Inte det heller
Allt som ska hända, som jag har planerat att göra en speciell tid, blir avbokat hela tiden. Jag kan inte göra vad det nu är senare, jag har inte tid. Så nu är min kväll ledig, när det inte skulle vara det. det är väl skönt i sig, men jag kände att jag vill få ut så mycket som bara var möjligt innan jag åker, på måndag. Men samtidigt tycker jag inte att tid tillsammans med familjen är bortkastat heller, så jag ska egentligen inte säga något mer.
Men nu ska jag snart vandra längs Odenplan, lämna tillbaka saker min vän Emilie glömde hos mig i förrgår, sen ska jag nog åka hem till mor och ha ett litet eget spa. Sen ska jag mysa med min, antagligen olagligt bruna, vän Evelyn som åkte runt i Thailand i en månad. Hon är en av dem jag faktiskt kommer att sakna ganska mycket när jag är borta.
Tre månader är inte lite tid, men det är inte mycket heller.
Anledningen till att jag känner att jag ville få saker gjorda, d.v.s. träffa människor jag bryr mig om, gå på den där födelsedagsfesten och fixa allt vad som har med den att göra, är för att det känns inte som att det är tre månader jag kommer att vara borta. Just nu känns det som att jag inte kommer att åka hem efter min tripp till LA. Jag kommer att fått blodad tand, jag vill se mer, lära mig om fler kulturer, besöka fler platser, träffa fler människor. Jag vill inte hem igen. Så enkelt är det. Därför är det frustrerande när saker blir avbokat. Tiden finns inte sen.
Kommentarer
Trackback
