Så som det kan vara
Tre timmar kvar, fortfarande inte nervös.
Jag vet inte om det bådar gott eller ont.
Hur som helst. Det ska bli så jäkla skönt att ha det gjort.
Helt fantastiskt jäkla skönt.
Jag är inte längre socialt missanpassad om sju timmar.
Jag vet inte om ni förstår hur det känns. Frihet, lycka.
Får se till att klara skiten också. Annars är det samma saga i några veckor till.
Kommentarer
Trackback
