Nu då?
Fem dagar av bortskämmande välbefinnande. Jag vet att jag är tjatig, men jag vet inte annars hur jag ska få det ur mig. Hur jag själv ska förstå vad som hände. Allt stämde. Jag vet inte ens om det är möjligt.
Men nu är det över, i alla fall på de villkoren.
För typ tjugo minuter sedan lyfte hans plan.
Jag sov hos honom inatt, och imorse tog vi avsked.
Det var svårt.
Just nu är det till och med så att jag skulle kunna flytta till USA, dels för att jag vill åka bort, dels för att vill vara med honom.
Men nu kommer vardagen tillbaka. Jag får mindre tid till att känna och mer tid till att fokusera på det om måste fokuseras på. Frågan är bara om det kommer att bli detsamma?
Kommentarer
Trackback
