Jag kom på en sak.

Innan jag överhuvudtaget kan släppa någon som helst information om min Londonresa ska jag göra, kanske den enda personen i världen som bryr sig om detta, glad. Marina. Jag ska berätta om slutet på min Litauenresa. Jag har dragit ut på det i alldeles för många veckor och månader nu. Jag är ledsen att du har fått vänta. 

(För er som inte resan visste... Marina var med under resans gång. Hon vet redan allt som kommer att hända i denna berättelse. Men jag måste ju faktiskt bjuda på det läsarna vill ha.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0