Skada
När man tränar mycket är det lätt att skada kroppen. Detta gäller även dans.
Min master är ett praktexempel. Fotskada, knäskada, stäckningar, låsningar, ledont, överanstängningar, halvförlamad kropp, you name it... Det är därför jag respekterar henne så mycket som jag gör. Nu menar jag inte för skadorna, utan att hon ger aldrig upp. Någonsin.
Jag har kommit på att jag är likadan. På senare tid har jag dansat intensivt, till och med när jag är sjuk, och detta har medfört att jag också börjar känna av det. Man tänker till en början, 'jag ska ta det lite lugnt idag', eftersom att skippa en träning är helt uteslutet. En kvart in på lektionen står man där med prestationen på topp, oavsett hur mycket världen snurrar eller hur det illa det strålar i knäna. Är det huvudsnurrar som ska göras, trots att man har nackspärr... ja då är det huvudsnurrar som ska göras.
Skadan sitter inte i kroppen, det sitter i huvudet.
Det är som att om jag skulle sluta dansa, går livet under.
Det här är min passion, mitt liv.
Jag slutar inte för något.
Kommentarer
Trackback
