Drömmar
Inatt drömde jag något så sjukt. Jag tänker berätta för er, för jag själv inte tänkter inte glömma bort den. Den är lite osammanhängade och helt orealistisk, men i alla fall. Det var vad jag drömde.
Det börjar med att jag, tillsammans med lite annat folk, är på en båt påväg ut till en ö. När vi kommer fram slog det mig att det bodde dionsaurier på den ön. På stranden vi kom till bodde det halvdinosaurier som såg ut som människor till kroppen men hade ett dinosaurieliknande huvud. De var tillsynes harmlösa. Vi satt och pratade med dem, men när jag vände huvudet till så hade de vridit huvudet av en av passagerarna på båten. Jag frågade vad fan de höll på med och fick till svar att man måste äta. Sen försökte de bjuda mig men jag, tillsammans med någon annan hoppade på en hästliknande sak och började rida mot båten igen. En av "infödingarna" jagade oss och lyckades vrida av huvudet på personen bakom mig. Jag lyckades ta mig till båten. Motorn fungerade inte så jag var tvungen att ro. Det var en ganska stor båt.
Sen kommer nästa scen, vilket kändes som att den utspelade sig på Dalarö. Det var en del människor där, bland annat min kusin Isabel. Från ingenting fick vi för oss att vi skulle åka till Las Vegas, enbart över dagen. Nu skulle vi ta oss till flygplatsen, flyget skulle gå efter typ åtta timmar. Grejen var att det var snöstorm. Men vi började gå. Helt plötsligt fick vi tag i en snöskoter och började den långa resan.
På vägen mötte vi några killar som hängde med oss på resan.
Plötsligt var snön borta och vi komm till en skola. Det är en helt vanlig skola full med lärare och barn. Men den ligger mitt ute i ingenstans i skogen. Alla verkar, till en början, trevliga och vi får komma in och få mat i oss. Lärarna bar hela tiden ett stelt leende, men vi var trötta och tackade ja. I skolan mötte jag min dansgrupp och vi skulle precis hålla en show. Första dansen, bland andra, jag skulle dansa var något som jag aldrig sett förr och jag fick sätta på mig en mönstrad klänning och en fårull över det. Det var två som såg likadana ut och någon ropade kapplöpning. Jag bestämde mig för att skita i showen. Nu ville jag därifrån.
Grejen var bara att lärarna på skolan tänkte inte låta oss gå. Det var då jag insåg att barnen inte var där för att det var skola, utan för att lärarna inte täntke låta dem lämna skolan. Jag och mina följeslagare tänkte till varje pris dra därifrån och vi tog oss ut till skolgården. Den hade stora tegelväggar som skärmade av den från utsidan. Det konstiga var att vid marken fanns det som små, små valliknande hål i väggarna. En kille sprang dit men så fort han försökte ta sig igenom så sänktes en bandsågliknande grej ner och delade honom på mitten.Blodet slängdes åt alla håll och alla vart rädda, men jag tänkte inte stanna kvar. Jag skulle hellre dö. Men jag lyckades hoppa igenom, med ben och huvud först. Sågen nuddade min rygg men jag kände inget, jag var fri. Nu skulle jag bara ta mig till flygplatsen. Jag bad att Isabel skulle ha hittat dit och var oskadd.
Jag lyckades ta mig till flygplatsen och där möttes jag av en kille med arabiskt ursprung. Han sa att han skulle följa mig in och hjälpa mig leta efter min kusin. Jag såg någon kolla misstänktsamt åt vårat håll så jag sa att det var bäst om jag mötte upp honom där inne. Då gav han mig en lapp varpå jag inte kan minnas vad som stod. Jag läste den och slängde den sedan i närmsta papperskorg.
När jag hade passerat portarna och gått ner för trapporna kom det fram en Man in black-liknande man och sa att han visste vad jag höll på med för att har sett mig ta emot något av en talibanmisstänkt man. Jag svarade att jag inte haft något att göra med en sådan man och till sin förvåning kunde han inte hitta den där lappen. Jag fick gå.
När jag kommer fram till incheckningsdisken såg jag, till min stora lycka, Isabel. Vi stod där och försökte boka biljetter och sedan ändra dem eftersom resan skulle innebära att vi kunde tillbringa endast två timmar i Las Vegas innan vi var tvungna att åka tillbaka. Sen från ingenstans kommer det fram en man som skulle vara en kändis och börjar kyssa mig. Fort som få tröck jag ifrån honom och gav honom en fet smäll. Sen gick jag och Isabel och satte oss för att vänta på bordning. Plötsligt kom den en tjej och satte sig brevid oss och snart kom även "taliban-mannen" dit. Jag ville inte ha något med honom att göra.
Sen hoppar det lite i drömmen igen. Av någon anledning gick vi aldrig på planet. Jag vet inte varför men kanske för att jag hade onda aningar av den där mannen, som även skulle på samma plan.
Jag fann sedan mig själv, i samma grabbgäng som tidigare, cyklandes. Det är var en fin vårdag och vi cyklade på en grusgång i skogen. Vi följde vägen hela vägen ner. Jag tyckte att jag kände igen vägen. När vi kom fram tvärstannade vi. Vi hade kommit tillbaka till skolan, och på trappan till huvudentrén stod lärarna och log mot oss.
