På tal om träslöjd
Träslöjden i högstadiet kan vara den kurs jag minns, och kommer att minnas, längst. Jag vill egentligen inte kalla det slöjd, mer sagostund.
Aldrig under min skolgång har jag tänkt "snälla låt oss jobba". Men Lars gillade att prata. Lars gillade att prata mycket och när man faktiskt yttrade att han skulle öppna skåpet till våra saker sa han bara "Jag har lite ont i ryggen, vi chillar idag"
Några klasskompisar byggde ett spel och han var såklart där och skulle testa.
Andra spelade innebandy med sopborstarna. Helt okej så länge ingen skadade sig.
Kontorsstols-rally var också tillåtet. Vi använde även Lars stol.
Under sista terminen kände jag och min vän Evelyn att vi faktiskt skulle stimulera våran kreativitet. Vi hittade en bit trä som som vi låste in oss i måleriet med. Där tillbringade vi ganska många lektioner och SHIT vad kul vi hade. Skratten lockade till sig nyfikna ansikten, men det var strängt förbjudet att granska verket under skapandets process.
Sådär lagom till betygssättning var vi klara.
Vi hade målat den vackraste av tavlor med alla motiv vi visste att Lars gillade. I mitten av bilden fanns tre ansikten, Trädmästar Trion kallade vi oss.
När jag tänker efter... Glöm vad jag sa om att mitt skickliga nyckelskåp gav mig M:et.
Ord som "trevlig, mogen och självständig" var vad de sa under betygssnacket.
Kommentarer
Trackback
