First call
I sex och en halv timme har jag suttit och pluggat idag. Jag är ganska nöjd, men jag tänkte faktiskt plugga lite till om ett tag. Alldeles precis nu la jag på med mannen i LA. När jag ser på klockan nu så inser jag att vi faktiskt lyckats prata i tre timmar. Det känns inte som det alls. Det känns typ som en halvtimme. Men jag är glad. Jag saknar honom och skype är inte helt tillfredsställande heller nu när jag haft honom i två veckor. Fast jag kan inte klaga, allt känns så bra så att klockorna stannar.
Nej, nu ska jag plugga vidare så att tentan sitter som en smäck.
Rent hypotetiskt skulle jag kunna åka till honom om tio dagar.
Det pirrar i kroppen när jag tänker på det.
Kommentarer
Postat av: Bertel
Det pirrade ganska hårt i mig nær jag læste det hær :)
Trackback
