Varför det är bra att vara kort, del ett
Jag är, som de flesta av er vet, inte så storvuxen. Nej, jag är ganska kort. 158 härliga centimetrar närmare bestämt.
Jag har alltid velat vara ganska lång, 1,70 ungefär. Det kommer jag aldrig bli. Inte ens med klackskor. Jag har accepterat det.
Det kommer stunder då det är svårt.
Att uppfattas som en tolvåring är kanske inte det roligaste, med tanke på att jag är nitton år och är fullt utvecklad. (Mina bröst är faktiskt inte så små!)
På biografer missar man ofta halva texten, eftersom den framför självklart är två meter lång. Alla har vi ju varit barn och upplevt det, men jag fastnade liksom kvar i det korta stadiet. (Tur att man kan engelska!)
Att drömma om att bli catwalkmodell är ju bara att skippa. Bara benen på dessa kvinnor är ju en och en halv meter.
Men det härliga med denna värld är att allt kan vändas på och ses som något positivt.
Att se ut att vara tolv nu, gör mig till en tjugotreårig trettioåring senare.
På biografen finns det kuddar som är till för barn. Det är bara att låna.
Istället för catwalkmodell kan jag ju bli stridspilot. Det är mycket coolare. Och jag skulle föredra att hitta en man som faktiskt inte var kortare än jag.
Och sist men inte minst. Urvalet av kläder är betydligt större.
Idag köpte jag en jacka på barnavdelningen. Sitter som en smäck.
Jag har alltid velat vara ganska lång, 1,70 ungefär. Det kommer jag aldrig bli. Inte ens med klackskor. Jag har accepterat det.
Det kommer stunder då det är svårt.
Att uppfattas som en tolvåring är kanske inte det roligaste, med tanke på att jag är nitton år och är fullt utvecklad. (Mina bröst är faktiskt inte så små!)
På biografer missar man ofta halva texten, eftersom den framför självklart är två meter lång. Alla har vi ju varit barn och upplevt det, men jag fastnade liksom kvar i det korta stadiet. (Tur att man kan engelska!)
Att drömma om att bli catwalkmodell är ju bara att skippa. Bara benen på dessa kvinnor är ju en och en halv meter.
Men det härliga med denna värld är att allt kan vändas på och ses som något positivt.
Att se ut att vara tolv nu, gör mig till en tjugotreårig trettioåring senare.
På biografen finns det kuddar som är till för barn. Det är bara att låna.
Istället för catwalkmodell kan jag ju bli stridspilot. Det är mycket coolare. Och jag skulle föredra att hitta en man som faktiskt inte var kortare än jag.
Och sist men inte minst. Urvalet av kläder är betydligt större.
Idag köpte jag en jacka på barnavdelningen. Sitter som en smäck.
Kommentarer
Trackback
