Ni vet.

Nu sitter jag här, med fötterna högt.
Jag är trött. Inte trött trött som i sova trött, utan trött bara. Jag orkar inte vara trevlig mot gästerna genom att ge dem ett bländade vitt leende. Men nu är det bara snart fyra timmar kvar.

Lönespecet låg här nere.

1881 riksdaler lyckades jag skrapa ihop förra månaden.
Det är ju kanske inte en miljon. Men samtidigt... det var värt det. Jag fick ju vara med mig älskade man, utan att behöva bry mig om något arbete. Det var lite mer värt, om vi säger så.

Det börjar dra ihop sig för sista etappen.
Jag är grymt otaggad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0