Kyckling och curry med ett bra sällskap
Min mobil har varit stendöd i några dagar. Hjälten var min kompis Ross, som råkade ha haft en lika skruttig mobil som jag. Så nu lever den, i alla fall för ett tag.
Jag har haft lite dåligt samvete, eftersom samma dag som den dog skulle jag ha ringt min vän. Hon fick aldrig det samtalet. Men vi ska ses ikväll. Jag bjuder på supé och gott sällskap. Det var länge sen vi hade en romantisk middag för två.
Egentligen vill jag inte minnas senast jag bjöd. Men det är nog oförglömligt.
Kort och gott lyckades jag få det att brinna i micron. Sen brände jag fast korvbitarna i stekpannan, och för att rädda situationen öste jag i matfett. De simmade typ bokstavligen innan jag ansåg att de var klara.
Det är en middag jag aldrig glömmer.
Kommentarer
Trackback
