Nu är det tid.
Nu hade jag äntligen tänkt att gå och lägga mig. Imorgon har jag världens sovmorgon, känns det som eftersom jag inte öppnar. Men 11.30 låter himmelskt sent i mina öron. Då kanske det är bra att ta tillvara på tiden och kanske få sig en välbehövd sömn. Sen ska jag ställa klockan tidigare, för imorgonbitti ska jag tala med my love i the US. Det är ju lite krångligt det här med tidsskillnaden... Nio timmar skiljer det. Men vi klarar oss fint.
Kommentarer
Trackback
