Jag vet inte om det kan bli mycket bättre

Träningen kom halvvägs, sen ringde min kusin från London. 
Jag har varit en dum kusin och avvisat henne för min kille, kanske lite för många gånger. Blod är tjockare än vatten brukade jag säga. Då hade jag saklig grund att säga något sånt. Det fanns ingen annan värdig person som kunde mäta sig med familjen. Nu gör det det, så jag vet inte om jag kan säga att att blod är tjockare än vatten. Eller egentligen finns det inga tvivel om att det är sant. Hur hårt det än må låta så är familjen den enda man inte bara kan byta ut. Men den kärlek jag har nu är något jag aldrig vill byta ut. 

För att konstatera det jag ville konstatera med första meningen jag skrev så kommer min kusin att komma hem över helgen då farfar fyller år. Det är hur underbart som helst. Jag tror inte mina sista dagar här kunde ha avslutats bättre än så! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0