Jag har en ganska snäll hund till halvbror
Som alla vet finns det en hund i familjen, Turbo.
Inte nog med att han slemmar, vill leka på de mest olägligaste tiderna och kommer och lägger huvudet på mitt huvud när han tycker att det är dags att gå upp, så tuggade han idag sönder min mobil.
"Det är bara ett ben" tänkte jag och fortsatte läsa min bok (som för övrigt snart är utläst, några boktips?) Jag fortsatte att tänka så tills Marina säger "Nej Turbo! Emily, det är här din mobil va?" Eh, ja det var det.
Ja, döden kommer till allt och alla på olika sätt.
Att hunden inte nöjde sig med att käka upp gårdagens strumpor hjälpte inte min stackars mobil. Men gissa vad?! Den lever fortfarande. Dock har den några men för resten av dess tekniska existens här på jorden.
- Bitmärken på framsidan
- Söndertuggad display
- Avtuggat och demolerat bakstycke, vilket ledde till att jag var tvungen att
- tejpa fast batteriet.
Jag gillar min mobil, jag gillade min förra som vart stulen också. Jag liksom fäster mig väl kanske lite för mycket till vissa tekniska ting. Så när min far erbjöd sig att köpa mig en ny mobil, kände jag lite vemod till tanken. Jag känner i alla fall inte att jag behöver någon ny mobil nu, min fungerar ju alldeles perfekt och till råga på det... Jag lämnar landet om en månad!
Jag måste säga det en del för att förstå det själv.
