Emotionella dagar
Det här kommer att bli ett ganska tråkigt och inte så välskrivet inlägg tror jag. Men idag har jag varit väldigt emotionell och jag känner att jag behöver få ur mig allt.
Jag kan ju börja med att idag började jag gråta, igen.. eller jag fällde några tårar men eftersom jag var med en kompis så brast jag inte ut i storgråt, även fast jag bara ville släppa ut allt. Sen grät jag lite när jag pratade med min kusin under tiden jag lättade på hjärtat. Den utlösande faktorn till min blödighet är att vi har nationellaprov i matte c imorgon, om någon missat det. Grejen är att det känns inte som att jag ens har läst kursen under det här året. Jag känner mig typ tom och kan inte fokusera på det jag måste.
Egentligen tror jag att det hela beror på att jag aldrig har tid till att vila, och förra veckan var bara för stressig och många saker hann inte göras. Så därför kommer allt nu och jag har fortfarande inte tid att vila, så vattnet rinner över.
Men jag tror att det hela i grunden beror på att det känns som att allt kommer att ta slut, jag har ingen aning om vad som händer efter gymnasiet. Vad ska jag göra när alla början skolan igen? Jag känner mig inte redo, men kommer man någonsin att göra det? Jag är livrädd för det som kommer, tiden går inte att stoppa och det som kommer är oundvikligt. Det värsta är att det går så snabbt. Jag kom på mig själv idag när jag såg påskliljor att tänka, åh snart är det påsk. Men sen kom verkligheten ikapp och jag vart typ paff.
Idag var jag tvungen att åka och träna med dansgruppen direkt efter skolan, det kändes himmla motigt, men jag var tvungen. Egentligen ville jag bara stanna kvar i skolan och plugga. Men nu efter känner jag att jag fattade rätt beslut. När vi började träna släppte all ångest och jag kände mig lycklig igen. Hade jag stannat och pluggat hade jag nog brutit ihop helt, och jag tror inte att en dags pluggande skulle ge mig mindra ångest för det här provet. Nu känner jag mig ganska avslappnad och jag känner att jag tar det som det kommer, jag kan inte göra bättre än mitt bästa. Det blir bäst så...
Jag kan ju börja med att idag började jag gråta, igen.. eller jag fällde några tårar men eftersom jag var med en kompis så brast jag inte ut i storgråt, även fast jag bara ville släppa ut allt. Sen grät jag lite när jag pratade med min kusin under tiden jag lättade på hjärtat. Den utlösande faktorn till min blödighet är att vi har nationellaprov i matte c imorgon, om någon missat det. Grejen är att det känns inte som att jag ens har läst kursen under det här året. Jag känner mig typ tom och kan inte fokusera på det jag måste.
Egentligen tror jag att det hela beror på att jag aldrig har tid till att vila, och förra veckan var bara för stressig och många saker hann inte göras. Så därför kommer allt nu och jag har fortfarande inte tid att vila, så vattnet rinner över.
Men jag tror att det hela i grunden beror på att det känns som att allt kommer att ta slut, jag har ingen aning om vad som händer efter gymnasiet. Vad ska jag göra när alla början skolan igen? Jag känner mig inte redo, men kommer man någonsin att göra det? Jag är livrädd för det som kommer, tiden går inte att stoppa och det som kommer är oundvikligt. Det värsta är att det går så snabbt. Jag kom på mig själv idag när jag såg påskliljor att tänka, åh snart är det påsk. Men sen kom verkligheten ikapp och jag vart typ paff.
Idag var jag tvungen att åka och träna med dansgruppen direkt efter skolan, det kändes himmla motigt, men jag var tvungen. Egentligen ville jag bara stanna kvar i skolan och plugga. Men nu efter känner jag att jag fattade rätt beslut. När vi började träna släppte all ångest och jag kände mig lycklig igen. Hade jag stannat och pluggat hade jag nog brutit ihop helt, och jag tror inte att en dags pluggande skulle ge mig mindra ångest för det här provet. Nu känner jag mig ganska avslappnad och jag känner att jag tar det som det kommer, jag kan inte göra bättre än mitt bästa. Det blir bäst så...
Kommentarer
Trackback
