som jag tror att jag faktiskt inte kan leva utan. Jag vet ju hur det känns att ta avsked, men inte i den graden. Jag menar, min spontana reaktion var nu att fälla ett par tårar, hur blir det då?

Jag tror det går bra och min ledig tid lär ju bli tripper till London.
Det gör inget, jag vill åka till England. Men hur mycket jag komer att vara ledig är inget jag direkt vill gissa på. Jag lär ju bara bli besviken.

Jag vet bara inte hur jag ska klara mig utan våra pillow-talks.
Två veckor kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0