Anger management

Igår när jag var på vägen hem från jobbet och går på tunnelbanan i Vällingby, går det även på en söt liten tant. Jag ler åt henne och går förbi och sätter mig två bås ifrån där hon står. Jag sätter mig, och hanar direkt inne i litteraturens värld. Min värld finns inte då. Rätt var det var så dras jag ut ur den imaginära världen och hamnar åter igen på tunnelbanan. Jag hör en kraftig smäll och ett skrik av smärta och rop på hjälp.

Den gamla damen hade ramlat omkull. Jag tänkte springa dit, men två personer var redan där. Hon hade ont, oerhört ont. Jag ville gråta, ge henne en kram. Sen ville jag ge en kram till kvinnan som hjälpte henne. Det finns hopp för Sverige. Men kvinnan var iförsig inte svenska.

Det finns hopp.