Confessions

Jag måste medge till er där hemma att ni hade rätt om en sak. Att jag skulle bli uttråkad att vara här i tre månader utan att ha något at göra. Det är sant. För det är sjukt jobbigt att inte känna att man gör något värdefullt, att man inte direkt har någon betydelse. Speciellt när man varit den som haft alldeles för många saker att göra, ingen tid till vila och varit beroende av sin kalender. Ja, stundtals har det varit mycket svårt. Speciellt förra veckan då jag faktiskt började gråta när jag vart rastlös. Men nu är det fyra veckor kvar tills jag befinner mig på svensk mark igen och det ser och känns betydligt ljusare ut. Tack vare den nya planen i livet, som känns helt rätt, och att jag äntligen kan se och prata med personer jag saknar så kommer jag att känna att det är lättare att fortsätta att inte ha något att göra.

Jag ser fram emot att resa hem igen. Det här var ett test på så många plan och jag tycker att jag klarat alla. Jag har klarat att bo självständigt, jag har varit ifrån min familj, jag har testat mitt förhållande...

För en vecka sen skulle jag nog kunna säga att jag såg fram emot att åka hem för att uttråkningen var för överväldigande. Idag ser jag fram emot att åka hem för att det kommer att bli så jäkla kul. Jag ser en riktigt bra sommar framför mig. En som jag kommer att värdera kanske lite högre än föregående somrar eftersom jag i augusti faktiskt flyttar hemifrån på riktigt...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0