När gränsen är krossad
Nu vill jag bara upplysa alla mina bloggläsare att jag är slut. Och då menar jag helt totalt jävla slut. Gränsen av vad som är okej är krossad och nu orkar jag inte mycket mer.
Idag hade vi elevshowsavslutning och att jag inte har några som helst krafter i min lilla kropp trängde sig fram. I alla fall mellan varje dansnummer jag dansade, det var fem stycken. Jag kollade på saker men såg ingenting, jag pratade med människor och hörde inte vad någon sa och när jag inte hade fullt upp med att byta om eller stressa så kunde jag bara stirra i luften.
Sen gick det inte jättebra på alla danser heller, men det kan bero på att en av danserna hade vi bara lätt gått i genom slutet på, en annan hade vi byggt klart igår och en tredje så kom inte den fjärde tjejen. I den sistnämnda dansen dansar alla solo, och eftersom hon inte kom så var vi alla tvungna att tänka om lite. Det vart för mycket för mig och jag gjorde mitt solo på något konstigt sätt, som det inte skulle se ut egentigen.
Eftersom jag ven ska vara lärare på dansskolan nästa termin så skulle jag komma upp på scenen och presentera mig när showen var slut. Även där kunde jag inte skärpa till mig utan självklart kunde jag inte ens uttala mig på rätt sätt "Hej jag Emily och jag ska hålla en nybörjar kurs i Pop Oriental och ni är hjärtligt välkomninga"
Välkomninga liksom? Snälla..
Men hur som helst så hade jag väldigt kul, så det har ju verkligen inte varit ovärt liksom, men nu känner jag att det är dags för lite rehab så jag tänker i en vecka framöver bara ta det lugnt och typ göra skolsaker som måste göras. Ingen träning, ingen utgång. Men imorgon är det, som tusen gånger sagt, min studentskiva och den är jag riktigt taggad på! Jag tror att det kan bli hur bra som helst! Och som jag sagt tusen gång till så är ni alla välkomna.
120 spänn i dörren, Lejonbacken, eftersläpp 22.00. Kom bara!
Det här som jag känner nu, men jag ve att efter en god natts sömn så kommer jag vara fit for fight igen. Då kommer jag säkert hitta en massa andra saker som jag kan fylla min kalender med.
Idag hade vi elevshowsavslutning och att jag inte har några som helst krafter i min lilla kropp trängde sig fram. I alla fall mellan varje dansnummer jag dansade, det var fem stycken. Jag kollade på saker men såg ingenting, jag pratade med människor och hörde inte vad någon sa och när jag inte hade fullt upp med att byta om eller stressa så kunde jag bara stirra i luften.
Sen gick det inte jättebra på alla danser heller, men det kan bero på att en av danserna hade vi bara lätt gått i genom slutet på, en annan hade vi byggt klart igår och en tredje så kom inte den fjärde tjejen. I den sistnämnda dansen dansar alla solo, och eftersom hon inte kom så var vi alla tvungna att tänka om lite. Det vart för mycket för mig och jag gjorde mitt solo på något konstigt sätt, som det inte skulle se ut egentigen.
Eftersom jag ven ska vara lärare på dansskolan nästa termin så skulle jag komma upp på scenen och presentera mig när showen var slut. Även där kunde jag inte skärpa till mig utan självklart kunde jag inte ens uttala mig på rätt sätt "Hej jag Emily och jag ska hålla en nybörjar kurs i Pop Oriental och ni är hjärtligt välkomninga"
Välkomninga liksom? Snälla..
Men hur som helst så hade jag väldigt kul, så det har ju verkligen inte varit ovärt liksom, men nu känner jag att det är dags för lite rehab så jag tänker i en vecka framöver bara ta det lugnt och typ göra skolsaker som måste göras. Ingen träning, ingen utgång. Men imorgon är det, som tusen gånger sagt, min studentskiva och den är jag riktigt taggad på! Jag tror att det kan bli hur bra som helst! Och som jag sagt tusen gång till så är ni alla välkomna.
120 spänn i dörren, Lejonbacken, eftersläpp 22.00. Kom bara!
Det här som jag känner nu, men jag ve att efter en god natts sömn så kommer jag vara fit for fight igen. Då kommer jag säkert hitta en massa andra saker som jag kan fylla min kalender med.
Kommentarer
Trackback
