A suicide blonde
Som alla redan vet vid det här laget åker jag om en månad, i morgon på dagen. Det känns fantastisk faktiskt. Men jag behöver fortfarande tjäna massa pengar för att kunna ha lite kul. Även om jag skulle nöja mig med att leva på existensminimum eller under det, så skulle det vara ganska kul om jag kunde göra lite saker också.
Så jag jobbar.
Jag jobbar.
Min kollega vill gärna hjälpa till så att jag får fler timmar. Det är ganska svårt att få ihop eftersom våra pass oftast går ihop. Men i morgon kunde han skänka mig sitt pass. Jag grämer mig fortfarande för vad detta kan innebära för mig.
Alltså. I morgon börjar jag klockan 10.30 och slutar hela tolv timmar senare, 22.30.
Till råga på allt det är det löning också. Och för att spä på lite mer så öppnar jag på lördag.
Men jag har i alla fall en rast i morgon, mellan fyra och fem.
Vad jag gör då går kanske inte att förutspå, men jag ligger antingen utslagen i hyllan ovanför alla torrsaker eller sitter nere på kontoret, masserar mina värkande fötter och förbannar mig själv för att utsätta mig för detta självplågeri.
Men jag jobbar i alla fall.
Kommentarer
Trackback
