Rostat bröd och minnen
Jag befinner mig i denna stund hemma hos min kusin. Vi har bakat och fasiken vad gott det luktar! Jag hann inte äta någon frukost idag så vi beslöt oss i väntans tid att rosta lite mackor.
Snäll som jag är gjorde jag mackor både till Isabel och mig själv. Eller jag satte i dem i rosten, mina först. Men hur som helst.. Isabel är ganska kräsen och vill ha sina mackor uppvärmda, inte rostade. Vad är vitsen då liksom? Hennes macka vart "lite svart i kanten" och hon delade då med sig av ett kärt gammalt barndomsminne som hon fortfarande inte kan komma ifrån.
Vi hade varit på Dalarö, inne i min pappas hus, och vi skulle göra rostisar. Jag fick ansvaret att sköta rosten. Efter någon minut ger jag henne en färdigrostad macka och ler.
"Den är ju bränd" säger Isabel förtvivlat
"Äh, släng på en medwurst så blir det bra"
Ja, som ni ser så sätter minnen spår i oss alla, men i vissa blir spåren en aning djupare. När jag hörde detta föll jag pladask ner på golvet och blev liggandes där ett tag. Jag kunde inte sluta skratta, det vara bara så typiskt jag. Då var jag runt tolv år men det är en sådan sak jag skulle kunna sagt idag.
Det var allt för denna stund.
Kommentarer
Trackback
