Många tankar
Samtidigt som jag ska ta över världen så är jag lite vemodig inför att sluta. En sak som jag undrar, ska jag känna mig lärd nu? Jag menar, det känns som att jag skulle behöva läsa tolv år till för att jag ska känna att jag kan klara mig i världen. Sen en annan sak, som kanske är den mest självklara, är ju då att man kommer att sakna alla de goa' människor man lärt känna under dessa tre år. Jag är nog kanske inte rädd för att aldrig mer träffa dem, för det vet jag ju att jag kan om jag lägger manken till, utan jag är mer rädd för att aldrig känna denna starka sammanhållning med männskor igen, på samma sätt som det har varit under gymnasietiden. Jag tror nog att det är det som skrämmer mig mest av allt. Men en annan sak jag är rädd för är att den personliga utvecklingen inte kommer att gå frammåt. Jag menar, i skolan får man ständig ny införmation och kunskap att mata in och förstå. Om jag skulle sluta upp som en fet kassörska på Konsum så skulle min personliga utveckling vara = noll. Nu förstår jag varför jag sa upp mig på Konsum efter att ha jobbat där i ett halvår.
Men som sagt, jag ska ju ta över världen, så jag behöver väl inte oroa mig för min framtid. Men man ska ju leva för nuet, och det har jag verkligen gjort, hela vägen. Det som kommer får komma när det ska, morgondagen blir fantastisk. Lika fantastisk som den här bilden Fia tagit och redigerat på mig. Och eftersom jag nu har sagt att jag lever för nuet ska jag åka och bränna massa pengar i stan. Sen ska jag baka mockarutor, i mångfald.
