Anger management

Nu är jag hemma igen för en kort visit, pappa och hans fru är och äter middag i stan och jag ska hämta dem med bil sen. Sen får vi se om jag kommer hem något mer innan de stora festernas fest - Midsommar.

Hur som helst, de har varit borta hela dagen och lämnade efter sig deras hund, Turbo. Han är cirka fyra månader gammal, ursöt och helt jävla odräglig! Han är till synes en snäll liten valp som bara vill gulla med, men egentligen är han en liten best som är helt otämjbar. Idag gick vi på två promenader - en lång på typ en och en halv timme och en kortare på cirka fyrtion minuter, jag menar det är ju en hund så han måste ju rastas. Utöver det har jag sprungit runt som en jävla galning och jagat honom och hans kotte.

Allt det där låter ju bra, men grejen är att han hoppar och nafsar efter en och nu när han börjar få större tänder och blir allt starkare så gör det stundvis ganska ont. Han har inte heller riktigt än lärt sig vad nej betyder och tycker allt är skitkul, så när man säger till honom så hoppar han bara ännu högre och nafsar ännu hårdare.

Sen grymtar han också. Jag tror han har rabies och inte borde vara nära oss människor. Men när han ser ut som han gör så är alla bett nästan värt det. Eller vad tycker ni?