Maniska tankar med smärtsamma konsekvenser
Klockan är 8.37 men egentligen behöver jag inte gå upp förrän om typ två timmar, men jag har något väldigt viktigt att göra. Jag ska utsätta mig för kanske det mest smärtsamma man kan tänka dig, efter att föda barn antar jag då. Jag vet egentligen inte varför, fick en manisk tanke och nu är det oundvikligt. Jag är rädd, skräcklagen. Men jag är inte den som backar ur.
Igår pratade jag med min käre kusin i telefon och vi började prata om det här med tatueringar. Nu har vi sagt att vi ska göra det innan vi drar till Spanien, jag är på. Mest för att motivet är så jäkla klockrent. Men det säger jag inte vad det är för något. Eller jo, vi ska tatuera om en stor dödskalle på vänster överarm med varandras namnteckningar som ska skymtas bland alla detajer. Nej okej, nu ljög jag. Men tatuera mig ska jag köra, fast inte på ett ställe det kommer att synnas.
Frågan är bara varför allt ska göra så ont här i livet?
