Att skylla ifrån sig på en hund
När jag skulle till jobbet, ja städningen, så vart jag hämtad av min far och hans fru. Det är liksom på vägen så whatthefuck liksom, jag klagar inte. Fast jag gillar att åka kommunalt, då kan jag läsa. Nu har jag förresten läst ut min fjärde bok och börjat på en ny. Då menar jag min fjärde på två månader. Men inget av det här hör till saken.
De har i alla fall en hund, en boxerbebis på fem månader. Ni kanske kommer ihåg mitt inlägg om besten. Ja det är han i alla fall, Turbo.
Han satt med i bilen och skulle joina oss på jobbet. Rätt var det var så la hundjäkeln en långdragen och väl ljudlig prutt. Det är väl inget fel med det egentligen, alla släpper sig ju. Men grejen är den att hans pruttar luktar så jävla illa, och saken blir det ju inte bättre av att man sitter fast i en bil. Han är så söt den där krabaten.
Men nu kommer vi till slutklämmen.
På vägen hem satt vi åter i bilen och plötsligt börjar det lukta igen. Pappa och Marina skyllde direkt på den stackars lilla oskyldiga voven.
Men bara så att ni vet... det var jag som la den.
