död

Och nu sitter jag på Dalarö också.... Det är skönt att komma ut hit ibland, även om jag åker hem imorgonbitti igen. Det blir som en paus i tillvaron, man kan filosofera lite, njuta - på ett annat sätt. Sen delar jag säng med en stor hund också, och hans har ju inte diekt någon skamm i kroppen när han tar upp 2/3 av sängen.

Ikväll kunde ha varit en vanlig dag på jobbet. Men det var det inte. Det började brinna och en tant dog. Tre feta brandbilar, 13 polisbilar, två ambulanser och avspärrade vägar, hela köret. Jag kände inte tanten, men det känns ändå väldigt hemskt. Vilket jäkla öde alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0