Nej, en gång för alla.
Till supé bjöds det på smarrig kyckling med perfekt kokat ris och kryddig curry. Efter två feta portioner, så att kaggen hängde vid knäna, satte vi igång med att bleka mitt hår.
Jag råkade ta sönder pinnen och var tvungen att ta fram mina gamla goda slöjdkunskaper. Kökskniven i allra högsta hugg.
När vi var klara kände Emilie för ett tilltugg. Jag har inget sånt här. Men sen kom jag på, det finns ju Digestive. Så jag korkar glatt upp och bjuder. Själv gillar jag det inte, men kände att det var dags att ge de små rackarna en andra eller tredje chans.
Båda tog en varsin tugga och ser förskräckt på varandra. Jag springer till vasken och spyr upp var jag precis stoppat i munnen. Smaken satt kvar så jag hällde i mig resten av curryn som låg, täckt med ett tjockt skinn, för att få bort den obeskrivliga smaken. När jag lyckats återhämta mig kollar vi på utgångsdatumet.
Juli 2007.
Kommentarer
Trackback