Det börjar med att jag, tillsammans med lite annat folk, är på en båt påväg ut till en ö. När vi kommer fram slog det mig att det bodde dionsaurier på den ön. På stranden vi kom till bodde det halvdinosaurier som såg ut som människor till kroppen men hade ett dinosaurieliknande huvud. De var tillsynes harmlösa. Vi satt och pratade med dem, men när jag vände huvudet till så hade de vridit huvudet av en av passagerarna på båten. Jag frågade vad fan de höll på med och fick till svar att man måste äta. Sen försökte de bjuda mig men jag, tillsammans med någon annan hoppade på en hästliknande sak och började rida mot båten igen. En av "infödingarna" jagade oss och lyckades vrida av huvudet på personen bakom mig. Jag lyckades ta mig till båten. Motorn fungerade inte så jag var tvungen att ro. Det var en ganska stor båt.
Sen kommer nästa scen, vilket kändes som att den utspelade sig på Dalarö. Det var en del människor där, bland annat min kusin Isabel. Från ingenting fick vi för oss att vi skulle åka till Las Vegas, enbart över dagen. Nu skulle vi ta oss till flygplatsen, flyget skulle gå efter typ åtta timmar. Grejen var att det var snöstorm. Men vi började gå. Helt plötsligt fick vi tag i en snöskoter och började den långa resan.
På vägen mötte vi några killar som hängde med oss på resan.
Plötsligt var snön borta och vi komm till en skola. Det är en helt vanlig skola full med lärare och barn. Men den ligger mitt ute i ingenstans i skogen. Alla verkar, till en början, trevliga och vi får komma in och få mat i oss. Lärarna bar hela tiden ett stelt leende, men vi var trötta och tackade ja. I skolan mötte jag min dansgrupp och vi skulle precis hålla en show. Första dansen, bland andra, jag skulle dansa var något som jag aldrig sett förr och jag fick sätta på mig en mönstrad klänning och en fårull över det. Det var två som såg likadana ut och någon ropade kapplöpning. Jag bestämde mig för att skita i showen. Nu ville jag därifrån.
Grejen var bara att lärarna på skolan tänkte inte låta oss gå. Det var då jag insåg att barnen inte var där för att det var skola, utan för att lärarna inte täntke låta dem lämna skolan. Jag och mina följeslagare tänkte till varje pris dra därifrån och vi tog oss ut till skolgården. Den hade stora tegelväggar som skärmade av den från utsidan. Det konstiga var att vid marken fanns det som små, små valliknande hål i väggarna. En kille sprang dit men så fort han försökte ta sig igenom så sänktes en bandsågliknande grej ner och delade honom på mitten.Blodet slängdes åt alla håll och alla vart rädda, men jag tänkte inte stanna kvar. Jag skulle hellre dö. Men jag lyckades hoppa igenom, med ben och huvud först. Sågen nuddade min rygg men jag kände inget, jag var fri. Nu skulle jag bara ta mig till flygplatsen. Jag bad att Isabel skulle ha hittat dit och var oskadd.
Jag lyckades ta mig till flygplatsen och där möttes jag av en kille med arabiskt ursprung. Han sa att han skulle följa mig in och hjälpa mig leta efter min kusin. Jag såg någon kolla misstänktsamt åt vårat håll så jag sa att det var bäst om jag mötte upp honom där inne. Då gav han mig en lapp varpå jag inte kan minnas vad som stod. Jag läste den och slängde den sedan i närmsta papperskorg.
När jag hade passerat portarna och gått ner för trapporna kom det fram en Man in black-liknande man och sa att han visste vad jag höll på med för att har sett mig ta emot något av en talibanmisstänkt man. Jag svarade att jag inte haft något att göra med en sådan man och till sin förvåning kunde han inte hitta den där lappen. Jag fick gå.
När jag kommer fram till incheckningsdisken såg jag, till min stora lycka, Isabel. Vi stod där och försökte boka biljetter och sedan ändra dem eftersom resan skulle innebära att vi kunde tillbringa endast två timmar i Las Vegas innan vi var tvungna att åka tillbaka. Sen från ingenstans kommer det fram en man som skulle vara en kändis och börjar kyssa mig. Fort som få tröck jag ifrån honom och gav honom en fet smäll. Sen gick jag och Isabel och satte oss för att vänta på bordning. Plötsligt kom den en tjej och satte sig brevid oss och snart kom även "taliban-mannen" dit. Jag ville inte ha något med honom att göra.
Sen hoppar det lite i drömmen igen. Av någon anledning gick vi aldrig på planet. Jag vet inte varför men kanske för att jag hade onda aningar av den där mannen, som även skulle på samma plan.
Jag fann sedan mig själv, i samma grabbgäng som tidigare, cyklandes. Det är var en fin vårdag och vi cyklade på en grusgång i skogen. Vi följde vägen hela vägen ner. Jag tyckte att jag kände igen vägen. När vi kom fram tvärstannade vi. Vi hade kommit tillbaka till skolan, och på trappan till huvudentrén stod lärarna och log mot oss.
Kommentarer
Trackback
