Leaving it

Jag insåg precis att ju mer jag tänker på att väskan inte är färdig, desto längre därifrån är jag. Så från och med nu så är jag klar. Jag behöver inte mer än vad jag redan packat i och jag har koll på passet och allt annat som behövs.

Det blir som det bli, saker går alltid att köpas också. Luuuugn nu Emily.

Det är dags att vandra hem till grisen för lite kvalitivt umgänge. I will miss her like nuts och sen ska jag skratta åt henne när jag njuter av livet i värmen när hon kunde ha joinat mig. Jag ska nog skratta lite redan idag. Det är bättre än att gråta. Fast jag gråter inte så ofta vid avsked. Jag minns bara två gånger. En gång när mannen i LA återvände till LA efter förra julen och en gång när jag åkte från LA. Sen är det inget mer.

Jag börjar faktiskt känna mig lite redo för det här nu. Känns bra, för det kommer ganska lägligt. 24 timmr och 13 minuter kvar tills planer går mina vänner. Ja, jag ska faktiskt åkta härirån. Det kommer till mig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0